Det märks att man lämnat svalkan i bergen, för vid morgontoaletten var magen återigen sitt tråkiga jag. Men nu var det ändå dags att lämna Indien, så jat struntade i det. Klockan 9 på morgonen var jag utcheckad från hotellet och stod och väntade på att bageriet på andra sidan gatan skulle slå upp sina portar.

Efter en frukost så var det inte långt kvar till gränsen och idag var det inga problem att korsa den. Det tog ändå ett par timmar med all pappersexercis man måste gå igenom. Eftersom jag inte fick tag i någon CDP så måste jag förtulla motorcykeln i Nepal och det kostade omkring 300 svenska kronor för en månad. En av tullarna här frågade om min resa och när han fick höra att jag ska försöka ta mig vidare till Kina, så sade han att de ej släpper in mig utan CDP. Vi får se vad ambassaden säger i Katmandu.

Vägarna här sades ju vara bra. Tja, det är oftast inget större fel på beläggningen, men Highway 1 som jag trafikerar är som en gammaldags svensk landsväg. Ingen mötesfri trafik här inte och stundtals ganska trafikerad. Trafikkulturen är inte något bättre än i Indien heller, snarare tvärtom. Bilar och framför allt bussar, kör gärna om trots möte och tvingar ned mötande trafik i lösgruset.

Jag började resan från Darjeling härom dagen fullt munderad i strumpor och skor, långbyxor och motorcykeljacka. De kläderna får sitta på hela vägen fram till Katmandu. Nu är jag visserligen nere på slätten igen. Ja, även i Nepal är det slättland. Hela den södra delen är slätt jordbruksland. Men i morgon ska jag, vid något tillfälle bära av något norrut och då räknar jag med att komma upp i lite bergstrakter.

Jag har stannat för natten i den lilla staden Lahan. Den är inte mycket att skryta om, men där fanns ett hotell med ledigt rum. Jag har sedan dryga 26 mil kvar till huvudstaden och hoppas kunna avverka dessa under morgondagen.

/Conny