På den gamla storryska tiden, före Sovjetunionen, så var Batumi en uppskattad badort och betraktades som Rysslands svar på den franska rivieran. Men när Sovjet bildades och man stängde gränsen till Turkiet, så tappade staden betydelse och glömdes nästan bort. Numera, med Unionen borta och Georgien självständigt så upplever staden en ny renässans och har återigen blivit populär, både bland inhemska och utländska besökare. Staden ligger så långt ned man kan komma i det sydvästra hörnet i Georgien och det är bara ett fåtal mil till den Turkiska gränsen. Samtidigt är det inte längre än 37 mil upp till Sotji där ryssarna bjöd på vinter-os för några år sedan. Så vintrarna här kan vara skapligt kyliga, men nu är det sommar och med Svarta Havet inom räckhåll så passar jag på att ta mig lite badsemester.

Jag anlände i går morse och efter en stunds letande så kunde jag lokalisera mitt boende. Det var inte så lätt då det bara varit öppet en månad och ganska okänt i grannskapet. Staden är inte särskilt stor, dryga 150.000 för ett par år sedan, så att gå runt och få en första känsla för byn var fort gjort. I och med den nyvunna populariteten för staden så har här byggts en hel del och då blir det också i ganska modern futuristisk stil. Bland annat så har man en byggnad som ser ut som någon slags humoristisk karikatyr på Empire State Building. En del casinohotell har också kommit upp i ny modern stil och hela staden andas optimism.

Svarta havet är en kär gammal bekant för mig. Om än väldigt länge sedan jag återsåg. 1986 så liftade min bror Lars och jag ned bakom järnridån genom Östeuropa och hamnade till slut i norra Turkiet i en liten stad som heter Igneada. Det här var bara något år, eller två, efter Chernobylkatastrofen och folk var lite rädda för att färdas i de trakterna. Så när vi kom fram till Igneada så fick vi ett helt hotell för oss själva och kunde leva som kungar. Där, i Turkiet så var det sandstrand och ett himmelrike att hoppa i böljan. Riktigt så är det inte här. Havet är fortfarande samma gamla hav, svalt och skönt, men stranden här är inte sand utan sten. Ganska grova bitar också, som glider undan när du ska gå ned i vattnet, vilket gör det lite besvärligt. Men det tar inte många meter innan det blir djupt tillräckligt för att man ska vara av med det problemet och kunna flyta fritt.

Här ska jag nu stanna några dagar och bara njuta av sol och bad. Jag ska nog inte fladdra runt så mycket utan mest bara njuta av stunden. Sedan är det en annan sak att jag redan bokat min nästa färd Men den tar vi då.

/Conny