Efter en ganska pafrestande flygtur med langa forseningar kom jag tillslut fram till Madurais lilla flygplats med en vantande Marianne som tog emot mig.

Under de forsta dagarna bodde vi pa ett litet hotell med (indiska matt matt) ganska lag standard och diverse spannande flerbenta djur som sallskap. Dock flyttade vi igar ifran detta hotell for att installea oss i var nya lya som vi kommer bo i resten av tiden har. Vart nya hem ar hos en indisk familj dar vi hyr deras overvaning, far tva mal mat om dagen, vatten o el for 900 kr i manden per person. Har ar det ocksa mycket lyxigare (kan tanka mig att det finns en och annan som tvivlar nar de ser mina bilder men for atta vara Madurai ar detta god standard) o familjen ar verkligen trevlig sa detta kommer nog bli bra.

Men, nog om boende och dylikt, jag oh Marianne kom ju faktiskt hit for att jobba och detta for en organisation som heter Vidiyal.

Vidiyal ar en organisation som fokuserar pa fattiga barn och var framsta uppgift kommer bli att undervisa dessa i engelska. Vi har nu den forsta veckan (jag anlande den 1:a sep) mest varit pa nagot som kallas for Main Centret och som fungerar ungefar som ett fritids dit barnen gar efter skolan, men vi har aven besokt en forskola och skall gora fler besok pa andra plaetser de kommande dagarna. Vidiyal har namligen ett flertal olika projekt pa olika platser for barn i olika aldrar och med sarskilda behov. Som exempel kan namnas att de har ett hem for pojkar som rymt hemifran, en skola for flickor dar dessa far lara sig sy, en vanlig skola, en forskola och sakert nagot mer som vi inte riktigt fatt klam pa annu.

Eftersom alla barn har sin historia och sin bakgrund placeras de dar de bast hor hemma. Vissa har te x foraldrar och darmed en sang att sova i, men da de kommer fran slummen har de ingen chans till utbildning och dylikt, vilket Vidiyal da hjalper till med. Andra barn bor pa gatan och behover, forumtom utbildning, skydd om natterna och nagonstans att sova samt ata. Flickorna har ar sarskilt utsatta da dessa har lagre status i samhallet an mannen, de gifts bort valdigt tidigt och ar over huvudtaget en utsatt grupp. Vidiyal lagger darfor mycket krut pa att fa fler flickor att utbilda sig och jobbar aven for att minska bortgifetet av unga flickor.

Forestandaren for denna organistion heter Jim och tillsammans med honom ar det ca 10 pers som sitter i den hogsta lednngen. Sedan finns det mer personal och aktiva i form av larare och dylikt men som det later ar det ingen jattestor organisation, dock innefattar den sammanslagt ca 300 barn.

Sm tidigare namnt kommer vi undervisa i engelska och kommer da fa en grupp med barn som vi kommer ha varje dag, aldrarna pa dessa barn kommer vara ca 10 ar. Vi kommer dartill fa en annan grupp me indvider som ar lite aldre och som vi kommer undervisa i muntlig engelska ca tva ganger i veckan. Forutom det skall vi aven gora ett eget arbete om valfritt amne som har med Indien att gora, vilket skall bli valdigt spannade!

Kort kan namnas att Madurai ar en ganska liten stad vilket dock inte hindrar den fran att ha vissa hysteriska drag. Det ar manniskor, bilar, mopeder, kossor och barn om vart annat och da staden knappt har nagot sop-system ar det otroligt smutsigt overallt. Hittils har vi sett tva vasterlanningar under de har sex dagarna sa jag och Marianne drar mycket uppmarksamhet till oss svart vi gar.

Nu ar det dags for lite lunch!

Ha det bra!

Elin