Jag vet sedan gammalt hur illa ställt det är med kösystemet i de här trakterna. Även om du står längst fram så kommer alltid någon bakom och börjar bluddra med den du ska handla av. Det är likadant på det kinesiska konsulatet här i staden. Kom dit i tid för öppning 09.45, men då var det redan fullt med folk inne på konsulatet. Jag frågade vakten hur jag skulle gå och han sa åt mig att gå till lucka 2. Men där stod att det gällde Hongkong och Macau och dit skulle jag inte. Så jag gick tillbaka och då gav han mig en nummerlapp. Fick sedan vänta nästan tre timmar innan det äntligen blev min tur. Hamnade naturligtvis i lucka 2! Damen där var inte till mycket hjälp. När jag frågade om jag behövde någon CDP för att ta mig in i landet så hade hon ingen aning om vad det var. Vad jag ändå kunde få fram från henne, under tiden som andra försökte avbryta för att ställa egna frågor, var att jag bara kunde få visum för en månad. Det är för litet för det stora landet, även om jag bara skulle köra raka vägen igenom. Hon talade också om att jag behövde upprätta en precis färdplan, med förbokade hotell och hålla mig till den. Något som naturligtvis är helt omöjligt för mig, då jag ej vet om avstånd, vägförhållanden och hur trafiken är. Man kan säkert hitta på något, men det kändes väldigt osäkert. Förutom dessa krav som hon ställde så var damen ifråga ingen hjälp överhuvudtaget och då folk hela tiden försökte avbryta så tröttnade jag till slut. Sade helt enkelt till en dam som var där och försökte sticka in lite papper att jag egentligen inte var klar, men då hon tydligen var viktigare än mig så fick hon väl fortsätta. Inte vet jag om hon förstod vinken, men jag gick.

Annars så hade jag kunnat fått ett visum på bara fyra arbetsdagar och inte till särskilt hög kostnad heller. 4000 rupies lite drygt.

Min nya kontakt i i Myanmar tror jag inte heller ger något. Det är likadant där att man måste fixa visum och tillstånd från något han kallar goverment travel and information center. Även här vill man ha en färdplan. Nu är Myanmar betydligt mindre än Kina och jag skulle nog kunna åka igenom på 2-3 dagar, så en färdplan här skulle man kunna slänga ihop. Men sedan är jag ändå inte säker på att bli insläppt i Kina. Han är dessutom väldigt tveksam själv på om han kan vara någon hjälp för mig.

Nu börjar det dessutom närma sig den årstid då monsunsäsongen kan sätta igång i princip hela Asien och det är ingen bra tid att vara här. Hade jag varit här en månad tidigare så hade jag haft lite mer tid på mig att undersöka saker och ting. Men som det nu är så inser jag att jag nog egentligen inte har något annat val än att återvända till Indien och kanske kunna få bågen skickad någonstans.

Så på torsdag börjar jag sätta kurs mot Indien och Delhi igen. Ikväll dränker jag sorgerna med den whiskey jag har kvar.

/Conny