Fredag 12 Oktober 2007
Fullt upp
An nagon ofoorklarlig anledning verkar det som att vart jag an gar eller vad jag an tar mig for, har mitt liv alltid en tendens att bli ganska hektiskt... Har i Madurai har vi kickat igang en hel del sma och mindre sam projekt som vi kampar med att ro iland innan tiden tar slut.
Narmast (nu pa sondag) kommer vi halla en 3 timmars lang forelasning infor 40 kids om skillnaderna mellan Sverige och Madurai. 3 timmar en laaang tid, o andra sidan ar det maaaana skillander, sa vi hoppas kunna fylla ut tiden. Vi har iaf fatt helt fria hander och ideerna flodar, dock ar de alldeles for manga for att skriva om har men vi ska i vart fall utova den svenska metoden med raster (vilket de inte anvander sa mycket har).
Som alla redan vet har vi vara engelskalektioner 5 ganger i veckan och det borjar aven dra ihop sig infor det stora avslutningsprojektet - djungelboksteatern! Det kommer bli fantastsikt roligt, utmanande och kravande att genomfora detta och vi beraknar att en manad forberedningar ar ett maste.
Den narmast veckan kommer vi aven besoka en hel del olika skolor for att se hur undervisningen egentligen ser ut. Faktum ar att vart forsta besok var i gar och det var valdigt intressant. Jag blev forvanad nar jag sag att alla hade bankar och bocker OCH en larare (sa ar inte alltid fallet har) men det kan ocksa bero pa att de visste att vi skulle komma pa besok.I vilket fall som helst sa var det intressant att folja med pa en indisk kemilektion (Majsan kunde allt utantill o jag kunde konstatera att jag inte kunde det). Pinnen de anvander for att sla barnen stod prydligt uppstalld brevid svartatavlan o aven om den inte anvandes under vart besok var det ingen utav eleverna som verkade vilja ha lararen narmare an pa ett par meters sakerhetsavstand.
Den 20:e ar det dags for utflyktenm med barnarbetarna so vi har bestamt och som alla ni bidragsgivare gjort mojlig. Antingen blir det en picknick eller sa blir det en utflykt till ett badpalats (i indiska matt matt), detta far barnen sjalva bestamma. Underbart roligt skall det iaf bli o bilder fran denna dag kommer naturligtvis att laggas upp.
Tidigare denna morgon skrev jag ett mail till min alskling som jag halvvags fick avbryta for att rusa hem o akutbesoka toaletten. Sedan var det bara att traska tillbaka. Finns en risk att samma procedur maste ske inom det narmaste sa nu for jag forsoka speeda upp detta.
Dagen efter utflykten med barnarbetarna har vi iaf fatt, av en nagot oklar anledning, i uppgift att lara nagra anadra barn fran main centret att tillverka Greeting Cards. Sa da ska vi halla en lektion om detta.
Imellan dessa aktiviteter maste vi aven fa klart varan self study som vi skall gora, och det innan den 22:e da Majsans foraldrar kommer pa besok och vi ska sticka ivag pa varan efterlangtade semester. Under en vecka skall vi resa nordost over och se lite veckra turistplatser, gamla kolonier och dylikt for att darefter spendera tva natter i Chennai. Dar skall vi sedan vinka av hennes mamma den 28:e for att tillsammans med hennes pappa aka tillbaka till Madurai sa att vi den 30:e ar fit for fight for att borja jobba igen.
Som ni forstar ar det full rulle har vilket naturligtvis ar valdigt roligt!
jag vill passa pa att aterigen tacka alla som skankt pengar, arbetet med planeringen av vart dessa pengar skall ta vagen har precis startat o jag lovar att halla er uppdaterade om vad som hander!
Om det ar nagon darute nu som fortfarande inte fatt tummen ur, sa kommer mitt kontonummer har igen.
81059
9737226184
Swedbank.
Kom ihag att den minsta summa ar mycket for barn som inte har nagonting.
Igar var vi aven o kakade middag med Rohan och hans van, som just kommit till Madurai o som skall stanna en vecka for att sedan fortsatta upp i bergen o jobba som volontar pa en skola dar. Hon heter Pippa vilket vi tyckte var valdigt roligt. Hon blev sadar nojd nar vi forklarade vad det ordet betyder pa svenska.
Fr er som missat det kommer varan absolut sista arbetsdag vara den 26:e november. Sedan bar det av till ett Ashram stalle nghara timmars bussresa harifran; Ashram ar ett mycket speiellt hinduiskt kloster och detta kloster har oppet for alla invanare sa att man kan bo dar hur lange man vill, helt gratis. Dagliga rutiner med bon, meditation och dylkt ar ett maste o bade jag o Majsan kande att vi absolut inte kan lamna landet utan att ha spenderat minst tva natter dar.
Finns en risk att jag kommer mota upp Icha iford saari, en prick i pannan mumlandes pa en hinduisk bon och i djup trans. Om sa ar fallet sa far du halla till godo alskling, det gar sakert over.
Just nu ser jag anda mest fram emot att fa ata det vasterlandska godiuset som Majsans foraldrara skall ta med. Tror det ar det som kallas for halleluja moment.
Tjingeling badring!
An nagon ofoorklarlig anledning verkar det som att vart jag an gar eller vad jag an tar mig for, har mitt liv alltid en tendens att bli ganska hektiskt... Har i Madurai har vi kickat igang en hel del sma och mindre sam projekt som vi kampar med att ro iland innan tiden tar slut.
Narmast (nu pa sondag) kommer vi halla en 3 timmars lang forelasning infor 40 kids om skillnaderna mellan Sverige och Madurai. 3 timmar en laaang tid, o andra sidan ar det maaaana skillander, sa vi hoppas kunna fylla ut tiden. Vi har iaf fatt helt fria hander och ideerna flodar, dock ar de alldeles for manga for att skriva om har men vi ska i vart fall utova den svenska metoden med raster (vilket de inte anvander sa mycket har).
Som alla redan vet har vi vara engelskalektioner 5 ganger i veckan och det borjar aven dra ihop sig infor det stora avslutningsprojektet - djungelboksteatern! Det kommer bli fantastsikt roligt, utmanande och kravande att genomfora detta och vi beraknar att en manad forberedningar ar ett maste.
Den narmast veckan kommer vi aven besoka en hel del olika skolor for att se hur undervisningen egentligen ser ut. Faktum ar att vart forsta besok var i gar och det var valdigt intressant. Jag blev forvanad nar jag sag att alla hade bankar och bocker OCH en larare (sa ar inte alltid fallet har) men det kan ocksa bero pa att de visste att vi skulle komma pa besok.I vilket fall som helst sa var det intressant att folja med pa en indisk kemilektion (Majsan kunde allt utantill o jag kunde konstatera att jag inte kunde det). Pinnen de anvander for att sla barnen stod prydligt uppstalld brevid svartatavlan o aven om den inte anvandes under vart besok var det ingen utav eleverna som verkade vilja ha lararen narmare an pa ett par meters sakerhetsavstand.
Den 20:e ar det dags for utflyktenm med barnarbetarna so vi har bestamt och som alla ni bidragsgivare gjort mojlig. Antingen blir det en picknick eller sa blir det en utflykt till ett badpalats (i indiska matt matt), detta far barnen sjalva bestamma. Underbart roligt skall det iaf bli o bilder fran denna dag kommer naturligtvis att laggas upp.
Tidigare denna morgon skrev jag ett mail till min alskling som jag halvvags fick avbryta for att rusa hem o akutbesoka toaletten. Sedan var det bara att traska tillbaka. Finns en risk att samma procedur maste ske inom det narmaste sa nu for jag forsoka speeda upp detta.
Dagen efter utflykten med barnarbetarna har vi iaf fatt, av en nagot oklar anledning, i uppgift att lara nagra anadra barn fran main centret att tillverka Greeting Cards. Sa da ska vi halla en lektion om detta.
Imellan dessa aktiviteter maste vi aven fa klart varan self study som vi skall gora, och det innan den 22:e da Majsans foraldrar kommer pa besok och vi ska sticka ivag pa varan efterlangtade semester. Under en vecka skall vi resa nordost over och se lite veckra turistplatser, gamla kolonier och dylikt for att darefter spendera tva natter i Chennai. Dar skall vi sedan vinka av hennes mamma den 28:e for att tillsammans med hennes pappa aka tillbaka till Madurai sa att vi den 30:e ar fit for fight for att borja jobba igen.
Som ni forstar ar det full rulle har vilket naturligtvis ar valdigt roligt!
jag vill passa pa att aterigen tacka alla som skankt pengar, arbetet med planeringen av vart dessa pengar skall ta vagen har precis startat o jag lovar att halla er uppdaterade om vad som hander!
Om det ar nagon darute nu som fortfarande inte fatt tummen ur, sa kommer mitt kontonummer har igen.
81059
9737226184
Swedbank.
Kom ihag att den minsta summa ar mycket for barn som inte har nagonting.
Igar var vi aven o kakade middag med Rohan och hans van, som just kommit till Madurai o som skall stanna en vecka for att sedan fortsatta upp i bergen o jobba som volontar pa en skola dar. Hon heter Pippa vilket vi tyckte var valdigt roligt. Hon blev sadar nojd nar vi forklarade vad det ordet betyder pa svenska.
Fr er som missat det kommer varan absolut sista arbetsdag vara den 26:e november. Sedan bar det av till ett Ashram stalle nghara timmars bussresa harifran; Ashram ar ett mycket speiellt hinduiskt kloster och detta kloster har oppet for alla invanare sa att man kan bo dar hur lange man vill, helt gratis. Dagliga rutiner med bon, meditation och dylkt ar ett maste o bade jag o Majsan kande att vi absolut inte kan lamna landet utan att ha spenderat minst tva natter dar.
Finns en risk att jag kommer mota upp Icha iford saari, en prick i pannan mumlandes pa en hinduisk bon och i djup trans. Om sa ar fallet sa far du halla till godo alskling, det gar sakert over.
Just nu ser jag anda mest fram emot att fa ata det vasterlandska godiuset som Majsans foraldrara skall ta med. Tror det ar det som kallas for halleluja moment.
Tjingeling badring!
Torsdag 4 Oktober 2007
Camp
26.09.07 (Onsdag)
Mormor, skrivboken du gav mig ar snart slut. Jag skriver i den hela tiden. Nar man vaknar upp mitt i natten i ett kolsvart, kokhett rum pa en jarnsang utan madrass och med Majsans fotter i ansiktet - da kanns det bra att kunna skriva av sig lite av angesten.
Eller, jag vet inte om "angest" ar det ratta ordet, men nagonting snarlikt har jag kant de senaste 20 timmarna. Jag hann namligen knappt satta mig pa bussen som skulle fora mig, Majsan plus 130 andra barn o personal till lagret (joda, de gar att fa in sa manga manniskor pa en enplans buss om man bara tar sats o knor), foran min mage borjade flippa ur. Val framme insag bade jag o Majsan att standarden pa vart boende har ar det hittils samsta med bara en sang och som tidigare namt utan madrass, x-antal kackerlackor och andra smakryp och toaletten.. ja, var an inte, som jag, magsjuk fran borjan sa blev man ju det nar man klev in dar...
27.09.07 (Torsdag)
Klockan ar nu 14.00 den forsta dagen och jag har hittils inte lyckats ta mig ur sangen. Okej, nu ljog jag. Jag har visst kommit ur sangen. Flera ganger. Faktiskt valdigt ofta. Minst tva ganger i timan maste jag rusa upp och kasta mig in pa toaletten.
Majsan hade sprungit ivag o kopt frukt (nu ljog jag igen. Det hade hon inte alls. En kille ur personalen hade gjort det eftersom vi inte far lamna lagret och ga pa egen hand eftersom vi ar kvinnor) undertiden jag sov men jag hann aldrig fa i mig den tredje bananen innan den forsta kom ut. Skall inte ga in pa fler detaljer men som ni forstar ar det inte mkt jag far behalla.
det ar tungt.
Jag vill bara ga och lagga mig i min egna sang med fyra kuddar (som jag inte anvander) och en tjock madrass. Jag vill kuna dricka kallt vatten, stalla mig i duschen o reglera tempraturen sjalv. Jag vill kunna SITTA pa toaletten och inte, hukandes over ett hal, inse at nagon javel snott vart toalettpapper.
Forsta attacken av hemlangtan har natt mig.
Inte for att jag inte tror det gar over, men om agen fortsatter sa har kommer det bli fem tunga dagar har.
28.09.07 (Fredag)
Som i ett mirakel vaknade jag imorse och hade en mage som kandes bra. Kanske inte bra i ordets mest fullandade perfektion, men tillrackligt bra for att 05.30 stiga upp och 07.00 hala min thaiboxningslektion. Denna gick rat bra och efter vad jag har hort under dagen tyckte barnen det var jatteroligt.
Efter detta var det frukost vid 09.00 och darefter hoppade jag o Majsan in i en jeep och blev korda de drygt 3 kilometrarna till kanalen som vi skall bada i, och under farden satte vi upp vara poangpromenadsfragor. Sedan blev vi korda tillbaka igen och gick sedan slingan med vara lag. Kan darmed nu saga att Sveriges huvudstad enligt barnen har heter Berlin, att mina ogon tydligen ar bruna och att Majsan ar 25 ar...
Men vi fick mycket cred for denna "novel idea" sa de var roligt att hora.
Sedan var det dags for bad i den till fargen bajsbruna kanalen och eftersom jag for tillfallet kande att kag haft nog med diarre stod jag over och titulerade mig istallet fotograf. Eftersom vi dartill ska bada i en strre flod i overmorgon (vilket inte Majsan fick reda pa foran hon efter mkt om och men plumsat i) kande jag att badandet lika val kunde vanta. Dock var det underbatr att se barnens ansikten nar de lekte vattnet!
Efter badet var det dags for lunch och darefter lekar. Lagret har hittils hallit en oerhort hog kvalitet med lekar, aktiviteter och grupparbeten pa saval djupt plan som ytligt.
Tyvar forstar jag inte alltid, eller rattare sagt sallan, vad som forsigar da ingen i min grupp pratar sarskilt bra engelska, men jag borjar bli en hejjare pa att dra mina egna slutsatser sa det funkar anda.
En lek gick ut pa att alla lag fick en massa saker de skulle samla in, ex. insekter, vaxter, gras m.m. och detta skulle goras under en forutbestamd promenad. Lagen gick med nagra minuters mellanrum och vagen slingrade sig fram jamsides med kanalen och med gornskande buskage och falt pa bada sidor. Langre bort skymtade de vackra bergen och da och da krockade man med en herde och hans getter eller en vagn med ved dragen av kossor.
Jag hade hunnit ga ca 1 kilometer nar jag sag att alal grupper hade stannat till langre fram och att personalen fortvivlat forsokte fa barnen att inte ga fram till vattnet. Snart fortsod jag varfor.
Just pa de stallet forsade vatnet fram mycket kraftigare pga av en sorts sluss som fanns hogre upp. Mitt i denna fors, fastklamd mellan tva stora stenar lag en kvinna pa mage.
hon maste ha legat dar i nagra dagar for kroppen var svullen men anda valbehallen. Den forsta tanken som slog mig var att hoppa i och radda henne. Hon hade fortfarande haret flatat i en flata pa ryggen och kladerna satt som de skulle, och jag kunde forst inte fatta att hon var dod. En otroligt obehaglig upplevelse. Har ringer man inte heller polisen fick vi forklarat for oss eftersom dessa ar sa korrupta. Egentlige ar det befolkningen som ska ta hand om henne men eftersom ingen hade gjort det trodde Jim att hon kom fran en lag kast eller att det kan ha varit ett mord.
Efter detta samlade Jim barnen i en grupp och pratade med dem om vad de hade sett,, hur de hade reagerat och varfor. Aterigen blev jag imponerad over hur snabbt och effektivt de tog hand en sak som hemma hade tagit minst en vecka innan hade blivit normal.
Nar vi sedan kom tillbaka till lagret vid 18.30 tiden efter ytterigare en massa lekar serverades snacks. Denna gang var det te och majskolv och darefter vantades mer tavlingar och aktiviteter. Det ar mycket sang och teaterspel och det finns sadana oerhorda begavningar bland dessa barn! En flicka sjunger sa att man far gashud, en pojke som vi har i varan engelskagrupp ar en rikig teaterapa som verkligen alskar att sta pa scen och en pojke, som ar helt dov, bade jular och gor rondater med en hand och slar klockrena handvolter pa stenplattorna. Kanns tragiskt att de aldrig kommer kunna fa utveckla dessa sidor fullt ut...
23.45 var iaf det sista framforandet klart. da hade barnen (som ar mellan 10 och 17 ar) varit uppe sedan 05.30 ocgh imorgo vantades vackning vid samma tid. For mig och Majsan var det staffmeeting som gallde och vi kom inte i sang foran vid 01.30. Dock efter att vi pa motet lyckats genomdriva forslage att barnens framforande i fortsattningen skulle vara tidsbegransade, nagon de aldrig hade tankt pa at de kunde vara.
29.09.07 (Lordag)
Det enda som for upp mig varje morgon denna tidpunkt ar de otrligt vackra morgnarna.
Och att det ar svalare pa utsidan an i vart rum.
Och att fyra timmars somn ar ungefar vad man klarar i en sang som den vi delar.
Aterigen fylldes dagen av olika tavlingar och aktiviteter. Mrogongymnastiken ar en del av de standigt aterkommande punkterna, liksom pjaser om hur religionen spelar in o manniskors liv. Vi hade ocksa en ballonglek senare under dagen, som gick ut pa att man skulle pryda sin krpp med ballonger. Valli i min gruppfick blev en sot liten fjaril efter att jag tagit mig an henne, och i Majsans grupp blev en flicka en elefant. Min grupp kom pa en stolt tredjeplats i denna tavling.
Efter en hel del sang var det sa slutligen dagd for den, for min del fruktade, "Westen food" grejen. Efter en naramre titt pa ingridienserna insag jag att pannkakssmaten nog skulle bli ganska spannande med de 20 aggen med bara 1 liter mjolk, sa det blev en snabb omrakning fran min sida. Fruktsalladen hade ingen melon sa dar fick personalen gora en uttryckning, dock hade de fixat vaniljglass men pastan i pastasalladen uteblev och istallet blev det nudlar.
Eftersom ingen i min grupp pratar nagon engelska gjorde jag det enda som kvarstod: hoftade in allt pa ren kansla, studdsade och viftade fram order, skrattade mig igenom kaoset och vann tavlingen.
Mamma: Ingenting brandes vid.
30.09.07 (Sondag)
Idag var det dags for att bada i floden. Gruupvis gick vi den dryga kilometern till busshallplatsen, hoppade pa en buss, steg av lagom tills jag hade fatt badbollsliknande lokringar och fortsatte ga drygt 2 kilometer till. Inte sa langt men med tva ungar i varje hand, 2 liter vatten i en vaska och i 37 graders varme var det en utamning att behalla leendet. Dock var promenaden gaska givande eftersom ungarna underholl sig med att lara mig tamil.
Och det var vart det.
I jamforelse med kanalen (som ni nog inte ens hade funderat pa att dopa tan i) var detta ett paradis. En bred flod som overgick i ett gigantiskt vattenfall med hoga berg pa alla sidor och vi slog oss ner nedanfor vattenfallet brevid andra mannskor som sat i sanden och lagade mat.
Den forsta aktiviteten har var att varje grupp skulle laga lunch som skulle vara klar efter en viss tid och sedan poangsattas a personalen. jag hjalpte till att halla elden vid liv under grytan, men iakttig mest barnen som var otroligt duktiga med maten. Dock var hygienen obefitnlig sa jag valde att begransa intaget av den till det yttersta. Allt tillagades pa marken, redskapen tvattdes i floden nedanfor alla badgaster eller kvinnor som tvattade sina klader..
Efter maten var det dags for bad, natrutligtvis i full undering for oss kvinnor och detta var faktiskt valdigt skont!! Och roligt!! Bilder kommer laggas upp inom kort och da far ni se mera!!
Den natten somnade jag med alla kladerna pa i takt till Ulf Lundells "Karleken forde oss samman" och med tankarna hos dig alskling.
1.10.07
Idag var det kulturtema pa schmat vilket innebar att jag for forsta gangen skulle fa rulla in mig i min saari. Dock med hjalp av personalen da detta ar en liten procedur. fast med en prick i pannan och med lite mascara ocg haret i en prydlig flata blev bade jag o Majsan helt klart centrum for allas uppmarksamhet. Antligen sag svenskarna ut som riktiga kvinnor.
Idag fick vi ocksa reda pa att vi inte alls skulle fa aka hem idag pga av en pagaende strejk sa farden hem gick istallet av stapeln klockan 04.00 foljande morgon.
sa nu sitter jag har med kraftig somnbrist o ska snart kila over gatan o ta en kaffe. En otroligt givande upplevelse ar till anda och jag hoppas kunna lagga upp bilder till det hela imorgon!!
26.09.07 (Onsdag)
Mormor, skrivboken du gav mig ar snart slut. Jag skriver i den hela tiden. Nar man vaknar upp mitt i natten i ett kolsvart, kokhett rum pa en jarnsang utan madrass och med Majsans fotter i ansiktet - da kanns det bra att kunna skriva av sig lite av angesten.
Eller, jag vet inte om "angest" ar det ratta ordet, men nagonting snarlikt har jag kant de senaste 20 timmarna. Jag hann namligen knappt satta mig pa bussen som skulle fora mig, Majsan plus 130 andra barn o personal till lagret (joda, de gar att fa in sa manga manniskor pa en enplans buss om man bara tar sats o knor), foran min mage borjade flippa ur. Val framme insag bade jag o Majsan att standarden pa vart boende har ar det hittils samsta med bara en sang och som tidigare namt utan madrass, x-antal kackerlackor och andra smakryp och toaletten.. ja, var an inte, som jag, magsjuk fran borjan sa blev man ju det nar man klev in dar...
27.09.07 (Torsdag)
Klockan ar nu 14.00 den forsta dagen och jag har hittils inte lyckats ta mig ur sangen. Okej, nu ljog jag. Jag har visst kommit ur sangen. Flera ganger. Faktiskt valdigt ofta. Minst tva ganger i timan maste jag rusa upp och kasta mig in pa toaletten.
Majsan hade sprungit ivag o kopt frukt (nu ljog jag igen. Det hade hon inte alls. En kille ur personalen hade gjort det eftersom vi inte far lamna lagret och ga pa egen hand eftersom vi ar kvinnor) undertiden jag sov men jag hann aldrig fa i mig den tredje bananen innan den forsta kom ut. Skall inte ga in pa fler detaljer men som ni forstar ar det inte mkt jag far behalla.
det ar tungt.
Jag vill bara ga och lagga mig i min egna sang med fyra kuddar (som jag inte anvander) och en tjock madrass. Jag vill kuna dricka kallt vatten, stalla mig i duschen o reglera tempraturen sjalv. Jag vill kunna SITTA pa toaletten och inte, hukandes over ett hal, inse at nagon javel snott vart toalettpapper.
Forsta attacken av hemlangtan har natt mig.
Inte for att jag inte tror det gar over, men om agen fortsatter sa har kommer det bli fem tunga dagar har.
28.09.07 (Fredag)
Som i ett mirakel vaknade jag imorse och hade en mage som kandes bra. Kanske inte bra i ordets mest fullandade perfektion, men tillrackligt bra for att 05.30 stiga upp och 07.00 hala min thaiboxningslektion. Denna gick rat bra och efter vad jag har hort under dagen tyckte barnen det var jatteroligt.
Efter detta var det frukost vid 09.00 och darefter hoppade jag o Majsan in i en jeep och blev korda de drygt 3 kilometrarna till kanalen som vi skall bada i, och under farden satte vi upp vara poangpromenadsfragor. Sedan blev vi korda tillbaka igen och gick sedan slingan med vara lag. Kan darmed nu saga att Sveriges huvudstad enligt barnen har heter Berlin, att mina ogon tydligen ar bruna och att Majsan ar 25 ar...
Men vi fick mycket cred for denna "novel idea" sa de var roligt att hora.
Sedan var det dags for bad i den till fargen bajsbruna kanalen och eftersom jag for tillfallet kande att kag haft nog med diarre stod jag over och titulerade mig istallet fotograf. Eftersom vi dartill ska bada i en strre flod i overmorgon (vilket inte Majsan fick reda pa foran hon efter mkt om och men plumsat i) kande jag att badandet lika val kunde vanta. Dock var det underbatr att se barnens ansikten nar de lekte vattnet!
Efter badet var det dags for lunch och darefter lekar. Lagret har hittils hallit en oerhort hog kvalitet med lekar, aktiviteter och grupparbeten pa saval djupt plan som ytligt.
Tyvar forstar jag inte alltid, eller rattare sagt sallan, vad som forsigar da ingen i min grupp pratar sarskilt bra engelska, men jag borjar bli en hejjare pa att dra mina egna slutsatser sa det funkar anda.
En lek gick ut pa att alla lag fick en massa saker de skulle samla in, ex. insekter, vaxter, gras m.m. och detta skulle goras under en forutbestamd promenad. Lagen gick med nagra minuters mellanrum och vagen slingrade sig fram jamsides med kanalen och med gornskande buskage och falt pa bada sidor. Langre bort skymtade de vackra bergen och da och da krockade man med en herde och hans getter eller en vagn med ved dragen av kossor.
Jag hade hunnit ga ca 1 kilometer nar jag sag att alal grupper hade stannat till langre fram och att personalen fortvivlat forsokte fa barnen att inte ga fram till vattnet. Snart fortsod jag varfor.
Just pa de stallet forsade vatnet fram mycket kraftigare pga av en sorts sluss som fanns hogre upp. Mitt i denna fors, fastklamd mellan tva stora stenar lag en kvinna pa mage.
hon maste ha legat dar i nagra dagar for kroppen var svullen men anda valbehallen. Den forsta tanken som slog mig var att hoppa i och radda henne. Hon hade fortfarande haret flatat i en flata pa ryggen och kladerna satt som de skulle, och jag kunde forst inte fatta att hon var dod. En otroligt obehaglig upplevelse. Har ringer man inte heller polisen fick vi forklarat for oss eftersom dessa ar sa korrupta. Egentlige ar det befolkningen som ska ta hand om henne men eftersom ingen hade gjort det trodde Jim att hon kom fran en lag kast eller att det kan ha varit ett mord.
Efter detta samlade Jim barnen i en grupp och pratade med dem om vad de hade sett,, hur de hade reagerat och varfor. Aterigen blev jag imponerad over hur snabbt och effektivt de tog hand en sak som hemma hade tagit minst en vecka innan hade blivit normal.
Nar vi sedan kom tillbaka till lagret vid 18.30 tiden efter ytterigare en massa lekar serverades snacks. Denna gang var det te och majskolv och darefter vantades mer tavlingar och aktiviteter. Det ar mycket sang och teaterspel och det finns sadana oerhorda begavningar bland dessa barn! En flicka sjunger sa att man far gashud, en pojke som vi har i varan engelskagrupp ar en rikig teaterapa som verkligen alskar att sta pa scen och en pojke, som ar helt dov, bade jular och gor rondater med en hand och slar klockrena handvolter pa stenplattorna. Kanns tragiskt att de aldrig kommer kunna fa utveckla dessa sidor fullt ut...
23.45 var iaf det sista framforandet klart. da hade barnen (som ar mellan 10 och 17 ar) varit uppe sedan 05.30 ocgh imorgo vantades vackning vid samma tid. For mig och Majsan var det staffmeeting som gallde och vi kom inte i sang foran vid 01.30. Dock efter att vi pa motet lyckats genomdriva forslage att barnens framforande i fortsattningen skulle vara tidsbegransade, nagon de aldrig hade tankt pa at de kunde vara.
29.09.07 (Lordag)
Det enda som for upp mig varje morgon denna tidpunkt ar de otrligt vackra morgnarna.
Och att det ar svalare pa utsidan an i vart rum.
Och att fyra timmars somn ar ungefar vad man klarar i en sang som den vi delar.
Aterigen fylldes dagen av olika tavlingar och aktiviteter. Mrogongymnastiken ar en del av de standigt aterkommande punkterna, liksom pjaser om hur religionen spelar in o manniskors liv. Vi hade ocksa en ballonglek senare under dagen, som gick ut pa att man skulle pryda sin krpp med ballonger. Valli i min gruppfick blev en sot liten fjaril efter att jag tagit mig an henne, och i Majsans grupp blev en flicka en elefant. Min grupp kom pa en stolt tredjeplats i denna tavling.
Efter en hel del sang var det sa slutligen dagd for den, for min del fruktade, "Westen food" grejen. Efter en naramre titt pa ingridienserna insag jag att pannkakssmaten nog skulle bli ganska spannande med de 20 aggen med bara 1 liter mjolk, sa det blev en snabb omrakning fran min sida. Fruktsalladen hade ingen melon sa dar fick personalen gora en uttryckning, dock hade de fixat vaniljglass men pastan i pastasalladen uteblev och istallet blev det nudlar.
Eftersom ingen i min grupp pratar nagon engelska gjorde jag det enda som kvarstod: hoftade in allt pa ren kansla, studdsade och viftade fram order, skrattade mig igenom kaoset och vann tavlingen.
Mamma: Ingenting brandes vid.
30.09.07 (Sondag)
Idag var det dags for att bada i floden. Gruupvis gick vi den dryga kilometern till busshallplatsen, hoppade pa en buss, steg av lagom tills jag hade fatt badbollsliknande lokringar och fortsatte ga drygt 2 kilometer till. Inte sa langt men med tva ungar i varje hand, 2 liter vatten i en vaska och i 37 graders varme var det en utamning att behalla leendet. Dock var promenaden gaska givande eftersom ungarna underholl sig med att lara mig tamil.
Och det var vart det.
I jamforelse med kanalen (som ni nog inte ens hade funderat pa att dopa tan i) var detta ett paradis. En bred flod som overgick i ett gigantiskt vattenfall med hoga berg pa alla sidor och vi slog oss ner nedanfor vattenfallet brevid andra mannskor som sat i sanden och lagade mat.
Den forsta aktiviteten har var att varje grupp skulle laga lunch som skulle vara klar efter en viss tid och sedan poangsattas a personalen. jag hjalpte till att halla elden vid liv under grytan, men iakttig mest barnen som var otroligt duktiga med maten. Dock var hygienen obefitnlig sa jag valde att begransa intaget av den till det yttersta. Allt tillagades pa marken, redskapen tvattdes i floden nedanfor alla badgaster eller kvinnor som tvattade sina klader..
Efter maten var det dags for bad, natrutligtvis i full undering for oss kvinnor och detta var faktiskt valdigt skont!! Och roligt!! Bilder kommer laggas upp inom kort och da far ni se mera!!
Den natten somnade jag med alla kladerna pa i takt till Ulf Lundells "Karleken forde oss samman" och med tankarna hos dig alskling.
1.10.07
Idag var det kulturtema pa schmat vilket innebar att jag for forsta gangen skulle fa rulla in mig i min saari. Dock med hjalp av personalen da detta ar en liten procedur. fast med en prick i pannan och med lite mascara ocg haret i en prydlig flata blev bade jag o Majsan helt klart centrum for allas uppmarksamhet. Antligen sag svenskarna ut som riktiga kvinnor.
Idag fick vi ocksa reda pa att vi inte alls skulle fa aka hem idag pga av en pagaende strejk sa farden hem gick istallet av stapeln klockan 04.00 foljande morgon.
sa nu sitter jag har med kraftig somnbrist o ska snart kila over gatan o ta en kaffe. En otroligt givande upplevelse ar till anda och jag hoppas kunna lagga upp bilder till det hela imorgon!!
Onsdag 19 September 2007
Sedan mitt sista inalgg har vi inte bara hunit lara oss mer om denna stad och dess kultur, utan vi har aven synat ett av Madurais sjukhus pa nara hall...
Av naturen har jag en del skinn pa nasan, men en ganska kanslig hud pa resten av kroppen, sa myggorna har gor mig ganska illa. Redan efter en dag hade jag fullt med stora blasor pa underbenen och nar dessa psrack efter nagon vecka uppstod stora sar som hade svarta for att laka.
Forra onsdagen, under intag av middagen, insag jag att min ena fot var stor som en fotboll och tydligen kom detta ifran ett av dessa sar som jag hade pa sidan av foten. Ingen storre panik over detta utan vi gick som vanligt till jobet morgonen darpa. Dock blev jag senare pa torsdagskvallen samre och samre med hog feber, diarre, spyattacker och en allmant risig uppsyn. Pa fredagsmorgonen var det nog ingen vacker syn som motte Marianne da jag storre delen av natten sysselsatt mig med att forsoka spy i det pyttelilla halet i marken som vi har till toalett. det tog henne sex timmar att fa ivag mig till sjukhuset och val dar sa doktorn att jag nog var tvungen att stanna for minst tre dagar da infektionen spritt sig till resten av kroppen. de ville ge mig antibiotika i dropform, pga av min diarre o ville aven ta en del prover.
Har nagonstans bryter jag ihop, medan Majsan sken upp. "Ah vad spannande!" En mordande blick utdelades innan Majsan hann forklara att detta ju faktiskt ocksa ar en erfarenhet, och sannerligen det var det!
Efter ett dygns vistelse pa sjukhuset dopte vi om det till Tomteland. Har gar personalen runt i sma drakter, kommer insmygandes i rummet utan forvarning eller forklaring. Maten serveras i en termos, sa vill du ata pa tallrik maste du kopa ett kit. Vart lilla rum innehade en stark hotellkansla, dock var Majsans sang en soffa. Tank er Robin Hood, dar den "onde" kungen ligger i sin sang med fotterna i ansiktet pa stackars Sir Väs. Just sa var fallet.
Bland personalen var det endast doktorerna som pratade skaplig engelska, resten av dem som tomtade runt dar var det svart att kommunicera med. Detta resulterade i viss forvirring av vad det var som pagick. Exempelvis som nar en skoterska ville att jag skulle klippa sina naglari sangen, sa att hon "kunde komma och plocka upp dem senare". Hon forstod aldrig att jag inte ville ha dem dar. Eller nar de ville fa mig att svalja sju tabletter, utan att yttra ett ord om vad de skulle vara bra for. Eller vad sjutton ville indiern kl 06.10 pa morgonen, om inte byta sangklader nar vi fortfarande lag och sov. Majsans ansiktsuttryck var da obeskrivligt. Ett annat problem var att fa dem till att tvatta mina sar, och nar de slutligen kom efter tre gangers forfragningar, var det hennes sang som fick assistera bricka. Detta fick ett kladdigt resultat.
Som vid alla sjukhusvistelser far man besok, sa aven i Indien. Oanmald och med stora framtander kom forst Kanagas (hon som vi ater hos) man in med bade frukt, kex och hemkokta gronsaker. Han var aven den som fick ta snacket med personalen sa att vi darmed fick veta vad som forsegick. Efter att Kanagas man, som vi fortfarande inte lart oss namnet pa (det borjar pa R och foljs sedan av en 10 bokstavers lanh kombination av endast konsonanter) gatt, anlande de anmalda gasterna Mr. Jim och hans fru fran Vidiyal. Aven de hade med sig frukt och vi satt tillsammans och skrattade at vara nya erfarenheter fran sjukhuset.
Men sa i Mandags skrevs jag ut, tillsammans med 35 tabletter som jag ska ata under dessa kommande fem dagar. Har fortfarande ingen aning om vad det ar, mer an nagra av dem ar antibiotika, men an salange kanner jag mig ganska normal sa vi far hoppas att detta tillstandet haller i sig nu.
Annars borjar vi sa smatt komma in i allt vad galler kultur, jobb och liknande och man riktigt kanner hur man vaxer som manniska, lite grann for var dag. Det ar fantastiska erfarenheter man gor och otroliga upplevelser och situationer man far vara med om. Vi har startat upp varn engelskagrupp nu som vi haller i 1 timma om dagen, fem dagar i veckan. Denna grupp bestar av 12 st 12 aringar (de ar ungefar 12 ar och 12 stycken men det kan variera lite...) och detta ar verkligen roligt! Vi har en tolk med oss hela tiden da de inte pratar sarskilt bra engelska sa hittils ar undervisningen verkligen lagd pa en basicniva men det ar ocksa kul. Vi har hittils gatt igenom fargerna, alfabetet, pratat om klader och imorgon skall vi paborja kroppsdelarna. Vi fokuserar mycket pa inlarning genom lek - det skall vara roligt att lara sig engelska och malet ar att fa dem att prata sa mycket som mojligt. Detta gar battre och battre for varje gang och de ar alla valdigt fokuserade och roliga att jobba med!
Vi skall ju stanna har november ut, sa den sista manaden hade vi tankt arbeta med Djunelboken (inspirationen till den ar ju hamtad harifran sa alla barnen kanner till den) och sedan spela upp den for lite andra barn. VI takte utse en gruppansvarig, utse roller, joba fram ett manus, bygga kulisser och verkligen gora det sa bra som mojligt och detta skall bli verkligt spannande da ingridienser som teater och pjaser inte ingar i den vanliga indiska skolan.
Nasta vecka skall vi ocksa aka pa ett 5 dagars langt lager tillsammans med 110 barn. Stallet (som jag dock inte vet namnet pa) ligger en 5 h lang bussresa fran Madurai och har finns det aven mojlighet att bada i en flod, vilket skall bli underbart da vi inte har badat an enda gang sedan vi kom hit. Madurai ligger ganska langt ifran vattnet och eftersom vi jobbar sex dagar i veckan hinner vi inte med nagra langre utflykter. Lagret ar bara till for att umgas och ha roligt pa, sa jag skall fa halla i en thaiboxningslektion och Majsan skall halla i en massageundervisning. Vi ser verkligen frame mot detta!
Skall forsoka lagga upp bilder nu i dagarna som kan visa hur vi har det!
Nu ar laggdags, imorgon skall vi vara pa hemmet dit polisen lamnar in barn som inte har nagra foraldrar sa det blir en tuff dag imorgon, bade psykiskt o fysiskt!
Av naturen har jag en del skinn pa nasan, men en ganska kanslig hud pa resten av kroppen, sa myggorna har gor mig ganska illa. Redan efter en dag hade jag fullt med stora blasor pa underbenen och nar dessa psrack efter nagon vecka uppstod stora sar som hade svarta for att laka.
Forra onsdagen, under intag av middagen, insag jag att min ena fot var stor som en fotboll och tydligen kom detta ifran ett av dessa sar som jag hade pa sidan av foten. Ingen storre panik over detta utan vi gick som vanligt till jobet morgonen darpa. Dock blev jag senare pa torsdagskvallen samre och samre med hog feber, diarre, spyattacker och en allmant risig uppsyn. Pa fredagsmorgonen var det nog ingen vacker syn som motte Marianne da jag storre delen av natten sysselsatt mig med att forsoka spy i det pyttelilla halet i marken som vi har till toalett. det tog henne sex timmar att fa ivag mig till sjukhuset och val dar sa doktorn att jag nog var tvungen att stanna for minst tre dagar da infektionen spritt sig till resten av kroppen. de ville ge mig antibiotika i dropform, pga av min diarre o ville aven ta en del prover.
Har nagonstans bryter jag ihop, medan Majsan sken upp. "Ah vad spannande!" En mordande blick utdelades innan Majsan hann forklara att detta ju faktiskt ocksa ar en erfarenhet, och sannerligen det var det!
Efter ett dygns vistelse pa sjukhuset dopte vi om det till Tomteland. Har gar personalen runt i sma drakter, kommer insmygandes i rummet utan forvarning eller forklaring. Maten serveras i en termos, sa vill du ata pa tallrik maste du kopa ett kit. Vart lilla rum innehade en stark hotellkansla, dock var Majsans sang en soffa. Tank er Robin Hood, dar den "onde" kungen ligger i sin sang med fotterna i ansiktet pa stackars Sir Väs. Just sa var fallet.
Bland personalen var det endast doktorerna som pratade skaplig engelska, resten av dem som tomtade runt dar var det svart att kommunicera med. Detta resulterade i viss forvirring av vad det var som pagick. Exempelvis som nar en skoterska ville att jag skulle klippa sina naglari sangen, sa att hon "kunde komma och plocka upp dem senare". Hon forstod aldrig att jag inte ville ha dem dar. Eller nar de ville fa mig att svalja sju tabletter, utan att yttra ett ord om vad de skulle vara bra for. Eller vad sjutton ville indiern kl 06.10 pa morgonen, om inte byta sangklader nar vi fortfarande lag och sov. Majsans ansiktsuttryck var da obeskrivligt. Ett annat problem var att fa dem till att tvatta mina sar, och nar de slutligen kom efter tre gangers forfragningar, var det hennes sang som fick assistera bricka. Detta fick ett kladdigt resultat.
Som vid alla sjukhusvistelser far man besok, sa aven i Indien. Oanmald och med stora framtander kom forst Kanagas (hon som vi ater hos) man in med bade frukt, kex och hemkokta gronsaker. Han var aven den som fick ta snacket med personalen sa att vi darmed fick veta vad som forsegick. Efter att Kanagas man, som vi fortfarande inte lart oss namnet pa (det borjar pa R och foljs sedan av en 10 bokstavers lanh kombination av endast konsonanter) gatt, anlande de anmalda gasterna Mr. Jim och hans fru fran Vidiyal. Aven de hade med sig frukt och vi satt tillsammans och skrattade at vara nya erfarenheter fran sjukhuset.
Men sa i Mandags skrevs jag ut, tillsammans med 35 tabletter som jag ska ata under dessa kommande fem dagar. Har fortfarande ingen aning om vad det ar, mer an nagra av dem ar antibiotika, men an salange kanner jag mig ganska normal sa vi far hoppas att detta tillstandet haller i sig nu.
Annars borjar vi sa smatt komma in i allt vad galler kultur, jobb och liknande och man riktigt kanner hur man vaxer som manniska, lite grann for var dag. Det ar fantastiska erfarenheter man gor och otroliga upplevelser och situationer man far vara med om. Vi har startat upp varn engelskagrupp nu som vi haller i 1 timma om dagen, fem dagar i veckan. Denna grupp bestar av 12 st 12 aringar (de ar ungefar 12 ar och 12 stycken men det kan variera lite...) och detta ar verkligen roligt! Vi har en tolk med oss hela tiden da de inte pratar sarskilt bra engelska sa hittils ar undervisningen verkligen lagd pa en basicniva men det ar ocksa kul. Vi har hittils gatt igenom fargerna, alfabetet, pratat om klader och imorgon skall vi paborja kroppsdelarna. Vi fokuserar mycket pa inlarning genom lek - det skall vara roligt att lara sig engelska och malet ar att fa dem att prata sa mycket som mojligt. Detta gar battre och battre for varje gang och de ar alla valdigt fokuserade och roliga att jobba med!
Vi skall ju stanna har november ut, sa den sista manaden hade vi tankt arbeta med Djunelboken (inspirationen till den ar ju hamtad harifran sa alla barnen kanner till den) och sedan spela upp den for lite andra barn. VI takte utse en gruppansvarig, utse roller, joba fram ett manus, bygga kulisser och verkligen gora det sa bra som mojligt och detta skall bli verkligt spannande da ingridienser som teater och pjaser inte ingar i den vanliga indiska skolan.
Nasta vecka skall vi ocksa aka pa ett 5 dagars langt lager tillsammans med 110 barn. Stallet (som jag dock inte vet namnet pa) ligger en 5 h lang bussresa fran Madurai och har finns det aven mojlighet att bada i en flod, vilket skall bli underbart da vi inte har badat an enda gang sedan vi kom hit. Madurai ligger ganska langt ifran vattnet och eftersom vi jobbar sex dagar i veckan hinner vi inte med nagra langre utflykter. Lagret ar bara till for att umgas och ha roligt pa, sa jag skall fa halla i en thaiboxningslektion och Majsan skall halla i en massageundervisning. Vi ser verkligen frame mot detta!
Skall forsoka lagga upp bilder nu i dagarna som kan visa hur vi har det!
Nu ar laggdags, imorgon skall vi vara pa hemmet dit polisen lamnar in barn som inte har nagra foraldrar sa det blir en tuff dag imorgon, bade psykiskt o fysiskt!
Söndag 9 September 2007
Nio dagar har i Madurai, vad har man kommit fram till, hur kanns det?
Nar jag var hemma var det manga vuxna som envisades med att halla langa predrikningar for mig om hur svart detta skulle vara, hur tuft det skulle bli och hur duktig jag var som ville forsoka. Jag tog inte riktigt detta pa allvar (som sa manga ganger forr) och det ar forst nu, nio dygn senare, som jag kan saga att ni hade ratt.
Jag vantrivs inte har och jag lnagtar inte hem. Jag ar nojd med mig sjalv for att jag bestamde mig for att aka och jag tror att detta kan bli riktigt bra.
Men samtidigt.
Jag kramade min mamma, min lillebror o min Icha, tog min gigantiska ryggsack och styrde stegen inte bara mot Indien utan aven mot ett eget liv med ett eget boende.
Nar man hor folk i sin omgivning hemma som packar sina grejer och flyttar ut ar det mycket knot om att mamma inte langre finns till hands for att stada deras rum, laga deras mat eller tvatta deras klader.
Saken ar bara den att har finns inte ens mamma ett telefonsamtal bort, har skall jag inte bara tvatta mina klader utan dessutom gora det i en hink och har handlar det inte om att det inte finns nagon som lagar mat till dig, utan problemet ar att du maste forsoka fa i dig den dar chili sasen med riset klokan sju pa morgonen istallet for din sedvanliga macka med mjolk. Val ute pa gatan ar det inte langre et problem att man inte far lana bilen till jobbet utav farsan, utan problemet ar att fa den dar indiern framfor an att, genom teckensprak, forsoka forklaara vilken buss man ska ta for att komma till P o l i t i c n i c. Ingen pratar engelska o om ni foroker att vifta fram ordet p o l i t i c n i c inser ni snart svarigheten.
Nar vi kliver av den overfulla bussen, som ofta innebar att man far ha den staende passagerarens unge/paraply/fruktkorg i knat, ar det inte langre jobbigt att ga i den stekheta solen de sista 10 minutrarna, utan den verkliga utamaningen ar att inte bli ihjal kord av trafiken, nertrampad av en ko eller nerbajsan av alla ungar om skiter mitt pa gatan.
Genom stan far man aven gilla laget i alla man som stirrar, alla ungar som skriker Hiii o alla tiggare som drar i ens klader. Alla bilar som tutar, alla forsaljare som springer fram o alla Richawforare som forfoljer an - o deta HELA TIDEN.
Ta allt, allt, allt i Sverige o gor om det till det motsatta sa for du Madurai.
Det har sin tjusning, det har sin charm - men det innebar ocksa en viss chock.
Nar jag var hemma var det manga vuxna som envisades med att halla langa predrikningar for mig om hur svart detta skulle vara, hur tuft det skulle bli och hur duktig jag var som ville forsoka. Jag tog inte riktigt detta pa allvar (som sa manga ganger forr) och det ar forst nu, nio dygn senare, som jag kan saga att ni hade ratt.
Jag vantrivs inte har och jag lnagtar inte hem. Jag ar nojd med mig sjalv for att jag bestamde mig for att aka och jag tror att detta kan bli riktigt bra.
Men samtidigt.
Jag kramade min mamma, min lillebror o min Icha, tog min gigantiska ryggsack och styrde stegen inte bara mot Indien utan aven mot ett eget liv med ett eget boende.
Nar man hor folk i sin omgivning hemma som packar sina grejer och flyttar ut ar det mycket knot om att mamma inte langre finns till hands for att stada deras rum, laga deras mat eller tvatta deras klader.
Saken ar bara den att har finns inte ens mamma ett telefonsamtal bort, har skall jag inte bara tvatta mina klader utan dessutom gora det i en hink och har handlar det inte om att det inte finns nagon som lagar mat till dig, utan problemet ar att du maste forsoka fa i dig den dar chili sasen med riset klokan sju pa morgonen istallet for din sedvanliga macka med mjolk. Val ute pa gatan ar det inte langre et problem att man inte far lana bilen till jobbet utav farsan, utan problemet ar att fa den dar indiern framfor an att, genom teckensprak, forsoka forklaara vilken buss man ska ta for att komma till P o l i t i c n i c. Ingen pratar engelska o om ni foroker att vifta fram ordet p o l i t i c n i c inser ni snart svarigheten.
Nar vi kliver av den overfulla bussen, som ofta innebar att man far ha den staende passagerarens unge/paraply/fruktkorg i knat, ar det inte langre jobbigt att ga i den stekheta solen de sista 10 minutrarna, utan den verkliga utamaningen ar att inte bli ihjal kord av trafiken, nertrampad av en ko eller nerbajsan av alla ungar om skiter mitt pa gatan.
Genom stan far man aven gilla laget i alla man som stirrar, alla ungar som skriker Hiii o alla tiggare som drar i ens klader. Alla bilar som tutar, alla forsaljare som springer fram o alla Richawforare som forfoljer an - o deta HELA TIDEN.
Ta allt, allt, allt i Sverige o gor om det till det motsatta sa for du Madurai.
Det har sin tjusning, det har sin charm - men det innebar ocksa en viss chock.
Tisdag 4 September 2007
Efter en ganska pafrestande flygtur med langa forseningar kom jag tillslut fram till Madurais lilla flygplats med en vantande Marianne som tog emot mig.
Under de forsta dagarna bodde vi pa ett litet hotell med (indiska matt matt) ganska lag standard och diverse spannande flerbenta djur som sallskap. Dock flyttade vi igar ifran detta hotell for att installea oss i var nya lya som vi kommer bo i resten av tiden har. Vart nya hem ar hos en indisk familj dar vi hyr deras overvaning, far tva mal mat om dagen, vatten o el for 900 kr i manden per person. Har ar det ocksa mycket lyxigare (kan tanka mig att det finns en och annan som tvivlar nar de ser mina bilder men for atta vara Madurai ar detta god standard) o familjen ar verkligen trevlig sa detta kommer nog bli bra.
Men, nog om boende och dylikt, jag oh Marianne kom ju faktiskt hit for att jobba och detta for en organisation som heter Vidiyal.
Vidiyal ar en organisation som fokuserar pa fattiga barn och var framsta uppgift kommer bli att undervisa dessa i engelska. Vi har nu den forsta veckan (jag anlande den 1:a sep) mest varit pa nagot som kallas for Main Centret och som fungerar ungefar som ett fritids dit barnen gar efter skolan, men vi har aven besokt en forskola och skall gora fler besok pa andra plaetser de kommande dagarna. Vidiyal har namligen ett flertal olika projekt pa olika platser for barn i olika aldrar och med sarskilda behov. Som exempel kan namnas att de har ett hem for pojkar som rymt hemifran, en skola for flickor dar dessa far lara sig sy, en vanlig skola, en forskola och sakert nagot mer som vi inte riktigt fatt klam pa annu.
Eftersom alla barn har sin historia och sin bakgrund placeras de dar de bast hor hemma. Vissa har te x foraldrar och darmed en sang att sova i, men da de kommer fran slummen har de ingen chans till utbildning och dylikt, vilket Vidiyal da hjalper till med. Andra barn bor pa gatan och behover, forumtom utbildning, skydd om natterna och nagonstans att sova samt ata. Flickorna har ar sarskilt utsatta da dessa har lagre status i samhallet an mannen, de gifts bort valdigt tidigt och ar over huvudtaget en utsatt grupp. Vidiyal lagger darfor mycket krut pa att fa fler flickor att utbilda sig och jobbar aven for att minska bortgifetet av unga flickor.
Forestandaren for denna organistion heter Jim och tillsammans med honom ar det ca 10 pers som sitter i den hogsta lednngen. Sedan finns det mer personal och aktiva i form av larare och dylikt men som det later ar det ingen jattestor organisation, dock innefattar den sammanslagt ca 300 barn.
Sm tidigare namnt kommer vi undervisa i engelska och kommer da fa en grupp med barn som vi kommer ha varje dag, aldrarna pa dessa barn kommer vara ca 10 ar. Vi kommer dartill fa en annan grupp me indvider som ar lite aldre och som vi kommer undervisa i muntlig engelska ca tva ganger i veckan. Forutom det skall vi aven gora ett eget arbete om valfritt amne som har med Indien att gora, vilket skall bli valdigt spannade!
Kort kan namnas att Madurai ar en ganska liten stad vilket dock inte hindrar den fran att ha vissa hysteriska drag. Det ar manniskor, bilar, mopeder, kossor och barn om vart annat och da staden knappt har nagot sop-system ar det otroligt smutsigt overallt. Hittils har vi sett tva vasterlanningar under de har sex dagarna sa jag och Marianne drar mycket uppmarksamhet till oss svart vi gar.
Nu ar det dags for lite lunch!
Ha det bra!
Elin
Under de forsta dagarna bodde vi pa ett litet hotell med (indiska matt matt) ganska lag standard och diverse spannande flerbenta djur som sallskap. Dock flyttade vi igar ifran detta hotell for att installea oss i var nya lya som vi kommer bo i resten av tiden har. Vart nya hem ar hos en indisk familj dar vi hyr deras overvaning, far tva mal mat om dagen, vatten o el for 900 kr i manden per person. Har ar det ocksa mycket lyxigare (kan tanka mig att det finns en och annan som tvivlar nar de ser mina bilder men for atta vara Madurai ar detta god standard) o familjen ar verkligen trevlig sa detta kommer nog bli bra.
Men, nog om boende och dylikt, jag oh Marianne kom ju faktiskt hit for att jobba och detta for en organisation som heter Vidiyal.
Vidiyal ar en organisation som fokuserar pa fattiga barn och var framsta uppgift kommer bli att undervisa dessa i engelska. Vi har nu den forsta veckan (jag anlande den 1:a sep) mest varit pa nagot som kallas for Main Centret och som fungerar ungefar som ett fritids dit barnen gar efter skolan, men vi har aven besokt en forskola och skall gora fler besok pa andra plaetser de kommande dagarna. Vidiyal har namligen ett flertal olika projekt pa olika platser for barn i olika aldrar och med sarskilda behov. Som exempel kan namnas att de har ett hem for pojkar som rymt hemifran, en skola for flickor dar dessa far lara sig sy, en vanlig skola, en forskola och sakert nagot mer som vi inte riktigt fatt klam pa annu.
Eftersom alla barn har sin historia och sin bakgrund placeras de dar de bast hor hemma. Vissa har te x foraldrar och darmed en sang att sova i, men da de kommer fran slummen har de ingen chans till utbildning och dylikt, vilket Vidiyal da hjalper till med. Andra barn bor pa gatan och behover, forumtom utbildning, skydd om natterna och nagonstans att sova samt ata. Flickorna har ar sarskilt utsatta da dessa har lagre status i samhallet an mannen, de gifts bort valdigt tidigt och ar over huvudtaget en utsatt grupp. Vidiyal lagger darfor mycket krut pa att fa fler flickor att utbilda sig och jobbar aven for att minska bortgifetet av unga flickor.
Forestandaren for denna organistion heter Jim och tillsammans med honom ar det ca 10 pers som sitter i den hogsta lednngen. Sedan finns det mer personal och aktiva i form av larare och dylikt men som det later ar det ingen jattestor organisation, dock innefattar den sammanslagt ca 300 barn.
Sm tidigare namnt kommer vi undervisa i engelska och kommer da fa en grupp med barn som vi kommer ha varje dag, aldrarna pa dessa barn kommer vara ca 10 ar. Vi kommer dartill fa en annan grupp me indvider som ar lite aldre och som vi kommer undervisa i muntlig engelska ca tva ganger i veckan. Forutom det skall vi aven gora ett eget arbete om valfritt amne som har med Indien att gora, vilket skall bli valdigt spannade!
Kort kan namnas att Madurai ar en ganska liten stad vilket dock inte hindrar den fran att ha vissa hysteriska drag. Det ar manniskor, bilar, mopeder, kossor och barn om vart annat och da staden knappt har nagot sop-system ar det otroligt smutsigt overallt. Hittils har vi sett tva vasterlanningar under de har sex dagarna sa jag och Marianne drar mycket uppmarksamhet till oss svart vi gar.
Nu ar det dags for lite lunch!
Ha det bra!
Elin