Nu är det äntligen dags att lämna Koh Samet. Vi delar nog båda samma känsla när vi säger att det ska bli skönt att komma härifrån.
Morgonen kunde börjat bättre dock. Niklas reser sig upp från sängen, ställer sig ner med all kraft men råkar missa golvet, istället träffar han min tå som genast svullnar till. Jag skriker till och han tittar frågande på mig, sedan skrattar jag av smärtan och han hänger på i melodin. Min tå får senare se sig lindad i bandage och jag själv får halta mig fram. Men vad vore en semester utan skador, det är ju då äventyret börjar. Tur för oss att miniapoteket åkte med. Vi beger oss mot båtarna och tar därmed farväl av Koh Samet för att åka vidare mot Ban Phe. Väl framme är det dags att hitta ett postkontor. Vi har redan dragit på oss en del saker som vi inte behöver ha med oss och det är därför dags att skicka hem en del av sakerna. Själv skickar jag hem min backpackerväska då jag köpte en ny i Bangkok och ser det som rätt onödigt att bära med sig två väskor när jag enbart är i behov av en. I väskan lägger jag ner kläder som ej kommer att användas samt lite annat smått och gott som jag helt enkelt inte behöver längre. Niklas håller hårt i sina grejer och väljer att behålla allt sitt.

Från Ban Phe tar vi sedan en Songtaew till Rayong för att därifrån ta bussen till Chanthaburi. Detta är stället jag längtat så mycket efter. Det är nämligen i Chanthaburi som vi ska simma med delfiner. Väl framme i Chanthaburi får vi lift av Burme som kommer körandes i en liten bil. Här verkar varken finnas Tuk-Tuk eller Songtaews så nu sitter vi i nymoderniteter och åker bil. Det fläktar skönt. Burme tar oss till T.A.T där vi beställer tid för att simma med delfiner under morgondagen. Vad jag längtar. Så blir det dags att leta boende. Vi känner oss inte alls hemma i Chanthaburi men jag gillar första intrycket av det. Det är rent, inte allt för mycket folk och ingen direkt trafik. Burme tipsar oss om hotell Muangguan, ett lägenhetskomplex där ett rum kostar 250 Baht/natt. Låter kanon och vi checkar in. Det är helt ok faktiskt och så får vi kabeltv.

På kvällen beger vi oss ut för att hitta en butik där vi kan inhandla lite dricka och snacks. Vi går och går men ingenstans ser vi det vi söker. Efter åtskilliga timmar kommer vi fram till ett 7eleven där vi plockar på oss juice, läsk och vatten samt lite saltade bönor och annat smått och gott. Vi besöker även ett apotek där jag inhandlar ögondroppar då mina ögon runnit extremt mycket de senaste dagarna. När klockan tickar på framåt tio så går vi tillbaka till hotellet och lägger oss i sängarna. TV zappandet bjuder på mer eller mindre tråkiga thailändska såpor så vi håller fast vid en musikkanal där de faktiskt lyckas upprätthålla någorlunda bra musik.

Sen somnar vi…