Det är en vacker syn att flyga in över ett örike. När man närmar sig sin destination så börjar den ena ön efter den andra att dyka upp i synfältet. Små obebodda öar omgivna av skimrande blått och grönt vatten blandade med större landmassor där man skymtar vägar, byar och små städer. Precis den synen av tropiskt paradis var vad vi upplevde när vi gick in för landning i Port Blair som är huvudstaden på Andamanerna. När kärran vi flög med till slut stannade på plattan var det dags embarkera. Hettan som slog emot oss med full kraft lovade ännu mer av tropikerna och vi förstod med en gång att här skulle vi trivas.

Som utlänning behöver man särskilt tillstånd för att befinna sig på öarna, men det ordnas lätt direkt på flygplatsen. Det gäller dock endast på Andamanerna. Nicobarerna får man inte besöka då den ögruppen befolkas att stammar som inte vill ha någon kontakt med yttervärlden. Efter tsunamin 2004 så flyttades en del av befolkningen därifrån till särskilda reservat även här på öarna och de platserna är heller inte de tillåtna för oss ickeindier.

Nåväl, efter att pappersarbetet var avklarat så ramlade vi ut från flygplatsen och fick tag i en tuktuk som tog oss in till staden. Vi hade konsulterat vår guidebok så föraren fick ta oss till Azad Lodge även om han hellre hade velat ta oss med till ett annat ställe. Azads ställe passade oss bra då det var centralt placerat bara ett trettiotal meter från huvudgatan i den ganska så lilla staden. Hörde någon nämna att där fanns hundratusen innevånare, men den känns betydligt mindre än så.

Indien är ett ganska så krångligt land att resa i då det ska fyllas i papper hela tiden och biljetter för tåg, båtar och andra färdmedel bara kan förhandbokas vid vissa tillfällen. Vi fick vänta till morgonen därpå för att kunna boka båtbiljetter för nästa dag. Efter någon eller några timmars köande ihop med en massa indier som trängdes och log glatt, pratade och hjälpte oss fylla i reseformulär, så fick vi tillslut våra färdhandlingar till Little Andaman. Biljetterna dit är subventionerade så för en båtresa som tar ca. sex timmar betalar man den ofattbara summan av tre och sjuttiofem. Samma förresten som vi senare betalade för en toarulle!

Att resa med båt har jag alltid sett som en njutning. Att stå längst bak på poppen och spana ut över den blå havsytan och gunga i takt med fartygets rullningar ger mig alltid en känsla av ro. Färjan var en kombinerad sak så förutom ett hundratal passagerare så tog den också med en hel del förnödenheter ut till den sydligaste ön vi hade tillgång till i arkipelagen. Medan livsmedlen och andra saker lastades av så gick vi för att fylla i den hög av papper som alltid ska avverkas så fort man anländer någonstans. Under tiden så fick vi kontakt med ägaren till en resort och så fort vi var klara med alla formulär så hoppade vi på en jeep för att installera oss på hans lilla bungalowby. Fick oss varsin liten hydda att sova i till det facila priset av fyrtiofem svenska riksdaler. Stället var som sagt var litet och familjärt och måltiderna serverades på ett par små bord precis utanför ett pyttelitet kök. Underbart grubb dock och vi trivdes alldeles utmärkt både med ägare och den lilla skara som utgjorde resten av besökarna på stället. Ett par tyskar, någon schweizare, en italienare och någon israeliska lärde vi känna och de satt alla och rökte sina jointar vid den lilla matplatsen så fort de inte hade något annat att göra. Trevligt folk dock och deras behov var inget som störde oss. Dock bestämde vi oss för att flytta efter ett par nätter då min säng var i hårdaste laget.

Vi hittade en annan lite samling av bungalows bara några hundra meter bort längs huvudvägen och tog vårt pick och pack över dit. Även här fick vi varsin liten hydda, dessutom ännu billigare då vi bara behövde betala tjugiofem spänn natten för dem. Lika god mat här och samma lilla samling av internationella resenärer som förlustade kvällarna med att röka både det ena och det andra. Precis som på de flesta andra resorts så fanns det här också ett antal djur. Ett gäng höns gick och pickade i jorden efter något ätbart. En liten ko brukade göra en räd in i kryddträdgården för att beta och där fanns en liten ettrig hund med ett öga som var starrblått samt ett ben som var giktbrutet. Ett par av hundarna från vårt första boende flyttade också med oss över hit.

Tillbringade dagarna med att ömsom utforska ön på scooter eller att spendera vår tid på stranden med bad och solande. Ön är inte särskilt stor och man hinner lätt att se merparten av den under ett par rundor med vårt lilla fortskaffningsmedel. Var och tittade vid ett litet vattenfall som dock inte var så speciellt. Någon dag for vi norrut och hittade en liten stad där jag införskaffade mig ett par sandaler till. Sådana går ju alltid åt. Stannade också vid Butler Bay som är en alldeles folktom liten paradisstrand. Ett par dagar tog vi oss in till staden Hut Bay där vi gick och strosade runt för att se vad som fanns. Det var dock fort gjort så den mesta av tiden gick åt till att prova läckerheterna i en liten restaurang vi hittade. Små rätter som ofta kostade två-tre kronor.

Dagarna på stranden var riktigt sköna förutom de svärmar av tusentals sandflugor som förpestade vår tillvaro. Stefan klarade sig skapligt bra medan jag som aldrig haft några problem med dessa flygfän blev helt prickig över hela kroppen. Kliade något fruktansvärt gjorde det också och till slut så bestämde vi oss för att lämna ön. Fick tag i biljetter tillbaka till Port Blair och vidare ut hit till Havelock där vi befinner oss nu. Den här ön är lite mer turisttillgänglig och det kryllar av resorts att bo på. Många besökare är det då högsäsongen just startat så här är lite dyrare än på Little Andaman. Boende ungefär två till tre gånger så dyrt. Ganska bra dyk och snorkelförhållanden ska det också vara så någon sådan tur ska vi nog passa på att följa med på. Vi får se vad vår vistelse här kan innebära för roligheter.

På båten över hit träffade vi ett tyskt par. Satt med dem igår kväll på en bar och det blev tämligen sent. Till slut tröttnade barmästaren och visade oss var lysknapparna satt. Sedan gick han resolut med orden "släck efter er när ni går" ;-) Kvar stod hela barsortimentet på hyllorna, men vi nöjde oss med det vi redan hade;-)

/Conny o Stefan