Upptäckte att jag är skyldig er lite bakgrundsinformation om både Laos som land och Luang Prabang som stad. Om vi börjar med Laos som land så är det idag, precis som Kina och Vietnam, en socialistisk enpartistat efter att förut ha varit ett kungadöme. Den senaste kungen att regera var Sisavang Vong fram till sin död 1959. Sonen Savang Vatthana tog då över, men blev aldrig formellt krönt. När Pathet Lao kom till makten 1975 så blev han tvungen att abdikera och sändes, tillsammans med resten av familjen, till ett omskolningsläger i de norra delarna av landet. Han dog sedan tre år senare.

Laos var även en del av det franska indokina under många år och utropade inte självständighet förrän 1953. Sedan följde många år av inre stridigheter innan Pathet Lao vann makten.

Det socialistiska styret drog ned landet ganska ordentligt och Laos tiilhörde länge de tjugio fattigaste länderna i världen. Idag har dock politikerna i Laos insett att man måste ha företagsamhet och numera är landet ganska välmående.

Vad gäller Luang Prabang så har staden förut varit huvudstad och var även staden där kungen bodde. Det kungliga palatset är numera transformerat till ett museum där kung Sisavangs imponerande fordonsflotta förevisas. Bland annat finns där en likadan Citroen DS 1952 som jag senare såg ute på gatan. Finns två av dessa i landet.

Nåväl, jag befinner mig nu i alla fall i den nuvarande huvudstaden Vientiane som är en liten och trivsam sak för att vara huvudstad. För ett tiotal år sedan var inte invånarantalet här större än 300000 och det känns inte stort mycket större nu. Centrum av staden, där det mesta händer, består mest av tre-fyra större gator som går parallellt med floden samt en massa tvärgator till dessa. Mitt i denna smet bor jag på ett litet trevligt guesthouse. Då staden är så liten så tar man sig lätt runt överallt till fots och behöver aldrig bry sig om transport. Den enda gång jag använde mig av transportmedel var när jag anlände via nattbussen från Luang Prabang. Som nästan alltid, så ligger busstationen här en bra bit från centrum och därifrån blev jag erbjuden skjuts in till centrum av en tuktukförare. Han ville dock ha 80 spänn för resan och jag bemödade mig inte ens med att köpslå om det rövarpriset utan klev helt sonika ur och sa adjö. Knallade sedan ut på landsvägen och blev nästan direkt upplockad av en motorcykel som körde mig till mitt guesthouse för en fjärdedel av priset.

Har hunnit se allt jag ville se här på ett par dagar. Varit in på något tempel även här, samt ytterligare ett som numera är ett museum fyllt med Buddastatyetter. Tog mig också till Vientianes egna triumfbåge och tog de 124 trappstegen upp för att beundra utsikten.

Längst ned mot floden finns en strandpromenad. En del av den används på kvällarna till kvällsmarknad där man kan hitta allt möjligt. Jag hittade ett trepack kalsonger för 25 spänn och handlade dessa. Hem och provade och passformen var utmärkt så jag drog iväg ock köpte tre paket till. Sällan man hittar något till det priset.

Resterande del av strandpromenaden och trottoarerna på gatan närmast floden används av gatukök och andra restauranger som flyttar ut. Bara att gå runt och välja och vraka av vad man vill ha. Det mesta är naturligtvis asiatisk mat , men det finns en uppsjö av annat att välja av.

Idag ska jag resa vidare söderut. Tar en ny natt buss och hamnar därefter i Si Phan Don, som är ett område med sandbankar som bildar en massa öar mitt i Mekongfloden. Har man tur kan man där få syn på Irrawaddydelfiner. Om fem timmar blir jag upplockad vid mitt guesthouse, så jag har gott om tid för en ny liten stadstur.

/Conny