Egentligen var det jag och min granne som skulle göra denna spännande avstickare till Norge. Av olika anledningar så som tid, barn och jobb fick vi skjuta på den upplevelsen. Istället blev det jag och min pappa som åkte upp. Resan tog med bil ca 5,5 timmar och med lite marginal för felkörning så var det på ett ungefär 40 mil.

Väl framme så skulle vi bo på Hindsaeter Fjellhotell ( http://www.hindseter.no ) Det var ett ganska spartanskt men helt okej hotell som hade en storslagen natur utanför. De har bla bastu och bubbelpol och infrarödvärme bastu, men det var bara öppet mellan 15 och 19 , så det missade vi . Morgonen efter på hotellet handlade vi "Ola pakke" , alltså matsäck . Bara att fixa iordning av det som finns på frukostbuffen.

Från hotellet ner till Gjendesheim , som är utgången för vandringen tog det ca 20 min med bil. Väl där tog vi båten till Memurubu, för att sedan vandra Tillbaka. Båten kostade 100 kr/pp . tidtabell för båten fanns på hotellet.

Nu när vi stod mitt i detta vackra landskap så kännde jag mig väldigt liten , allt var så storslaget. Första timmen gick det upp , upp och mer upp , skitjobbigt var det. Hade ju läst att första timmen skulle vara seg, och det stämmde!!! Väl uppe på lite planare mark bredde landskapet ut sig och när man kollade ner såg man det ljusblågröna vattnet långt där nere. Tyvärr blåste det kraftigt och så började det regna. Men vi stetade på. Som tur var så hade pappa tagit med en extra mössa, som jag kunde låna, för det var kallt. Efter nån timme tog vi första rasten i skydd av några stora stenar. Sedan kom vi lite i lä och det blåste mindre. Det slutade som tur var också att regna. Vi vandrade vidare och det gick lite upp och lite ner, utsikten var enorm, bättre kan det inte bli , trodde jag :)
När vi kom till en bred passage mellan den sjön vi åkte båten på och en annan liten "smältvattensjö" var det dax för rast igen . solen sken men det blåste fortfarande och var inte många plusgrader.

Vandringen är ca 17 km lång och högsta punkten är 1743 m ö h. Rekordet på sträckan är 1 time och 14 minuter, satt av Reidar Andreassen på 60-tallet, då Besseggenløpet ble arrangerat. Det vanliga är att det tar 6-8 timmar att vandra. Vi gick på 7,5 timme.

Efter matrasten vandrade vi vidare och det började gå nedåt, senare fick vi se en rad av människor på långt håll som skulle upp på själva eggen ( vi vandrade ju längs med en bergsegg, där av namnet), det såg ut som att de hängde i klasar och det var högt , jäkligt högt.
- Huuu, sa min pappa , och jag höll med....... . Vet ju att höjder inte är min starka sida , även om jag anser att jag till stor del blev botad i peru!!!!
Innan den brantaste delen kommer så går leden brant ned till en annan sjö, för att sedan börja gå BRANT uppför. Första biten var brant och inte enkel , sedan blev det värre , tyckte jag.
Här var det klättring som gällde , inte vanrding. Där det var som smalast är eggen ca två meter bred och det är svårt att mötas. Jag träffade en trevlig Norsk tjej och frågade om jag fick gå med henne och hennes familj , det fick jag. Mannen i familjen lotsade upp mig och parets 12-åriga dotter till toppen . Utan hanns hjälp hade jag inte fixat det , jag kommer att vara evigt tacksam för den hjälpen !!!!
Den brantaste delen är kanske 300 meter, sedan är dett lättere klättring och eggen är bredare igen. Väl i "trygghet" kom pappa upp och vi kunde fortsätta vår vandring. Nu var vi över trädgränsen så det enda vi såg var sten och en låång uppgådd led att följa , den sluttade uppåt , ända till ett stort stenröse , som vi såg när vi kom närmare. Det visde ledens högsta punkt.
Rast igen och sedan vandra vidare. Efter en lång stund kom vi dit som leden går vid bergskanten och långt där nere kinde vi se Gjendesheim, som vi kom ifrån. Det var en mäktig vy. Nu började det att gå nedåt , och gjorde så de sista timmarna. På ett ställe var det så brant att det fanns en kedja som man kunde fira sig ner i . Kanonfina vyer,,,,, detta måste upplevas. Väl nere så kändes det i knän och höfter.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en helt fantastiskt upplevelse. Jag visste inte att det skulle vara så brant, och det var nog tur. Jag har gått ganska mycket innan , så jag är ju i hyfsat bra form, jag tror att det är bra att ha lite lite "gå vana" innan man ger sig iväg. Om man inte är höjd rädd och har en vig och modig ( eller liten som kan åka ryggsäck) hund , så går det att ta med den .
// Kerstin