Kerstins blogg

Egentligen var det jag och min granne som skulle göra denna spännande avstickare till Norge. Av olika anledningar så som tid, barn och jobb fick vi skjuta på den upplevelsen. Istället blev det jag och min pappa som åkte upp. Resan tog med bil ca 5,5 timmar och med lite marginal för felkörning så var det på ett ungefär 40 mil.

Väl framme så skulle vi bo på Hindsaeter Fjellhotell ( http://www.hindseter.no ) Det var ett ganska spartanskt men helt okej hotell som hade en storslagen natur utanför. De har bla bastu och bubbelpol och infrarödvärme bastu, men det var bara öppet mellan 15 och 19 , så det missade vi . Morgonen efter på hotellet handlade vi "Ola pakke" , alltså matsäck . Bara att fixa iordning av det som finns på frukostbuffen.

Från hotellet ner till Gjendesheim , som är utgången för vandringen tog det ca 20 min med bil. Väl där tog vi båten till Memurubu, för att sedan vandra Tillbaka. Båten kostade 100 kr/pp . tidtabell för båten fanns på hotellet.

Nu när vi stod mitt i detta vackra landskap så kännde jag mig väldigt liten , allt var så storslaget. Första timmen gick det upp , upp och mer upp , skitjobbigt var det. Hade ju läst att första timmen skulle vara seg, och det stämmde!!! Väl uppe på lite planare mark bredde landskapet ut sig och när man kollade ner såg man det ljusblågröna vattnet långt där nere. Tyvärr blåste det kraftigt och så började det regna. Men vi stetade på. Som tur var så hade pappa tagit med en extra mössa, som jag kunde låna, för det var kallt. Efter nån timme tog vi första rasten i skydd av några stora stenar. Sedan kom vi lite i lä och det blåste mindre. Det slutade som tur var också att regna. Vi vandrade vidare och det gick lite upp och lite ner, utsikten var enorm, bättre kan det inte bli , trodde jag :)
När vi kom till en bred passage mellan den sjön vi åkte båten på och en annan liten "smältvattensjö" var det dax för rast igen . solen sken men det blåste fortfarande och var inte många plusgrader.

Vandringen är ca 17 km lång och högsta punkten är 1743 m ö h. Rekordet på sträckan är 1 time och 14 minuter, satt av Reidar Andreassen på 60-tallet, då Besseggenløpet ble arrangerat. Det vanliga är att det tar 6-8 timmar att vandra. Vi gick på 7,5 timme.

Efter matrasten vandrade vi vidare och det började gå nedåt, senare fick vi se en rad av människor på långt håll som skulle upp på själva eggen ( vi vandrade ju längs med en bergsegg, där av namnet), det såg ut som att de hängde i klasar och det var högt , jäkligt högt.
- Huuu, sa min pappa , och jag höll med....... . Vet ju att höjder inte är min starka sida , även om jag anser att jag till stor del blev botad i peru!!!!
Innan den brantaste delen kommer så går leden brant ned till en annan sjö, för att sedan börja gå BRANT uppför. Första biten var brant och inte enkel , sedan blev det värre , tyckte jag.
Här var det klättring som gällde , inte vanrding. Där det var som smalast är eggen ca två meter bred och det är svårt att mötas. Jag träffade en trevlig Norsk tjej och frågade om jag fick gå med henne och hennes familj , det fick jag. Mannen i familjen lotsade upp mig och parets 12-åriga dotter till toppen . Utan hanns hjälp hade jag inte fixat det , jag kommer att vara evigt tacksam för den hjälpen !!!!
Den brantaste delen är kanske 300 meter, sedan är dett lättere klättring och eggen är bredare igen. Väl i "trygghet" kom pappa upp och vi kunde fortsätta vår vandring. Nu var vi över trädgränsen så det enda vi såg var sten och en låång uppgådd led att följa , den sluttade uppåt , ända till ett stort stenröse , som vi såg när vi kom närmare. Det visde ledens högsta punkt.
Rast igen och sedan vandra vidare. Efter en lång stund kom vi dit som leden går vid bergskanten och långt där nere kinde vi se Gjendesheim, som vi kom ifrån. Det var en mäktig vy. Nu började det att gå nedåt , och gjorde så de sista timmarna. På ett ställe var det så brant att det fanns en kedja som man kunde fira sig ner i . Kanonfina vyer,,,,, detta måste upplevas. Väl nere så kändes det i knän och höfter.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en helt fantastiskt upplevelse. Jag visste inte att det skulle vara så brant, och det var nog tur. Jag har gått ganska mycket innan , så jag är ju i hyfsat bra form, jag tror att det är bra att ha lite lite "gå vana" innan man ger sig iväg. Om man inte är höjd rädd och har en vig och modig ( eller liten som kan åka ryggsäck) hund , så går det att ta med den .
// Kerstin

För att sumera ihop vår wekeend till polen så är det första jag kommer att tänka på BRA ! Allt var liksom lagomt bra , och väldigt skönt och lugnt . Bäst var dock ridningen , tycker jag . Om det var nått som var mindre bra så var det maten . Den var fint gjord och höll hög klass ,,,,,, men jag är inte så förtjust i det polska köket :-)
På eftermiddagen så brukade vi hamna i baren eller vid den öppna spisen med en kaffe eller Cola, jag läsande en bok och dottern med sina läxor. Vi testade ju även massage , prisvärt och sköööönt!
// Kerstin

Efter en hel dag resande sa var vi frame vid Erania hotel . Efter att vi har atit middag sa utforskade vi hotellet. Det har en jatte fin spa avdelning med bla bubbelpol och bastu.
I dag har vi ridit en timme i ridhus och en timme i skogen. Skogen vi ridit i ar helt fantstisk, med fina hostfarger pa loven . Hastarna ar valridna och i bra form . Vi har inget regn , men tyvarr blaste det en hel del .
Nu ska vi bege oss till polen och slappa lite :)
// Kerstin

Nu bär det iväg igen, den här gånden på en rid och spa wekeend med dottern .
Mellan tis och lör ska vi lyxa oss på ett fint hotell som heter Erania. Det ligger ca 3,5 timmar från Gdansk, dit vi flyger från Göteborg.

Förutom att slappa på spa avdelningen ska vi rida 3 timmar/ dag . Antagligen blir det en lektion på fm och en längre uteritt på em. En dag är en längre uteritt planerad , då är planen att vi ska rida till havet och rida på stranden.
Ska bli jätte skönt att ta en liten paus och komma iväg :-)
// Kerstin

Efter Wadi Rum och hästarna så var det dax för Röda havet och staden Aquaba ( eller hur den nu stavas) som är en frihandels son , med billig shopping. På kvällen åt vi middag med rid gruppen och kollade lite i affärer.Vi hittade en spritaffär som sålde inhemsk öl , den hette Petra beer och var faktskt god, men stark ! Den fanns i två varianter,,,,, 8 % eller 10% . Den påminnde en del om Norrlands guld i smaken !!!
Vi var inkvarterade på ett lyxigt hotell, underbart att duscha i en riktig dusch!!!! Jag hade naturliga dreddlocks i håret, hade ju som vanligt missat att packa hårborste . Dagen efter åkte vi till ett dyk och snorklings center. Det blåste ganska mycket, Helena resonerade som så att : Är jag vid Röda havet så ska jag jädrarimej SNORKLA !!! Det var ganska kallt i vattnet så jag avstod men Helena såg både fisken Nemo och fisken Doris. Jag låg vid polen i stället :-)
På eftermiddagen blev vi körda upp till Amman , det tog ca 4 timmar . Jätte drygt. Blev inkvarterade på ännu ett fint hotell . Sista natten i Jordanien, morgonen där på skulle vi åka till flygplatsen kl 07.00.

Sammanfattningsvis så tycker jag att detta var en fantastisk resa, skulle gärna ha stannat några dagar till . Det blev ju väldigt intensivt så det hade varit skönt med några dagar utan inbokade aktiviteter. Jordanien är ett vänligt land, med vänliga människor, stolta människor. De frågar så klart om du vill komma in och titta i deras affär, men svarar du nej med ett leende så är det okej. De blir inte påstridiga . Hopppas att det kan få fortsätta att va så , även nu efter att det börjar gå att åka charter till Jordanien.
Kerstin

Nästa dag när vi vaknade och skulle rida vidare hade det börjat blåsa , efter lunch hade det blåst upp till en mindre sandstorm , gick nästan inte att se var vi skulle rida . Guiden och hästarna var doch helt obekymmrade , ett gott tecken . När vi kom till kvällens lägerplats så såg det ut som en stor trekant rätt in i berget ( och nu menar jag STOR ) , inne där blåste det inte alls . Trotts det fick hästarna denna kväll på sig täcken. Den här kvällen blev vi snuvade på lyx sviten Öknaton = Cherraton och fick dela på ett litet tvåmanns tält där vår packning inte fick platts i tälltet ! ( lyxtält Öknaton var ett stort tremanna tällt ) Vis av skadan blev det till att skynda sig att välja tällt övriga kvällar !

Nu var vi ganska långt ut i öknen och allt började att kännas lugnare och mer fridfullt . Nästa dag red vi till en av alla narurliga sten broar som finns i bergen . Jag kommer inte ihåg vad den hette, men den finns på många vykort från Wadi Rum . I alla fall så gjorde vi ett stopp där och vi som ville fick klättra upp till den . Det gjorde jag , med lite hjälp av en fransk tjej i gruppen. det var jädrigt högt ( Jag är ju ganska höjd rädd, även om jag till viss del blev botad i Peru ) , jag gissar på ca 30 meter. väl där uppe så var det ju så klart värt mödan :-)
Sedan blev det att rida vidare och kolla på alla häftiga bergs formationer, vi red igenom smala raviner, över höga röda sanddyner och över gigantiska öde slätter . När vi skulle gallopera fick nästan alla hästarna hjärnsläpp och det blev tävling ,,,,,, Helena ( Min reskompis) är inte en så van ryttare , så hon höll på att falla av . Innan hästskrället stannade så höll hon sig krampaktigt fast runt halsen på den . Kunde ha slutat illa !!! Någon dag senare fick vi klättra upp i till en "källa" som låg högt uppe i ett berg . den var ca två gånger två meter stor . När det var regnperiod och den blev full så blev det även vatten i en basäng nedanför. Där vattnade Bedouinerna sina djur . Mitt i berget där vattnet skulle rinna växte det ett fikonträd, det enda gröna på flera kilometer :-).
Sista dagen när vi red mot bebyggelse igen så råkade jag gå omkull med min häst . Vi galopperade och det var lös sand , hon kastade upp huvudet och råkade snubbla, törnade in i hästen framför och rätt i backen!! Som tur var så kastades jag snett framåt , så hästen landade inte på mig :-) Huuu , det kunde ju ha gått hur illa som helst. Jag klarade mig med en stor svullnad under knät ( som sedan blev blå och gjorde skit ont ), små skrapmärke på sidan och ett blått finger ! Hästen fich inga skador .
Känndes helt overkligt när vi gick omkull , märkligt vad mycket man hinner tänka , Helena sa att jag skrek FAAAAAAAN :-)
Efter att hästen var infångad så red vi den sista timmen ner till ridanläggningen.
Ja så slutade äventyret till häst i Wadi Rum . Det var något av det häftigaste landskap som jag har varit i , kännslan av att tiden inte var viktig och att vi var så små i allt det storslagna . Visst var det tufft med så långa dagar till häst, sammanlagt red vi ca 10 mil ! Jag hade ju tränat mycket inför denna resa och jag tror inte att det hade fungerat om jag inte gjort det !

Val i Jordanien akte vi till hotellet i Amman, det var ett jatte tjusigt hotell. Vi at middag och soooov. Vi var helt slut!
Morgonen efter blev vi hamtade och korda till staden Petra, som visade sig vara precis sa fantastisk som vi hoppats pa. Val dar blev vi motta av en guid som skulle ga med oss. Det ar ca 800 m grusvag till ingangen pa ravinen, dar gar det att rida eller aka i en vagn . Dar lag ocksa en hastklinik for behovande hastar. Jordaniens prinsessa var med och sponsrade, det gick att ga dit och titta , men det gjorde inte vi !!

Fran att ravinen borjar ar det ca1400 m ner till den slutar och man ser den enorma byggnaden som, ar utkarvad ur berget !! Den ar ca 40 m hog och det finns inte ord ( jag hittar ialla fall inga) for att beskriva vilken stor kannsla det var att sta dar . Vi fortsatte att ga ner , nu pa en "grusvag" med typ fasader uthuggna i berget pa bada sidor . Det var verkligen hur mycket som helst att kolla pa , tillslut sa varan guid..... Hej da, Dar kan ni ata lunch !!! . Jattegod buffe lunch , 10 Dinarer = 124 SEK . Sedan valde vi att ga vidare for att kolla pa ett kloster som som ligget pa ett berg , det skulle va 800 trappsteg upp dit. Det gick att ta Asnetaxi, men vi ville ga, vi skulle ju rida nog senare . Det var verkligen Skit jobbigt , och jatte varmt ! Ta med mycket vatten !!! Val uppe efter ca 40 min sa visade det sig att det var verkligen vart all moda . Det var ett jatte stort kloster utkarvat ur berget. Kan inte fatta att de klarade att bygga dem . Givetvis sa fanns det att cafe pa toppen , for den som ville handla fika . Jag och Helena klattrade vidare upp och satt och bara forundrades .
Kerstin

Blev hamtade pa morgonen av en chaufor som skulle ta oss till hastarna i Wadi Rum. Lands vagen blev det nagra obligatoriska fotostopp . Resan tog ca 1.5 timme. Gissa om vi var forvantansfulla :-) . Val dar bytte vi om och fick den hast som vi skulle rida pa .

Vi bekantade oss med ovriga deltagare i gruppen som bestod av 12 personer. Vi sadlade hastar och ledde ivag dem mot aventytet . Landskapet var tort och platt, inget var gront .
Var guid hette Salem, hans fru fran frankrike ( Helen) var ocksa med . Hastarna var Araber, nagra korssade med fullblod. De var pigga och ganska ostyriga ! Ju langre vi red destomer andrades landskapet fran att vara platt oken till att besta av sand och berg . Helt fantastiskt. Efter nagra timmar var det dax for lunch. da sadlade vi av och hastarna bands fast i en ca 2.5 m lang lina . de kunde rulla sig och ligga och vila . alla hastar var lugna och verkade treivas. Sedan ledde de hastarna till en tunna med vatten , de fick dricka sa mycket de ville . sedan fick hastarna ho och vi fick te och lunch och mer te ! Sedan vilade vi i ca 3 timmar , nar det var som varmast . Innan vi skulle rida igen sa fick hastarna dricka mer vatten. Alltid innan vila och efter sa ledde vi hastarna de sista ca 200 m , sa att de kunde varva ner . Bitvis nar det var los sand / stenigt eller brant sa ledde vi dem ocksa. Pa eftermiddagen sa tavade vi och galopperade 2 ganger, ganska langa strackor...;.... Da upptackte jag att min hast hade nastan inga bromsar. Hon kastade upp huvudet, gapade och off we go..... Jadirgt obehagligt. Kom sedan pa att hon gjorde sa om hon sag en chans att fa tavla. Guiden sade all in one row. Fattade ju ganska fort varfor !!! .
Nar vi kom till nattlagret upprepades proceduren med hastarna, fast nu fick de blott kraftfodet i stallet for ho. Vi hade ridit ca 2 mil , det skulle vi göra de övriga dagarna också.

Vi skulle ju bo i talt och de var redan upsatta , sa vi drack mer te! Sedan skulle vi bekanta oss med "duchen" , som var ett tallt med en stor hink vatten . Toan var var som helst , eller rattare sagt bakom vilken klippa som helst :-) . Till middag blev det kyckling och ris med gronsaker. Gott :-) Sedan satt vi vid lagerelden och slappade och talade om intrycken av forsta dagen. Under dagen hade vi sett hallristningar med kameler pa. Vi hade ocksa sett en del flockar med kameler och far / getter, valldigt exotiskt tyckte vi ! Kan nastan inte fatta att det bor och lever manniskor dar ute. Kande oss verkligen sma i allt det storslagna som vi sag !!
Helt suverant, men ganska ovant att rida i sa manga timmar :-)

Har åkt ner till Göteborg, till min resekompis Helena . Tror att hon sover , så jag har lånat hennes dator !! Kl 06.55 (fre) lyfter vi mot Paris för att sedan åka vidare mot Jordanien. Äntligen är vi på väg .

Som vanligt blev det ju skrik och panik stress innan jag kom iväg , ett barn till mormor och det andra till pappa. Det ena mer missnöjt an det andra , same same.......... Väl iväg kom jag på att jag missat att ta med min Embrel spruta , bara att vända tillbaka . Det blev 5 mil extra ! När jag var på väg igen så märkte jag efter en stund att jag har Rosa foppa skor på mig , jag har kört fötterna i Evelinas skor !
- Jag vänder inte, tänkte jag. Så nu blir det de skorna som jag åker i :-) Tänk att det går att bli så fötvirrad .

Nu børjar det att nærma sig avresa! Biljetter och visum ær fixade. Tyværr fick vi ett valuta påslag på resan ,beroende på den jætte dtya euron. Bara att bita ihop och gilla læget.
Tycker att jag kommit i ganska bra førm, har ridit tre ggr i veckan, dansat en och gått i skogen med hunden, ( eller grannens hund ... beroende på vædret ) våran lilla hund Allis ær ganska frusen av sig :-) . Har med andra ord verkligen satsat på att ha en bra kondiition nær jag åker. Nu ær det bara att se om det ræcker.
Har børjat kolla på vad jag ska ta med mig, det ær ju varmt på dagen och kallt på natten. Finns ju inget værre æn att frysa. Spænningen stiger...........
// Kerstin