Söndag 30 Mars 2008
Resealbum: Bilder till "På behandlingshem i Kerala".
På behandlingshem i Kerala
Kerala har fler ayurvediska sjukhus än i någon annan delstat. På många ställen har man börjat ta mer betalt av rika turister, eftersom dessa i allt större skaror ”lägger in sig” på dessa hem. Vi fick detta bekräftat när vi kom hem; en vän hade rest till Kerala och varit på sjukhem en månad, fått en halvtimmas behandling per dag, smaklös mat och dålig säng. Hon tyckte hela resan var ett fiasko. Men vår vän Sreedith, som är från Kerala och själv ayurvedisk massör (jobbar i Sverige), hade ordnat allt och menade att på just på "vårt" ställe var man billig och bra. Och han hade helt rätt. På "hemmet" behöver man inte vara sjuk för att få en säng, tre mål mat om dagen och fantastiska behandlingar. Och jag har svårt att föreställa mig ett bättre sätt för en utbränd, eller som det egentligen heter en utmattningsdeprimerad mänska, att komma tillbaka, må bättre och bli arbetsför igen. Förutsatt att du hamnat rätt. Man blir tvungen att varva ner. Jag hade med ett tjugotal korsord, som jag rivit ur Svenskan därhemma, och tänk i vår beachhut i Agonda satt vi i sängen och löste dem ganska lätt (Iris tar två när jag tar en), men se på hemmet, och i synnerhet efter tre-fyra dar, så vart det stört omöjligt. Både kroppen och hjärnan vilade.
Så när vi bad ”vår” läkare att berätta om på vilka tider vi skulle ha våra två dagliga behandlingar så att vi kunde planera vår dag, sa hon bestämt att nej, det gick inte för sig. Vi skulle bli hämtade på rummet två ggr dagligen på olika tider så vi fick vackert hålla oss ”hemma”. Iris höll på att gå i taket efter några dagar, medan jag tacksamt anammade att ligga på sängen och läsa eller titta på engelsk fotboll. Ute var det alldeles för varmt tyckte jag. Gratis internet fanns också och förutom att kolla mejl, blev det många timmar med checkers (dam) mot kineser, araber, fransoser, spanjorer, holländare, tyskar och framför allt engelsmän.
Rätt som det var knackade det alltså på dörren och där stod det en vänlig ung man och log och sa något obegripligt. ”Treatment” frågade jag? ”Yes”. Han tog mig varligt om armbågen när jag skulle nerför trappan, han stödde mig med stor omtanke när jag skulle stå på ett ben och ta av mig byxan och han slöt ögonen en sekund och rörde på läpparna innan han uppe på hjässan gnuggade in det där pulvret, som också Sreejith använder.
Ayurvediska massagebänkar är ett under av hantverk. En 250 x 75 cm stor pjäs i blankpolerat ädelträ med en ram runt omkring. Allt föreföll vara utskuret i ett stycke. Nertill en urskålning och en ränna så att oljan kunde rinna ner i en bunke, som guppade i ett vattenbad med en gasollåga under. Bänken lär enligt Sreejith gå på ca 80 000 rs, vilket motsvarar mer än 14 000 kr. Made in Sweden efter ritning, skulle den troligen kosta 5-6 ggr mer. (Allt är minst fyra ggr dyrare i Sverige utom t ex mat, tyger, verktyg etc, som är 8 – 10 ggr dyrare).
Men åter till massagen. Stående på golvet får jag nu ett utomordentligt löjligt ”skydd” för penis och pung. En ung man stod vid ett bord och rev 2 cm breda remsor ur en tygbit vit lakansväv på ca 60 x 15 cm. Men han rev inte av remsorna helt och fick på så sätt två remsor att knyta ihop baktill och en tygbit att föra in mellan benen och fästa i remsorna baktill. På detta sätt har man tillfälligt dolt pp. Men ibland är remsorna på sidorna för breda och då blir inte framstycket tillräckligt tilltaget, så när jag med hjälp av två massörer hamnat sittande tvärs på bänken så hade snoppen redan droppat utanför. Ingen brydde sig. Jag frågar mig då varför i all världen man gör sig besväret med tygbiten?. Men OK – man får inte grunna för mycket, här är för mycket att grunna över.
Nu har man varligt tryckt ner mig på rygg och jag sluter ögonen i förväntan. Nu häller man varm olja i naveln, vidrör handflator och fotsulor och smetar ut resten av oljan på hela framsidan. Jag väntar med spänning på vad jag hört berättas: fyra händer masserar samtidigt! Men det jag känner är dropp av varm olja på båda handryggarna, upp längs armarna, sedan skuldrorna och längs hela sidan ner till fotryggen. När jag sneglar ser jag att de inte droppar från någon slags gräddsnipa utan de kramar en trasa som dom för längs kroppen. När han till vänster om mig droppar olja på en speciell punkt i veka livet på mig, kittlar det som f-n och huden drar ihop sig. Dom fyller trasan med mer olja från bunken i vattenbadet, för in den den drypande trasan genom den snidade rännan för att olja inte skall hamna på golvet och börjar på nytt dripp-droppa. Under den paus som då uppstår ligger jag och längtar efter mer. Efter en stund observerar jag att han till höger gör tio sådana hela-framsidan-droppande, medan han till vänster bara gör åtta. Jag tänker då: ”Shit, varför kan inte han hinna med tio också? Rätt som det är, med en mjuk och samtidigt inledning, börjar de kraftigt massera; samma resa som drippandet. Fyrhändigt! Ibland gör den ene en variant med en runda över bröstet, den andre väntar då en stund för att händerna inte skall kollidera och så blir mitt högra ben bearbetat samtidigt som min vänstra arm.. Mycket synkroniserat. Det är ljuvligt.
När dom hållit på flera omgångar på detta vis, knackar nån lite på mitt lår och säger aningen uppfordrande: ”Sir”. Jag förstår att jag skall vända mig. Det känns mödosamt. Men jag får bestämd hjälp av båda två. Risken är uppenbar att jag skulle halka ner på golvet om jag ensam skulle försöka mig på en sådan manöver. Pp-skyddet knyts upp så att man kommer åt skinkorna. Sedan gör man precis samma procedur som när jag låg på rygg. Att ligga med huvudet vridet åt sidan är jobbigare. Efter ett tag saknar jag Sreejiths massagebänk med hål i. Så knackas det igen. ”Sir”! Jag hjälps på ena sidan, armar och ben lägg på ett visst sätt och jag får en hal kudde under ena knät. Så dripp-dropp och massage igen. Sedan på andra sidan. Oljan droppar varm och skön.
Till slut är det kraftfull huvudmassage också med olja. Efter en l å n g stund dras jag upp i sittande. Det är mycket besvärligt att ta egna initiativ. Man har inte knutit pp-skyddet bak ryggen igen, så det ligger nu ihopskrynklat och brunt av olja mellan mina lår. Ingen bryr sig.
Med två fasta grepp om armarna får jag sakta och prövande sätta fötterna på halkmattan. Sedan, fortfarande med hjälp, ut i tvättrummet där jag blir placerad på en stol, medan en ung man med bar överkropp och byxorna uppdragna häller en skopa varmt vatten över mitt huvud, ny skopa över armarna, händerna, magen, ryggen, benen, fötterna …. Sedan ”tvålar” han in mig med nåt som känns lite som våt sågspån och tvättar hela mig med sina händer. Slutligen torkar han mig. Jag blundar, han är alldeles tyst och det är bara så ljuvligt. Det tar nog en kvart. Så känner jag inte hans händer längre och jag slår prövande upp ögonen. Då står han där med mina byxor, jag går ut i massagerummet, han böjer sig ner och hjälper mig att föra in foten i byxbenet. Sedan drar jag T-shirten över huvudet och man pekar på en stol. Jag sätter mig, en annan ung man står framför mig, han sluter ögonen, läpparna rör sig någon sekund i bön och jag får en liten bägare med något som faktiskt smakar väl. (Vi får andra mediciner som inte gör det, Iris får för hennes besvär med ögonen och jag får för sömnlöshet). Sedan är det klart. Jag tackar och dom lägger händerna i kors över hjärtat.
Tro nu inte att jag får gå ensam till vårt rum, samma man som hämtade mig hjälper mig uppför trappan med ett lätt grepp om min armbåge och står och väntar vid dörren tills Iris släppt in mig. Vi skiljs med en liten bugning och med händerna på varandra lagda över hjärtat.
De båda massörerna, han som river tygbitar och han som tvättar mig, har alla fyra pratat lågmält med varandra, skrattat lite ibland åt någon lustighet, men det har bara varit kul att lyssna på de främmande ljuden. Hela tiden har jag upplevt respekt, vänlighet, fina leenden och kärleksfull beröring. Jag har varit med om massage av svenska proffs och det har varit bra. Mestadels skönt. Ibland har det känts obehagligt när tummar grävt för djupt när ont skall med ont fördrivas. På ”hemmet” var min upplevelse att ömmande muskelknutar löstes upp genom att massagen var så långvarig. Mycket varm olja är viktigt. Det gör aldrig ont!
När jag sista dagen ville ge mina behandlare 2 000 rs att fördela mellan sig, log dom bara och runkade på huvudet. Det kändes inte som om de fått direktiv om detta, utan det var något som de valt själva. Bara tjäna. Som Sreejith. Dom skulle under veckan kunnat kortat behandlingarna, fuska lite, ingen kollade ju. Men det var det inte tal om. Dom utförde sitt arbete med stort allvar och inlevelse. Iris gjorde samma erfarenhet. En av hennes massöser sa när Iris ville ge en slant: ”Jag vill bara ha din kärlek” !
I natt sov jag länge.
Dubbelklicka gärna på nedanstående bild!
Så när vi bad ”vår” läkare att berätta om på vilka tider vi skulle ha våra två dagliga behandlingar så att vi kunde planera vår dag, sa hon bestämt att nej, det gick inte för sig. Vi skulle bli hämtade på rummet två ggr dagligen på olika tider så vi fick vackert hålla oss ”hemma”. Iris höll på att gå i taket efter några dagar, medan jag tacksamt anammade att ligga på sängen och läsa eller titta på engelsk fotboll. Ute var det alldeles för varmt tyckte jag. Gratis internet fanns också och förutom att kolla mejl, blev det många timmar med checkers (dam) mot kineser, araber, fransoser, spanjorer, holländare, tyskar och framför allt engelsmän.
Rätt som det var knackade det alltså på dörren och där stod det en vänlig ung man och log och sa något obegripligt. ”Treatment” frågade jag? ”Yes”. Han tog mig varligt om armbågen när jag skulle nerför trappan, han stödde mig med stor omtanke när jag skulle stå på ett ben och ta av mig byxan och han slöt ögonen en sekund och rörde på läpparna innan han uppe på hjässan gnuggade in det där pulvret, som också Sreejith använder.
Ayurvediska massagebänkar är ett under av hantverk. En 250 x 75 cm stor pjäs i blankpolerat ädelträ med en ram runt omkring. Allt föreföll vara utskuret i ett stycke. Nertill en urskålning och en ränna så att oljan kunde rinna ner i en bunke, som guppade i ett vattenbad med en gasollåga under. Bänken lär enligt Sreejith gå på ca 80 000 rs, vilket motsvarar mer än 14 000 kr. Made in Sweden efter ritning, skulle den troligen kosta 5-6 ggr mer. (Allt är minst fyra ggr dyrare i Sverige utom t ex mat, tyger, verktyg etc, som är 8 – 10 ggr dyrare).
Men åter till massagen. Stående på golvet får jag nu ett utomordentligt löjligt ”skydd” för penis och pung. En ung man stod vid ett bord och rev 2 cm breda remsor ur en tygbit vit lakansväv på ca 60 x 15 cm. Men han rev inte av remsorna helt och fick på så sätt två remsor att knyta ihop baktill och en tygbit att föra in mellan benen och fästa i remsorna baktill. På detta sätt har man tillfälligt dolt pp. Men ibland är remsorna på sidorna för breda och då blir inte framstycket tillräckligt tilltaget, så när jag med hjälp av två massörer hamnat sittande tvärs på bänken så hade snoppen redan droppat utanför. Ingen brydde sig. Jag frågar mig då varför i all världen man gör sig besväret med tygbiten?. Men OK – man får inte grunna för mycket, här är för mycket att grunna över.
Nu har man varligt tryckt ner mig på rygg och jag sluter ögonen i förväntan. Nu häller man varm olja i naveln, vidrör handflator och fotsulor och smetar ut resten av oljan på hela framsidan. Jag väntar med spänning på vad jag hört berättas: fyra händer masserar samtidigt! Men det jag känner är dropp av varm olja på båda handryggarna, upp längs armarna, sedan skuldrorna och längs hela sidan ner till fotryggen. När jag sneglar ser jag att de inte droppar från någon slags gräddsnipa utan de kramar en trasa som dom för längs kroppen. När han till vänster om mig droppar olja på en speciell punkt i veka livet på mig, kittlar det som f-n och huden drar ihop sig. Dom fyller trasan med mer olja från bunken i vattenbadet, för in den den drypande trasan genom den snidade rännan för att olja inte skall hamna på golvet och börjar på nytt dripp-droppa. Under den paus som då uppstår ligger jag och längtar efter mer. Efter en stund observerar jag att han till höger gör tio sådana hela-framsidan-droppande, medan han till vänster bara gör åtta. Jag tänker då: ”Shit, varför kan inte han hinna med tio också? Rätt som det är, med en mjuk och samtidigt inledning, börjar de kraftigt massera; samma resa som drippandet. Fyrhändigt! Ibland gör den ene en variant med en runda över bröstet, den andre väntar då en stund för att händerna inte skall kollidera och så blir mitt högra ben bearbetat samtidigt som min vänstra arm.. Mycket synkroniserat. Det är ljuvligt.
När dom hållit på flera omgångar på detta vis, knackar nån lite på mitt lår och säger aningen uppfordrande: ”Sir”. Jag förstår att jag skall vända mig. Det känns mödosamt. Men jag får bestämd hjälp av båda två. Risken är uppenbar att jag skulle halka ner på golvet om jag ensam skulle försöka mig på en sådan manöver. Pp-skyddet knyts upp så att man kommer åt skinkorna. Sedan gör man precis samma procedur som när jag låg på rygg. Att ligga med huvudet vridet åt sidan är jobbigare. Efter ett tag saknar jag Sreejiths massagebänk med hål i. Så knackas det igen. ”Sir”! Jag hjälps på ena sidan, armar och ben lägg på ett visst sätt och jag får en hal kudde under ena knät. Så dripp-dropp och massage igen. Sedan på andra sidan. Oljan droppar varm och skön.
Till slut är det kraftfull huvudmassage också med olja. Efter en l å n g stund dras jag upp i sittande. Det är mycket besvärligt att ta egna initiativ. Man har inte knutit pp-skyddet bak ryggen igen, så det ligger nu ihopskrynklat och brunt av olja mellan mina lår. Ingen bryr sig.
Med två fasta grepp om armarna får jag sakta och prövande sätta fötterna på halkmattan. Sedan, fortfarande med hjälp, ut i tvättrummet där jag blir placerad på en stol, medan en ung man med bar överkropp och byxorna uppdragna häller en skopa varmt vatten över mitt huvud, ny skopa över armarna, händerna, magen, ryggen, benen, fötterna …. Sedan ”tvålar” han in mig med nåt som känns lite som våt sågspån och tvättar hela mig med sina händer. Slutligen torkar han mig. Jag blundar, han är alldeles tyst och det är bara så ljuvligt. Det tar nog en kvart. Så känner jag inte hans händer längre och jag slår prövande upp ögonen. Då står han där med mina byxor, jag går ut i massagerummet, han böjer sig ner och hjälper mig att föra in foten i byxbenet. Sedan drar jag T-shirten över huvudet och man pekar på en stol. Jag sätter mig, en annan ung man står framför mig, han sluter ögonen, läpparna rör sig någon sekund i bön och jag får en liten bägare med något som faktiskt smakar väl. (Vi får andra mediciner som inte gör det, Iris får för hennes besvär med ögonen och jag får för sömnlöshet). Sedan är det klart. Jag tackar och dom lägger händerna i kors över hjärtat.
Tro nu inte att jag får gå ensam till vårt rum, samma man som hämtade mig hjälper mig uppför trappan med ett lätt grepp om min armbåge och står och väntar vid dörren tills Iris släppt in mig. Vi skiljs med en liten bugning och med händerna på varandra lagda över hjärtat.
De båda massörerna, han som river tygbitar och han som tvättar mig, har alla fyra pratat lågmält med varandra, skrattat lite ibland åt någon lustighet, men det har bara varit kul att lyssna på de främmande ljuden. Hela tiden har jag upplevt respekt, vänlighet, fina leenden och kärleksfull beröring. Jag har varit med om massage av svenska proffs och det har varit bra. Mestadels skönt. Ibland har det känts obehagligt när tummar grävt för djupt när ont skall med ont fördrivas. På ”hemmet” var min upplevelse att ömmande muskelknutar löstes upp genom att massagen var så långvarig. Mycket varm olja är viktigt. Det gör aldrig ont!
När jag sista dagen ville ge mina behandlare 2 000 rs att fördela mellan sig, log dom bara och runkade på huvudet. Det kändes inte som om de fått direktiv om detta, utan det var något som de valt själva. Bara tjäna. Som Sreejith. Dom skulle under veckan kunnat kortat behandlingarna, fuska lite, ingen kollade ju. Men det var det inte tal om. Dom utförde sitt arbete med stort allvar och inlevelse. Iris gjorde samma erfarenhet. En av hennes massöser sa när Iris ville ge en slant: ”Jag vill bara ha din kärlek” !
I natt sov jag länge.
Dubbelklicka gärna på nedanstående bild!
Kommentarer
Pluto44 säger: Hej! Jag letar efter ett bra behandlingshem i Kerala. vad hette det som ni besökte, som var bra? Vet du vad stället hette som din vän var besviken på?
|
Bittan säger: En underbar berättelse!
|
Kustaffe säger: En intressant berättelse att läsa
|
Busylizzy säger: Jaaaa! Tänk om jag hade råd. Tack för en målande beskrivning!
|
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Agonda - 08 16 år sedan |
På behandlingshem i Kerala 16 år sedan |
På flodbåt på Nilen 17 år sedan |
Basilikata, södra Italien 17 år sedan |
Med "Andiamo" på jungfruresa i Italien 17 år sedan |