Så är det dags för snorkelturen som vi båda sett fram emot. Niklas mer än mig då jag inte direkt kan njuta på grund av smärtan av min brännskada. Vi lindar mina armar noga innan vi beger oss ner i hotellreceptionen där vi ska bli upphämtade. Vi är först på och åker vidare för att plocka upp ytterligare turister som ska följa med. När vi är ca åtta personer så beger vi oss mot vattnet där vi ska gå ombord på en speedboat som ska ta oss runt bland öarna. Jag har struntat i åksjuktabletter då jag ännu inte märkt av min åksjuka, efter dagens slut så ångrar jag mitt beslut. Vi är ca 15 personer ombord på varje speedboat och vårt första stopp blir på Monkey Bay där det är dags för snorkling. Korallerna ligger precis under ytan och färgglada fiskar simmar i stim här, bara centimeter ifrån snorkelmasken. På ön kallad Monkey Beach regerar aporna men vi kan bara se dem på håll då vi lagt till mitt ute på det guppande havet. Vattnet är kristallklart, precis som man sett på bilderna och jag är ivrig att hoppa i. I surfingbrallor och en t-shirt för att skydda brännskadan lite så slänger jag på mig snorkelutrustningen och beger mig ner för stegen. Niklas är redan i och simmar omkring ibland en massa färgglada fiskar. Jag tar mig ut en bit ifrån båten och känner fiskarna svärma kring mina fötter, detta var ju inte alls så farligt är min tanke men när en personal i båten kastar bröd emot mig och fiskarna omringar mig får jag smärre panik. Detta och smärtan som bränner på armarna gör att jag ger upp och hoppar upp i båten igen. Ju mer solen bränner, skadan svider och båten guppar, desto mer illamående blir jag och jag blir tvungen att koncentrera mig på horisonten för att hålla illamåendet i schakt. Vi stannar i ca en halvtimme och Niklas är så glad. Att få se hans glädje gör att jag kan stå ut med smärtan trots att jag helst hade velat ligga på sjukbädden, pumpad med morfin och annat smärtstillande.

Vi åker vidare mot nästa stopp som är det stopp vi nog alla sett fram emot att göra. Det var här i Maya bukten, på Maya Beach som delar av filmen ”The Beach” med Leonardo DiCaprio spelades in år 1999. Maya bukten, med 100 meter höga kalkstensklippor runt om, har många fina stränder. Hela bukten är dessutom ett stort korallrev och ett perfekt ställe för snorkling. Här kan jag äntligen få känna sand under mina fötter och mitt illamående försvinner. Jag gömmer mig i skuggan medan Niklas leker sjöjungfru i vattnet. Detta är en otroligt vacker plats med kristallvit sand. Kan undra hur mycket finare den var när ”The Beach” spelades in och inte alls var så exploaterad som ön är nu efter att alla turister hittat hit.

Ytterligare ett stopp senare är vi framme på Loh Samah Bay för mer snorkling. Jag gör inte längre ansträngningen att ens försöka hoppa i vattnet utan samtalar istället med en norsk familj vars pappa i familjen inte heller badar. Niklas däremot simmar omkring och har det så gott. Loh Samah Bay stoltserar med en av Thailands vackraste stränder. Trots att ön är obebodd så är det en av de mest fantastiska att besöka i en dagstur från Phi Phi. Inne i bukten reser sig vertikala kalkstensväggar och havsbotten är av renaste sand. Många som snorklar och dyker kan följa kalkstensväggarna direkt ut ur viken där djupet kan sjunka ner till 20 meter. Under vattnet finns en fantastisk ravin som rekommenderas men då tid inte finns till så är det inte många som hinner uppleva den. Vi stannar inte länge på varje ställe men det är tillräckligt för att se och uppleva. Även om jag tänker det i tysto så vill jag bara tillbaka till fastlandet och ha stadig mark under mina fötter, en båtresa som skulle bli en dröm blev en mardröm. Såklart att sjösjukan skulle dyka upp när man som mest ville njuta av utflykten.

På fjärde stoppet glider vi upp mot Pi Leh Bay som ligger på andra sidan av Phi Phi Leh mot Maya Bay. Detta är en lång smal bukt med 100 meter höga klippor på alla sidor. Vid ingången är det så trångt att inget annat än en speedboat eller longtail kan ta sig igenom, detta stoppar bukten från att bli för överbelastad av turister och andra människor. Stilla, lugnt vatten väntar innanför med fantastiska snorkelmöjligheter, lysande papegojfiskar och stora fåglar som flyger in när båtarna kommer i hopp om att få bröd, ananas och till och med banan. Vi stannar inte för snorkling då vi ligger efter enligt tidschemat utan istället rör sig båten mot det femte stoppet på resan.
Phi Phi Leh har även en grotta vid namn Viking Cave, eller Tham Phraya Nak, detta är vår femte anhalt denna soliga dag. Grottan har fått sitt namn av sina väggar som pryds med förhistoriska målningar av vikingaskepp. Då stora delar av Viking Cave förstördes i tsunamin så är det stängt för ombordstigning för tillfället vi är där. Det är synd då det verkar vara en intressant plats att utforska.

Phi Phi Islands består utav två öar, Phi Phi Don och Phi Phi Leh. När det är dags för lite middag åker vi till ”Phi Phi Don” den ö som drabbades värst av tsunamin. Detta är också den ö som är den mest populära av de två. Här finns stränderna Loh Dalum Bay, Laem Tong Beach och Long Beach. Den gemensamma nämnaren för dessa tre är den fina sanden, det turkosa vattnet och det totala lugnet. Här på en restaurang serveras vi alltifrån traditionell thailändsk mat till spaghetti och köttfärssås samt massor med frukter allt medan musiken som strömmar ur högtalaren hörsammar toner från Thomas Ledin, Gyllene Tider och Idde Schultz. Känns verkligen som om vi befinner oss på hemmaplan men mysigt har vi det.

Att äta och ha sjösjuka är ingen bra kombination och när vi beger oss mot vårt nästsista stopp Hin Klang ska jag märka av det med råge. Hin Klang ligger mitt ute i havet men det är inte alls så djupt som man förväntar sig. Det är ett undervattens korallrev och man vet inte att det kommer förrän det plötsligt är där. Här mitt ute på havet är det dags för ytterligare snorkling och det är mig förundransvärt hur så många inte alls verkar ha problem med åksjuka och det faktum att de precis slängt i sig massor med mat och nu guppar som små badbollar på havets vågor. Själv kan jag inte prata än mindre njuta av omgivningen då allt handlar om att koncentrera sig på horisonten och inte spy rakt ut. Som tur är stannar vi inte länge, Niklas hinner med att impa på två tjejer genom att hoppa från högst upp på båten och med ett plask större än något annat slå i vattnet. Som tur är kan jag filma allt och att ha lite roligt å andras bekostnad gör att lite av illamåendet försvinner.

Sista stoppet blir på Bamboo Island där vi går iland på en strand. Bamboo Island ligger 5 km från den norra spetsen av Phi Phi Don. Den lilla ön är bara 500 meter lång men erbjuder trots detta vackra stränder runt om hela ön. Jag går runt och samlar snäckor medan Niklas badar. Här bjuds vi även på färsk ananas och mango. Så gott. När vi beger oss hemåt så är jag trots smärtan och illamåendet nöjd med dagen och det vi varit med om. Det räcker för att kunna somna gott med mycket minnen i bagaget.