Nu är det tisdag kväll och magen är väl fortfarande inte helt hundra. Men ändå bra nog för att jag ska känna att det kan vara läge att fortsätta min resa. Slö, slapp och likgiltig samt totalt orkeslös är borta och numera rör jag mig med spänstiga ben på gatan fram. Matlusten börjar också komma tillbaka och igår fick jag faktiskt i mig nästan en hel pizza.

Hemma i Sverige så bemannas apoteken oftast av damer i medelåldern och däromkring. Var in på ett pharmacy här i Candolim i söndags och blev expedierad av tre flickor i 18-19 års ålder. Man undrar vilken utbildning de hunnit med. Jag fick två olika piller att trycka i mig, morgon och kväll. När jag googlade på dessa så visade sig den ena vara en kombination av två olika antibiotika. Inget konstigt alltså. Det andra läkemedlet visade sig däremot vara mest vara en kombination av olika vitaminer. Däremot så var det inte godkänt som läkemedel och fick bara ges ut efter recept. Men det var det tydligen inte så noga med. Nå, anledning till detta verkar mest vara att det produceras i samma fabrik där det också produceras nötter och dylikt. Eftersom jag inte har några sådana allergiska besvär så fortsätter jag väl med att köra färdigt den här femdagarskuren och hoppas sedan vara helt bra.

Igår tog jag bussen in till Panjim och letade upp det kontor där western indian automobil association skulle finnas. De är de som häromkring kan utfärda ett så kallat "Carnet de passage". Det är ett intyg som man köper så att man inte ska behöva tulla sig igenom varenda land man passerar. Det visade sig dock att hela den här byggnaden där kontoret skulle finnas var en enda stor renoveringsplats. Jag tag i någon vakt på stället och han kunde, efter ett telefonsamtal berätta att de flyttat någon annanstans i staden. Vart hade han ingen aning om och det telefonnummer de hade listat existerade inte längre. Så jag får försöka hitta ett annat kontor i annan stad. Huvudkontoret finns i Bombay, men den trafiken har jag ingen lust att bege mig in i.

Jag passade på att knalla runt i staden ett tag istället och märkte att det var stängt på väldigt många ställen. Affärer och kontor var tillbommade. Passade på att fråga varför och fick veta att statens chief minister dött dagen före och det därför var utlyst landssorg i hela Indien. Så även om wiaa hade funnits där det skulle så hade det ändå inte hjälpt.

Eftersom jag hade bestämt mig för att fara vidare i morgon, så tänkte jag idag ta mig ett sista bad i havet för en tid framöver. Beroende på vilken väg jag tar mig fram på framöver så kan det dröja länge innan jag återser havet. Nästa bad kanske inte blir förrän i något av de stora innanhaven. Kaspiska eller svarta havet alltså. Men hur det nu var så var så är jag lite trött på sol och bad och valde bort det. Passade på att göra lite småärenden istället.

Kvällen härnere i Goa går om någon dryg timme över i natt så det kan väl vara läge att bege sig hemöver för lite sömn innan avfärd i morgon. Jag vet inte riktigt hur långt det är upp till Pune dit jag tänkt mig härnäst, men det är nog omkring tre dagars körning misstänker jag.

/Conny