Dag för dag: Resealbumet "Nya Zeeland-återkomsten" av Youcan

Förseningar, förseningar och åter förseningar. Det hela börjar I Göteborg. Jag lyckas komma sent till flygplatsen, stressad och trött! Väl där är planet nära fyra timmar försenat. Ja, ja. Jag satte mig ner och tog en fika. Jag fick snabbt sällskap av två par i de övre fyrtio som glatt hällde i sig öl som om det vore midsommar alleredan. Det var iof underhållande och timmarna sprang snabbt förbi. Det var givetvis inte slut på förseningarna. Två timmar i Frankfurt oh dryga 8 timmar i Singapore. Jag har en tendens att hamna på flyg med dryga förseningar ( om ni har läst om mina tidigare resor så förstår ni vad jag menar).

Jag landade i alla fall i Auckland hel och välbehållen dock klockan 18:30 i stället för 12:30. Johan hade hängt på flygplatsen i väntan på att mitt plan skulle landa. Han hade tydligen hunnit med kaffe, bilmarknaden i stan mm. Vi skulle ju köpa en bil, så han passade på att kika runt.

Det kändes bra att se Johan igen. Vi hade ju trots allt inte träffats på fyra månader. Jag var verkligen väldigt trött efter resan. Vi åker till Base för att vila och för att jag skall få fräsha upp mig. Vi tar en promenad i stan och ner till hamnen där vi njuter av lite god mat från havet och ett gott Chardonnay. Det finns mycket att prata om och tiden går fort..

Kände mig fortfarande trött efter resan. Vi sov ganska länge och åt frukost på ett café. Denna dag går åt till att leta efter en lämplig bil. Antingen en bil och tält eller en van. Allt beror ju på vad man kan komma över och vad det kostar. Jag har ju inget körkort, så det är Johan som får sista ordet i frågan om transportmedel. Det är ju trots allt han som skall köra. Vi promenerar runt i Auckland till bilmarknader och hostel, ringer på annonser. Det tar ganska mycket tid. Vi passar på att inhandla nödvändigheter samt skor, shorts mm. Det är stressigt för vi vill verkligen komma bort från Auckland så snart som möjligt.

Denna dag börjas med en härlig kaffe på stan. Gillar kaffe. Sedan bär det av till fler bilmarknader och hostels..
Vi hittar en ganska fin Subaru combi automat med en 2,6 liters motor och AC. Den är nyss kommen från verkstaden och allt är i fint skick. Johan provkör. Bilen går fint.

Samtidigt som vi kikar på denna bil får vi ett sms om en Nissan Largo minibuss från 93 med dieselmotor. Den är ombyggd med säng och har full campingutrustning. Vi vill titta på den. Johan är väldigt sugen på en van, för det är enkelt. Jag vil hellre campa, men så måste vi ha tält också. Gillar dock att sova i tält. Vi ber i alla fall om att få återkomma nästa morgon för Subarun och ger oss iväg för en titt på Largon.

Largon ser ut helt ok ut på utsidan och alla papper är i ordning. Jag är skeptisk. Jag gillar inte det jag ser. Ibland får man en underlig känsla att något inte är som det ska "intuition" men Johan tycker jag är tramsig. Jag påpekar att vi borde göra en bättre koll på bilen, men Johan säger att han litar på killen. I efterhand kan jag säga att man inte kan lita på någon. Inte när det kommer till bilköp i alla fall... Han provkör inte ens bilen! Jag är så irriterad på honom vid det här laget att jag kokar. Johan ber mig ta det lugnt. Han är en hopplöst cool norrlänning som har den dock så älskvärda egenskapen "tillit". Vi får köpa Largon väldigt billigt och jag tycker det är ett varningstecken i sig. Jag och Johan är i grund och botten väldigt olika. Han är lugn och stilla och jag är väl mer eller mindre ovädret som drog förbi... Jag lugnar ner mig och vi går och äter middag. Det skall trots allt bli spännande att komma iväg. Vi somnar gott och drömmer om härliga äventyr.

Vi fixar Largon och en tredjeparts försäkring hos AA (den motororganisation som rekommenderas). Försäkringen kostar 500 nzdollar för sex månader. Vi skyndar oss till vår van och packar oss i väg mot Bay of Islands. Vi har bestämt oss för att göra vrakdyk och är sugna på "Rainbow Warior" som finns där uppe. Väl i bilen börjar det. Den låter väldigt mycket men Johan konstaterar att det är för att det är en Diesel. Den går väldigt slött i backarna och Johans svar - Diesel!

Väl uppe i Bay of Islands får vi veta att vädret kommer vara dåligt så det blir inga dyk vid Rainbow Warrior som vi hoppats på. Vi får boka dyk vid M/S Canerbury som sänkts två månader tidigare. Inte alls lika intressant. Vi köper två dyk vardera i alla fall, för dyka det ska vi göra när vi tagit oss hit.

Vi handlar lite mat och ställer Largon på en stor parkering. Det är ok att stå här med van. Vi fixar mat och sedan är det sovdags.

Vädret är fantastiskt men det blåser vilket gör att alla dykplatser inte är lämpliga. Vi kommer iväg med dykbåten och det känns fantastiskt. Det är 20C i vattnet och vi ska ha 9mm dykdräkter. Man känner sig lite klumpig i den för den är stor och tung. Tyvärr har Canterbury inte hunnit få den tillväxt av alger mm på två månader, men det var häftigt ändå. Vi simmade genom kanonfästet i fören och genom styrhytten. Vrakt ligger på en avsats så man får inte trilla över kanten. Inte kul att plötsligt vara 40m ner. Det går att trilla i vatten också :)

Det andra dyket gjorde vi i en liten fjord. Här såg det annorlunda ut. Mycket alger och fisk att titta på. Vi såg Eagle ray, skorpionfisk, brun muräna och lite annat. Det var två bra dyk och jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Vi njöt av en glass i solen innan vi gav oss av mot Tutukakka och till en vacker strand som heter Wolleys bay. Vi tog ett dopp innan solnedgången för att sedan ta in på en camping.

Vi körde till Sandy bay. En helt underbar strand med bra surfvågor. Jag hade tyvärr bränt mig första dagen i bay of Islands så jag försökte hålla mig ur solen. Jag är en väldigt rastlös person som föredrar att röra på mig framför att ligga en dag på stranden. Johan blev nog lite stressad av mitt vankande och fikande och skuttande. Jag har överskottsenergi för jämnan och måste ju bli av med den på något sätt. Jag skuttade runt på stranden och i vattnet och Johan solade och lekte "stålmannen" i vågorna. Efter ca tre timmar gav vi upp och jag fick äntligen min efterlängtade promenad. Vi njöt av den vackra utsikten och sedan av en härlig fish and ships i Tutukakas hamn.

Utanför Tutukaka ligger Pour knights Island. Detta är ett känt marint naturreservat och vi ville ut hit och dyka. Vi bokade dyk inför komande dag och avslutade kvällen med lite mat och vin på campingen.

Vi åkte denna dag ut på en underbar utflykt. Dykbåtarna tog oss ut på en lång färd där vi fick se delfiner och valar. Fantastiskt att upptäcka dessa vackra djur. Vi uppfattade dock aldrig vad det var för valar. Vi såg tyvärr bara deras ryggar och hur de blåste upp fontäner med sina blåshål. Väl framme vid vårt mål fick vi 9mm våtdräkt och alla annan dykutrustning. Pour knights Island är lite speciellt för det ligger isolerat. Här finns en speciell ödla som inte finns någon annan stans. Själva dyken var fantastiska. Underbart klart vatten och hur mycket att se som helst. Vi dök bla in i en grotta som låg sju meter under havet och andades här in det syre som samlats i grottans tak. Tyvärr var det lite jobbigt att tryckutjämna när jag gick ner i vattnet igen. Det var jobbigt och gjorde väldigt ont i öronen, men det ordnade sig. På botten låg två stingrockor och vilade. Blå fiskar simmade runt oss och en brun muräna visade envetet upp sin fula nuna. Företaget vi dök med heter "Tutukaka dive" och var väldigt proffsiga. Vi var supernöjda.

Väl tillbaka från vår lilla utflykt, körde vi vidare mot Goat islands maina reservat. Lonely Planet har rekommenderat denna plats för snorkling...

Vi kom fram till Goat Island tidigt på förmiddagen. Det är väldigt fint här men tjockt med barnfamiljer.Det kom hela busslaster med barn från Auckland för att snorkla. Det blev inte så mycket snorkling här för oss utan vi nöjde oss med att bada och njuta av solen en stund. vattnet var grumligt så det var dålig sikt för snorkling. Vi beslöt att köra mot Coromandel istället och gav upp solningen för dagen.

Vår Largo hade börjat låta kontigt och oljelampan började blippa när vi körde de snirkliga vägarna från Goat Island. Vi kör genom Auckland (vilket Johan inte riktigt gillar pga alla trafik) och vidare mot Cormomandel. Utsikten här är fantastisk. Stenstränder, nötta stenformationer och ett fantstiskt hav. Vägarna är snirkliga och man kör i 50km/h. Vi kö upp och ner för bergen, ner till kusten och så upp igen. På kvällen stannar vi i Coromandel Town för att tanka och sova.

På morgonen körde vi vidare till Cathedral Cove. Detta är enligt AA en av Nya Zeelands vackraste platser. De har rätt! När vi kom in i naturreservatet fick vi ta en ca 40 minuters lång promenad. Chathedral Cove är het fantastiskt. När vi kommer fram till vårt mål ser vi de vackra stenformationerna som skapats av erosion. Formationerna står helt fritt i vattnet. Stranden består av vit sand och vattnet är alldeles turkost. Det är otroligt skönt för ögonen. Vi stannar här ett tag för att bada. Vi tog sedan en promenad runt i området. Det fanns mycket vackert att se.

Johan stannar upp för att titta på en krabba och plums! Jaha där full hans camera i. Han blir bitter. Som tur är kan vi rädda bilderna, men cameran ser väldigt förlorad ut. Vi bestämmer oss för att gå vidare. Vi tänker åka till Hot water beach för att njuta av de varma källorna. Tyvärr upptäcker vi att det är fyra timmars väntan på nästa lågvatten, så vi missar denna lilla sevärdhet.

Eftersom oljelampan blinkar, beslutar vi oss för att köra till Rotauroa för att uppsöka en verkstad för att få ordning på Largon. Vi kom fram väldigt sent och tog in på en liten camping strax utanför.

Vi kliver upp tidigt och fixar så vi kan stanna på campingen ett tag till, äter frukost och lägger upp dagen. Vi ger oss av till stan och funderar över vilka äventyr vi vill uppsöka här. Rotorua är lite av ett nöjescenter och det är beläget på väldigt aktiva marker. Överallt luktar det svavel och det bubblar ur ler pölar lite varstans i staden. Så vi bestämmer oss för att ge oss ut på forsränning kommande dag och en maorisk afton på kvällen. Alltid kul när det händer lite. Resten av dagen spenderar vi i de seismologiskt uppvärmda källorna som finns på campingen.

Den maoriska aftonen var helt ok. Kul turistgrej med mycket mat. De underhöll oss med dans och musik samt en väldigt stor buffé med maoriska delikatesser. En undrande fråga gick dock runt bordet. "Vem hade anat att Pavlova tillhörde det maoriska köket"...

Efter mat och dryck och lite turistande gav vi oss av mot campingen. Busschauffören retade resinärerna genom att ta flera varv i varje rondell. Det tog evigheter men fick folk att skratta. Innan vi gick till sängs tog vi ett kvällsdopp i de varma källorna.

Denna dag började med att vår Largo spottade blå rök. Åh vad jag ville skrota den! Vi bestämde att vi skulle uppsöka mekaniker för att gå till botten med problemet. Detta fick dock vänta till senare för nu väntade den spännande forsränningen.

Kaitona River skall vara den bästa att forsränna på i Nya Zeeland och det var helt ok med ett vattenfall på sju meter. Det var fantastiskt vacker omgivning och överallt längs flodbanken fanns små grottor. Vår guid berättade at maorierna använt dessa som begravningsplatser förr i tiden. Tiden går fort och guiden bestämde sig för att blöta ner mig ordentligt. Han såg till att hamna i ett litet vattenfall så det sprutade upp vatten i ansiktet på mig, Jag blev dyngblöt men skrattade..

När vi kom tillbaka uppsökte vi en mekaniker. Han tittade, lyssnade, gasade och funderade. Han bad oss återkomma på måndag kl. 07.30 för en motorcheck. Vi som hade hoppats på att komma iväg var lite besikna. Vi fick stanna ytterligare en natt i Rotorua. Vi gick tillbaka till campingen och tog ett doppa i de varma källorna innan vi somnade.

Vi tog en lång sovmorgon. Tyckte vi förtjänat detta som vart uppe med tuppen var eviga morgon. Det är strålande sol ute och vi tar i ordentligt med solskydd. Vi skall bedriva dagen vid Argodomen, ett nöjescenter för vuxna och barn med äventyrsanda och barnasinnet i behåll. Vi testade Swoop, argojet och Zorb. Argojeten är en snabb motorbåt med en cheva V8-motor och den har hästar det vill jag lova. Den körs i en bana. Vi fick ett extra varv för vi såg inte tillräckligt rädda ut enligt föraren. Det är kul med fart fast jag är härdad. Blir inte så rädd längre av fart, höjder eller djup. Ju värre desto bättre tänker jag. Det är väl galningen i mig som ger sig till känna.

Nästa aventyr var Swoop. Detta är en slags mix mellan ett bungy och en gunga. Man börjar 40m upp instoppad i något som ser ut som en sovsäck... Väl däruppe får man utlösa sprinten på egen hand. Jag tog sats och drog! Vi föll handlöst! Efter några sekunder blir man ivägkastad i en gungliknande anordning och så flyger man fram och tillbaka några vändor innan de hissar ner en. Phu! Gör jag gärna om, fast nästa gång får det bli ett bungy jump från Aucklandsbron :P

Sista äventyret var Zorb. En gigantisk och genomskinlig plastboll som man klättrar in i. De häller i lite vatten så man kan kana omkring där inne och så puttar de ner en för en backe. Hysteriskt! Nya Zeeländarna är inte som vanligt folk. Varje år ordnar de en tävling där man skall komma på en ny hysterisk åkattraktion eller äventyr. Så om ni har galna idéer åk till NZ.

På väg tillbaka från Agrodomen, gjorde vi ett besök på "Kiwi Encounter". Här har man ett speciellt program för att rädda fågelarten (det finns fem olika sorters Kiwi-fåglar). Det går till på så vis att man hämtar ägg för att sedan låta dem kläckas i fångenskap. När fåglarna är tillräckligt stora att ta vara på sig planterar man in dem i sin naturliga miljö igen. Problemet är att en nykläckt kiwi inte kan ta vara på sig själv och den kläcks utan övervakande föräldrar. Den är helt på sin egen hand från första stund och med dagens rovdjur (de som blivit inplanterade på NZ) ett lätt byte. Vi fick se hela kläckningsprocessen samt vuxna fåglar i inhängnader med en för dem naturlig miljö. Det var intressant och lärorikt. Kiwifåglar är våldsamma enstöringar som bara umgås vid parning. Annars bökar de efter mask med sina långa näbbar och slåss om sina revir. De har stora fötter som de sparkas med.

På kvällen spelade vi Backgammon (som i gör varje kväll) och drack lite vin samt funderade över det där med bilen.

Vi gick upp tidigt för att vara hos mekanikern kl. 08.00 Solen stekte redan på ordentligt. Då bilen var på verkstaden drev vi omkring på stan, fikade och kikade i affärer. När mekanikern ringde gav han oss domen vi verkligen inte ville ha. Det var inget fel på bilen den var bara slut. I bästa fall skulle den hålla i tre veckor till men då skulle vi få stanna hela tiden för att fylla på med olja. I värsta fall kunde bilen bryta ihop i morgon. Efter en del funderande och diskuterande så körde vi vidare.

Vi ville göra Tongariro Crossing vid Tongariro NP. Vi hittade efter en del felkörningar en rastplats där vi kunde stanna för natten. Vi träffade ett Israeliskt par där som tältade och som vi bestämde oss för att göra sällskap med. Vi hade ju två bilar så vi bestämde oss för att bilpoola. Tanken var att de skulle köra oss till starten och så kunde vi ta vår bil när vi var tillbaka efter hiken. En bra plan. Under natten började det blåsa upp ordentligt.

Det var en kall och blåsig morgon. Det var inget vidare att ge sig ut för att göra frukost. En stund funderade vi på om vi skulle skippa det hela, men nu hade vi ändå kommit så här långt. Dessutom är denna hiking rekommenderad att göra. Vi försökte väcka Israelerna, vilket tog ett bra tag. Tillslut kom vi i alla fall iväg.

Vinden piskade hårt, jag hade märken på benen efter all sand och grus som perforerat mig. Turen är rekommenderad att a mellan 6 och 8 timmar. Vi gjorde den på under 5 timmar. Det blåste så att vi inte kunde stanna någonstans och under vissa partier valde vi att springa för att slippa blåst och kyla. Utsikten var helt otrolig. Det var överväldigande vackert. Turen är utmärkt som "utmanande" och det tungt. Aktiva vulkaner, alpina sjöar och den fantastiska utsikten gjorde det deffinetivt värt mödan. Jag rekommenderar verkligen denna vandring. Efter en lång dag kom vi äntligen fram till raststugan där vi åt vår lunch.

När vi väl passerat raststugan var det nerför helavägen. Vi njöt när vi kom ner i den lummiga grönskan nedanför Tongariro. Väl tillbaka hade Israelerna lämnat en lapp på vår vindruta. De hade inte gett sig i väg på äventyret utan valt att köra vidare i stället. Synd tyckte vi för de missade verkligen en otrolig upplevelse.

Vi körde vidare på kvällen med målet att göra oss av med bilen.

Väl framme i Wellington så var nästan allt stängt! Det var "Vitang treaty day" (helgdag mitt i veckan). Så vi gick på "papa national museum". Lite historia, kultur och natur. Det är mysigt att gå på museum och det fanns flera utställningar. Nya Zeeland är ju ett relativt nytt land så historien och kulturen är inte så djup. Det fanns lite om Maorierna, hur de blandats med de olika ätterna från England, Skottland och Irland. Maorierna i sig delar ju samma historia som övriga söderhavet. Trevligt i alla fall. Vi tog en promenad längs hamnen och åt glass och kvällen avslutades med middag på en Turkisk retaurang samt en natt på hotell. Det var ju min födelsedag så lite mys får man unna sig.

Vi gjorde oss av med den bedrövliga Largon! Skönt att slippa se den mer. Vi gick rejält back på den affären men lärde oss en hel del på köpet. Vi tog oss till Wellingtons utkikspunkt för att njuta av utsikten samt drev runt på stan en stund. Vi fixade med en hyrbil och köpte biljetter till färgan som skulle ta oss över till Picton följande dag. Vi var åter på väg.

Denna morgon tog vi färgan över till Picton. Det var härligt att komma ut på havet en stund och se Wellington från havet. Väl framme hämtade vi ut hyrbilen och handlade lite mat. Vi hade picknick i en liten hamn strax innan Nelson. Det var skönt att sitta i solen och njuta av nybakat bröd, minipizzor och juice. I Nelson köpte jag en camera. Min hade oturligt nog också den förolyckats vid detta laget. Vi körde sedan vidare mot Abel Tasman NP. Campade gjorde vi utanför Motueka på en jättefin liten gratiscamping. Vi grillade och drack vin och hoppades att vi skulle få bättre tur resten av resan.

Motueka är en liten stad i Abel Tasman på södra ön av Nya Zeeland. Den ligger alldeles där Motueka floden mynnar ut. Vi åkte in till centrala Motueka och ett informationscentrum där Johan lyckades spräcka sin stortå mot en trottoarkant. (oroa er inte, jag skall summera all otur punktvis när jag är klar). En hjälpsam kiwi som visade sig vara sjuksköterska plåstrade om honom.

Vi körde till Golden Bay eftersom detta är sagt att vara så fint. Det var inte så imponerande men ändå vackert. Vi tog en promenad uppe vid Cape Farwell. Överallt i detta område är vägarna väldigt små och smala. Vi kom i alla fall fram till vår lilla Camping i Abel Tasman tilslut för att sova. Vi hade bokat in oss på en två dagars lång tur med kajak.

När vi vaknade denna morgon var allt väldigt blött. Det hade regnat hela natten och det regnade ännu. Vi packade snabbt ihop våra saker och tältet för att ge oss iväg till kajakcentrat. Vi misstänkte att turen var inställd men ville ändå stämma av. Vi fick rätt. Vi åkte in till Motueka för att skriva lite blogg och fika lite. Vi spelade Backgammon i två timmar och drack thé. Jag är alldeles för rastlös för sådana aktiviteter så läge. Johan vart nog lite irriterad på att jag inte kunde sitta stilla och bara vara en stund, men jag är ju som jag är; Ett hopplöst fall av Anna Maria (som Johan skulle sagt)...