Det var ett alldeles sprillandes nytt plan vi fick sätta oss i. Så nytt att de inte ens hunnit installera wifi. Planets underhållning var tänkt att gå via den, så vi blev helt utan allt att sysselsätta oss med under den sju timmar långa flygningen. När man som jag dessutom aldrig lyckas sova under flygningar så blev det en lång och tråkig pärs. När maten sedan serverades visade det sig att det inte ens fanns någon varm mat, utan man fick köpa sig en macka och något att dricka. Nu är Norwegian ett lågprisbolag, så man kanske inte kan vänta sig något annat, men en varm måltid på en långflygning hade jag förväntat mig.

Nåväl, till slut kom vi fram och vi fick kliva av och passera de kontroller som ska passeras när man anländer till ett nytt land. Vi fick tag i våra väskor direkt och hittade ganska snabbt en bulle av lite flottare modell. Chauffören hade till och med en riktig chaffekepa på sig och vi tänkte att det här kunde bli lite dyrt. Men icke, taxi är billigt härnere. Efter lite letande hittade vår driver till det bokade hotellet. Det var bara förmiddag och incheckningen var klockan 13. Så vi passade på att få oss något i krubban och att utforska de närmaste omgivningarna.

När det sedan var dags för incheckning visade det sig att hotellet var fullbokat och det rum vi skulle ha inte var ledigt. Portiern tog med oss till ett annat bygge i närheten och där fick vi plats. Vi fick till och med ett litet kök förutom våra tre enkelsängar.

Vi bor i stadsdelen Al Murar som är en äldre del med mycket smårestauranger och allehanda butiker. Klart billigt med mat och dryck då här finns en hel del indiska invandrare. Vi ägnade resten av vår första dag åt att vandra runt och insupa atmotsfär. Då och då villade vi bort oss då många av gathörnen såg likadana ut, men vi tog oss fram utan större problem.

Dag två satte vi oss på tunnelbanan och tog oss så långt vi kunde på den gröna linjen. Det finns en röd också. När vi nått ändstationen och konstaterat att vi var i en förort med en massa hyreshus, så äntrade vi en buss och åkte med den till ändstationen. Det slutade med att vi kom till en kinesisk jättegalleria med massvis med affärer. Vi spenderade någon timme med att strosa runt därinne i svalkan och fick oss en kaffe i ett av haken. När vi var nöjda så återvände vi till vår del av staden för lite mat. Dubai är som de flesta andra stater i mellanöstern islamistiskt så att få tag i en öl till käket går inte alls. Man får hålla tillgodo med andra drycker. Det är möjligt att man på de större hotellen, med mycket västerlänningar, kan få tag på något med alkohol att inmundiga, men där vi rör oss så går det inte alls. Mineralvatten funkar lika bra.

På vår tredje dag så tänkte vi oss att vi skulle försöka se några av sevärdheterna här i byn, så vi satte oss i tuben och drog till downtown för att beskåda världen högsta byggnad Burj Khalifa, 828 meter hög. Vi vandrade runt någon timme för att försöka hitta någon bra plats för foton av bygget. Det är inte så lätt hitta en bra plats att få med en så stor byggnad på ett fotografi, men till slut så kände vi oss nöjda. För att komma in i jättebyggnaden, så var vi tvungna att gå genom Dubai Mall. Ytterligare en av dessa enorma gallerior som finns lite överallt i staden. Vi letade oss igenom stället och kollade vad det skulle kosta att åka upp till observationsdäcket. De cirka 1500 pix som priset var, lät lite dyrt för mig, men Rune och Stefan kostade på sig det och belönades med en hänförande utsikt och bra foton.

Vi hade väl tänkt oss att se ytterligare ett par sevärdheter efter tornet, men tiden drar iväg så vi stack hemåt igen för lite käk och vila.

En ny dag att utforska och eft er frukost satte vi oss i en tunnelbanevagn igen för att ta oss till Palm Jumeira som är en samling palmformade konstgjorda öar. Man kommer ut till dem via en monorail som går längst ut med ett par stopp på vägen för den som så önskar. Vi drog längst ut och strosade runt lite. Tyvärr har man ingen åtkomst till de stränder som finns överallt då de alltid är reserverade för de hotell och boenden som finns på öarna. På åter vägen stannade vi till vid en annan av öarna för att se om vi kunde komma ned på beachen där, men lika illa.

Burj Al Arab, som är en mycket berömd segelformad byggnad ligger några kilometer därifrån så när vi kommit tillbaka till fastlandet så satte vi kurs därmot . Vi tänkte väl att vi skulle kunna flagga ned en taxi på vägen, men det slutade med att vi fick ta oss hela vägen dit med hjälp av apostlahästarna.

Väl framme vid Burjen så visade det sig att man inte kommer in om man inte deponerar minst 240 dirhan som man måste göra av med inne på restaungen. Vi hade ingen lust till att betala dessa hutlösa summor utan nöjde oss med att ta någon bild på avstånd. En taxtfärd senare så befann vi oss vid The Emirates mall där vi strosade runt ett tag. Den innehåller bl.a. en alldeles äkta slalombacke med konstsnö. Där fanns också en tunnelbanestation så vi tog och hoppade på ett tåg tillbaka till hemtrakterna.

Jag snarkar och tydligen så har det blivit värre med åren, så mina kamrater bäddade i köket åt mig. Bara att krypa ned och hålla tyst ;-))

Nu har det blivit måndag och även dags att lämna Dubai bakom sig. Trot s en del typiska turistfällor, så har det ändå varit givande. Kan nog tänka mig att spendera någon chartervecka här. Då brukar man ofta hamna på något hotell nära någon strand.

Vi tog oss en taxifärd ut till flygplatsen i Charjah där vi snart ska gå ombord på plan till Colombo i Sri Lanka. Den här konstellationen gubbar mellanlandade faktiskt på samma flyplats för åtta år sedan på väg till Goa. Inte för att vi kände igen oss för det.

/Conny