16 juni
Klaksvík
21.00

Det finns en del måsten när man är på Färöarna. Kirkjubøur är en av dem. Vi var där idag. För tredje gången för min del. Jag är inte speciellt förtjust i att titta på kyrkor. Särkilt inte när de inte ser något ut för världen. Men okej, tredje gången gillt tänkte jag och följde med. Och faktiskt, det tog mig tre gånger att inse att det inte var den vita sneda kyrkan som var grejen. Det var ruinen bakom huset som var sevärdigheten. Där ser man. (Kirkjubøur var öarnas första bosättning eller den första kyrkan eller något i den stilen, gammalt, antikt, trist och väldigt onödvändigt att se)

Sen tryckte vi gasen i bottnen och gjorde Stremoy som är den största av öarna. (Det är där Torshavn, huvudstaden, ligger.) Vi åkte till Vestmanna. Morsan imponerade stort genom att leta sig upp på den Vestmannas absolut högsta punkten biltillåtna punkt och sedan köra igenom tunneln mellan Eysturoy och Borðoy. (För er som inte känner min mor: hon har både höjd- och cellskräck)

Vi har tagit in på bed & breakfast. Rummet är svinkallt men morsan påstår att sängen är skön. Jag vet inte, jag har inte kommit så långt än. (Här tänkte jag säga att sängen är det första morsan provar, men hon hade blivit så arg om jag sa det, så jag låter bli) Fast jag funderar allvarligt på att dra mig åt det hållet nu.