Idag är dagen jag väntat på. Till och med Niklas verkar förväntansfull. Det är ett once in a lifetime moment som komma ska. Vi ska simma med delfiner. Vi hämtas vid tio för att åka till Oasis Sea World. Det visar sig vara ganska långt iväg men vi njuter till fullo där vi åker bak i bilen. Det pirrar i magen av tanken på att få möta delfiner och vara dem nära. Det som jag tidigare drömt om ska nu bli verklighet. Jag gillar Chanthaburi. Sedan vi kom hit har jag inte sett en enda lös katt eller hund. Antingen finns det inga eller så har människorna dem som husdjur istället för slit och släng djur som man såg i Thailand. Det värmer.
När vi kommer fram till Oasis Sea World betalar vi 180 Baht i inträde. Vi bokar tid för att simma med delfinerna vid kvart i fyra, detta betyder att vi har många timmar att spendera i parken. Det gör vi genom att se på delfinuppträdande, vandra runt, äta och dricka lite samt se glädjen hos andra när de simmar med delfinerna. Det ska erkännas att jag blir lite avskräckt av att simma med dem när jag ser vart de befinner sig. Vattnet är långt ifrån blått, snarare svart. Intill bassängkanterna simmar stora fiskar, beredda att ta ett bett av vem som helst. Jag som avskyr fiskar börjar snart överväga hela grejen, för att ta mig ut till delfinerna ska jag bli tvungen att passera de stora fiskarna. Hur ska det gå?

När det är vår tur så får vi gå och byta om till våra badkläder. Vi ombeds ta av alla vassa föremål så som armband, halsband, ringar etc. Vi ges en varsin flytväst och så måste vi duscha av oss för att få bort eventuellt smink eller solskyddskräm. När grinden öppnas så är mina tankar om de stora fiskarna som bortblåst. Jag är först ute i vattnet och först på madrassen i mitten av bassängen där vi ska utgå ifrån. Vi är ett gäng på ca 8 personer som ska få träffa delfinerna, själv hamnar jag och Niklas på en gummimadrass med en kvinna och man från Tyskland samt en ung tjej från Kristianstad. Världen är bra liten. Killen som är delfinskötare är 13 år och jag blir avundsjuk. 13 år och delfinskötare, detta måste ju vara drömjobbet för alla. Det börjar med att vi får hälsa på delfinerna. En efter en kommer de upp till ytan, kuttrar lite och försvinner ner igen. Jag är så glad att mitt leende inte räcker till. Detta är otroliga djur, fascinerande och fantastiska på en och samma gång, en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Så när det äntligen är dags att simma med dem så hoppar man i en och en. Jag hoppar i, klappar med handen på vattenytan och vips så är en delfin där och hämtar upp mig. Tappar jag den så klappar jag återigen bara med handen på vattenytan så kommer den och hämtar mig. Jag kan inte beskriva känslan att hålla fast i en delfin och låta den föra en fram i vattnet, det är obeskrivligt. När den simmat några varv släpper den av mig vid madrassen och så är det nästa persons tur. Niklas hasar sig ner och spänner fast sig till delfinen. För första gången sedan resan påbörjades så ser jag ren och skär glädje i hans ögon. Det är fantastiskt att se.
Vi turas om att simma med ca 5 olika delfiner, alla lika snälla och fina. Vi matar dem med fisk, pussas med dem, vinkar åt dem och låter dem skvätta vatten på oss. Den rosa delfinen Yoshie når mina läppar och jag ler när jag tänker på det. Känslan av att pussa en delfin, att vara nära dem, att uppleva det jag drömt om sedan jag var ung. Nu förstår jag varför delfiner används för människor som mår dåligt, de har verkligen en terapeutisk förmåga att få en att må bra.
Efter en timme i bassängen med dem så vill jag inte lämna dem. Delfinmötet är by far det bästa jag varit med om och jag tror även att Niklas instämmer.