Under ett uppehåll i regnandet så traskade tyskarna och jag iväg till en busstation som visade sig tillhöra ett privat bussbolag. Nåja, vi fick i alla fall plats alla tre på en buss som ganska snart tog oss de dryga 20 milen nordöst till Santa Marta som är huvudstad i provinsen Magdalena. Den är oftast utgångspunkten för de som vill fortsätta vidare in i Venezuela. Men det är det ytterst få som vill i dagsläget.

Här var det bättre väder och vi välkomnades med blå himmel och sol. Tyskarna hade också bokat hotell och vi hamnade på olika byggen, så dem lär jag nog inte se igen då de nog skulle vidare ganska snart. Därifrån bussen stannade så var det inte så himla långt bort till mitt hotell så jag tog och knallade den biten.

Ut på stan sedan och kollade genom de centrala delarna där jag bokade in mig denna gång. Sexhundra meter ned till beachen, men det är överkomligt. Provade en grekisk restaurang framåt kvällenoch beställde återigen en något dyr köttbit. Men den här var inte så väl tillagad så man fick tugga en hel del. Skönt i alla fall med lite mat innan man slog huvudet i kudden.

Idag så var jag uppe tidigt då hotellet håller med frukost. Så redan vid tiotiden hade jag tagit mig ned på beachen och hoppat i plurret. Skönt! Så dagen började verkligen bra. Men då jag någon timme senare skulle göra mig i ordning för mitt andra dopp så upptäckte jag att mina shorts var borta. De låg högst upp i en tygkasse som låg bredvid mig på stranden och någon har helt ljudlöst smygit upp och norpat dem. Till saken hör att min hörsel inte är lika bra som i unga år. Men värre ändå är att shortsen innehöll både mitt pass och mitt bankort. Min mobil låg längre ned i kassen så den fick jag behålla.

Hotellet mitt kallade på polis och det kom två poliser på en motorcykel och tog de uppgifter jag hade. Sedan fick jag knalla iväg till åklagarkontoret och lämna in en anmälan även där, vilket inte tog så väldigt lång tid. Men jag upptäckte, trots att mina kunskaper i spanska är kraftigt begränsade, att hon hade skrivit Schweiz som mitt medborgarland istället för Sverige. Så det var bara att vandra tillbaka och få det tillrättalagt. Nästa sak var att logga in på min bank och spärra kortet. Inga pengar försvunna dock, vilket alltid är något. För säkerhets skull så förflyttade jag dock de pengar som fanns på kontot knutet till kortet över till ett annat konto.

Ambassaden här i landet har bara telefontid på morgonen, så jag får vänta till i morgon med att anmäla mitt pass försvunnet till dem. Förmodligen så får jag bara ett provisoriskt pass, men det är i så fall sk-t samma då jag ändå måste hem för att hämta mitt nya bankkort. Så här tar nog mitt Sydamerikaäventyr slut alldeles för tidigt. Tar väl förmodligen några dagar innan jag kan få ett pass och kanske måste jag förflytta mig till Cartagena igen, där närmaste konsulat finns.

Senast något liknande hände mig var i Sydney 1988 så cirka 35 år mellan gångerna är inte så farligt. Den gången kunde jag fortsätta min resa då jag fick ett nytt ordinarie pass av ambassaden där och på den tiden var man inte så beroende av bankkort. Tror inte ens jag hade något med mig.

/Conny