Ljuset har anlänt på morgnar och kvällar, vilket känns i hela kroppen. Nu är det förväntningar som råder, både inne och ute, fast dammråttorna i sina hörn tittar fram och nu är det verkligen dags att försöka utrota dom. Deras sätt att fortplanta sig måste vara speciellt, för någon dag efter rengöring ligger dom där igen och grinar åt oss.

Jag har i alla fall börjat gå till jobbet igen. Den långa vägen, som tar ca 40 min, underbart. Fåglarna sjunger för mig och i torsdags hörde jag en pigg hackspett på långt håll, det blir lite lättare på jobbet efter en sån promenad.

Naturen vaknar efter vintersömnen och något inom mig vaknar också:
Lusten att boka nya upplevelser på semestern.
Vad ska vi göra i år?
Jag vill till Båstad igen!

Båstad har gett mig ett av mina finaste minnen alla kategorier:
Tomas Ledin hade en konsert inne på tennis stadion , vi satt med något att dricka och en räkmacka på en filt på ”snikens kulle” ( göteborgska för att uppleva något gratis utanför en arena) på stranden utanför.
Vädret toppklass, ca 25 grader och en sol som försvann bakom horisonten ner i havet, samtidigt som Ledins musik och sång nådde våra öron. Vi var långt ifrån ensamma på snikens kulle, många hade med sig värmeljus som nersatta i sanden tändes ett efter ett.
Jag kan fortfarande känna den känsla av lycka som infann sig.

Vi har nu bokat och ska bo på pensionat Enehall i slutet av juli.
Förra året var ett av våra barnbarn lite bekymrat över att vi skulle bo på pensionat:
”Kan dom inte klara sig själva längre nu? Dom jobbar ju fortfarande! Dom får inte glömma att packa blöjor!”
Svenska språket är inte lätt! Pensionat-Pension-Pensionär.
Hur som helst, det ska bli härligt att komma tillbaka!
Båstad håll i dig, till sommaren kommer vi!

Nej, nej jag har INTE glömt våren om nu någon trodde det!
Rabatter ska fixas och jakten på mördarsniglar påbörjas.