Veikens blogg

Jag brukar göra göra bildspel från olika resor och hemmautflykter.
Tyvärr har inte RG den tjänsten, så ni får hålla till godo med länkar till dom olika bildspelen..

OBS! Glöm inte att se dom i helbild!
(Sätt pekaren nere i högra hörnet på bilden och klicka pådom två rutorna som kommer fram)

1. Bangkok, Thailand
http://photopeach.com/album/8uu475

2. Ban Phe 1.
http://photopeach.com/album/6geyoe

3. Costa Rica
http://photopeach.com/album/ip367s

4. Göteborg, Sverige
http://photopeach.com/album/niunnr

5. Höst i Sverige
http://photopeach.com/album/rxb1fp

6. Hurghada, Egypten
http://photopeach.com/album/93p176

7. Jewel of the Seas
http://photopeach.com/album/6remyv

8. Karon, Thailand
http://photopeach.com/album/155rww2

9. Malmö
http://photopeach.com/album/155rww2

10. Medlemsträff RG
http://photopeach.com/album/69y7q4

11. Min hemstad Göteborg
http://photopeach.com/album/niunnr

12. Rhodos 1. 2010
http://photopeach.com/album/15ji5ao

13. Sharm el Shejkh
http://photopeach.com/album/90jogp

14. Ta mig till havet
http://photopeach.com/album/14mjp4k

15 Vinter 2010
http://photopeach.com/album/sb3pe7

16. Vrångö en liten ö utanför Göteborg
http://photopeach.com/album/p1xles

17. Port of Gothenburg
http://photopeach.com/album/mff0il

Kom ihåg helbild!

Resan till Karon Beach i november 2007, gjorde att vi tvekade om vi ville tillbaka till Thailand. Äta på Karlssons eller Värdshus Tre Kronor, sätta i sig köttbullar eller plankstek! NEJ, då kan vi lika gärna stanna hemma! Visst hade vi det skönt där, men svenskar, finnar och andra turister och nästan inga Thailändare är liksom inte vår grej om vi ska åka så långt!
Allt oftare viskade en fågel i mitt öra: Kom hit, kom hit och jag började lyssna.
Det var en lite ovanlig fågel, misstänkt lik Reseguidens Mape.

Hon bor stora delar av året nära Ban Phe och visst, det kunde ju vara
kul att ”syna” hennes kort.

En vacker sommardag hälsade vi på henne på Donsö i Göteborgs skärgård
och det kändes rätt med en gång.

Fredagen den 14 november kom vi till Novotel i Rayongområdet
och det första vi såg på stranden var just Mape med man.
Hon satt på Kims Beach Restaurant som ligger på Chakpongstranden.

En restaurang där vi skulle äta många gånger, men det visste vi inte då.

Chackpongstranden med ”alla” turister. Lite folk kan man se strax utanför hotellen,
men här är nästan alldeles orört. Hur länge får det vara så här innan ”alla” hittar hit?

Mape och hennes Lasse är härliga människor, som verkligen
bjuder på sig själva och har en värme som gör att man känner sig
som hemma med en gång.

Ni måste åka speedboat till Koh Thalu, en paradisö alldeles härutanför, tyckte dom.

Där borta ligger den! Självklart ville vi åka dit. Vi var några stycken
Reseguidare där och visst
skulle det vara kul med en liten miniträff därute på ön!

Vi kunde inte ha valt ett bättre ställe för en medlemsträff tycker jag.

Riktigt läcker utsikt!!!

Sjön suger, så efter en stund blev vi hungriga! Det smakade
riktigt gott och så lyxigt, Kim som hade fixat maten gjorde allt jobbet.
Det var bara att hugga i!!

Thailand är ju ingenting utan en nattmarknad och vi skulle dit
och stor shoppa!! Haha!! Finns ju nästan inga turister och
storlekarna på kläderna …passar inte så bra kan jag ju säga!
Man åker till Pattaya för att shoppa! Sorry vi hann inte dit i år men….

Vi kollade istället all maten som såldes. Här kommer ett axplock:

Rått kött i 30 graders värme….

Här var det klockor, 100 baht, prutat och klart. Ca 23 kronor st.

Full fart på affärerna! Något för oss i Sverige kanske??

Mat och frukt i plastpåse. Vackra färger.

Elefantridning var det någon i sällskapet, som absolut skulle göra.
Jag var tveksam, men det var faktiskt riktigt kul.

Stackarn hade bara en bete, var nu pensionär och hade mist
sin bete under jobb i skogen.

Jodå, vi han med att slappa också, men tiden var ju så kort
och detta var det Thailand vi minns från första gången 1993.

Ban Phe är en liten sömnig småstad med i stort sett bara en gata!

Man sitter på gatan och filéar fisk som så småningom
hamnar på någons mat bord.

Fräscha fruker och grönsaker till mycket små priser.

Husen är byggda på ett speciellt sätt och vi trodde att
det kunde vara bra för ventilation. Någon annan kanske vet?

Vi gjorde så mycket mer och vi kan bara säga:
Vi måste komma tillbaka innan det blir alldeles för många turister i området!

Mape och Lasse, ni är härliga människor!
Man kan inte annat än att trivas när ni är med!
Vi kommer tillbaka var så säker!

Molnen försvann när vi satte oss på båten vid Saltholmen.

På väg och svallvågorna från aktern skummar.

Så vackert på sommaren, men hur har dom det när
höststormarna sätter in?

Donsö har 1500 bofasta och många, många fler på sommaren.

Alla sorters båtar passerar utanför ön
.
Undrar vilka som har bott här dom senaste 100 åren.

En flakmoped! Inga bilar finns på ön så det här är vad
man åker med härute.

Sjön suger och man blir lätt hungrig! Vad är då bättre än
att ta en fika eller äta på Marias Café?? Ett riktigt mysigt ställe.

Sjöbodar och en staty som påminner om gamla, ibland
hårda tider för befolkningen på ön!

Här kommer färsk fisk! Jag undrar om grabben fick så
han blev mätt?
Vi hade en underbar dag därute i havsbandet och kommer
gärna tillbaka för att utforska mer av ön!!

Ett stort TACK till vår guide Mape

Nu har vi bokat januariresan och det blir rundtur i Jordanien, båttur och snorkling i Röda Havet, bad i Döda Havet, den här gången på den Jordanska sidan. Taba i Egypten står också på agendan. Jeepsafari i bergen är också inbokat, nattlig tur på 2,500 meters höjd för att möta solupgången och mycket, mycket mer.
Det dröjer länge än och mycket ska göras innan dess, men det är underbart att ha två vinterresor inbokade.
Ha nu en skön sommar alla.

Följ med på en morgonpromenad från Engelbrektsgatan, nästan vid Götaplatsen, nerför Avenyn, förbi Brunnsparken till Göteborgs gästhamn.
Klockan har bara hunnit bli tio och det finns nästan inga människor ute på vår paradgata.
Vi står på Engelbrektsgatan och vänder våra huvuden åt vänster, tittar förbi Hotel Park Aveny och ser konstmuseet längst upp på Götaplatsen.

Den här dan hade vi inte tänkt gå ända upp dit utan går åt höger och är ute på Avenyn. Vi går förbi ännu så länge tomma uteserveringar. Solen har inte hunnit värma så mycket än och vi kommer snart ner mot Allén. Strax innan vi ska korsa gatan står en gentleman och njuter av den fina dagen.

Charles Felix Lindberg är nog nöjd med vad han ser. Han donerade ju en massa pengar till stadens förskönande.

Våra ben tar oss vidare genom stan och Stora Teatern är vårt nästa stopp. Där har jag sett många Operetter med mina föräldrar och det var härligt att som liten flicka få drömma sig bort en stund. Numera har ju den verksamheten flyttat till Göteborgsoperan. Byggnaden står ju kvar ändå och är minnesmärkt,

Helt om vänd och där är ju Bältesspännarparken. Med fontänen kallad Sponsringen. Den som vill ,kan åka skridskor här på vintern.

Vår promenad fortsätter och det dröjer inte länge förrän vi är på Kungsportsbron där kungsporten en gång fanns och som skulle vara låst för att skydda folket inom vallgravarna. Därifrån har man en fin utsikt mot Vasaparken och ser platsen där Paddanbåtarna startar sin resa på vallgravarna och ut i Göteborgs hamn. En sightseeingtur på ca 50 minuter.

Vi stannar en stund och bara njuter av tillvaron innan vi fortsätter mot Kopparmärra. Det har inte hunnit samlas så mycket folk ännu,för det är ju ganska tidigt fortfarande. Kungen,Karl IX sitter som vanligt på sin häst och ser ner på sina undersåtar

Vårt nästa stopp är inte så långt borta,så vi orkar nog gå en stund till. Det tar nog bara fem minuter att spatsera till Brunnsparken och där står Johanna och väntar på alla människor som ska passera med spårvagn och buss,för att inte tala om alla människor som har stämt träff nedanför hennes fötter.

Nu vänder vi oss om och ser en av kanalerna där paddan går och med Tyska Kyrkan på höger sida. Den invigdes 1748
Detta är verkligen en del av Göteborgs historia. Holländarna var här och hjälpte göteborgarna med att bygga hus och gräva kanaler för det var dom duktiga på.

Nu dröjer det inte länge förrän vi har nått vårt mål, vi ska bara förbi Gustav Adolfs torg först.
Där ligger Börsen. Därifrån styrs den här stan och kommunfullmäktige har sina sammanträden här. Hit kan man komma om man vill veta hur det går till innanför dom här väggarna.

Nå, vi måste vidare och vi har enligt mig sparat det bästa till sist. Lilla bommen, operan och Göteborgs gästhamn där Evert Taube står staty, där Barken Viking ligger förtöjd, numera som hotell, restaurang och konferenscenter.
Hon kan bara ligga där och minnas en svunnen tid, då hon var ett skolskepp som for över dom stora haven. Som avslutning på promenaden ser vi också Skanskaskrapan, populärt kallad Läppstiftet.

Tack för idag. Nu har det nästan blivit lunch så vi får väl leta reda på ett ställe att luncha på

Visst hade vi tur med vädret?

Nu har vi plockat ihop en resa, skickat en förfrågan till tre olika resebyråer och slutligen bestämt oss.
Resia blev "vinnaren" den här gången. Vi flyger via Arlanda (återigen) till Bangkok den 10 november. Ute i god tid kanske, men alla andra är ju också på hugget.

Tre dagar ska vi vara i Bangkok innan vi åker vidare till Rayong där vi har 11 övernattningar. Tanken är att vi ska ta oss in Kambodja.+ utfoska den östra delen av Thailand. Vi har tre personer med oss som aldrig har varit i Thailand förut och det ska bli kul att återupptäcka landet och "se" med deras ögon.
Utflykterna i Bangkok kommer att vara ungefär dom vi gjorde för 15 år sen. Jag ser verkligen fram mot att gå i mina egna fotspår, fast vi har inte varit i Rayongområdet förut.

Hej på påskdagens förmiddag!

Vi valde i år att åka på en kryssning till Kiel istället för att fira påsk i Sverige. Vi reste ut på långfredagens kväll i vinterväder och hård blåst! Det var inte jättemycket folk ombord så det var ganska gott om plats.

Båten gungade så att gå rakt var inte att tänka på och snart var det ganska folktomt. Dom flesta satt nog i sina hytter, några var kanske dåliga, inte vet jag. Min kropp har inte fattat att man kan bli sjösjuk och mina reskompisar kände inte heller av sjön.

Efter god mat,lite att dricka och underhållning, var det läggdags. Båten är försedd med härliga Duxsängar och båtens rörelser gjorde att vi blev vaggade till sömns, härligt!

KL.07.15 på påskaftonsmorgon blev vi väckta av en högtalarröst som önskade oss välkomna till frukostmatsalen.

Mätta och belåtna gick vi sedan iland i Kiel! Ruskigt, ruggigt väder! Blåst och snö! Vi som hade hoppats på lite mera vår. Båten lägger ialla fall till mitt i stan och man kan komma och gå som man vill hela dan.

Gratisbuss upp till Citti för dom "nödvändiga inköpen" Väl ombord med varorna ut på stan igen. Kylan drev oss inomhus, så ett besök i kyrkan vid torget som förövrigt har väldigt vackra fönster och en del affärer fick släppa till lite värme.
Vi såg i alla fall ett körsbärsträd som blommade!
19.00 i går kväll började hemresan i mycket lugnare vatten. Vid halvtolvtiden passerade vi Stora Bältbron som är upplyst och det är fint att se den avtecknas mot himlen i mörkret. Efter ännu en god natts sömn var vi tillbaka i Göteborg och ett strålande vinterväder! Äntligen en klarblå himmel!
Ha det gott!

Ljuset har anlänt på morgnar och kvällar, vilket känns i hela kroppen. Nu är det förväntningar som råder, både inne och ute, fast dammråttorna i sina hörn tittar fram och nu är det verkligen dags att försöka utrota dom. Deras sätt att fortplanta sig måste vara speciellt, för någon dag efter rengöring ligger dom där igen och grinar åt oss.

Jag har i alla fall börjat gå till jobbet igen. Den långa vägen, som tar ca 40 min, underbart. Fåglarna sjunger för mig och i torsdags hörde jag en pigg hackspett på långt håll, det blir lite lättare på jobbet efter en sån promenad.

Naturen vaknar efter vintersömnen och något inom mig vaknar också:
Lusten att boka nya upplevelser på semestern.
Vad ska vi göra i år?
Jag vill till Båstad igen!

Båstad har gett mig ett av mina finaste minnen alla kategorier:
Tomas Ledin hade en konsert inne på tennis stadion , vi satt med något att dricka och en räkmacka på en filt på ”snikens kulle” ( göteborgska för att uppleva något gratis utanför en arena) på stranden utanför.
Vädret toppklass, ca 25 grader och en sol som försvann bakom horisonten ner i havet, samtidigt som Ledins musik och sång nådde våra öron. Vi var långt ifrån ensamma på snikens kulle, många hade med sig värmeljus som nersatta i sanden tändes ett efter ett.
Jag kan fortfarande känna den känsla av lycka som infann sig.

Vi har nu bokat och ska bo på pensionat Enehall i slutet av juli.
Förra året var ett av våra barnbarn lite bekymrat över att vi skulle bo på pensionat:
”Kan dom inte klara sig själva längre nu? Dom jobbar ju fortfarande! Dom får inte glömma att packa blöjor!”
Svenska språket är inte lätt! Pensionat-Pension-Pensionär.
Hur som helst, det ska bli härligt att komma tillbaka!
Båstad håll i dig, till sommaren kommer vi!

Nej, nej jag har INTE glömt våren om nu någon trodde det!
Rabatter ska fixas och jakten på mördarsniglar påbörjas.

Första gången vi besökte Irland bodde vi i Kinsale, söder om staden Cork alldeles vid kusten. Kinsale, ett fiskeläge med få turister, flera pubar och fina vandringsleder.
Vi bodde på The Lighthouse B&B, vars värdinna hade en faiblesse för gin. Rummen var helt inredda av värdinnan med handgjorda spetsar, egenhändigt sydda gardiner, överkast och alla rum hade sin egen stil. Vi trivdes väldigt bra, det var ju även vår värdinnas hem, så frukosten serverades i hennes privata del av huset.
Vi utforskade omgivningarna och fick ett tips på en pub att The Old Head of Kinsale var en mycket vacker plats, så vi bestämde på stående fot att hit skulle vi gå nästa dag. Var det långt? Nja, några timmars promenad kanske.
Upp tidigt och packade ryggsäckarna, lätt packning, några regnkläder om ut i fall att. Öl då, var det någon som sa. Nej, nej vi är ju på Irland, här finns ju en pub i varje krök, vi kunde ju bara stanna när vi var hungriga och törstiga! Vad vi inte visste var att det var över två mil till The Old Head och ingen pub förrän strax före vårt mål.
Flera timmar senare såg vi nyss nämnda pub, vi möttes av en reklamskylt modell större, där det stod BUDWEISER med stora bokstäver. Hungriga och törstiga gick vi in (vi ju hade inget annat val) Maten var god, det fanns annan öl, så mätta och belåtna fortsatte vi sista kilometern ut på The Old Head. Så vackert och storslaget, vi fick vår belöning.
Ett ljus gick upp i våra huvuden, det var lika långt tillbaka. Ingen hade lust att göra den här promenaden i repris, så vi bestämde oss för att åka taxi tillbaks. Lite längre fram låg en stad som heter Garretts Town.
Fint, vi går dit och så är vi snart hemma. Inte, Garretts Town bestod av en massa husvagnar som folk bodde i året om, taxi det har vi inte här, närmsta taxistation finns i Kinsale. Jaha. Kan vi få låna en telefon? Kanske i den lilla affären lite längre fram.
Vi blev misstänksamt betraktade i affären och till slut fick vi låna en telefon. Resan tillbaks gick snabbt. Trötta bestämde vi oss för att stanna i Kinsale påföljande dag och inleda dagen på närmsta pub. The Old Munk (pub) fick tidigt besök av svenskar som hängde på låset nästa förmiddag. Bakom bardisken serverade en ung tjej som visade sig vara svenska, mycket glad över att se turister från sitt eget land.
-Är vi dom enda svenskarna här i Kinsale?
– Nej, jag hörde talas om några svenska idioter som gick ända ut till The Old Head igår!!!
Hon skrattade gott när hon fick höra att idioterna var vi.

Vad är en reseholic?
I ett lexikon hade man kanske kunnat läsa:
En reseholic är en person som brinner för att resa, prata resor, läsa om resor och drömma om resor och nya upplevelser, nära och långt borta.

Är jag en reseholic?
Jag har allt som definieras ovan och lite till, jag hinner inte hem från en resa förrän jag vill ut igen. Slutsats: Jag är en reseholic!

Hur blir man en reseholic?
Biologiskt eller socialt arv,kanske uppväxtmiljö eller annan påverkan? Alla gillar ju trots allt inte att resa.

Själv tror jag att det sitter i mina gener. 1929 åkte min mamma ensam som 19 åring till Spanien på en HD. Idag fattar man ju inte hur det gick till. Vägarna var väl till stora delar grusvägar och jag kan tänka mig en ensam tjej sitta och hoja mil efter mil, långt innan turismen var uppfunnen.
Hon hade en framsynt pappa, som tyckte att språk inte skulle vara ett hinder så engelska,tyska, franska och esperanto hade han sett till att dottern kunde tala om inte helt perfekt så näst intill. (språk blev sedan ett av hennes stora intressen)

Resorna fortsatte under åren och min pappa blev också en riktig globetrotter och jag minns när mina föräldrar kom hem med presenter från delar av världen. Det luktade speciellt när väskorna packades upp. Jag ville följa med, men jag var till min stora förtret för liten, men min tur kom också.
Jag skickades på språkresor redan när jag var 12 år och 1958 fick jag följa med till Mallorca och sedan var jag fast.

Vad driver en reseholic?
Individuellt såklart, men jag måste se vad som finns bakom nästa krök och nästa krök och …….
Finns alltid något nytt att upptäcka och lära. Bäst är: DET TAR ALDRIG SLUT. Hur jag än bär mig åt kommer jag att dö nyfiken!

Finns det bot?
Jag har ibland fått frågan, vad är det du söker? Ingen aning, men jag hoppas att jag aldrig hittar det, för jag vill inte bli botad!!!