Skäggiga(re) och med hängande byxbakar, undrar hur många kilon vi har tappat(?) är vi nu tillbaka. Det har varit 10 tuffa men härliga dagar, med massor av intryck att smälta, och många nya vänner från
världens alla hörn har vi träffat.

Enligt våra beräkningar har vi vandrat mellan 15-20 mil. Stundtals i 40-45 graders lutning, uppåt och nedåt.
Kylan på kvällarna har varit rejält jobbig, sovsäcken har fått värma upp våra kläder under natten.
Omkring kl 06.30 varje morgon har reveljen gått, och man har har motvilligt fått lämna varma sovsäcken.
Frukost och sedan iväg, i genomsnitt 5 timmars vandring plus stopp för lunch varje dag. Vi har kompletterat varandra väl på vandringen, Stefan har haft lite jobbigt uppför medan jag varit en myra på platten och nedför. I slutet på trekken har också mina gamla fotbollsknän gjort sig rejält påminda.

Tillfällen vi kommer att minnas är bl.a. morgonen när vi steg upp i ottan för att bestiga Pun Hill där vi belönades med en spektakulär vy över soluppgången. Väl värd att offra nattsömn för. Annapurna base camp var också en höjdare, tyvärr var vädret alldeles för dåligt vid det tillfället. Något som vår guide borde ha informerat om. En ung och trevlig studerande, men tyvärr utan erfarenhet av guidning.

Nästa höjdpunkt var vårt nedslag vid en varm källa där vi lögade oss i fyra timmar. Snacka om att ha diskarhänder vid slutet av den sessionen. Gjorde mycket gott för trötta muskler dock. Sista dagarna var vandringen ganska lätt då det mestadels bar nedför.

Återvände igår till stan och firade med pepparstek och varsin pilsner. Hade datorproblem igår, men löste det till slut så vi kunde få iväg ett nytt blogginlägg. I morgon drar vi vidare till Chitwan som är en nationalpark där vi förväntar oss att se en del vilda djur som indisk noshörning bl.a. Har vi extremtur kan vi även få se någon vild tiger från elefantryggen.

/Conny o Stefan