Tisdag 19 Februari 2019 - Candolim
Dags att dra.
När man befunnit sig en längre stund på ett ställe blir det nästan som hemma. Detta förståss för att man lär känna folk och miljöer och skaffar sig bekanta. Är man då, som i det här fallet, på ett ställe som man känner sedan gammalt blir det ännu mer hemtamt. Men varje gång så upptäcker man nya saker och det är också så att saker och ting förändras även på sådana här typiska turistorter. Man har t.ex. ordnat med turistinformation och ordentliga parkeringsplatser både härnere i Candolim och uppe i Baga. Ordning och reda ska det vara! Sedan, om det ökar trivseln på orterna kan väl diskuteras. Det finns en charm med oordning också.
Där tanterna förr stod och sålde vatten och souvenirer här i byn ligger numera den nybyggda turistanläggningen med information, omklädningsrum, duschar och toaletter. Att man byggde så ordentligt har inte så mycket med oss utländska turister att göra. Utan mer med att den indiska medelklassen börjar växa och numera har råd att koppla av på stranden på ett annat vis än förut.
Tanterna fick som sagt flytta på sig, men inte så långt. Mellan den nya anläggningen och beachen har man gjort plats även för dem och där står de lika troget som förr.
En annan sak som har förändrats är sättet man transporteras på mellan byarna. Förr så var det nästan alltid tuk-tuk som gällde. Det fanns taxibilar då också, men det var mest för lite längre resor. Numera är förhållandet det omvända. Taxi och privata turistbilar dominerar totalt. Tuk-tuk finns, men då måste du ut till huvudvägen för att boka skjuts. Jag tror inte ens de får åka ned på beach road för att leta passagerare.
När man växte upp på 50-60 talet så var det ovanligt med tatueringar. Det var mest sjömän, gamla fängelsekunder och riktiga oldtimers som kunde ha något ankare eller annan utsmyckning på kroppen. Numera så är det nästan mer regel än undantag att både kvinnor toch män tatuerar sig och tatoostudios växer här upp som svampar ur jorden. Det formligen bara kryllar utav dem. Man kan lätt förstå vilken genomslagskraft det ligger i när idrottsprofiler och artister visar upp sina översållade koppar.
Med de reflektionerna så är det nu dags för mig att bege mig söderut igen. En stund före tio i kväll så bordar jag Netravati Express, som är det nattåg som ska ta mig tillbaka till Allepey. Så får vi se vad som kan hända där.
/Conny