Vädret i Christchurch blir en stor kontrast från Brisbanes trettiotre grader till bara tio grader varmt fem dagar före Nya Zeelands Midsommarafton, som infaller den 23 december.

Det lilla hotellet, Charlotte Jane, visar sig vara ett gott val. Det känns som att bo hemma hos någon mycket generös och välbärgad vän, som vill en allt väl. Brasan i öppna spisen i mitt rum värmer gott och skapar en mysig stämning när regnet smattrar på fönstret.

Tidigt på morgonen blir jag upphämtad av Great Sights bekväma turistbuss. Vill du inte köra själv och är över trettio år, så är Great Sights det bästa alternativet att resa runt och uppleva Nya Zeeland. För yngre backpackers med mindre tidspress finns alternativen Kiwi Experience och Magic Bus. Great Sights väljer ofta en rakare resväg en de andra, gör inte fullt så långa stopp för olika aktiviteter och kommer med andra ord fram till resans mål på kortare tid. Den kunniga guiden och chauffören tar dig dock till alla viktiga sevärdheter längs vägen och har massor av intressanta fakta att berätta om allt du ser.

Bussresan från Christchurch till Queenstown tar nästan tolv timmar inklusive alla stopp längs vägen. Vid foten av Australasias högsta berg, Mount Cook (3754 meter) stannar vi i två timmar. Det är tillräckligt länge både för lunch och för att hinna med en ordentlig promenad. Många väljer att här göra en tur med helikopter upp på glaciären eller en flygtur över Sydöns imponerande alpmassiv, Southern Alps.

Lake Pukaki har en ljusblå färg vars make jag aldrig sett tidigare. Färgen beror på en kemisk process i glaciärens smältvatten, som fyller upp hela sjön.

Innan vi når Queenstown stannar vi på en vingård (med provsmakning) och på en fruktplantage (mera provsmakning).

Queenstown imponerar. Påminner om Åre fast större med 23,000 bofasta invånare. Jag har aldrig varit på en plats som erbjuder så mycket aktiviteter. På sommaren är det forsränning, jet boating, mountain bike, para gliding, kayaking och bungy jumping för att bara nämna några. Eller varför inte testa en kombination som para bungy? Den snabba motorbåten lyfter upp dig i en fallskärm till 150 meters höjd, varifrån du gör ditt bungy jump. Awesome!

Bor tre dagar på Aspen Hotel. Min stora balkong har en hänförande utsikt över sjön, Lake Wakatipu med de snöklädda bergstopparna som bakgrund. Queenstown håller öppet dygnet runt och erbjuder mer än hundra kaféer, restauranger och barer. Mat och dryck är inte bara utsökt gott utan dessutom halva priset jämfört med Sverige. En god lunch kostar omkring fyrtio kronor. Huvudrätterna på kvällen omkring nittio kronor och en flaska gott inhemskt vin får du för drygt hundra kronor.

Självklart gör jag en tur med de Röda Båtarna genom Milford Sound. Eftersom landsvägen från Queenstown slingrar sig nästan trettio mil blir det en lång dagstur men värd varenda minut av resan.

I den lilla staden med samma namn som den vackra sjön, Te Anau, stannar vi för morgonkaffe och efter att ha passerat alperna genom den smala Homer Tunnel kommer vi ut i vad som kallas Fiordland National Park. Milford Sound är alltså en djup fjord som sträcker sig ut till Tasman Sea. De mäktiga bergen reser sig nästan lodrätt hundratals meter direkt upp ur havet och överallt forsar vattenfall ned från de branta klippväggarna. Båtturen genom Milford Sound tar drygt två timmar.

Efter Queenstown fortsätter min resa norrut längs Sydöns västkust till Franz Josef Glacier. Dagsetappen tar åtta timmar inklusive alla stopp längs vägen. Efter att vi kört längs den vackra sjön, Lake Wanaka kommer vi in i Westland Glacier Country. Här regnar det tvåhundra dagar om året och den årliga nederbördsmängden är mellan fem och tio meter (Stockholm får omkring åttio centimeter regn om året). Uppe på alptopparna blir nederbörden istället snö och då tio gånger så mycket. Ofattbara femtio till hundra meter snö som packas hårt under sin egen tyngd och bildar enorma glaciärer. De mest kända är Fox Glacier och Franz Josef Glacier. Dessa glaciärer sträcker sig ända ned till kanten av regnskogen, vilket är helt unikt.

Aldrig tidigare har jag sett en regnskog som gör mera rätt för namnet. På avstånd ser det ut som en skog av palmer. I själva verket är det gigantiska ormbunkar, höga som palmer. Allt är ofattbart grönt och lummigt och fukten ångar upp från marken. I träden hänger mossan som slöjor och mossa täcker allting, marken, trädstammar och stenar. Allt är grönt, grönt, grönt. Precis så här tänkte jag mig en riktig sagoskog, så det är inte konstigt att man valt att spela in filmen Sagan om Ringen i Nya Zeeland. Och så vattenfall i hundratal. Överallt forsar vattnet fram längs med bergssidorna.

När vi har passerat Hokitika och närmar oss Greymouth sitter jag och beundrar utsikten ut mot havet då jag har tur och får se en kiwi, den lilla vinglösa fågeln (lite mindre än en höna) som tidigare var så vanlig över hela Nya Zeeland att den givit upphov till benämningen på befolkningen. Idag är det ganska sällsynt att få se en kiwi i naturen, inte minst som kiwi-fåglarna är mest aktiva på natten.

Vi kör över många floder på broar så smala att inga bilar kan mötas. Trafiken är så gles att dubbla vägbanor skulle vara onödigt. Bara vid något enstaka tillfälle måste bussen invänta mötande trafik innan vi kan passera. Norr om Hokitika delar bilar och bussar de smala broarna också med järnvägen. Järnvägsspåren är nedfällda i körbanan som en spårvagnsräls i stan. Som tur är möter vi inget tåg.

Från Greymouth tar jag tåget, The Tranzalpine, över Southern Alps till Christchurch. Det är en oförglömlig resa på fyra timmar. Det måste vara av världens bästa tågresor. Sträckan är 230 kilometer och man sitter bekvämt tillbakalutad vid stora panoramafönster och njuter av det storslagna landskapet, först genom regnskogen och snart med de höga snötoppade alperna runt om. Resan går genom sexton tunnlar, varav den längsta, innan man når Arthurs Pass, är drygt fem kilometer. Arthurs Pass är resans "höjdpunkt" 737 meter över havet. Häftigast är alla smala viadukter över djupa raviner med ibland sjuttio meter ned till ravinens botten.

Christchurch, den största staden på Sydön med 340,000 invånare, är den mest engelska av världens alla städer utanför Storbritannien. Känd för sin vackra trädgårdar och för floden Avon, som sakta flyter genom staden.

Från Christchurch tar flygresan till Wellington bara en halvtimme. Nya Zeelands huvudstad ligger vackert vid havet och här bor 170,000 invånare. De centrala delarna med affärer och restauranger ligger nere vid hamnen. Innanför detta område tar staden snabbt höjd, så pass att det finns en Cable Car till hjälp för den som vill ta sig uppför de branta backarna till stadsdelen Kelburn. Utsikten är hänförande.

Om man inte vill resa tillsammans med andra turister och besöka sevärdheter längs vägen finns det vanliga bussnätet, InterCity Coach Lines. Det är bekväma långfärdsbussar som snabbt och punktligt tar en dit man vill. Jag väljer InterCity Coach Lines för att snabbt ta mig från Wellington till Rotorua. På vägen passerar vi många små orter och det märks att det bor tre gånger så mycket människor på Nordön som på Sydön. Inte för att det tätbefolkat men avstånden är avsevärt kortare mellan orterna.

Om man tittar på en karta över Nya Zeeland ser man sjön, Lake Taupo, på Nordön. Lake Taupo har till ytan samma storlek som Singapore. I Singapore bor 4 miljoner. Det är lika många invånare som i hela Nya Zeeland. Nya Zeelands sammanlagda yta är däremot lika stor som Tyskland med 83 miljoner invånare. Proportionerna säger en del om hur glesbefolkat Nya Zeeland är.

Lake Taupo är alltså en stor sjö, som känns som ett inlandshav. Jag gör ett uppehåll några timmar i staden med samma namn men eftersom det råkar vara Juldagen är allting stängt och tillbommat, så det känns lite ödsligt. På turistbyrån utlovas dock en mängd aktiviteter med anknytning till sjön och den vackra omgivningen. Aktiviteterna gäller dock för den som väljer att besöka Lake Taupo vid någon annan tidpunkt än på Juldagen.

Tidigt på eftermiddagen är jag framme i Rotorua, centrum för Nya Zeelands Maorikultur. Här finns så många hotell längs huvudgatan, Fenton Street, att man kan promenera en halvtimme längs gatan och bara se hotell och motell sida vid sida. För att vara exakt finns det 12 hotell, 15 vandrarhem och inte mindre än 180 motell i Rotorua. I närheten av sjön, Lake Rotorua, ligger centrum med affärer och ett stort utbud av trevliga restauranger.

Självklart besöker jag stadens huvudattraktion de vulkaniska källorna i Whakarewarewa Thermal Reserve och låter mig imponeras av sprutande gejsrar och bubblande gyttjepölar. På kvällen gör jag tillsammans med hundratals andra turister ett besök i en Marae (boplats för Maorier) utanför Rotorua. Vi bjuds på middag tillagad med upphettade stenar i jorden, en så kallad hangi. Innan middagen får vi en inblick i Maoriernas traditionella kultur och en konsert med sång och dans, bland annat deras speciella krigsdans, haka, som förr utfördes för att skrämma fiender.

På vägen mellan Rotorua och Auckland ska man stanna vid Waitomo för att besöka de berömda grottorna med lysmaskar. Man sitter i en liten båt som sakta stakas fram på floden som stilla flyter genom grottan och ovanför lyser taket som en stjärnhimmel med tusentals små ljuspunkter. Det är lysmaskarna som bor i de underjordiska kalkstensgrottorna.

Det är lätt att bli förtjust i Auckland. Till ytan lika stor som Melbourne fast med endast 1,2 miljoner invånare är det ändå Nya Zeelands största stad, som rymmer 30% av hela landets befolkning. Drugt 70% av Aucklands befolkning lär vara av europeisk härkomst men i generationen under 30 år gissar jag att asiaterna är dominerande. Det är i alla fall så jag uppfattar gatulivet i centrum. Också beträffande utbudet av restauranger uppfattar jag det asiatiska inslaget som stort. Indiska, kinesiska och japanska restauranger finns överallt. Det finns ju statistik, så jag undersöker befolkningsmixen. Här är aktuella siffror: Europa 74%, Maori 15%, Asien 7%, Pacific 3%, Hobbits & övriga 1%.

Att Auckland ligger mellan två hav med hamnen i centrum gör staden naturligt vacker. Det känns som att det är mer backar och kullar i Auckland än i San Francisco. Att många av Aucklands förorter ligger på öar eller halvöar som man lättast når med färja påminner om Sydney. Och det kanske bästa sättet att se Aucklands "skyline" från vattnet är att ta en vanlig färja till närförorten Devenport. I Devenport råder en lugn idyll bara en kvarts färjetur från Aucklands mest livliga affärsgata, Queen Street.

Det finns mycket att berätta om Auckland men det viktigaste att komma ihåg är att försöka ge staden åtminstone tre dagar för att hinna med och uppleva det viktigaste. Eftersom Auckland är så pass stor till ytan och backig och konditionskrävande att promenera i rekommenderar jag en halvdags sightseeing med buss för förstagångsbesökare.

Fyra timmars resa med bil eller buss norr om Auckland ligger Paihia som är turistcentrum i Bay of Islands. I Bay of Islands finns sammanlagt 144 öar varav 12 öar är bebodda. Skärgårdar är alltid populära och Bay of Islands är inget undantag. Här är det trots ett stort utbud av hotell svårt att hitta rum under högsäsongen, som infaller i december och januari.

I Waitingmo, en halvtimmes promenad från Paihia slöts fredsfördraget med femhundra Maorihövdingar, som lade grunden till Nya Zeeland år 1840. I den numera idylliskt sömniga lilla badorten Russel på andra sidan bukten (tjugo minuter med färja) grundades Nya Zeelands första huvudstad.

Man kan som jag göra en fyra timmars rundtur med snabbgående motorkatamaran bland öarna och få en bra överblick. För den som har mer tid föreslår jag en två dagars båttur med en övernattning ombord på båten. Om vädret är fint verkar det vara en härlig upplevelse.

Den som inte redan provat på att köra med fyrhjulsdrift längs milslånga sandstränder bör inte missa en tur till Nya Zeelands nordspets, Cape Reinga. Den turen inkluderar att man kör längs med vattnet på Ninty Mile Beach.

Bay of Islands var en av höjdpunkterna på min resa och jag kunde lätt ha stannat där längre än tre dagar. Jag återvänder dock till Auckland för att fira in det nya året innan jag lämnar Kiwi land på Nyårsdagen. Thailand lockar som vanligt...