Söndag 24 Februari 2008 - Irland
Kinsale, Irland
Första gången vi besökte Irland bodde vi i Kinsale, söder om staden Cork alldeles vid kusten. Kinsale, ett fiskeläge med få turister, flera pubar och fina vandringsleder.
Vi bodde på The Lighthouse B&B, vars värdinna hade en faiblesse för gin. Rummen var helt inredda av värdinnan med handgjorda spetsar, egenhändigt sydda gardiner, överkast och alla rum hade sin egen stil. Vi trivdes väldigt bra, det var ju även vår värdinnas hem, så frukosten serverades i hennes privata del av huset.
Vi utforskade omgivningarna och fick ett tips på en pub att The Old Head of Kinsale var en mycket vacker plats, så vi bestämde på stående fot att hit skulle vi gå nästa dag. Var det långt? Nja, några timmars promenad kanske.
Upp tidigt och packade ryggsäckarna, lätt packning, några regnkläder om ut i fall att. Öl då, var det någon som sa. Nej, nej vi är ju på Irland, här finns ju en pub i varje krök, vi kunde ju bara stanna när vi var hungriga och törstiga! Vad vi inte visste var att det var över två mil till The Old Head och ingen pub förrän strax före vårt mål.
Flera timmar senare såg vi nyss nämnda pub, vi möttes av en reklamskylt modell större, där det stod BUDWEISER med stora bokstäver. Hungriga och törstiga gick vi in (vi ju hade inget annat val) Maten var god, det fanns annan öl, så mätta och belåtna fortsatte vi sista kilometern ut på The Old Head. Så vackert och storslaget, vi fick vår belöning.
Ett ljus gick upp i våra huvuden, det var lika långt tillbaka. Ingen hade lust att göra den här promenaden i repris, så vi bestämde oss för att åka taxi tillbaks. Lite längre fram låg en stad som heter Garretts Town.
Fint, vi går dit och så är vi snart hemma. Inte, Garretts Town bestod av en massa husvagnar som folk bodde i året om, taxi det har vi inte här, närmsta taxistation finns i Kinsale. Jaha. Kan vi få låna en telefon? Kanske i den lilla affären lite längre fram.
Vi blev misstänksamt betraktade i affären och till slut fick vi låna en telefon. Resan tillbaks gick snabbt. Trötta bestämde vi oss för att stanna i Kinsale påföljande dag och inleda dagen på närmsta pub. The Old Munk (pub) fick tidigt besök av svenskar som hängde på låset nästa förmiddag. Bakom bardisken serverade en ung tjej som visade sig vara svenska, mycket glad över att se turister från sitt eget land.
-Är vi dom enda svenskarna här i Kinsale?
– Nej, jag hörde talas om några svenska idioter som gick ända ut till The Old Head igår!!!
Hon skrattade gott när hon fick höra att idioterna var vi.
Vi bodde på The Lighthouse B&B, vars värdinna hade en faiblesse för gin. Rummen var helt inredda av värdinnan med handgjorda spetsar, egenhändigt sydda gardiner, överkast och alla rum hade sin egen stil. Vi trivdes väldigt bra, det var ju även vår värdinnas hem, så frukosten serverades i hennes privata del av huset.
Vi utforskade omgivningarna och fick ett tips på en pub att The Old Head of Kinsale var en mycket vacker plats, så vi bestämde på stående fot att hit skulle vi gå nästa dag. Var det långt? Nja, några timmars promenad kanske.
Upp tidigt och packade ryggsäckarna, lätt packning, några regnkläder om ut i fall att. Öl då, var det någon som sa. Nej, nej vi är ju på Irland, här finns ju en pub i varje krök, vi kunde ju bara stanna när vi var hungriga och törstiga! Vad vi inte visste var att det var över två mil till The Old Head och ingen pub förrän strax före vårt mål.
Flera timmar senare såg vi nyss nämnda pub, vi möttes av en reklamskylt modell större, där det stod BUDWEISER med stora bokstäver. Hungriga och törstiga gick vi in (vi ju hade inget annat val) Maten var god, det fanns annan öl, så mätta och belåtna fortsatte vi sista kilometern ut på The Old Head. Så vackert och storslaget, vi fick vår belöning.
Ett ljus gick upp i våra huvuden, det var lika långt tillbaka. Ingen hade lust att göra den här promenaden i repris, så vi bestämde oss för att åka taxi tillbaks. Lite längre fram låg en stad som heter Garretts Town.
Fint, vi går dit och så är vi snart hemma. Inte, Garretts Town bestod av en massa husvagnar som folk bodde i året om, taxi det har vi inte här, närmsta taxistation finns i Kinsale. Jaha. Kan vi få låna en telefon? Kanske i den lilla affären lite längre fram.
Vi blev misstänksamt betraktade i affären och till slut fick vi låna en telefon. Resan tillbaks gick snabbt. Trötta bestämde vi oss för att stanna i Kinsale påföljande dag och inleda dagen på närmsta pub. The Old Munk (pub) fick tidigt besök av svenskar som hängde på låset nästa förmiddag. Bakom bardisken serverade en ung tjej som visade sig vara svenska, mycket glad över att se turister från sitt eget land.
-Är vi dom enda svenskarna här i Kinsale?
– Nej, jag hörde talas om några svenska idioter som gick ända ut till The Old Head igår!!!
Hon skrattade gott när hon fick höra att idioterna var vi.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Bildspel från när och fjärran 14 år sedan |
Ville vi åka till Thailand igen? 15 år sedan |
Donsö en pärla i väst 16 år sedan |
Jordanien-Röda Havet-Egypten 16 år sedan |
Promenad genom Göteborg 16 år sedan |
Jag har väl ingen kommentar till den sista mening men var det långt att vandrar eller är det så att dom inte är van att se svenskar hutbuller
Hälsningar John
Tyvärr har jag aldrig varit på Irland. Vi har talat om det så många gånger, för B har varit där och jobbat för Tre Torn, när de behövde reparera fabrikens formar. Tre Torn öppnade ju fabrik på Irland, för då fick de skattefrihet där. När de lade ner sin verksamhet i Helsingborg, fick B gå till annan sysselsättning. Han var deras skickligaste på formverkstan, som det hette. Detta skedde, sen vi träffades. Året var 1981. Han är inte anträffbar just nu, så jag kan inte fråga honom ordentligt.
Kram Gilla