Måndag 30 December 2024 - San Salvador
Resealbum: En vinter i Centralamerika.
Mot Honduras!
Min sista heldag I El Salvador innebar inga direkta nyheter. Knallade bort för att fylla på dollarförrådet då de flesta hotell föredrar kontanter när man kommer. Tog mig också ned mot centrum en annan väg och såg lite andra vyer. Väl tillbaka vid boendet så fick jag min värd att boka en uber för att köra mig till bussbolaget på söndagsmorgonen.
Det dök inte upp någon uber så länge jag väntade på morgonen, men jag såg på håll en vanlig taxi borta vid grindarna, så jag skrek och vinkade och lyckades göra chauffören uppmärksam på mig. Han kunde ingen engelska, men det var tydligt att han menade på att det inte gick några bussar från den platsen jag visade. Jag stod dock på mig och insisterade på att bli körd till platsen och han blev snopen när vi väl kom fram och han förstod att bussarna avgick därifrån.
Bussen avgick I rätt tid, men jag blev själv lite fundersam när vi åkte först söderut och sedan västerut, eftersom det var närmaste väg mot Tegucigalpa och dit skulle vi ju inte. När vi sedan passerade gränsen hade vi fortsatt kurs mot Tegucigalpa och jag började bli riktigt orolig ett tag om jag på något vis kommit på fel buss. Men direkt efter gränsen så bytte han färdriktning och tog en riktning som gick rakt norrut. Själva gränsövergången gick smärtfritt på den Salvadoranska sidan. Det kom en passkontrollant ombord på bussen med en digital lista på en surfplatta där han bara bockade av oss var och en vartefter vi visat passet. Någon utresestämpel behövdes aldrig utan det sköttes digitalt. Annat blev det när vi väl skulle stämpla in i Honduras. Vi fick ställa oss i en ringlande kö inne i en liten lokal som kändes alldeles för trång för ett par busslaster som befann sig där samtidigt. Men det gick skapligt snabbt när man väl kom fram och av någon anledning så skrev passkontrollanten i i passet att jag fick 67 dagars tillstånd att vara i landet.
Strax efter att vi passerat och satt fart igen efter gränsen så blev det ett nytt kort stopp för att vi skulle kunna köpa lite mat att äta i bussen. Färden gick sedan vidare. Redan nere i sydvästra El Salvador hade vi passerat förbi några ganska höga bergstoppar och i Honduras blev det verkligen höjd på topparna. Ofta kunde man inte se dem för att de var täckta av moln, men vår färd gick vidare på höga höjder. Jag blev faktiskt sugen på att ha min motorcykel med mig och kunna få åka omkring på dessa vägar. Det var tydligen inte bara jag som hade de tankarna för ju längre norrut vi kom bland bergen så ökade antalet knuttar. De stod parkerade i stora klungor utefter vägen eller kom dånande förbi oss i en hiskelig fart. Dock utan olyckor som vi såg vilket kändes skönt.
Strax efter sex så var vi slutligen framme I San Pedro Sula. Tyvärr ingen tur denna gång utan chauffören stannade vid en stor busstation några kilometer före mitt boende. Letade reda på en transport och erbjöd honom 5 dollar för att köra mig. Han ville ha 10, men föll tillföga och körde för 5 ändå.
Då det var mörkt när jag väl checkat in, så blev det ingen stor utforskning av staden utan jag nöjde mig med att vandra iväg till närmaste bar för en törstsläckare.
Idag har jag dock varit produktiv. På förmiddagen letade jag på en bankomat för att få lite lokal valuta. Det fanns gott om automater i ett köpcenter i närheten av där jag bor, men jag fick prova mig fram innan jag hittade en som tog mitt kort och gav mig pengar. I köpcentret kunde jag även hitta ett SIM-kort för min telefon så jag har uppkoppling om dagarna. Skönt att slippa leta efter WIFI. Eftermiddagen har gått åt till att knalla runt och studera staden för att se vad den innehåller. Inte så mycket, jag knappar in sevärdheter på Google maps och vandrar iväg efter det och det var inte så värst mycket att se. Men jag hittade I alla fall fram till centralparken som flankeras av kommunalpalatset på ena sidan och Katedralen på den andra. På hemväg hittade jag även en kinarestaurang där jag fick mig en matbit. Kinesställen är bra över hela världen, rikliga portioner med bra mat. Nu har mörkret återigen fallit över byn, så jag ramlar nog ut och får mig ett par sängfösare.
/Conny
Det dök inte upp någon uber så länge jag väntade på morgonen, men jag såg på håll en vanlig taxi borta vid grindarna, så jag skrek och vinkade och lyckades göra chauffören uppmärksam på mig. Han kunde ingen engelska, men det var tydligt att han menade på att det inte gick några bussar från den platsen jag visade. Jag stod dock på mig och insisterade på att bli körd till platsen och han blev snopen när vi väl kom fram och han förstod att bussarna avgick därifrån.
Bussen avgick I rätt tid, men jag blev själv lite fundersam när vi åkte först söderut och sedan västerut, eftersom det var närmaste väg mot Tegucigalpa och dit skulle vi ju inte. När vi sedan passerade gränsen hade vi fortsatt kurs mot Tegucigalpa och jag började bli riktigt orolig ett tag om jag på något vis kommit på fel buss. Men direkt efter gränsen så bytte han färdriktning och tog en riktning som gick rakt norrut. Själva gränsövergången gick smärtfritt på den Salvadoranska sidan. Det kom en passkontrollant ombord på bussen med en digital lista på en surfplatta där han bara bockade av oss var och en vartefter vi visat passet. Någon utresestämpel behövdes aldrig utan det sköttes digitalt. Annat blev det när vi väl skulle stämpla in i Honduras. Vi fick ställa oss i en ringlande kö inne i en liten lokal som kändes alldeles för trång för ett par busslaster som befann sig där samtidigt. Men det gick skapligt snabbt när man väl kom fram och av någon anledning så skrev passkontrollanten i i passet att jag fick 67 dagars tillstånd att vara i landet.
Strax efter att vi passerat och satt fart igen efter gränsen så blev det ett nytt kort stopp för att vi skulle kunna köpa lite mat att äta i bussen. Färden gick sedan vidare. Redan nere i sydvästra El Salvador hade vi passerat förbi några ganska höga bergstoppar och i Honduras blev det verkligen höjd på topparna. Ofta kunde man inte se dem för att de var täckta av moln, men vår färd gick vidare på höga höjder. Jag blev faktiskt sugen på att ha min motorcykel med mig och kunna få åka omkring på dessa vägar. Det var tydligen inte bara jag som hade de tankarna för ju längre norrut vi kom bland bergen så ökade antalet knuttar. De stod parkerade i stora klungor utefter vägen eller kom dånande förbi oss i en hiskelig fart. Dock utan olyckor som vi såg vilket kändes skönt.
Strax efter sex så var vi slutligen framme I San Pedro Sula. Tyvärr ingen tur denna gång utan chauffören stannade vid en stor busstation några kilometer före mitt boende. Letade reda på en transport och erbjöd honom 5 dollar för att köra mig. Han ville ha 10, men föll tillföga och körde för 5 ändå.
Då det var mörkt när jag väl checkat in, så blev det ingen stor utforskning av staden utan jag nöjde mig med att vandra iväg till närmaste bar för en törstsläckare.
Idag har jag dock varit produktiv. På förmiddagen letade jag på en bankomat för att få lite lokal valuta. Det fanns gott om automater i ett köpcenter i närheten av där jag bor, men jag fick prova mig fram innan jag hittade en som tog mitt kort och gav mig pengar. I köpcentret kunde jag även hitta ett SIM-kort för min telefon så jag har uppkoppling om dagarna. Skönt att slippa leta efter WIFI. Eftermiddagen har gått åt till att knalla runt och studera staden för att se vad den innehåller. Inte så mycket, jag knappar in sevärdheter på Google maps och vandrar iväg efter det och det var inte så värst mycket att se. Men jag hittade I alla fall fram till centralparken som flankeras av kommunalpalatset på ena sidan och Katedralen på den andra. På hemväg hittade jag även en kinarestaurang där jag fick mig en matbit. Kinesställen är bra över hela världen, rikliga portioner med bra mat. Nu har mörkret återigen fallit över byn, så jag ramlar nog ut och får mig ett par sängfösare.
/Conny
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Nyår! 1 dag sedan |
Mot Honduras! 3 dagar sedan |
Flexibilitet är bra. 6 dagar sedan |
Allting löser sig. 1 vecka sedan |
God Jul!! 1 vecka sedan |