Jag äter frukost! Bangkoks frukost var inte hurra men dock mycket bättre än denna. Vi serveras amerikansk frukost, jag älskar Amerika men jag älskar absolut inte frukosten, närmare bekant morgonmiddagen. Det är korv, ägg, skinka, kaffe, te och en enstaka toast med marmelad. I en servett lägger jag ner korven och skinkan. Det får bli hundens frukost.
Innan vi tar den ljusblå Songtaewen som ska ta oss in mot Rayong city så slår jag mig ner på trappan till hotellet och samtalar med hunden. Jag kastar till honom/henne maten jag tagit med mig och så klappar jag den hejdå för att åka mot city.

Vi stannar inte i city speciellt länge. För det första är det trångt, mycket trafik trängs på allt för liten yta. Det luktar fisk och avlopp och människorna är ganska närgångna med blickar, samtal osv. Jag känner mig obekväm och det om något talar mycket för hur ett ställe är. Vi stannar bara så pass länge att vi hinner plocka på oss lite tabletter på apoteket innan vi återvänder mot hotellet. Väl tillbaka plockar vi åt oss badkläder, handduk och kameror och försvinner ner mot stranden. Våra vänner – svenskarna hälsar oss. De är verkligen bruna. Sätt mig bredvid mannen och det är bländningsfaktor 200. Men så har jag ju verkligen svårt att bli brun också, kanske får skylla mig själv då jag undviker solen.
Stranden är fin, inte allt för mycket människor, desto mer strandkrabbor. De springer fram i sanden och gräver ner sig för att några sekunder senare komma tillbaka upp och springa vidare. Roliga djur det där. Genom resemagasin har man sett alla dessa kristallklara vatten där botten syns på flera meters djup och alla gånger har man längtat efter att få bada i sådant vatten. Jag förstår nu hur välgjort det är, hur photoshop kan förvränga en bild och göra den till ett paradis när det i själva verket bara är… vackert. Vattnet skiftar i ljusblått och grönt, en härlig färg och inbjudande för resans första dopp. Det är 22 grader, som en varm sommardag i Sverige då jag inte badar. För egentligen gillar jag inte att bada. Vatten och hav har min fullaste respekt. Jag är försiktig, simduglig javisst men ack så försiktig. Niklas däremot njuter till fullo och plaskar runt i vattnet som vilket annat barn som helst. Det är stunder som dessa som jag verkligen inser hur underbar min vän är. Vissa gläds åt rikedom och makt, Niklas gläds åt att bada.

Senare på kvällen när jag tagit allt varmvatten i duschen och halsat upp en flaska sunkist apelsinläsk så är det dags för ett restaurangbesök. När servitrisen ser oss komma så säger hon;
”Chicken for the dog?” Hon skrattar…
”Yeah, and please put some rice on the plate as well, like a chicken surprise”
Hon försvinner in i köket med beställningen och kommer tillbaka för att ta upp vår order. Jag beställer ännu en frukttallrik och lite olika färskpressade juicer. Det får räcka. Jag har ätit extremt lite sen jag åkte och jag känner hur kilona smälter av mig. Men jag mår bra, jag mår verkligen bra. Niklas som också hållit en slags diet ser ut att försvinna. Kilona ramlar av i takt med att svetten rinner ner från hans panna och rygg. Denna man vet verkligen med sig hur man svettas 
När tallriken med maten kommer går jag ut till hunden, det visar sig att det är en flicka och jag döper henne till Nim. Maten uppskattas och när hon inte orkar mer gör jag plats för resterna i ett hörn intill hotellet dit hon kan återvända när hungern kommer tillbaka. Det är som att den maten jag inte äter under resan, den ger jag till någon som är i större behov av den. Det gäller djuren!

Jag gillar Rayong, kanske inte själva staden men det område där hotellet ligger. Där havet sträcker sig kilometervis och solen alltid skiner. Där hotellpersonalen gör vistelsen trevlig och där inga kackerlackor synts till. Jag gillar känslan, atmosfären, lugnet. Det är plats där tankarna kan strömma fritt och där luften renar en. Och sängarna ger mig en riktigt god natt!

Roliga händelser i Rayong:

Lurar i Niklas att han måste ta bort översta kåpan på toalettstolen för att hälla i vatten där så att spolningen ska fungera. När jag sitter på sängen hör jag hur han hasar bort toppen på toastolen och först då brister jag i skratt. Jag älskar att luras 