Sedan mitt sista inalgg har vi inte bara hunit lara oss mer om denna stad och dess kultur, utan vi har aven synat ett av Madurais sjukhus pa nara hall...
Av naturen har jag en del skinn pa nasan, men en ganska kanslig hud pa resten av kroppen, sa myggorna har gor mig ganska illa. Redan efter en dag hade jag fullt med stora blasor pa underbenen och nar dessa psrack efter nagon vecka uppstod stora sar som hade svarta for att laka.
Forra onsdagen, under intag av middagen, insag jag att min ena fot var stor som en fotboll och tydligen kom detta ifran ett av dessa sar som jag hade pa sidan av foten. Ingen storre panik over detta utan vi gick som vanligt till jobet morgonen darpa. Dock blev jag senare pa torsdagskvallen samre och samre med hog feber, diarre, spyattacker och en allmant risig uppsyn. Pa fredagsmorgonen var det nog ingen vacker syn som motte Marianne da jag storre delen av natten sysselsatt mig med att forsoka spy i det pyttelilla halet i marken som vi har till toalett. det tog henne sex timmar att fa ivag mig till sjukhuset och val dar sa doktorn att jag nog var tvungen att stanna for minst tre dagar da infektionen spritt sig till resten av kroppen. de ville ge mig antibiotika i dropform, pga av min diarre o ville aven ta en del prover.
Har nagonstans bryter jag ihop, medan Majsan sken upp. "Ah vad spannande!" En mordande blick utdelades innan Majsan hann forklara att detta ju faktiskt ocksa ar en erfarenhet, och sannerligen det var det!

Efter ett dygns vistelse pa sjukhuset dopte vi om det till Tomteland. Har gar personalen runt i sma drakter, kommer insmygandes i rummet utan forvarning eller forklaring. Maten serveras i en termos, sa vill du ata pa tallrik maste du kopa ett kit. Vart lilla rum innehade en stark hotellkansla, dock var Majsans sang en soffa. Tank er Robin Hood, dar den "onde" kungen ligger i sin sang med fotterna i ansiktet pa stackars Sir Väs. Just sa var fallet.

Bland personalen var det endast doktorerna som pratade skaplig engelska, resten av dem som tomtade runt dar var det svart att kommunicera med. Detta resulterade i viss forvirring av vad det var som pagick. Exempelvis som nar en skoterska ville att jag skulle klippa sina naglari sangen, sa att hon "kunde komma och plocka upp dem senare". Hon forstod aldrig att jag inte ville ha dem dar. Eller nar de ville fa mig att svalja sju tabletter, utan att yttra ett ord om vad de skulle vara bra for. Eller vad sjutton ville indiern kl 06.10 pa morgonen, om inte byta sangklader nar vi fortfarande lag och sov. Majsans ansiktsuttryck var da obeskrivligt. Ett annat problem var att fa dem till att tvatta mina sar, och nar de slutligen kom efter tre gangers forfragningar, var det hennes sang som fick assistera bricka. Detta fick ett kladdigt resultat.

Som vid alla sjukhusvistelser far man besok, sa aven i Indien. Oanmald och med stora framtander kom forst Kanagas (hon som vi ater hos) man in med bade frukt, kex och hemkokta gronsaker. Han var aven den som fick ta snacket med personalen sa att vi darmed fick veta vad som forsegick. Efter att Kanagas man, som vi fortfarande inte lart oss namnet pa (det borjar pa R och foljs sedan av en 10 bokstavers lanh kombination av endast konsonanter) gatt, anlande de anmalda gasterna Mr. Jim och hans fru fran Vidiyal. Aven de hade med sig frukt och vi satt tillsammans och skrattade at vara nya erfarenheter fran sjukhuset.

Men sa i Mandags skrevs jag ut, tillsammans med 35 tabletter som jag ska ata under dessa kommande fem dagar. Har fortfarande ingen aning om vad det ar, mer an nagra av dem ar antibiotika, men an salange kanner jag mig ganska normal sa vi far hoppas att detta tillstandet haller i sig nu.

Annars borjar vi sa smatt komma in i allt vad galler kultur, jobb och liknande och man riktigt kanner hur man vaxer som manniska, lite grann for var dag. Det ar fantastiska erfarenheter man gor och otroliga upplevelser och situationer man far vara med om. Vi har startat upp varn engelskagrupp nu som vi haller i 1 timma om dagen, fem dagar i veckan. Denna grupp bestar av 12 st 12 aringar (de ar ungefar 12 ar och 12 stycken men det kan variera lite...) och detta ar verkligen roligt! Vi har en tolk med oss hela tiden da de inte pratar sarskilt bra engelska sa hittils ar undervisningen verkligen lagd pa en basicniva men det ar ocksa kul. Vi har hittils gatt igenom fargerna, alfabetet, pratat om klader och imorgon skall vi paborja kroppsdelarna. Vi fokuserar mycket pa inlarning genom lek - det skall vara roligt att lara sig engelska och malet ar att fa dem att prata sa mycket som mojligt. Detta gar battre och battre for varje gang och de ar alla valdigt fokuserade och roliga att jobba med!
Vi skall ju stanna har november ut, sa den sista manaden hade vi tankt arbeta med Djunelboken (inspirationen till den ar ju hamtad harifran sa alla barnen kanner till den) och sedan spela upp den for lite andra barn. VI takte utse en gruppansvarig, utse roller, joba fram ett manus, bygga kulisser och verkligen gora det sa bra som mojligt och detta skall bli verkligt spannande da ingridienser som teater och pjaser inte ingar i den vanliga indiska skolan.

Nasta vecka skall vi ocksa aka pa ett 5 dagars langt lager tillsammans med 110 barn. Stallet (som jag dock inte vet namnet pa) ligger en 5 h lang bussresa fran Madurai och har finns det aven mojlighet att bada i en flod, vilket skall bli underbart da vi inte har badat an enda gang sedan vi kom hit. Madurai ligger ganska langt ifran vattnet och eftersom vi jobbar sex dagar i veckan hinner vi inte med nagra langre utflykter. Lagret ar bara till for att umgas och ha roligt pa, sa jag skall fa halla i en thaiboxningslektion och Majsan skall halla i en massageundervisning. Vi ser verkligen frame mot detta!

Skall forsoka lagga upp bilder nu i dagarna som kan visa hur vi har det!
Nu ar laggdags, imorgon skall vi vara pa hemmet dit polisen lamnar in barn som inte har nagra foraldrar sa det blir en tuff dag imorgon, bade psykiskt o fysiskt!