Mli83s blogg

Vietnam är ett vackert land, det vi såg. Vi besökte bara huvudstaden och trots avgaser och mopeder till förbannelse så hade det sin charm med lummiga parker och stora marknader. En dagsutflykt på floden rekommenderas. Vårt one and only boende var mycket bra.

1.) Lan Anh Hotel - Ho Chi Minh *****

Adress: 252 ð de tham, Pham ngu lao area , Ho chi minh city , South-east asia

Pris: Per natt i dubbelrum inklusive frukostbuffé - 20 dollar

Rumsfaciliteter: Satellit-TV, IDD telefon, AC, fläkt, badkar, WC

På hotellet: Hiss, frukost, AC, dricka, resebyrå och gratis internet

+ Trevlig och hjälpsam personal
+ Bra läge
+ Mysiga rum med sköna sängar
+ Jättefräscht badrum med varmvatten
+ God frukost
+ Snabbt internet & gratis!

Mitt tycke: Allt som allt ett jättebra boende.

Kambodja är helt underbart. Dessvärre hade vi inte all den tid som behövdes för att utforska landet på ett mer nära och inträngande håll men av det vi såg så är det enbart positivt. Kultur, människor, landskap, natur... Vi stannade i Phnom Penh och Siem Reap och här bodde vi:

1.) Green Town - Siem Reap ***

Adress: No 161, Group 4, Sivatha Road, Sivatha Road Siem Reap, Cambodia, 855-(0)63-965-529

Pris: Per natt i dubbelrum - 15 dollar (stanna längre och få rabatt)

Rumsfaciliteter: TV, garderob, AC, fläkt, dubbelsäng, WC, dusch, badtofflor, daglig städning

På guesthouse: Restaurang, internet, biljard, kyl med dricka, tvättstuga

+ Trevlig personal
+ Bra och rymliga rum
+ Trevlig atmosfär
+ Bra dryck och matsystem (allt man tar från kylen eller äter i restaurangen skrivs upp i en egen rumsbok, man betalar alltså inte direkt när man tar det utan när man lämnar boendet)

- Inget fungerande internet (sades att det skulle fixas dag två av vår vistelse men fixades aldrig)
- Beställde vegetarisk mat men fick korv (de sa att de trodde att peperoni var grönsaker)
- Vattnet tog ofta slut i badrummet så gick varken att duscha eller gå på toaletten. Stod själv i duschen en kväll när allt bara dog och jag fick stå ut med schampoo i håret i tre timmar tills det återkom.
- Relativt dyrt
http://www.reseguiden.se/cgi-bin/rg/forum.cgi?event=profile_blog_edit&forum_blog...
Mitt tycke: Charmigt. Mycket trevlig kille som tog hand om oss och hjälpte oss med det vi behövde. Låg lite avsides men för att ta sig in mot old market och dit turisterna strömmade tog det max tio minuter.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2.) Chenla Guesthouse - Siem Reap ****

Adress: Phum Taphul, Khum Svay Dangkum, Siem Reap, Cambodia. Tfn: (855) 63 963 233

Pris: Per natt i dubbelrum - 10 dollar

Rumsfaciliteter: TV, WC, dusch, två enkelsängar

+ Bra läge
+ Rent

Mitt tycke: Hann inte stanna mer än en natt här, vi kom sent efter en resa från Vietnam. Då vi inte ville åka tillbaka till Green Town där vi bott innan så bad vi vår Tuk-Tuk förare att ta oss någonstans där priset var 10 dollar minus. Han körde oss till Chenla. Mycket fint guesthouse, kliniskt rent, varmvatten, sköna sängar. Önskade att vi bott här under hela Siem Reap vistelsen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.) The last home guesthouse - Phnom Penh (RESEVARNING!!)

Adress: #21Eo Street 172, Phnom Penh, Cambodia

Pris: Per natt i dubbelrum - 7 dollar

Rumsfaciliteter: Fläkt, TV, WC och dusch

- Ingen på gästhuset förstod engelska
- Myror på toaletten, i sängen, i handfatet, på golvet - överallt....
- Avsats till toaletten, minimal toalett som man var tvungen att gå in i för att kunna stänga dörren
- Ostädat och ofräscht
- Duschen ovanför toaletten så man fick sitta eller stå på toastolen för att kunna duscha
- Intorkade kackerlackor på golvet
- Strömavbrott i tid och otid
- Inget täcke i sängen

Mitt tycke: Det värsta någonsin. Vi bodde där i tre nätter och jag förstår egentligen inte hur vi klarade det. Till råga på allt skit där så var där en suspekt äldre kvinna som alltid satt i trappan och glodde på oss när vi kom och gick.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Under vår resa så listade vi alla våra boenden med pris, faciliteter osv. Vi bodde både bra och dåligt under resans gång och jag kommer att ge er alla boenden här. Kanske kan det hjälpa er i ert sökande efter kommande sovplats i Thailand. Kommer även att lista boenden i Kambodja, Vietnam Borneo och Malaysia!

1.) Boonsiri Place - Bangkok ***

Adress: 55 Buranasart Road, Pranakorn, 10200 Bangkok

Pris: 2 nätter & 2 personer inklusive frukostbuffé - 2800 baht (superior room)

Rumsfaciliteter: Dusch, WC, Telefon, AC, Balkong, Satellit-TV, Väckningstjänst/väckarklocka

+ Fina rum med mysiga färger
+ Trevlig & hjälpsam personal
+ Internet

- Undangömt (dock med gåavstånd till Khao San Road men ändå gömt undan)
- Ingen wow frukost
- Dyrt för det man fick...

Mitt tycke: Detta var det första hotell vi bodde på. Vi bokade det hemifrån då vi ville ha något att åka till när vi kom fram. Hotellet i sig var väldigt rent och fräscht men för egen del så hade jag inte gått ut ensam en kväll då det låg ganska mycket inrymt i ingenstans. Positivt dock att en 7eleven butik låg precis runt knuten :) För priset var det inget speciellt och jag själv anser att man kan få mycket bättre boende för mindre än hälften av dessa pengar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2.) Budget Guesthouse - Bangkok ***

Adress: 96 Khao San Road, Bangkok. Tfn: (02) 282 5544

Pris: Per natt i dubbelrum med fläkt - 300 baht

Rumsfaciliteter: Dubbelsäng, fläkt

+ Mitt på Khao San Road
+ Rent

- Extremt varma rum
- Inget batteriuttag
- Hårda sängar
- Inga lakan
- Delat badrum (dock var dessa fräscha och fina)

Mitt tycke: Mycket minus här men summan av det hela så var det ett av de bättre ställen jag bott på. Att rummen var varma kan man inte undgå i en stad där värmen är extrem. Delat badrum var inga problem då det var fräscha badrum med rena toaletter och dusch. Och på kvällen är det bara att gå rätt ut i händelsernas centrum på Khao San Road :)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.) Top Inn - Bangkok ***

Adress: 126/1 Khao San Road, Banglampoo. Tfn: (66) 0-2281-9954

Pris: Per natt i trebäddsrum - 550 baht

Rumsfaciliteter: Fläkt, dusch, WC, spegelbord, 1 dubbelsäng & 1 enkelsäng

+ Bra läge (mitt på Khao San Road)
+ Balkong/terass
+ Internet (dock lite dyrare än normalt)

- Varmt
- Trist och oberörd personal (i mina ögon extremt ovälkomnande)

Mitt tycke: Detta var ett boende vi var desperata över att hitta. Vi hade åkt från Malaysia till Bangkok för en tvådagars shoppingtur och vi letade i över en timme efter någonstans att bo men allt var fullt eller hade inget för 3 personer (hade tagit med oss en engelsman) Rummen i sig var rena och fina men det var så hett utan AC. Som tidigare skrivet så är det inget som går att undvika. Vill man ha AC får man punga ut med några hundra extra. Baht alltså :)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

4.) Nice Beach Resort Hotel - Rayong *****

Adress: 81/4 Moo1, Haad Mae Rumphueng, Phe, Muang, Rayong 21160

Pris: Per natt i dubbelrum med twinbed inklusive frukostbuffé - 750 baht (deluxe room)

Rumsfaciliteter: Bad, TV, Telefon, AC, Balkong mot havet, satellit-TV, kylskåp, bord & stolar, förvaringsskåp med kodlås

+ Pool på hotellet
+ Internet (BILLIGT!!!!)
+ restaurang med rätter för under 100 baht
+ Kanontrevlig personal
+ Jättegoda fruktdrinkar
+ Precis vid havet

Mitt tycke: Ett kanonmysigt hotell med pool och trevlig personal. Köpte matmenyer varje dag till en hund som sprang utanför och de gjorde jättefin mat och serverade det på porslin till den. Många restaurangägare skulle inte göra detta i Thailand men de tyckte det var fint gjort. Hotellet var tyst och lugnt och får bara en massa plus av mig. Med songtaew tog det ca 15 minuter att åka in till Rayong city.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

5.) Naga's Bungalow - Koh Samet ***

Adress: Ao Hin Khok, Koh Samet. Tfn: (038) 644 035, (038) 644 168

Pris: Per natt i bungalow - 500 baht

Rumsfaciliteter: Fläkt, myggnät, spegel, altan med 2 stolar

+ Äkta vildmarkskänsla
+ Nära havet
+ Bra miljö
+ Supergoda fruktshakes på restaurangen

- Mycket ödlor (som väcker en på natten)
- Massa mygg
- Hemska trappor för att ta sig till sin bungalow
- Delade toaletter som var riktigt risiga

Mitt tycke: På ett sätt gillade jag stället då det gav mig en friluftskänsla med en stuga liknande en timmerstuga. Det hade sin charm med en madrass på golvet och inte så mycket mer. Ett plåttak med massor av skrymslen för spindlar och andra småkryp (dock såg vi inte mycket av just detta) Uteplatsen var en skön avkoppling, att bara sitta där och titta på ingenting. Minus är dock priset då kvalitén inte vägde upp för pengarna och toaletterna höll jag mig undan. Dock har Koh Samet så mycket restauranger och sånt att det inte är några problem att hitta riktiga toaletter där.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

6.) Tok's Little Hut - Koh Samet **

Adress: Ao Hin Khok, Koh Samet. Tfn: (038) 644 072-3

Pris: Per natt i bungalow med dubbesäng - 350 baht

Rumsfaciliteter: Fläkt, toalett, dusch, veranda med 2 stolar

+ Närhet till havet
+ Trevlig personal
+ Skapliga priser i restaurang, en bucket för 200 baht i baren

- Myggnät ingick ej
- Massor med småkryp
- Sunkig toa, spola med slang, duschvattnet rann ut under huset

Mitt tycke: Det var ok för att sova här men utöver det inte så bra. Bungalow låg uppe på en höjd, det var svårt att gå dit och just när vi var där så höll de på att renovera och bygga mer bostäder vilket gjorde att det var ett fruktansvärt liv där. Vi hade massor av ödlor på vår veranda men positivt är att de fångade myggen. Detta är inget ställe jag rekommenderar för en lång tids vistelse men det funkar i två, tre dagar!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

7.) Muangchan hotel - Chanthaburi ****

Adress: 257-259 Srichan Road, Muang, Chanthaburi, 22000 Thailand. Tfn: (039) 312 909

Pris: Per natt i dubbelrum - 250 baht

Rumsfaciliteter: Dusch, WC, TV, dubbelsäng, fläkt, klädhängare

+ Rent och fräscht
+ Bra läge i Chanthaburi (lugnt läge)

- Risigt och förfallet sett utifrån (men vem bryr sig?)

Mitt tycke: Anledningen till att vi hamnade i Chanthaburi beror på att min dröm skulle gå i uppfyllelse, att simma med delfiner. Jag blev positivt överraskad av denna lilla stad som erbjöd lugn och brist på turister (vilket jag älskade, såg inte en enda turist just här) Toaletten var fräsch och vi hade varmvatten vilket väldigt få ställen har till detta pris. Internetcaféet en bit bort bjöd på det billigaste internet någonsin, 4 baht per timme, vilket är.... ingenting! Rekommenderas starkt!!!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

8.) Weekender Bungalow - Koh Samui *****

Adress: 124/19 Moo 3 Lamai Beach

Pris: Per natt i bungalow - 250 baht

Rumsfaciliteter: Dubbelsäng, fläkt, WC och dusch, altan

+ Mysigt område
+ Supertrevlig och hjälpsam personal (som även jobbade i Kodakbutik och fixade bilder billigt)
+ Närhet till havet

- Kallvatten i duschen
- Massor med myror
- Toaletten var aningen svårhanterlig

Mitt tyckte: Kanonmysigt ställe!! Rekommenderas!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

8.) Pine Bungalow - Krabi *

Adress: 99 Moo 2, Nongtalay, Muang, Krabi 81000 Thailand. Tfn: (66) 075.644.332

Pris: Pris i bungalow med dubbelsäng - 300 baht

Rumsfaciliteter: Dubbelsäng, fläkt, WC, dusch, altan

+ Mysigt läge
+ Lugnt
+ Närhet till havet

- Myror
- Endast ett skynke som avskärmade sovrum och toalett
- STORA spindlar
- Totalt öde

Mitt tyckte: Alldeles för långt ifrån civilisation. Trevlig restaurang med god mat. Ett perfekt ställe för människor som vill ha totalt lugn och ro på sin semester.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

9.) Panan Guesthouse - Ao Nang ****

Pris: Per natt i dubbelrum - 800 baht

Rumsfaciliteter: Dubbelsäng, TV, WC, dusch, klädskåp

+ Läget med havsutsikt
+ Restaurang på hotellet
+ Närheten till allt (strandpromenaden)
+ Mysiga och fräscha rum
+ Dusch med både varm -och kattvatten

- Mycket myror (ett vanligt förekommande fenomen)
- Aningen för dyrt

Mitt tycke: Kanonbra läge och fina rum.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag 24 februari 2009 – Langkawi

Efter en helvetesnatt utan någon vidare sömn så är det dags att rensa väskan det första jag gör. Min mardröm är att kackerlackan ska vara kvar därinne och att den nu lagt ägg där, redo att förstöra semestern för all framtid. Varenda pinal och klädesplagg åker ut och när jag inser att den är tom på äckliga insekter eller vad dessa varelser kan räknas som så packar jag om väskan och sluter den helt så det blir omöjligt för någon att ta sig in. Vi skrattar åt natten och i efterhand så är historien måttligt rolig, mestadels på grund av Gerhards lugn och vår panik. Att människor kan vara så olika.
Idag ska vi lämna Langkawi. Vi har haft en otroligt rolig tid tillsammans med Gerhard och det är trist att det ska ta slut. Vårt mål är Kuala Lumpur medan Gerhard ska bege sig vidare för att inom kort inkvarteras hos munkarna i något tempel. Vi utbyter adresser och lovar varandra att hålla kontakten.

Vi har dock en hel del timmar innan vi ska åka så vi bestämmer oss för att besöka Underwater World som inbjuder till en värld under och över vatten. Här finns alltifrån fiskar och pingviner till uttrar och färgglada ankor och det är en skön och avkopplande känsla att gå runt och uppleva det. Vid en station kan man låta sig fotograferas med en stor pytonorm och Niklas som tycks fått sig en grym manlighet sedan vi träffade Gerhard vill självklart visa sig på styva linan och göra det. Han ges en pytonorm runt halsen och en mindre orm i händerna och så fotograferas han. Jag håller mig undan, ormar är verkligen inte min grej och trots att jag gärna provar på saker så får det räcka med att ha haft en kackerlacka i ansiktet än en pytonorm runt halsen.

För 84 Ringit bokar vi sedan biljetten till Kuala Lumpur och vid fem vinkar vi adjö till Gerhard och hoppar på bussen som ska ta oss till hamnen där vi ska åka båt i en timme för vidare fortsättning med buss mot Kuala Lumpur. Klockan tio är vi redo för sju timmars resa mot storstaden. Bussen är den bästa någonsin med bra utrymme och sovplatser. Det gör hela resan behaglig och för att ha svårt att somna på offentliga platser så är det numer inga problem. Både jag och Niklas somnar gott och resan går därmed fort framåt.

Det är nästsista dagen av vår vistelse på Langkawi. Tanken på att lämna ön är kanske inte så hemsk men tanken på att åka ifrån Gerhard som blivit en god vän både för mig och Niklas är desto mer sorglig. Vi har kommit varandra nära de senaste dagarna och vi är båda överens om att vi haft några av de bästa dagarna på hela semestern. Det krävdes en man för att göra en man av Niklas helt enkelt. Idag bestämmer vi oss för att hyra en kajak och bege oss ut på havet. Jag är noga med att smörja in mig med solskyddsfaktor 50, min mardröm är att bränna mig igen medan Niklas inte direkt tänker så. Han slänger på sig viss faktor men inte allt för mycket då han hellre ser sig brunbränd än att komma hem som en viting till Sverige igen. Efter dagens slut råder det nya meningar om detta.
Vi prutar ner en kajak till 80 Ringit för 5 timmar, normalpris 35 Ringit för en timme och så beger vi oss ut på havet. Tre personer i en kajak byggd för högst två blir kanske inte det ultimata men vi är redo att anta utmaningen.
Jag och Gerhard påbörjar paddlingen medan Niklas tar sig an den gassande solen på himlen. Det är oerhörda starka vindar ute på havet och efter bara ett fåtal meter så inser vi att detta kommer bli svårare än något annat vi tyckts ha gjort under hela resan. Vi paddlar för kung och fosterland men tycks bara röra oss fåtal meter på havet innan vi guppar tillbaka in mot land. Min största skräck är att välta då jag har både kamera och dyra objektiv i ena facket på kajaken. Vårt mål är en ö lite längre ut som regeras av apor, vi tar i, försöker styra åt rätt håll men driver helt åt fel. På håll närmar vi oss en liten ö och då våra armar är så gott som slut så styr vi kajaken åt dess håll för lite vila. Vi kommer fram med livet i behåll och väljer att ta oss lite vila med bad och utforskande. Med snorkel och simglasögon utforskar vi vattnet omkring oss. Då och då kommer ett stim med fiskar i full fart och skrämmer livet ur mig när de nuddar mina bara ben, jag väljer därför ganska snabbt att gå upp och kolla in ön istället. Den är inte stor till ytan, inte så fin heller för den delen. Vi stannar bara tillräckligt länge för att samla krafterna och sedan sätta oss tillbaka i kajaken igen. Nu är det Niklas tur att paddla. Han befinner sig längst bak i kajaken, Gerhard har frampartiet och jag sitter i mitten. Hur mycket vi än paddlar så kommer vi ingenstans. Jag ser hur Gerhard kämpar och med all kraft tar i för att föra kajaken framåt. Med hög röst skriker han på Niklas;
- Niklas, you must paddle…
Niklas svarar att han gör det men när jag vänder mig om sitter han lugnt i båten med paddeln i knäet. Så slänger han i paddeln i vattnet igen, tar några tag men lutar sig sedan tillbaka igen och låter Gerhard sköta jobbet. Det går inget vidare. Vi glider runt utan mål, låter som mest vindarna styra oss, driva oss mot land, någonstans. På en ö som ser inbjudande ut med bungalower och restauranger försöker vi ta oss iland men när vi närmar oss kommer vakter springande mot vattenbrynet och hytter med nävarna mot oss att paddla vidare. Tydligen är detta en privat strand och att tre turister utan pengar ska få ta sig iland verkar omöjligt. Till slut lyckas vi dock ta oss till en annan ö där vi lägger till. Här delar vi ”paradis” med en varan och massa små konstiga varelser som tycks gömma sig i snäckskal på stranden. Vi roar oss med att plocka stenar, gräva ner fötterna i sanden och bara ta det lugnt. Det funkar så pass länge till dess vi inser att vi fortfarande har en bra bit kvar att paddla för att komma tillbaka till land igen.

När en timme återstår av vår tid med kajaken så är vi nästan framme vid land. Jag och Gerhard hoppar i och simmar in den sista biten och Niklas som uppfattats som ”lat” under större delen av paddlingen vill bevisa oss fel och ta in kajaken på egen hand. Från strandkanten följer vi sedan hans väg mot uthyraren och det verkar gå relativt bra för honom. Jag antar att om vi bara haft en varsin kajak och inte försökt samsas om en på tre personer så hade dagen visat sig bli både enklare och roligare. Nu är vi rätt slut och väljer att gå tillbaka till vårt boende och koppla av en aning. Vi är brända av den stekheta solen och Niklas börjar få riktigt ont. Själv har jag kvar mirakelspray från Ao Nang och sprejar armarna med det men jag känner hur det bränns och jag vet att ett helvete väntar.

Kvällen spenderar vi på gatorna i området. Vi äter pizza på Artisans pizzeria och medan Niklas och Gerhard går och avnjuter massage så slår jag mig ner på ett internetcafé och samtalar med Pär som via webbcam visar Bosco och Bella och deras upptåg i lägenheten.
Nu har det också börjat regna kopiösa mängder och gatorna rent av flyter fram. Ingen är gladare än jag, som jag saknat detta väder.

Vi lägger oss….

Några timmar senare, 01.30 för att vara exakt (den 24/2-2009)

Jag har sovit gott, på en madrass på golvet har jag avnjutit några nätter och det har funkat kanon. Niklas och Gerhard ligger tätt tillsammans i sängen. Denna natt vaknar jag av att något stryker mitt ansikte. Jag tänder ficklampan som jag har bredvid mig och börjar lysa runt omkring mig. Där var det tomt. Kanske var det inbillning, en dröm, en vind som strök mitt ansikte och fick mig att vakna till liv. För säkerhetsskull lyfter jag på kudden och så flyger jag upp. Där springer en kackerlacka fram, den rör sig emot mig. Jag skriker på Niklas att vakna och tänder lampan. Niklas som lider av svår bränna vaknar till liv.
- Ta bort den! Skriker jag
Jag har panik. Niklas tittar sig omkring och reser sig sedan upp. Gerhard öppnar ögonen på glänt och undrar vad som pågår. Jag bara skriker. Niklas är snart på benen, han försöker få bort kackerlackan, då kommer ytterligare en. Jag gömmer mig på toaletten men inser snart att även toaletten är ett bra tillhåll för dessa oerhört grisiga djur. Niklas har fullt sjå med att schasa ut kackerlackorna, han kämpar sig fram med skor och med sopborstar men detta är snabba varelser och de hittar snart ett gömställe i min väska. Med detta får Niklas riva ut allt i min väska och försöka hitta dem, lokalisera djuren och få ut dem ur rummet. Gerhard pustar från sängkanten. Han är sömning… Jag skriker och skrattar om vartannat. Kanske är det ett sätt att hantera rädslan. Gerhard öppnar munnen och upprepar;
- Oh my God, it’s gonna kill us, Oh my God, it’s gonna eat us up…
Hans ord och hans sätt att säga det gör att både jag och Niklas faller i skratt. Vi far runt som ivriga höns i rummet och försöker hantera situationen bäst vi kan. Vi har varit iväg i över en månad men vi har aldrig haft så mycket problem med en kackerlacka som vi har nu. Till slut lyckas vi sjasa ut dem via dörren och vår förhoppning är att de stannar där ute och inte tar sig in igen via springan under dörren. Jag väljer att inte lägga mig på madrassen på golvet utan att istället hålla Gerhard och Niklas sällskap i sängen. Så fullt påklädd och med byxorna instuckna i strumporna så lägger jag mig i mitten. Niklas har så ont av solbrännan så enda sättet för honom att lägga sig ner utan att skrika av smärta är att först gå ner på knä och därifrån sjunka ner på sängen i en oerhört konstig position. Det är rätt roligt att se trots att jag vet med mig hur ont det gör.
Den natten sover jag inte mycket. Niklas snarkar, Gerhard snarkar och jag ligger på helspänn, redo att bekämpa ett krig med den eller de kackerlackor som vågar sig nära mig igen.

Återigen nalkas dagen med strålande solsken. Vi är uppe med tuppen och redo för ännu en dag på våra vespor. Tanken är att bege oss ut på tur i Mangroveträsken.
Vad vi finner fascinerande med denna ö är att den erbjuder lugn och ro varje dag, hela ön andas en avkopplande stämning och känsla och för att vara en plats med 11 000 invånare så ser vi inte många utav dem. Religionen domineras av islam medan minoriteten är hinduer, sikher, krista, buddister och konfucianer. Undrar för den delen hur många som är som mig, ren ateist utan tro på någonting som ej är mig bevisat. Till skillnad från tidigare platser som vi besökt så blev Langkawi 1986 en skattefri zon och det var först då som öarna upptäcktes på allvar av turisterna. Självklart finns det en historia innan detta, men på det stora hela har Langkawi fört en ganska sömnig tillvaro som en isolerad glesbygdsprovins i de olika sultanat eller federal som ön har tillhört genom århundradena. Ön sägs dock vara förhäxad och har förekommit i den mytologiska litteraturen som den plats där bland annat Garuda, den mytologiska fågel som tillhörde guden Vishnu bodde.

För att återgå till dagens utflyktsmål så är det som skrivet Mangroveträsken som står på agendan. När vi sitter på våra vespor redo att insupa dagens äventyr så är det Gerhard som får ta täten. Att lägga mig först vore ett misstag som jag inte tror att någon av oss vill göra. Jag och kartor går bara inte ihop. Halvvägs mot målet stannar vi till på en strand för en kort paus med ett avslappnande dopp. Det är då jag inser att jag glömt min kamera. Panik… Att ge sig ut på äventyr för att se saker och att helt glömma kameran är bland det värsta som kan hända. Det är alltid då som det dyker upp motiv som man bara måste fånga på bild och det är bara då man inser att man inte kan göra det. Niklas har sin lilla kompaktkamera med sig och vi bestämmer oss för att denna får duga för dagen. Jag kan ändå inte sluta gräma mig över att gå en hel dag utan kameran vid min sida. Såklart kommer vi också att se saker som bara min kamera kan fånga på nära håll men det är något jag nu lärt mig att leva med.

Vi kommer fram till utgångspunkten för Mangroveturen men inser när priserna flyger i höjden att vi ska försöka hitta något billigare istället. Därmed kör vi vidare mot Tanjung Rhu, en av de bästa stränderna på ön som ligger ganska isolerad på norra sidan av Langkawi. Här slår vi oss ner på restaurangen och tar oss en bit mat för att samtala över alternativ. Alternativ som handlar om alltifrån att värva mer människor till turen eller att inte göra den alls. Dock är det ingen som nappar på att bege sig ut i träsken tillsammans med oss och nedslående börjar vi inse att vi kanske missar chansen att se detta som alla talar om. Snart får vi dock ett bra erbjudande och efter en timme på stranden så hämtas vi upp av en båt som ska ta med oss på turen för 160 Ringit. Båtturen ska ta oss till världens äldsta mangroveträsk. Dessa våtmarker bjuder på dramatisk natur där kalkstensklippor reser sig tvärbrant ur havet. Det första vi gör är att bege oss på Eagle Feeding där vi i båten kastar ut kycklingbitar till örnarna som svävar ovanför oss. Det kan aldrig jämföras med att simma med delfiner eller klappa tigrar men även detta har sin charm och är ett vågat kapitel på vår resa.
Båten tar oss sedan in på kanaler snåriga av regnskog där ljuset bara sipprar in. När vår båt sakta glider in mot en liten ö får vi syn på små varelser som rusar runt i sanden. Blåa, röda, sandfärgade, skimrande i solljuset fäktas små krabbor med klor större än kropparna medan andra gräver bo och karvar ut tak ur sanden. Runt omkring oss där vi sedan glider fram möts vi av apor, uttrar och andra djur som vi normalt inte skulle se hemma i Sverige. Vår kapten på båten är noga med att ta med oss på allt som finns att visa. Han kör oss genom Crocodile Cave, en fantastiskt vacker grotta där krokodiler sägs leva, något vi inte ser skymten av denna dag, vidare åker vi till en fiskfarm där vi får klappa stingrockor och mata spottande fiskar. Jag som inte direkt gillar fiskar finner ändå hela utflykten till fiskfarmen som både rolig och upplevelserik. Niklas och Gerhard i sin tur har så roligt. Jag tror nog att det som vi alla sett fram emot är besöket i Bat Cave, fladdermusgrottan. Ingen av oss vet riktigt vad vi har att vänta oss och när båten lägger till invid en stor mörk grotta och vi ges en ficklampa så är jag nog den första som vill vända om och gå därifrån, åtminstone stanna kvar i båten. Men skam den som ger upp innan man upplevt och i samlad trupp med Gerhard i täten så går vi in i grottan. Det är mörkt och tyst och till en början ser vi ingenting förrän Gerhard tänder ficklampan och lyser upp i taket. Där hänger de i hundratal, ja kanske rent av tusental, sovande fladdermöss. Gerhard sveper med lampan genom grottan och det syns bara fler och fler. Min tanke är vad som sker om de alla vaknar till liv och bestämmer sig för att attackera. Kan man dö av fladdermöss? Är de inte vampyrer eller så nära släkt med de som man kan komma? Är de redo att livnära sig på vårt blod och lemlästa oss. Typiskt nog glömde jag vitlöken på boendet. Jag tror att anledningen till att vi går och skrattar oss igenom tunneln mot utgången är för att vi alla, någonstans inom oss är rädda för vad som kan ske om det går snett här inne. Just därför är det extra skönt att återigen vara tillbaka i båten och någorlunda säker från blodtörstande fladdermöss.

Då vi ska ta oss tillbaka till stranden så får vi bestämma om det ska ske via de trånga lugna kanalerna eller en fartfylld tur på det öppna havet. Jag är varm av den stekheta solen och vill gärna ha lite fart och fläkt så utan att egentligen lyssna på vare sig Gerhard eller Niklas så bestämmer jag att vi tar den snabba vägen tillbaka och gissa om det går snabbt. Vår kapten är inte lugn för fem öre och han gasar på så att Gerhard faller omkull i båten, själv sitter jag i fören och får hålla fast mig för att inte ramla ur båten när vi möter vågorna. Trots faran av vad som kan ske om något skulle hända så inser jag att detta är det roligaste under hela dagen. Detta är äventyr på hög nivå och till och med Niklas tycks gilla det. När vi är framme på stranden tackar vi för en trevlig tur och slänger på oss badkläderna. Nu ska det badas.

Lite längre bort kan vi se ett gäng människor praktiskt taget gå på vattnet. De befinner sig långt ute till havs med vatten bara till fötterna. Detta måste vi utforska. Det visar sig vara en väg av sand i havet som leder ut mot en liten ö. Går man på den hela vägen så har man vatten inte längre än upp till knäna, viker man av så faller man ner i desto mer vatten. Niklas och Gerhard tar sig hela vägen ut, själv vänder jag om halvvägs och roar mig med att plaska runt i vattnet istället.
På väg tillbaka hem igen så stannar vi till på ett hak för att äta lite. Jag beställer vegetariskt men får kött, tydligen så tror de att kyckling är vegetariskt. Mår mest illa av tanken på att äta detta då vi sett mer av djurhållningen än jag velat. Kycklingar som trängs i fulla burar på trånga lastbilsflak, för mig är det vegetariskt som gäller. Jag får ny mat men inte heller denna visar sig vara god. Ingen av oss äter upp utan istället beger vi oss tillbaka till bögarna, lämnar tillbaka vesporna och tar det lugnt resterande tid av kvällen. Niklas och Gerhard går till barberaren och jag går till ett internetcafé för att prata lite med människor via msn.

På kvällen ösregnar det och det är så skönt. Jag är måttligt trött på solen och att se himlen öppna sig är en befrielse, ett hallelujiamoment. Äntligen!

En dag som jag så länge längtat efter. Äventyrsdagen. Jag vaknar utvilad och pigg medan Niklas inte fått mycket sömn alls. Kanske han nu förstår hur det har varit för mig och inser hur det känns att inte få den sömn man behöver för att orka.
Vi äter frukost på ett ställe ägt av bögar, vad som verkar vara den gemensamma nämnaren för hela Langkawi, bögar. Kort därefter springer vi över vägen och hyr dagens fortskaffningsmedel, en varsin vespa. Tro nu inte att Niklas ska köra, nej… Han ska bestämt klamra sig fast bakom Gerhard. Han säger att han inte vill köra själv men jag tror att han bara vill ha en anledning att hålla hårt om Gerhards muskulösa bringa. Vespan kostar oss 30 malaysiska Ringit per dag och det är värt pengarna. Jag har aldrig kört denna sorts vespa men det enda jag anser vara krångligt är att svänga då vespan väger en del och jag tycks få styra hela kroppen för att komma dit jag vill. Till det sköna hör att detta är en relativt lugn ö så trafiken är inte på något sätt störande och man kan med god förmåga röra sig ganska fritt på vägarna. Vi har hört oss för lite om sevärdheter på Langkawi och kommit fram till att som första stopp åka till Langkawi Cable Cars & Skybridge, en linbana som tar en 706 meter ovanför havet.
Gerhard med den krampaktiga Niklas därbak tar täten och med vinden i våra ansikten far vi fram på vägar som mest huseras av apor. Vi stannar till längs vägen och köper oss lite dricka och några bullar innehållande god kokoskräm och sedan kör vi vidare mot dagens första mål. Vi kommer pang på frånsett en kort felkörning och när vi väl ställt ifrån oss våra vespor så går vi mot linbanan. För 25 Ringit hoppar vi sedan på linbanan och börjar färden mot toppen. Liksom Langkawi betyder brun örn så känner jag mig som en örn som flyger mot toppen. Trots min höjdrädsla så vågar jag titta ut genom fönstret och utsikten är magnifik. Man blir hög på känslan att befinna sig så långt upp, helt oförmögen att rädda sig ur situationen om en olycka skulle vara framme, just därför är det extra skönt att stå på stadig mark när vi nått toppen, ändå med vetskapen om att vi måste ta oss ner samma håll som vi kom upp. Här uppe på Gunung Machincangs topp har vi en spektakulär utsikt över Langkawis övärld och man kan till och med se ända till Thailand. Här finns tre utsiktsplattformar med 360 graders vy samt en krökt gångbro, Langkawi Sky Bridge . Tittar vi söderut kan vi se stränderna Cenang och Tengah som befinner sig en mil bort. Tengah som för övrigt intogs av vinnarsugna Robinsondeltagare för x antal år sedan. Jag finner det ganska svårt att riktigt njuta av utsikten då det är oerhört högt och trots stabilitet så känner jag mig fruktansvärt ostadig. Det är därför en enorm känsla när vi återigen är nere på fast mark och i tryggt förvar från svängiga linbanor och trasiga broar.
Vid linbanans nedre station finns alltifrån souvenirbutiker till ett flertal restauranger samt ett hotell. Här finns också en liten djurinhängnad med lamadjur och andra små sötnosar. Själva området är rent och fräscht och definitivt värt det besök vi la på det.

Innan vi åker vidare mot vårt nästa stopp så stannar vi till på ett lokalt hak och äter lite lunch. Det blir för egen del vegetariskt med ris medan Niklas och Gerhard smakar på lite lokala färskheter som fisk och kyckling. Inte det godaste vi ätit men lagom energi för att orka ta oss vidare.
Vårt nästa mål är vattenfallet Telaga Tujuh som sägs vara fantastiskt. När vi kommer dit måste vi bestiga 638 svettiga trappsteg för att komma fram med besvikelsen att vattenfallet är uttorkat. Gerhard strippar ner sig till ingenting och hoppar ändå i den naturliga bassäng som vattnet karvat ur berget. Där flyter han omkring och njuter av lugnet. Vi är de enda personerna här, kanske just för att vi är turister och inte bär kunskapen att vattenfall inte fungerar utan regn. Vi stannar bara så pass länge att vi hinner andas ut och göra oss reda för att bestiga de 638 trappstegen tillbaka. Niklas tar som vanligt god tid på sig men vad är en semester om man måste stressa, vi väntar tålmodigt och är snart återigen tillbaka på våra vespor.

Tillbaka på vårt boende ställer vi ifrån oss vesporna, hämtar badkläder och går ner på stranden för att bada lite. Det har inte blivit mycket av det och Niklas njuter, ja till och med jag njuter. Solen har börjat gå ner och det är inte mycket folk på stranden. Kanske, bara kanske är det just detta som är paradiset.

Dagen kunde inte ha börjat värre. Jag vaknar 03.00. Niklas snusar vid sidan om. Det är två timmar tills klockan ska ringa. Jag pustar ut i mörkret och somnar om. 06.57 vaknar jag igen och tittar på klockan. Jag gnuggar sömnen i ögonen för att tyda siffrorna. Det tar ett tag innan jag kopplar men så flyger jag upp och skriker på Niklas att vi försovit oss. Han sätter sig raklång upp i sängen, slänger på sig glasögonen och stirrar på mig som om han precis sett ett spöke.
- Klockan är nästan sju, säger jag med panik i rösten.
Vi skyndar oss upp och slänger ihop våra sista saker i väskorna innan vi, utan att borsta tänderna eller göra någon daglig hygienkontroll springer ner från hotellet i hopp om att bussen så snällt väntat på oss trots två timmars försening. Där ute är det tomt och vi inser med ens att vi gjort resans första stora tabbe. Vi har ställt in tiden på klockan men vi har glömt att sätta den på ringning. Nu står vi här med en varsin biljett till ett annat land och en buss som är långt borta ifrån oss. Vi skyndar oss över vägen till resebyrån där vi dagen före bokat våra biljetter. Med stressande röster och lite panikartade känslor så är vi ärliga och säger att vi försovit oss. De ler mest, inga bekymmer här inte. Efter lite samtalande i telefon så är vi inbokade på en ny resa halv åtta.

Vi blir upplockade av en liten minibuss som slänger upp våra väskor på taket och ska ta oss mot Satun varifrån vi sedan ska ta båten mot Langkawi. Langkawi är den största ön i en skärgård med 104 öar utanför Malaysias nordvästra kust, nära den thailändska gränsen, ca 30 km från fastlandet. Trots alla dessa öar är det bara huvudön Pulau Langkawi som har någon bofast befolkning att tala om.
Langkawi är Malaysias mest populära semesterparadis och hit kommer man i första hand för att sola och bada längs vita korallstränder även om detta inte är vårt direkta mål med resan, Niklas kanske vill guppa bland vågorna men jag vill se, uppleva, utforska och utmana mig själv. Det kommer bli både och.

Resan med minibussen går smärtfritt och vi kan äntligen andas ut att vi tagit oss så långt. Det är när resan med båt ska börja som man känner sig aningen panikslagen igen. Båten som inkvarterar oss på en nedervåning utan fönster tycker tydligen att det är rätt film att sätta på, Poseidon som handlar om en båt som börjar brinna och sjunka. Timmen i båten känns som ett dygn men när vi så äntligen är framme vid den största staden Kuah så mår vi bra. Ingen åksjuka och det är värt mycket i sådana här lägen.
I terminalen för taxibilar stöter vi ihop med två holländare och en österrikare och vi bestämmer oss för att dela bil till Kedawang där vi ska spendera de kommande dagarna. De är trevliga människor och vi finner det lätt att samtala om allt och ingenting. Väl avsläppta så går holländarna åt sitt håll medan vi blir kvar med österrikaren som visar sig heta Gerhard Ellner, är 34 år och arbetar som psykolog. Han är själv ute på resande fot i nio månader och ska inom kort göra ”tjänstgöring” på ett tempel för att pressa sin kropp till det maximala. Något jag inte skulle klara efter att ha hört historier om hur de lever. Vi slår följe och det visar sig att han är en riktigt trevlig kille som vi kan komma att ha mycket roligt med om vi ger det en chans. Just därför bestämmer vi oss för att bosätta oss tillsammans. Jag är glad att Niklas nu kan få lite grabbsnack under resan och kanske tuffa till sig en aning i de saker vi förtar oss.

Vi hittar vårt boende intill stranden. Hotellet eller snarare vandrarhemmet huseras av ett gäng bögar, alla med sina säregna drag och egenskaper. Vårt boende består av ett rum på andra våningen med en dubbelsäng och toalett. Niklas och Gerhard får dela säng medan jag tar en madrass på golvet. För mig är detta himmelriket då jag de senaste dagarna fått stå ut med att ligga bredvid Niklas som endera pratar i sömnen eller snarkar. Att få en egen madrass på betryggande avstånd ifrån denna karl blir början på några perfekta semesterdagar, ja fram tills mardrömmen hägrar då vill säg.
Efter att vi inkvarterats på rummet och lagt ifrån oss alla saker så beger vi oss ut på en liten promenad i området. Vi finner det helt naturligt att prata, skratta och skämta med Gerhard och då Niklas tycks trivas med sällskap av sin egen sort så gör även jag det. Vi avslutar kvällen med en pizza och somnar sedan gott på rummet, helt ovetandes om vad som väntar i mörkret och bara står redo att skrämma livet utav oss.

Det är vår näst sista dag på Krabi, eller för att vara mer exakt Ao Nang. Idag ska vi gå på matlagningskurs men innan dess går vi över gatan från vårt hotell för att boka morgondagens biljett till Langkawi. Det är dags att lämna Thailand och bege oss mot Malaysia och vi ser båda fram emot det med vemod. Jag har äntligen börjat gilla Thailand aningen och jag är inte redo att kastas in i ett land som inte alls faller mig i smaken. Men det man ännu inte sett vet man inget om så spänningen är hög över vad som komma skall.

Vi hämtas med bil av två unga tjejer. Det är dags att lära oss laga riktig mat. Redan i bilen får vi reda på att vi är de enda som är inbokade på kursen och genast inser vi att det kommer att bli en superrolig dag. Dels för att vi ska få laga mat och dels för att vi ska få göra det med full uppmärksamhet av vår lärare då vi är de enda hon ska undervisa. Vi kommer fram till ett litet hus och får genast göra upp våra menyer. Jag som inte äter kött väljer att köra helt på det vegetariska medan Niklas håller sig till kyckling och räkor. I fem timmar lär vi oss sedan att göra alltifrån sticky mango rice till röd currypasta och vårrullar. Det blir soppa och banan i kokosmjölk och mycket annat. När vi inser att vissa av våra rätter blivit för starka så får vi tabletter att suga på för att mildra hettan. Det är otroligt givande och roligt och maten kommer definitivt att lagas både en och två gånger när vi är hemma igen. Summan av kardemumman var att allt blev gott, läraren var jättetrevlig och snäll och dagen i köket kunde inte ha blivit bättre.
När vi väl blivit avsläppa på strandpromenaden så sätter vi oss för att kolla på solnedgången. Där ute på havet håvar fiskare upp sina nät och longtailbåtar brummar ut mot den nedgående solen. Det är oerhört vackert. Framför oss på stranden tänder två unga människor, skandinaver, ljus på stranden. De kramar varandra hårt och länge och våra tankar går till den förfärliga juldagen 2004 när tsunamin slog till. Kanske är det barn vars föräldrar förolyckats, det går inte ens att föreställa sig smärtan. Jag inser där och då att farmor faktiskt gått bort och att jag inte direkt hanterat det eller ägnat det en tanke. Det var på min födelsedag som jag fick ett sms av bror som berättade att hon avlidit men mer än så tog jag inte till mig. Jag tittar på solnedgången och önskar att hon är där någonstans, bortom molnen, på en plats där hon och farfar vandrar hand i hand och aldrig mer behöver lida. Det ger mig ro.

Vi sitter där länge och följer solens nedgång, havet färgas i alla de magiska färger och det är obeskrivligt hur fint det är. En hund kommer upp bredvid oss och slår sig ner och jag börjar med ens kela med den. Han sitter kvar länge, lämnar inte min sida och gillar uppenbarligen den uppmärksamhet jag ger den. Jag är förvånad över hur hundar kan bära sådan kärlek till oss människor trots den grymhet de dagligen stöter på, jag hoppas de ser den kärlek jag bär till dem och att det är därför den väljer att stanna vid min sida. Frånsett andra hundar vi sett så har denna halsband och på något sätt känns det hoppfullt, en ägare som kanske har en butik längs strandpromenaden och som låter den springa lite vind för våg just för att han vet att den kommer tillbaka. Detta är också den enda hund vi lagt ögonen på i Ao Nang så något säger mig att djurhållningen på detta turisttäta område är bättre än det i storstäderna. När vi ska gå vill hunden inte lämna mig, han följer mig, hoppar mot mig och ska para sig. Jag ber leende ett ungt par som slagit sig ner en bit bort att tillkalla hunden och ta över men de vill inte, skrattandes åt hundens försök att bli min. Enda sättet att komma ifrån honom är att be Niklas ta tag i hans halsband och hålla honom tills jag sprungit utom synhåll. Han vill egentligen inte men han gör det och när jag är över gatan släpper Niklas hunden som i full fart korsar bilarna för att hinna efter mig. Som tur är står jag gömd och vi kan gå därifrån utan en hund i släptåg.

Vi avslutar kvällen på Swensens där vi äter glass. Det har inte blivit mycket glass under resan men nu avnjuter vi stora glassar med värsta tillbehören. Ja njuta får man göra på semestern, banta kan man göra hemma.

Så är det dags för snorkelturen som vi båda sett fram emot. Niklas mer än mig då jag inte direkt kan njuta på grund av smärtan av min brännskada. Vi lindar mina armar noga innan vi beger oss ner i hotellreceptionen där vi ska bli upphämtade. Vi är först på och åker vidare för att plocka upp ytterligare turister som ska följa med. När vi är ca åtta personer så beger vi oss mot vattnet där vi ska gå ombord på en speedboat som ska ta oss runt bland öarna. Jag har struntat i åksjuktabletter då jag ännu inte märkt av min åksjuka, efter dagens slut så ångrar jag mitt beslut. Vi är ca 15 personer ombord på varje speedboat och vårt första stopp blir på Monkey Bay där det är dags för snorkling. Korallerna ligger precis under ytan och färgglada fiskar simmar i stim här, bara centimeter ifrån snorkelmasken. På ön kallad Monkey Beach regerar aporna men vi kan bara se dem på håll då vi lagt till mitt ute på det guppande havet. Vattnet är kristallklart, precis som man sett på bilderna och jag är ivrig att hoppa i. I surfingbrallor och en t-shirt för att skydda brännskadan lite så slänger jag på mig snorkelutrustningen och beger mig ner för stegen. Niklas är redan i och simmar omkring ibland en massa färgglada fiskar. Jag tar mig ut en bit ifrån båten och känner fiskarna svärma kring mina fötter, detta var ju inte alls så farligt är min tanke men när en personal i båten kastar bröd emot mig och fiskarna omringar mig får jag smärre panik. Detta och smärtan som bränner på armarna gör att jag ger upp och hoppar upp i båten igen. Ju mer solen bränner, skadan svider och båten guppar, desto mer illamående blir jag och jag blir tvungen att koncentrera mig på horisonten för att hålla illamåendet i schakt. Vi stannar i ca en halvtimme och Niklas är så glad. Att få se hans glädje gör att jag kan stå ut med smärtan trots att jag helst hade velat ligga på sjukbädden, pumpad med morfin och annat smärtstillande.

Vi åker vidare mot nästa stopp som är det stopp vi nog alla sett fram emot att göra. Det var här i Maya bukten, på Maya Beach som delar av filmen ”The Beach” med Leonardo DiCaprio spelades in år 1999. Maya bukten, med 100 meter höga kalkstensklippor runt om, har många fina stränder. Hela bukten är dessutom ett stort korallrev och ett perfekt ställe för snorkling. Här kan jag äntligen få känna sand under mina fötter och mitt illamående försvinner. Jag gömmer mig i skuggan medan Niklas leker sjöjungfru i vattnet. Detta är en otroligt vacker plats med kristallvit sand. Kan undra hur mycket finare den var när ”The Beach” spelades in och inte alls var så exploaterad som ön är nu efter att alla turister hittat hit.

Ytterligare ett stopp senare är vi framme på Loh Samah Bay för mer snorkling. Jag gör inte längre ansträngningen att ens försöka hoppa i vattnet utan samtalar istället med en norsk familj vars pappa i familjen inte heller badar. Niklas däremot simmar omkring och har det så gott. Loh Samah Bay stoltserar med en av Thailands vackraste stränder. Trots att ön är obebodd så är det en av de mest fantastiska att besöka i en dagstur från Phi Phi. Inne i bukten reser sig vertikala kalkstensväggar och havsbotten är av renaste sand. Många som snorklar och dyker kan följa kalkstensväggarna direkt ut ur viken där djupet kan sjunka ner till 20 meter. Under vattnet finns en fantastisk ravin som rekommenderas men då tid inte finns till så är det inte många som hinner uppleva den. Vi stannar inte länge på varje ställe men det är tillräckligt för att se och uppleva. Även om jag tänker det i tysto så vill jag bara tillbaka till fastlandet och ha stadig mark under mina fötter, en båtresa som skulle bli en dröm blev en mardröm. Såklart att sjösjukan skulle dyka upp när man som mest ville njuta av utflykten.

På fjärde stoppet glider vi upp mot Pi Leh Bay som ligger på andra sidan av Phi Phi Leh mot Maya Bay. Detta är en lång smal bukt med 100 meter höga klippor på alla sidor. Vid ingången är det så trångt att inget annat än en speedboat eller longtail kan ta sig igenom, detta stoppar bukten från att bli för överbelastad av turister och andra människor. Stilla, lugnt vatten väntar innanför med fantastiska snorkelmöjligheter, lysande papegojfiskar och stora fåglar som flyger in när båtarna kommer i hopp om att få bröd, ananas och till och med banan. Vi stannar inte för snorkling då vi ligger efter enligt tidschemat utan istället rör sig båten mot det femte stoppet på resan.
Phi Phi Leh har även en grotta vid namn Viking Cave, eller Tham Phraya Nak, detta är vår femte anhalt denna soliga dag. Grottan har fått sitt namn av sina väggar som pryds med förhistoriska målningar av vikingaskepp. Då stora delar av Viking Cave förstördes i tsunamin så är det stängt för ombordstigning för tillfället vi är där. Det är synd då det verkar vara en intressant plats att utforska.

Phi Phi Islands består utav två öar, Phi Phi Don och Phi Phi Leh. När det är dags för lite middag åker vi till ”Phi Phi Don” den ö som drabbades värst av tsunamin. Detta är också den ö som är den mest populära av de två. Här finns stränderna Loh Dalum Bay, Laem Tong Beach och Long Beach. Den gemensamma nämnaren för dessa tre är den fina sanden, det turkosa vattnet och det totala lugnet. Här på en restaurang serveras vi alltifrån traditionell thailändsk mat till spaghetti och köttfärssås samt massor med frukter allt medan musiken som strömmar ur högtalaren hörsammar toner från Thomas Ledin, Gyllene Tider och Idde Schultz. Känns verkligen som om vi befinner oss på hemmaplan men mysigt har vi det.

Att äta och ha sjösjuka är ingen bra kombination och när vi beger oss mot vårt nästsista stopp Hin Klang ska jag märka av det med råge. Hin Klang ligger mitt ute i havet men det är inte alls så djupt som man förväntar sig. Det är ett undervattens korallrev och man vet inte att det kommer förrän det plötsligt är där. Här mitt ute på havet är det dags för ytterligare snorkling och det är mig förundransvärt hur så många inte alls verkar ha problem med åksjuka och det faktum att de precis slängt i sig massor med mat och nu guppar som små badbollar på havets vågor. Själv kan jag inte prata än mindre njuta av omgivningen då allt handlar om att koncentrera sig på horisonten och inte spy rakt ut. Som tur är stannar vi inte länge, Niklas hinner med att impa på två tjejer genom att hoppa från högst upp på båten och med ett plask större än något annat slå i vattnet. Som tur är kan jag filma allt och att ha lite roligt å andras bekostnad gör att lite av illamåendet försvinner.

Sista stoppet blir på Bamboo Island där vi går iland på en strand. Bamboo Island ligger 5 km från den norra spetsen av Phi Phi Don. Den lilla ön är bara 500 meter lång men erbjuder trots detta vackra stränder runt om hela ön. Jag går runt och samlar snäckor medan Niklas badar. Här bjuds vi även på färsk ananas och mango. Så gott. När vi beger oss hemåt så är jag trots smärtan och illamåendet nöjd med dagen och det vi varit med om. Det räcker för att kunna somna gott med mycket minnen i bagaget.