Det började bli dags att lämna Beijing för att fara ner till Shanghai så Johan kollade upp hur tågen går. De går var 5:e min fick han till svar. Det var verkligen så också. Det jag dock ej räknade med var att det finns otroligt många kineser som vill ut och resa när den största helgen på hela året inträffar.
Redan när jag kom till stationen började jag ana oråd. Jag ser tuuuusen och åter tuuuusen kineser sitta på gatan utanför stationen och bara vänta. Vissa sover, de flesta äter, några tittar på en gigantisk TV som står uppställd på gatan.
Problemen börjar redan när jag tittar i plånboken. Det ekar där i. Jag minns att många bankomater i Kina endast accepterar kinesiska kort så jag börjar leta och gå runt med all packning och jaga kontanter. Efter ca 45 min hittar jag pengar och jag beger mig raskt till stationen. Efter att ha köat ca 30 min i fel kö (den kinesisk-talande) hittar jag den enda lucka (av 28 st) med engelsktalande personal. Jag kliver fram och säger att jag vill åka till Shanghai. Of course, when? svarar den lilla damen. Lite naivt måste jag säga svarar jag, Tonight? Damen skrattar åt mig på engelska (laugh laugh laugh).
Trots tåg var 5:e min var det heeelt fullt på alla.
Jag bokar således en biljett till kvällen efter och besvärar Selle en dag till.
Nästa dag spenderar vi på stan där jag åt Beijing-duck för första gången och det var ganska gott, lite som kebab. Fast anka istället för lamm. Och ingen peperoni. Eller lök. Och annat bröd. När jag tänker efter är det inte alls likt förresten...
Efter det spatserade vi runt i en park och hittade ett cafe där ägaren även hade ett eget litet bryggeri där han tillverkade kinesisk Guiness. Vi tog varsin för ca 3 kr för ett stort glas.
Även om jag inte är någon öl-kännare är jag ganska säker på att Guiness smakar annorlunda.

Jag tog mig så småningom iväg till stationen lite försenad och ca 30 min före avgång klev jag fram till informationen och frågade vart mitt tåg går ifrån. Den barska damen i uniform skakr på huvudet och säger nåt kinesiskt. Jag frågar igen var jag kan finna mitt tåg och hon säger Not this station. Då brinner det för mig och jag får ett klassiskt Even-utbrott (ni från Indien vet)!!!
Jag vräker ur mig en hel del omogna ord och tror för ett ögonblick att de verkligen kommer ta dit Presidenten för att lösa det hela. Till sist fattar jag att det bara är att gå ner till den engelsktalande kassan igen och reda ut det hela. Väl där gör jag som kineserna och bara går förbi hela kön, lägger upp armbågen i ansiktet på killen längst fram (här i Kina når jag) och kräver att få en ny biljett. Jag blev faktiskt förvånad när jag fick det och därefter kunde ta mig till en annan station för att fara till Shanghai.

12 tim senare anländer jag Shanghai och letar upp ett Hostel där jag var ensam på rummet i 2 dagar innan en mes till Tysk och en rolig Polack tar plats i rummet. Polacken snackade oavbrutet i 2 dagar och likt Daniel hade han en förkärlek till ordet abstrakt och använde det flitigt.
Polacken jobbade i Kina som engelsklärare och jag börjar nu förstå varför kineserna icke är experter på engelska (no offense Danne).
Vi var ute och festade en kväll och hamnade på ett ställe där man betalade ca 100 kr inträde sen var det bara att hämta drinkar i baren. Galet. Där träffade vi på ett gäng polacker som hade kommit för Formel 1. Tydligen har även Polen en kille med i racet, han kör förmodligen för Team Zastava/Fiat.
Polacker är polacker och givetvis flödade vodkan. Jag försökte hänga med ett litet tag men sen mindes jag den ödesdigra vodka-kvällen med Danne som slutade olyckligt och jag bröt.
Vi drog istället vidare till en klubb som spelade massa gammal hederlig house och sen givetvis klassiska 70-tals disco-mixen. När det golvet stängde upptäckte vi en trappa ned ännu ett golv med sjuuuukt skön electro. Aleks, det var faan Solidaritet-klass på musiken. Satan vad det dansades och när jag upptäckte att DJ:en var en liten kinesiska så frågade jag om hon ville gifta sig med mig. Of course sade hon. Jag tror hon menade allvar....

Jag gick gatan fram en dag och det kom en tjej och började snacka engelska med mig. De gör så här har jag upptäckt.
Hon pratade på om allt möjligt och sen erbjöd hon sig att guida mig om jag ville nånstans. Fine tänkte jag eftersom jag ändå inte hade några planer. Jag ville se parker och hon tog mig till parker och bjöd på lunch och taxi och godis och allting. Hon sade hela tiden nånting om hennes boss medans vi talade men jag fattade aldrig vad hon menade.
Efter alla parker ville hon absolut att jag skulle titta förbi hennes kontor och snäll som jag är så gjorde jag det. Där möter hennes nöjde lille chef upp oss och han börjar visa mig en massa tygprover. Jag börjar då ana att han vill göra big business med Sweden och han ger mig 35 olika prover att ta med hem för att visa Sverige så de kan börja sälja. Hmm, säger jag och säger att jag bara kan ta med 4 prover.
Ok, säger han och väljer ut fina tygstycken. Efter det insisterar han på att bjuda på middag och jag spelar med.
Kanske lite elakt av mig men det var en riktigt sjysst restaurang och det var trevligt med affärsmiddag.
Jag tror faktiskt att jag glömde berätta att jag bara är en arbetslös lallare utan kontakter i tygbranschen. Förmodligen var jag fotograf för National Geographic eller nåt...

Shanghai var lika tokigt som sist. Det är bra i 3-4 dagar men sen blir det lite för mycket. Jag spenderade nästan 10 dagar där och jag måste säga att jag hellre skulle bo i Beijing om jag bodde här. Jag hann dock med lite av varje, åka tåg i 430 km/h, ta en drink på cloud 9 på 89 våningen och tjafsa med gatuförsäljarna. Ledsen syster Alexandra men det blev ingen shopping i Shanghai för det fanns helt enkelt inte.
Marknaden är stängd så nu hänger alla på gatan istället och säger att de har allt men när man väl kommer till deras lägenhet får man ytterligare ett spel. På gatan säger jag att jag vill ha childrens clothes. Yes säger de. Jag fortsätter att säga att jag EJ vill ha väskor, INGA DVD, INGA skor, INGET nånting, det enda jag vill ha är barnkläder. Yes, säger de, follow me, cheap cheap. Varje gång jag kom till ett ställe såg jag massor med väskor. Jag frågar igen, childrens clothes? Aaah, clothes? Noo...
You want DVD?
NEEEEEEJ FÖR BÖVELEN !!!!
Sådär höll det på tills jag blev sur och gav upp och gick till stationen för att köpa biljett till Hong Kong.

Bilder kommer snarast

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kung Konstantin kommenterade torsdag 2 november 2006
hahahahah, Jugga. Det ska vara du till att kunna hitta denna koppling mellan lobbyn och Kafka....

jörg heider (jl@dreamcave.se) kommenterade tisdag 31 oktober 2006
förtjusande bild, det stora gula lysande hålet. Som avslutas med en administrativ avdelning i botten. God damn om detta inte är en asiatisk version av kafka och dantes inferno, allt fångat av en duktig fotograf med känselspröet på rätt ställe.

Kung Konstantin kommenterade onsdag 25 oktober 2006
HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAH
Danne....du är världens bästa polske webdesigner som bor i Bromma... :)

Wavve (wavves@gmail.com) kommenterade onsdag 25 oktober 2006
...asså den biljettluckan kommer du minnas läänge..:) jag har fortfarande mardrömmar.. hahah.. då fanns det en skylt där: english speaking... men inte fan lät det på engelska när de(3 st) skulle svara på en fråga...haha
nice med "gratis" sprit! 100 spänn för en helkväll e överkomligt...;) kommer du att hitta dit igen?...
...hörs från Hong Kong man... hoppas du hittat risvinet på tåget ner...;)

Daniel (whissy242@hotmail.com) kommenterade måndag 23 oktober 2006
Min hämnd blir ljuv:

http://www.kozlowski.se/korre/

PUSS & KRAM
Anmäl
Samira (hannasamira@hotmail.com) kommenterade måndag 23 oktober 2006
Ahhhh, så det businessen stad...hmm.hmm du ska börja sälja tyg......Kan du inte löpa elektronik och sälja hemma i Sverige som mi kusin gjorde...och tjänade ihop alla pengar han slösat på sin resa...:) Next Hongkong!

Brell (mattias.hellsing@safeside.se) kommenterade måndag 23 oktober 2006
Ugh min gode och korte vän! Biljettköer i all ära. Men du inser väl att det är omöjligt att besegra 1/5 del av världens befolkning va?

o)

Ha det gott kompis, fortsätt att skriva en rad eller två plus en bild eller 22.

Peace,
/B