Är man inte flexibel tidigare så lär man sig fort att bli det här. Tanken på morgonen var en busstripp ned till Trivandrum, men när vi strax efter åtta kom till busstationen fick vi veta att nästa buss gick vid lunchtid. Däremot gick det en transport ned till Nagercoil, som inte ligger så himla långt därifrån, bara en halvtimme efter vår ankomst. Så utrustade med vatten, ett knippe bananer och ett par paket mariekex bordade vi den bussen istället. Det var inte alls så trångt på den här bussen som vi hade antagit utan vi fick faktiskt gott om plats att sträcka ut våra små korta taxben. Färden gick mestadels på en motorväg, med avbrott för små instick i städer och byar av varierande storlek. När man var ute på högfartsvägen (vilket med indiska bussmått betyder 70-80) så var det mest ett slättland med buskmark som vi hade att blicka ut över. De sista fyra-fem milen så förändrades det dock till att bli en hel park med vindkraftssnurror som roterade i ett makligt tempo. Vidare dök det upp en hel del bergsknallar, somliga så höga som tre-fyra hundra meter. Vilket inte låter så mycket i svenska mått, men när de är utslängda lite huller om buller mitt på slätten så ter de sig mer imponerande. En annan sak som ändrades är att buskmarken fick ge vika till förmån för kokosplantager som gav en mycket mer tropisk känsla till resan.

Under resan gång så mognade ett beslut fram hos oss att vänta med Trivandrum en dag då vi faktiskt befann oss på väg mot Indiens sydligaste udde som ligger i staden Kanyakumari. Så när vi ankom till Nagercoil så hoppade vi bara på nästa buss för vidare färd mot udden. Kanyakumari är en ganska liten stad med bara runt 20 000 innevånare men där dräller av hotell i alla storlekar. Nu är det dags för nyår och hotellen var i det närmaste fullbelagda vartenda ett. Vi fick leta en bra stund för att hitta inkvartering och den blev betydligt dyrare än vad vi hade tänkt oss. Liten stad som sagt och jag tror vi hann med att se det som fanns och äta en god, sen lunch innan mörkret började falla på.

Ut på jakt efter något internetställe där de ville låta oss använda nätverkskabel till vår laptop, var nästa uppdrag. Lyckades till slut, men då hade den uppkopplingen också börjat strejka. Datorer lever sitt eget liv..

Så ingenting återstår att göra mer än att börja planera för nyårsafton. Gäller att hitta ett bra ställe att fira på.

/Conny o Stefan