Gubbar_pa_drifts blogg

Nyss landat på Arlanda efter en lång nattflygning. Lite pumsig är man. Det går en flygbuss om bara en kvart, så vi är snart på väg igen.

/Conny

Drog från Kata vid elvatiden i morse och den som körde oss till flygplatsen var ingen mindre än hotellägaren själv. En trevlig man från östra Turkiet. Han berättade att han hade ett tioårskontrakt på hotellet och hade fyra år kvar på den tiden.

Halv fyra blev det slutligen dags för det dryga timmen långa skuttet upp till Bangkok. Fick tag i en gratisbuss som körde oss från Don Muang till Suvarnabhumi. Där sitter vi nu och väntar på att få kliva ombord på planet som ska ta oss hem till Sverige. Men det lyfter inte förrän strax efter kl. 1 i natt och dit är det några timmar kvar. Tror jag går och tar mig en öl.

/Conny

Sedan gårdagen är vi åter tillbaka i Kata för lite avslutande bad innan det i morgon är dags för att påbörja färden hemåt. Jag tog mig en sista tur ned till beachen idag medan Stefan föredrog hotellpoolen. Sista restaurangbesöket har vi hunnit med under kvällen och det är snart dags att möta upp med John Blund.

/Conny

Var som sagt länge sedan jag befann mig på de här öarna. Två år före tsunamin, som slog hårt mot ön, så gjorde jag ett besök. På den tiden så bodde de flesta besökare i någon av de bungalowbyar som fanns och satt på videokafeer på kvällarna. Filmen "The beach" är inspelad på grannön och den visades naturligtvis överallt. Numera så finns här inte så många bungalows längre, man bor oftast på lite större hotell eller guesthouse och ön har förändrats till en partyö där ungdomarna går omkring med små hinkar fyllda med sprit, cokacola och red bull. Vi spenderar tre nätter här innan vi åker tillbaka till Kata i morgon.

En del sol och bad har vi hunnit med och idag så följde vi med på en snorkeltur. Jag tog samma tur förra gången jag var här och även om snorklingen inte var sådär spektakulär den gången heller, så var den i alla fall bättre än nu. Tsunamin gick hårt åt korallerna och det kommer att ta lång tid innan de kommer att återhämta sig. Vår skeppare gjorde dessutom tabben att avsluta med Maya beach, som är den beach som förekommer i nämnda film. När vi väl kom dit så var det ebb och inte alls särskilt vackert. Å andra sidan så hade där säkert varit översvämmat med annan båttrafik om han valt att start turen där. Phi-Phi i allmänhet och Maya i synnerhet lockar helt enkelt för mycket folk.

/Conny

Det lilla skuttet från Bangkok till Phuket tog inte lång tid. Efter en dryg timme var vi redan framme och på väg ut ur planet igen. Tog oss heller inte lång tid att hitta en transfer ut mot Kata. Den färden gick dock inte i samma fart. Visserligen gasade chauffören på så gott han kunde, men den starka trafiken och det faktum att han släppte av folk även vid andra beacher gjorde att det hade blivit mörkt när vi kom fram.

Som sagt, Stefan har inte varit här förut men för mig är det fjärde gången på fjorton år jag besöker stället. Brukar stanna till några dagar varje gång jag passerar genom södra delen av landet. Människan är ett vanedjur sägs det och det kan stämma för vid varje tillfälle så bor jag inom bara något hundratal meter från tidigare . Första gången jag var här så hyrde jag en liten bungalow hos en jovialisk värd. Den mannen är sedan länge död och hans lilla by är riven. På exakt samma tomt är nu byggt ett litet flottare, men billigt, hotell. Där tog vi in.

Kata beach har under många år lockat en lite äldre och medelålders publik, med inslag av familjer. Så här är lite lugnare än vid Patong och de större ställena, som i större utsträckning frekventeras av yngre, lite mer partysugna resenärer.

Tiden här har mest gått åt till att sola och bada och käka lite gott på det stora utbud av restauranger som finns. Idag tog vi oss en utflykt till Phang-Ngabukten som är ett område med mycket kalkstensöar som dramatiskt reser sig direkt upp ur havet. Bland annat så stannade vi till vid den ö, där en del av den gamla bondrullen "Mannen med den gyllene pistolen" spelades in. Vad ön egentligen heter tror jag ingen minns, men den går ända sedan filmen kom till under namnet James Bond-island.

I morgon hoppar vi på en färja och drar ut till Phi-Phi island. Har inte varit där på fjorton år.

/Conny

Sådär, nu är andra delen av den här långfärden avklarad. Vi sitter på Don Muang-flygplatsen och väntar på att gå ombord på nästa plan som ska ta oss till Phuket där vi bokat in oss några nätter på ett hotell på Kata Beach. Hunnit plocka ut lite mer Thailändska bath har vi gjort och ett mellanmål har slunkit ned. Då var det dags att borda..

/Conny

Vi tycker bägge att vi sett och upplevt det vi velat här och känner att det är dags för lite badliv med sköna stränder. Vi har mer och mer insett att just på den punkten så har Burma ännu så länge inte så mycket att erbjuda. Visst finns stränder och fantastiska öar nere i den södra delen, men då finns inga boenden att tillgå. Finns även några ställen vid Bengaliska viken att bada på, men då vi läste på om dessa så lockade de inte. Så nu har vi ställt in kursen på Thailand. Stefan har aldrig besökt västkusten så vi tar en liten minitur där så får vi se vilka ställen vi besöker. Sitter just nu på Yangons internationella flygplats och väntar på ett plan som tar oss tillbaka till Bangkok.

Ska vi sedan börja från början så tillbringade vi en stor del av gårdagen på cykelsadeln. Vi hyrde oss ett par pedalförsedda tvåhjulingar och satte kurs ut på landsbygden. Hittade en vingård som producerade både röda och vita viner av skaplig kvalite och satte oss för att i andakt provsmaka dryckerna. De slank ned även i våra ölälskande halsar.

Ytterligare någon mil tog vi oss innan vi tyckte att det var dags för ett lunchstopp i en liten by i närheten av Inle Lake.

Hem kom vi till slut och sedan var det inte så lång tid innan det var dags att borda ytterligare en nattbuss som tog oss ned till Yangon där det nu börjar på att bli dags att kliva på planet.

/Conny

Under vår sista dag i Mandalay så vi for ut till U-Bein bridge som är världens längsta bro byggd av teak. C.a 1,6 kilometer lång sammanbinder den två byar på varsin sida av en liten sjö. Tidigt på morgonen är den livligt trafikerad av pendlare som ska till sina arbeten och lite senare på förmiddagen invaderar turister och andra trafikanter den över 150 år gamla träkonstruktionen.

Väl tillbaka i staden så knallade vi över till trakterna kring järnvägsstationen där vi hittade ett ställe där man hamrade till bladguld. Hårt jobb! Sammanlagt 5 timmar tar det att, med hjälp av släggor, hamra till guldet till önskvärd bladtunnhet. Ingenting som vi kände oss manade att prova på.

Efter en god lunch vid en restaurang utanför järnvägsstationen så hamnade vi i en större mall. Stefan köpte sig en skjorta, medan undertecknad fick tag i en kanna för att koka grekiskt kaffe i.

Sedan förflöt resten av dagen och det var dags att ta sig bort till nattbussen mot Inle Lake. Man ser inte mycket av landskapet under de här nattfärderna, men det märktes att färden gick genom bergiga trakter med ganska stora höjdskillnader. Tidig morgon anlände vi till något stopp utefter landsvägen, där det var dags för oss att kliva av. Där stod en transport för att ta oss in till staden en mil bort och ganska snart kom vi till vårt hotell. Klockan var väl inte mer än vid femtiden på morgonen, men vi fick liv i vår hotellmanager och han fixade ett rum till oss trots att incheckningen inte var förrän klockan två på eftermiddagen. Skönt att få sträcka ut lite i sängen och få sig lite riktig sömn.

Som vanligt ägnade vi första dagen åt att gå runt i staden och orientera oss. Nyaungshwe som är huvudort vid Inle Lake är inte särskilt stor så det tog inte så lång tid. Nere vid floden hittade vi en skeppare på en av dessa longtailbåter som man kan chartra för en tur ut på sjön så vi gjorde upp med honom om en färd. Det råkade dessutom vara min födelsedag så vi avslutade gårdagen med kaffe och en tårtbit.

Efter frukost så tog vi oss ned till floden och äntrade den longtail som vi fixat under gårdagen. Tillbringade sedan fyra timmar ute på Inle Lake och kollade in fiskare, flytande trädgårdar, väverier och cigarrfabriker. Fiskarna här använder sig av en ovanlig teknik för att ta sig fram. De virar ett av sina ben runt en paddel och använder den för att ta sig fram. På det viset får de händerna fria att handskas med de burar som de har för fisket.

Vid väveriet som vi besökte så plockar man fram tunna trådar av stjälkarna på lotusblommor som man sedan tvinnar ihop till trådar. Kombinerar dessa med siden och eller bomull och väver fina tyger. Allting är handgjort och tar lång tid. Vid en av vävstolarna satt en medelålders dam och skarvade ihop två stycken. Det gjorde hon genom att, med hjälp av aska och vatten, tvinna ihop de induviduella trådarna en efter en. Det skulle ta mellan en och två månader att få stycket klart. T.o.m jag som inte intresserar mig för sådant här, var imponerad.

Vid cigarrfabriken fick vi se hur de handrullar rökverken. Förutom normala cigarrer så tillverkar man även en hel del smaksatta med banan,anis eller andra tillsatser.

På hemväg stannade vi även till vid ett tempel. Som vid de flesta andra religiösa byggnader här i landet så pågår här en betydande kommers. Vi hittade oss varsin t-shirt att handla och var sedan nöjda med turen.

Väl tillbaka i staden träffade vi på en av dessa gatuhundar som vi redan under gårdagen hade gjort oss bekant med. Rut som vi kallar henne följde med oss under resten av dagen. Vi ger henne ingen mat, då vi inte vill att hon ska bli beroende av oss, men däremot blir det mycket prat och kel. När vi sedan drog oss tillbaka till vårt hotell framåt eftermiddagen så lämnade hon oss för att leta på några andra att umgås med. Sista kvällen här i Nyaungshwe innehöll bara en matbit på en liten trevlig undanskymd restaurang.

/Conny

Vi var uppe i ottan igår morse för att hinna med båten till Mandalay. Klockan halv sex på morgonen lättade vår passagerarbåt från hamnen i Nyaung U och stävade iväg på en irrande färd förbi alla sandbankar som ligger och lurar i det mörkbruna vatten som utgör floden Irrawaddy. Då och då fick någon matros ställa sig längst fram i fören med en lång bambustång för att mäta djupet under oss. Båten var ganska stor och skulle med lätthet kunna hysa ett par hundra passagerare, men vi var nog inte mer än ett drygt tiotal som var villiga att betala de 40 dollar som resan kostade. Vi gillar dock att färdas på vatten så för oss var det värt priset. Något som slår en när man åker runt lite grann i landet är hur torrt det är. Visserligen är det torrperiod nu, men Burma är verkligen torrt. Särskilt tydligt blir det här vid floden då Irrawaddy släpar med sig massvis av sand och deponerar på sin väg. Sandstränderna kan ibland sträcka sig flera hundra meter inåt från flodfåran för att någon kort bit längre bort bestå av ett flera meter tjockt lager av deponerat sand i flera lager.

Vartefter skutan puttrade på så passerade vi då och då små odlingar av olika grönsaker och en hel del små byar. Vid ett tillfälle såg vi ett antal mindre båtar som höll på att lastas fulla med tegelstenar från en liten fabrik.

Nåväl, dryga tretton timmar senare anlände vi slutligen till Mandalay. Väl installerade på ett av de bättre hotellen vi hamnat på under våra resor, så traskade vi ut i sommarkvällen (inte lika ljust som i Sverige dock) för att fylla på reskassan vid en bankomat. Hittade också en lokal restaurang som försåg oss med varsin ordentlig portion stekta nudlar med kyckling.

Efter en natts riktigt god sömn och en god frukost så kände vi oss redo för att ge oss i kast med Mandalay och dess stökiga gator. En lapplisa från Stockholms innerstad skulle förmodligen gråta floder när hon (han) såg det kaos som försigår på trottoarer gator och gatuhörn. Det är inte nog med alla dessa försäljare som ockuperar trottoarna, där de inte finns passar folk på att parkera sina motorcyklar i flertalet led. Ofta då även i några led rätt ut i gatan. Naturligtvis ställer sig då dessutom någon bilist utanför hela högen vilket fullkomligt täpper till gatan i den färdriktningen. Vi fotgängare som ska passera röran går naturligtvis då mitt i vägen vilket självklart försvårar ytterligare för trafiken att flyta på.

Gatorna i den centrala delen av staden är av de förra brittiska kolonisatörerna lagda i ett rutnät med ett antal breda raka gator åt alla de fyra väderstrecken, med mindre gränder insprängda. Dessa breda gator är precis som i New York och del andra städer namngivna med nummer, vilket borde göra det lätt att hitta. Tyvärr har man slarvat med märkningen av gatorna, så resultatet har inte blivit så bra. Men vi ägnade merparten av dagen åt att traska runt och bekanta oss med byn.

Även Burma har ett förflutet som gammalt kungadöme och just här i Mandalay finns ett palats från den tiden inneslutet bakom en jättemur som sträcker sig mäktiga sex kilometer lång i en rektangel och omsluten av en dryga 70 meter bred vallgrav. Vi tog ett varv runt komplexet, men struntade i att gå in och letade på en restaurang i närheten istället. Mätta och belåtna återvände vi senare till hotellet.

/Conny

Nu har vi spenderat ett par dagar i Baganområdet som formligen översvämmas av gamla tempel. Området är ca. 20-30 kvadratkilometer stort och innehåller tusentals tempel, pagodor, payaor och zedis. Stora och små. Riktigt varför de är så många har vi inte fått kläm på, men Bagan har vid flera tillfällen genom årtusenden fungerat som huvudstad.

Området består egentligen av tre olika städer samt landskapet runt omkring. Vi bor i Nyang U där de flesta hotellen finns. Sedan finns den nuvarande staden Bagan, som i sin tur är flyttad från Old Bagan som är den gamla huvudstaden. Där finns en ganska stor anhopning av templen och det var anledningen till att myndigheterna bestämde sig för att flytta befolkningen därifrån på 90-talet.

Vi anlände på eftermiddagen igår och tog oss en promenad in till staden för för att äta och kolla in den. Villade bort oss och hamnade helt åt fel håll på hemvägen som därför tog väldigt lång tid.

Idag hyrde vi en batteridriven skoter och körde runt för att lite närmare kolla in en del av den stora ansamligen tempel som finns att beskåda. De allra minsta är tomma och en del av de lite större är också kompakta, men väldigt många av dem innehåller en eller flera Buddhastatyer. I de allra största har du en staty i varje väderstreck. En del av stuporna finns det också trappor på och någon staty högre upp. Dessa är perfekta för att klättra upp på och ta bilder av det omgivande landskapet. Eller av soluppgång-nedgång.

Idag hittade vi utan problem överallt dit vi skulle tack vare eminent kartläsning av co-driver Karlsson. Batteriet i vår skoter räckte också precis för att ta oss hem så det var bara att sätta på laddning ett par timmar så vi kunde ta oss ned på stan för lite krubb framåt kvällen. Tidig sådan för den delen då vi ska upp i ottan för avfärd mot Mandalay.

/Conny