Resan till Karon Beach i november 2007, gjorde att vi tvekade om vi ville tillbaka till Thailand. Äta på Karlssons eller Värdshus Tre Kronor, sätta i sig köttbullar eller plankstek! NEJ, då kan vi lika gärna stanna hemma! Visst hade vi det skönt där, men svenskar, finnar och andra turister och nästan inga Thailändare är liksom inte vår grej om vi ska åka så långt!
Allt oftare viskade en fågel i mitt öra: Kom hit, kom hit och jag började lyssna.
Det var en lite ovanlig fågel, misstänkt lik Reseguidens Mape.

Hon bor stora delar av året nära Ban Phe och visst, det kunde ju vara
kul att ”syna” hennes kort.

En vacker sommardag hälsade vi på henne på Donsö i Göteborgs skärgård
och det kändes rätt med en gång.

Fredagen den 14 november kom vi till Novotel i Rayongområdet
och det första vi såg på stranden var just Mape med man.
Hon satt på Kims Beach Restaurant som ligger på Chakpongstranden.

En restaurang där vi skulle äta många gånger, men det visste vi inte då.

Chackpongstranden med ”alla” turister. Lite folk kan man se strax utanför hotellen,
men här är nästan alldeles orört. Hur länge får det vara så här innan ”alla” hittar hit?

Mape och hennes Lasse är härliga människor, som verkligen
bjuder på sig själva och har en värme som gör att man känner sig
som hemma med en gång.

Ni måste åka speedboat till Koh Thalu, en paradisö alldeles härutanför, tyckte dom.

Där borta ligger den! Självklart ville vi åka dit. Vi var några stycken
Reseguidare där och visst
skulle det vara kul med en liten miniträff därute på ön!

Vi kunde inte ha valt ett bättre ställe för en medlemsträff tycker jag.

Riktigt läcker utsikt!!!

Sjön suger, så efter en stund blev vi hungriga! Det smakade
riktigt gott och så lyxigt, Kim som hade fixat maten gjorde allt jobbet.
Det var bara att hugga i!!

Thailand är ju ingenting utan en nattmarknad och vi skulle dit
och stor shoppa!! Haha!! Finns ju nästan inga turister och
storlekarna på kläderna …passar inte så bra kan jag ju säga!
Man åker till Pattaya för att shoppa! Sorry vi hann inte dit i år men….

Vi kollade istället all maten som såldes. Här kommer ett axplock:

Rått kött i 30 graders värme….

Här var det klockor, 100 baht, prutat och klart. Ca 23 kronor st.

Full fart på affärerna! Något för oss i Sverige kanske??

Mat och frukt i plastpåse. Vackra färger.

Elefantridning var det någon i sällskapet, som absolut skulle göra.
Jag var tveksam, men det var faktiskt riktigt kul.

Stackarn hade bara en bete, var nu pensionär och hade mist
sin bete under jobb i skogen.

Jodå, vi han med att slappa också, men tiden var ju så kort
och detta var det Thailand vi minns från första gången 1993.

Ban Phe är en liten sömnig småstad med i stort sett bara en gata!

Man sitter på gatan och filéar fisk som så småningom
hamnar på någons mat bord.

Fräscha fruker och grönsaker till mycket små priser.

Husen är byggda på ett speciellt sätt och vi trodde att
det kunde vara bra för ventilation. Någon annan kanske vet?

Vi gjorde så mycket mer och vi kan bara säga:
Vi måste komma tillbaka innan det blir alldeles för många turister i området!

Mape och Lasse, ni är härliga människor!
Man kan inte annat än att trivas när ni är med!
Vi kommer tillbaka var så säker!