Bakgrunden till Färöresan är en segelskuta som heter Johanna. Hon ligger i Vagúr på Suduroy och sist jag såg henne var hon ett fartyg under förfall. Där kanske fanns vilja och ambitioner, men för få engagerade. Men skröpplig eller skinande spelade tydligen ingen roll, jag föll för henne pladask. Jag bestämde mig redan då, för fyra år sedan, att jag skulle tillbaka och skriva om henne. Visste inte vem som skulle vara intresserad av en gammal sillskuta som gått på Grönlandsfisket för ett drygt sekel sedan, men tillbaka skulle jag.
Och om en vecka står jag där igen. De säger att hon seglar så fort vädret tillåter. Västmannaöarna.
Island. Shetland. Lite exotiskt. På nordligare breddgrader.