Hade ingen brådska igår utan tog mig lite sovmorgon. Checkade ut vid 11-tiden och tog trådbussen ned på stan. Mitt tåg gick inte förrän 18.45, så jag skickade in packningen på förvaring och gick ut för en sista titt runt om i Odessa. Nu var det fritt framför operahuset, så det gick att fota byggnaden. Den är ståtlig!

Själva tågresan sedan tog inte mer än dryga två timmar, varav det gick en halvtimme i passkontroll när vi lämnade Ukraina. In till Transnistrien kollades inget utan man fick anmäla sig för kontroll inne på järnvägsstationen här i Tiraspol. Man får ingen stämpel i passet utan endast en utskriven lapp att stoppa däri.

Med det utklarat så letade jag på mitt boende som inte var mer än en halv kilometer iväg. Lenin Street Hostel heter bygget och är egentligen en vanlig lägenhet i ett hyreshus. Det drivs av Dimitri, som för en Transnistrier pratar utmärkt engelska. Han är duktig på att lämna ut en hel del bra information redan efter att man bokat, men är även duktig på att ta betalt. Eftersom jag kom med tåget, som inte kom in förrän nio på kvällen så blev det en sen incheckning, vilket han passade på att ta betalt för. Snålt tycker jag, vilket även kommer att visa sig i betyget till booking.com.

Jag hade beställt ett litet frukostpaket och efter att fått i mig det så knallade jag iväg för att plocka ut lite transnistriska rubel från någon bankomat. Efter att ha vandrat runt någon timme och försökt lite varstans, så insåg jag dock det lönlösa. Tydligenså fungerar inte utländska bankkort här. Men jag hittade ett växlingskontor som var söndagsöppet och med hjälp av någon Eurosedel var det problemet löst. Dessa rubel går det omkring två på för varje krona och med dem på fickan så begav jag mig ut för att utforska staden.

Den är känd för två saker. Dels så är den hemmaort för Sheriff Tiraspol, ett halvskapligt fotbollslag som deltar i kvalet till Champion Leauge, där man nog åker ut direkt efter att ha förlorat hemmamatchen med 0-3. Mest känd är ändå staden för att vara huvudstad i Transnistrien, som är en republik som vill bryta sig ut från Moldavien. I just den här delen av Moldavien, som republiken tillhör, så bor det mest ryssar, en del ukrainare samt en del andra folkslag. Andelen moldavier är faktiskt inte mer än 12%, enligt någon websida jag såg. Helst av skulle nog innevånarna här tillhöra det gamla Sovjet, men när det inte finns så vill många ingå i Ryssland. Hur nu det skulle gå till när hela Ukraina ligger mellan? Republiken är endast erkänd av tre andra republiker som vill bli självständiga, Nagorno Karabach, Sydossetien och Abchasien. Resten av världsamfundet anser att det tillhör Moldavien. Egna pengar har man ändå och åtminstone det lilla jag sett av huvudstaden så här långt ser välmående ut.

Har nu intagit en lunch och när jag gör mig klar att lämna stället så sätter världens oväder igång. Ösregn, åska och hagel är det full fart på i närmare en timme innan det slutligen ger sig och jag kan spatsera vidare.

/Conny