Fredag 8 Juli 2011 - Fiumicino
I ett dumt beslut åker vi in till Spoleto för att köpa en kylskåpsmagnet. Vi köper alltid en magnet från varje ställe där vi spenderar minst en natt.
Vi beräknar en enkel tripp men blir snabbt påmind om att det är marknadsdag i Spoleto. Efter ett flertal omvägar lyckas vi parkera en bit ifrån centrum och vandrar hastigt genom de varma gatorna in genom murarna.
Väl inne i staden så får vi leta flitigt innan vi till slut hittar en magnet. Det är lustigt, för annars ser man alltid de där souvenirmagneterna i varannan butik.
Vi åker hem, tar ett sista dopp i poolen och packar sedan väskorna med alla vinflaskor, olivoljor och pasta. Vi lindar in allt försiktigt med klädesplagg och fyller på hyrbilen med alla väskor.
Vi tar farväl av Aziz och hundarna på gården innan vi kör ner för den grusiga vägen och svänger ut på motorvägen fortsätter ner till Fiumicino flygplats utanför rom.
Vägen ner är bekväm och bred. När vi kommer närmare Rom och Fiumicino märker man ett större tryck på vägarna. Tvåfiligt övergår till trefiligt och bilar far och viner fram och tillbaka mellan den vänstra och högra filen.
En mindre miss tack vare gps:en som ger oss en mindre omväg och snart så ser vi flaggorna inför flygplatsen.
På flygplatsen är det rätt tydligt anvisat till hyrbilsåterlämningen. Man får köra in i ett parkeringshus och på våning 4 eller 5 så har Europcar och Avis sina kontor. Vi har en hyrbil från vardera bolag så vi avslutar bilresan på samma plan.
Det går snabbt och smidigt att återlämna bilen men tyvärr hittade vi ingen närliggande bensinstation så vi får ta kostnaden för en tank bensin när vi lämnar bilen långt från full.
När vi kommer in på flygplatsen så tycker vi att vi är i god tid och räknar med att lätt kunna äta något och handla lite innan flyget. Vi hittar snabbt till kassan för Norwegian, som givetvis är längst bort i byggnaden.
När vi kommer fram är det kö på alla möjliga håll. I klassisk anda står Svenskarna och suckar och stönar högt. Längre fram så visar det sig att kassan inte öppnat. Den öppnar två timmar innan flyget avgår så vi får avvakta lite.
När de väl skall öppna kassan så har bagagebandet gått sönder. Efter en massa gnällande från kön och lite tittande av en tekniker så öppnar de upp kassan jämte och äntligen börjar kön röra på sig.
Vi checkar in alla våra väskor och klarar oss från någon överdriven övervikt pga att vi har beställt ett extra bagage vid hemresan. En av våra väskor väger 28 kg.
När vi är klara med incheckningen så är det vidare till andra sidan byggnaden för att passera säkerhetskontrollen. Här går det i den vanliga takten. Man förvånas att andra inte lärt sig att ta av sig bälten och nycklar innan de passerar. Ibland har man tur och då flyter det på men vi hamnar i lite trassel då vi har några framför oss som inte riktigt går grönt rakt igenom.
När vi väl kommit igenom så har vi en knapp halvtimme på oss att handla och äta innan vårt flyg har ombordstigning. Vi kollar några olika restauranger och alla är överfyllda med folk och har långa köer. Vi hittar lyckligtvis ett bord för oss 6 och vi köper varsin pizzaslice för att fylla magen något inför flyget.
Därefter är det en snabb visit i shopen för att göra av med de sista sedlarna och mynten i plånboken.
Ombordstigningen är lite försenad, följt av att folk inte kan ta sina platser utan måste stå i gången och vika sina kläder innan de tar sina platser, men flygresan går snabbar än väntat så vi anländer i beräknad tid till Arlanda.
Vi beräknar en enkel tripp men blir snabbt påmind om att det är marknadsdag i Spoleto. Efter ett flertal omvägar lyckas vi parkera en bit ifrån centrum och vandrar hastigt genom de varma gatorna in genom murarna.
Väl inne i staden så får vi leta flitigt innan vi till slut hittar en magnet. Det är lustigt, för annars ser man alltid de där souvenirmagneterna i varannan butik.
Vi åker hem, tar ett sista dopp i poolen och packar sedan väskorna med alla vinflaskor, olivoljor och pasta. Vi lindar in allt försiktigt med klädesplagg och fyller på hyrbilen med alla väskor.
Vi tar farväl av Aziz och hundarna på gården innan vi kör ner för den grusiga vägen och svänger ut på motorvägen fortsätter ner till Fiumicino flygplats utanför rom.
Vägen ner är bekväm och bred. När vi kommer närmare Rom och Fiumicino märker man ett större tryck på vägarna. Tvåfiligt övergår till trefiligt och bilar far och viner fram och tillbaka mellan den vänstra och högra filen.
En mindre miss tack vare gps:en som ger oss en mindre omväg och snart så ser vi flaggorna inför flygplatsen.
På flygplatsen är det rätt tydligt anvisat till hyrbilsåterlämningen. Man får köra in i ett parkeringshus och på våning 4 eller 5 så har Europcar och Avis sina kontor. Vi har en hyrbil från vardera bolag så vi avslutar bilresan på samma plan.
Det går snabbt och smidigt att återlämna bilen men tyvärr hittade vi ingen närliggande bensinstation så vi får ta kostnaden för en tank bensin när vi lämnar bilen långt från full.
När vi kommer in på flygplatsen så tycker vi att vi är i god tid och räknar med att lätt kunna äta något och handla lite innan flyget. Vi hittar snabbt till kassan för Norwegian, som givetvis är längst bort i byggnaden.
När vi kommer fram är det kö på alla möjliga håll. I klassisk anda står Svenskarna och suckar och stönar högt. Längre fram så visar det sig att kassan inte öppnat. Den öppnar två timmar innan flyget avgår så vi får avvakta lite.
När de väl skall öppna kassan så har bagagebandet gått sönder. Efter en massa gnällande från kön och lite tittande av en tekniker så öppnar de upp kassan jämte och äntligen börjar kön röra på sig.
Vi checkar in alla våra väskor och klarar oss från någon överdriven övervikt pga att vi har beställt ett extra bagage vid hemresan. En av våra väskor väger 28 kg.
När vi är klara med incheckningen så är det vidare till andra sidan byggnaden för att passera säkerhetskontrollen. Här går det i den vanliga takten. Man förvånas att andra inte lärt sig att ta av sig bälten och nycklar innan de passerar. Ibland har man tur och då flyter det på men vi hamnar i lite trassel då vi har några framför oss som inte riktigt går grönt rakt igenom.
När vi väl kommit igenom så har vi en knapp halvtimme på oss att handla och äta innan vårt flyg har ombordstigning. Vi kollar några olika restauranger och alla är överfyllda med folk och har långa köer. Vi hittar lyckligtvis ett bord för oss 6 och vi köper varsin pizzaslice för att fylla magen något inför flyget.
Därefter är det en snabb visit i shopen för att göra av med de sista sedlarna och mynten i plånboken.
Ombordstigningen är lite försenad, följt av att folk inte kan ta sina platser utan måste stå i gången och vika sina kläder innan de tar sina platser, men flygresan går snabbar än väntat så vi anländer i beräknad tid till Arlanda.
Torsdag 7 Juli 2011 - Spello
Sista riktigt fria dagen på semestern och vi gör vårt bästa i att fylla de hål som vi skapat på resan. Vi bestämmer oss för att besöka Spello på nytt, vi behöver hitta en extra väska till hemresan och ikväll skall vi äta hemlagad middag i huset.
Vi kör till Spello och parkerar på samma parkering som sist. Det visar sig vara lika varmt idag som sista vi besökte staden. Vi vandrar längs med en av bilvägarna som går genom centrum. Det är stor skillnad på Assisi och Spello. Spello känns mycket mer äkta och mindre turistisk. Det finns butiker lite här och där men det är begränsat med restauranger.
Vi köper på oss lite pasta och olivolja och lämnar sedan staden bakom oss. Lite för varmt för att springa runt på de lutande gatorna, men Spello är pittoreskt och mysigt.
Vi hittar en sportbutik på vägen hem, Decatlon. I butiken springer vi på en stor sportbag som rymmer 95 liter, perfekt för hemresan. Vi köper den för €45 och beger oss vidare hem till Pianciano.
Hemma på gården lägger vi oss i poolen en stund. Runt kl 17 kommer vår huskock - Maria.
Maria, något överraskande, talar inte ett ord engelska. Det försvårar ju läget något, men det går rätt bra då vi förstår vissa nyckelord och en av de yngre tjejerna som bor på gården kommer upp till oss och översätter receptet för oss.
En härlig vegetarisk förrätt, en stor oxfilé till varmrätt och hemlagad citronglass till efterrätt.
Det är underhållande att se hur hon lagar till maten. Hon känner med fingret på allt för att se om det är klart, det tas ingen tidtagning för recepten.
När hon är klar så äter vi det hela med lite lokalt rött vin på uteplatsen utanför köket.
Vi kör till Spello och parkerar på samma parkering som sist. Det visar sig vara lika varmt idag som sista vi besökte staden. Vi vandrar längs med en av bilvägarna som går genom centrum. Det är stor skillnad på Assisi och Spello. Spello känns mycket mer äkta och mindre turistisk. Det finns butiker lite här och där men det är begränsat med restauranger.
Vi köper på oss lite pasta och olivolja och lämnar sedan staden bakom oss. Lite för varmt för att springa runt på de lutande gatorna, men Spello är pittoreskt och mysigt.
Vi hittar en sportbutik på vägen hem, Decatlon. I butiken springer vi på en stor sportbag som rymmer 95 liter, perfekt för hemresan. Vi köper den för €45 och beger oss vidare hem till Pianciano.
Hemma på gården lägger vi oss i poolen en stund. Runt kl 17 kommer vår huskock - Maria.
Maria, något överraskande, talar inte ett ord engelska. Det försvårar ju läget något, men det går rätt bra då vi förstår vissa nyckelord och en av de yngre tjejerna som bor på gården kommer upp till oss och översätter receptet för oss.
En härlig vegetarisk förrätt, en stor oxfilé till varmrätt och hemlagad citronglass till efterrätt.
Det är underhållande att se hur hon lagar till maten. Hon känner med fingret på allt för att se om det är klart, det tas ingen tidtagning för recepten.
När hon är klar så äter vi det hela med lite lokalt rött vin på uteplatsen utanför köket.
Onsdag 6 Juli 2011 - Portonovo
Efter ytterligare en vecka utan havet så har vi bestämt oss för att besöka den östra kustsidan av Italien. Rekommendationen är Portonovo i Ancona. Enligt gps:en är det ca 2 timmar dit så vi beger oss iväg efter en tidig frukost.
Vägen dit är trevlig och väl underhållen. Vi passerar genom gröna dalar, över gröna berg och genom tunnlar. Umbrien och Marche är verkligen otroligt grönt jämfört med Toscana. Vi kör mesta delen av resan mot Ancona i sällskap med skog.
Framme i Ancona så passerar vi genom staden som har mer än gott om trafik. Det tar sin lilla tid att smyga fram på Anconas gator via rödljus och olika korsningar, kryllande med dåligt parkerade bilar och vespor.
Vi kommer ner till hamnen och stannar till för att styra om gps:en till Portonovo. Vi hittar stället på kartan ca 10-15 minuter söder om Ancona och vägen dit är enkel och trevlig, när vi väl kommit ut ur hamnen.
Vid första mötet av havet så stannar vi till vid vägkanten och köper på oss frukt från en säljare med en liten skåpbil. Havet breder ut sig under oss med ett klarblått sken. Längre bort längs med kusten så kan man se Portonovos stränder. Stället ser litet med trevligt ut.
Från den lilla parkeringsfickan vi står på så kastar sig folk ut med fallskärm för klippkanten och seglar iväg bortemot andra klippor.
Vi återvänder till bilen och fortsätter ner mot Portonovo. Vi kör via en rondell ner i en lummig allé som sträcker sig nerför berget mot stranden. Vi kommer fram till ett centrum som verkar vara Portonovo. Det är skyltat åt olika håll med restauranger och hotell. Vi hittar en parkering en bit upp från platsen och ställer oss på en övergiven parkeringsplats med fyra andra bilar.
När vi börjar vandra neråt inser vi att vi skulle kunna parkerat precis vid vattnet. De tidigare besöken i turisttäta städer har gett en lite hopp om bra parkeringsplatser men i vilket fall så är det inte en lång väg att promenera.
Nere vid den lilla stranden ligger fiskrestauranger bredvid varandra med stora fönster som blickar ut mot det blå havet. Nedanför ligger en smal sträcka med solbäddar.
Vi tar första bästa och får betala en till synes oresonabel summa på nästan 200 kr för tre timmars besök på stranden.
Solbäddarna är dock sköna och trots den något osköna stenmarken som leder en ner till vattnet så är det helt klart värt mödan. Vattnet är underbart och blir varmare ju längre ut man tar sig från stranden.
Det är klart och man ser massvis med fiskstim som nyfiket följer ens steg i vattnet.
Vi badar och vilar oss en stund, sedan tar vi en lunchpaus på en av de olika fiskrestaurangerna på stranden. Vi tar ett bord med utsikt och beställer in lite olika fiskrätter. Allt smakar fantastiskt även om det är den dyraste restaurangen på hela resan än så länge.
Vi lämnar Portonovo och kommer nästan en bit på vägen innan vi inser att vi glömt våra badkläder på strandbädden. Vi återvänder ner och hämtar våra saker, sedan så tar vi oss via en annan vägbeskrivning mot Pianciano och Spoleto.
När vi kommer tillbaka till Pianciano har Aziz, som jobbar på gården, tänt våran stora vedugn i köket. Vi har en planerad pizzabakningskurs ikväll och Aziz har sedan kl 14 jobbat med att få ugnen varm.
Vi svalkar lite i poolen innan vi gör oss redo för pizzabakningen. Aziz sköter själva bakningen av både degen och pizzan. Man får själv bestämma vilka ingredienser som gäller och man får självklart delta när han bakar pizzorna. Det tog lite övertalande för att få Aziz att gå med på att lägga ananas på en av pizzorna. Det var tydligen inte rätt enligt några regler men han var dock positiv till slutresultatet efter han smakat på den.
Totalt blir det 8 stycken pizzor med olika pålägg. Pizzorna bakas tre i taget och vi kastar i oss det på uteplatsen utanför köket. Pizzorna smakar fantastiskt och efter 8 pizzor på 6 personer är man glatt mätt. En pizza blev över och läggs i kylen inför kommande dagar.
Vägen dit är trevlig och väl underhållen. Vi passerar genom gröna dalar, över gröna berg och genom tunnlar. Umbrien och Marche är verkligen otroligt grönt jämfört med Toscana. Vi kör mesta delen av resan mot Ancona i sällskap med skog.
Framme i Ancona så passerar vi genom staden som har mer än gott om trafik. Det tar sin lilla tid att smyga fram på Anconas gator via rödljus och olika korsningar, kryllande med dåligt parkerade bilar och vespor.
Vi kommer ner till hamnen och stannar till för att styra om gps:en till Portonovo. Vi hittar stället på kartan ca 10-15 minuter söder om Ancona och vägen dit är enkel och trevlig, när vi väl kommit ut ur hamnen.
Vid första mötet av havet så stannar vi till vid vägkanten och köper på oss frukt från en säljare med en liten skåpbil. Havet breder ut sig under oss med ett klarblått sken. Längre bort längs med kusten så kan man se Portonovos stränder. Stället ser litet med trevligt ut.
Från den lilla parkeringsfickan vi står på så kastar sig folk ut med fallskärm för klippkanten och seglar iväg bortemot andra klippor.
Vi återvänder till bilen och fortsätter ner mot Portonovo. Vi kör via en rondell ner i en lummig allé som sträcker sig nerför berget mot stranden. Vi kommer fram till ett centrum som verkar vara Portonovo. Det är skyltat åt olika håll med restauranger och hotell. Vi hittar en parkering en bit upp från platsen och ställer oss på en övergiven parkeringsplats med fyra andra bilar.
När vi börjar vandra neråt inser vi att vi skulle kunna parkerat precis vid vattnet. De tidigare besöken i turisttäta städer har gett en lite hopp om bra parkeringsplatser men i vilket fall så är det inte en lång väg att promenera.
Nere vid den lilla stranden ligger fiskrestauranger bredvid varandra med stora fönster som blickar ut mot det blå havet. Nedanför ligger en smal sträcka med solbäddar.
Vi tar första bästa och får betala en till synes oresonabel summa på nästan 200 kr för tre timmars besök på stranden.
Solbäddarna är dock sköna och trots den något osköna stenmarken som leder en ner till vattnet så är det helt klart värt mödan. Vattnet är underbart och blir varmare ju längre ut man tar sig från stranden.
Det är klart och man ser massvis med fiskstim som nyfiket följer ens steg i vattnet.
Vi badar och vilar oss en stund, sedan tar vi en lunchpaus på en av de olika fiskrestaurangerna på stranden. Vi tar ett bord med utsikt och beställer in lite olika fiskrätter. Allt smakar fantastiskt även om det är den dyraste restaurangen på hela resan än så länge.
Vi lämnar Portonovo och kommer nästan en bit på vägen innan vi inser att vi glömt våra badkläder på strandbädden. Vi återvänder ner och hämtar våra saker, sedan så tar vi oss via en annan vägbeskrivning mot Pianciano och Spoleto.
När vi kommer tillbaka till Pianciano har Aziz, som jobbar på gården, tänt våran stora vedugn i köket. Vi har en planerad pizzabakningskurs ikväll och Aziz har sedan kl 14 jobbat med att få ugnen varm.
Vi svalkar lite i poolen innan vi gör oss redo för pizzabakningen. Aziz sköter själva bakningen av både degen och pizzan. Man får själv bestämma vilka ingredienser som gäller och man får självklart delta när han bakar pizzorna. Det tog lite övertalande för att få Aziz att gå med på att lägga ananas på en av pizzorna. Det var tydligen inte rätt enligt några regler men han var dock positiv till slutresultatet efter han smakat på den.
Totalt blir det 8 stycken pizzor med olika pålägg. Pizzorna bakas tre i taget och vi kastar i oss det på uteplatsen utanför köket. Pizzorna smakar fantastiskt och efter 8 pizzor på 6 personer är man glatt mätt. En pizza blev över och läggs i kylen inför kommande dagar.
Tisdag 5 Juli 2011 - Assisi
Vi äter frukost med gruppen på uteplatsen strax nedanför vårt sovrum.
Vädret känns lite osäkert. Det ser ut att bli fint men det känns rätt svalt i luften.
Tanken är att vi skall besöka de grannliggande städerna Assisi (45 min bort) och Spello (15 min bort) under denna dag.
Vi packar ner vatten, kamera och frukt sedan beger vi oss av i hyrbilen mot Assisi.
Assisi ligger högt belägen strax bredvid motorvägen och är lätt att ta sig till. Vi kör av och börja klättra berget med hyrbilen. Vägarna är behagliga och det är inte mycket till trafik.
Vi kommer upp till första parkeringen men får för oss att försöka köra till en parkering så nära centrum som möjligt.
Vi chansar och kör upp längre uppför berget och kommer till nästa parkering. Nej, lite närmare går säkert, och vi fortsätter upp ytterligare ett skikt till nästa parkering.
Vi parkerar bilen och går ner i ett tunnelsystem som binder samman parkeringen med staden. Vi kommer fram till en hiss och inser att vi är lite högre än centrum. Vi tar dock trapporna ett par våningar ner och kliver ut på vägen som slingrar sig runt om staden. Vi har utmärkt utsikt ut över området runtom staden och det är svårt att inte stanna upp för att njuta av landskapet som sträcker sig under stadens byggnader.
Efter en kort stund inser vi att vädret kanske inte alls är särskilt svalt. Vi passerar förbi en termometer som beskriver det som 36 grader. Vi håller oss till skuggorna och tar oss fram mot ett av de större målen i staden Assisi. Sankt Franciskus basilika ligger i utkanten av staden. Här hittar man bl a Sankt Franciskus grav. Kyrkan är otroligt detaljerad och har i varje hörn ett eget besöksmål. Kyrkan består även av två våningar.
Efter besöket så vandrar vi genom gränderna i hopp om en pizzeria eller ett trevligt litet lunchcafé. Vi hittar dock inget utan får nöja oss med ett enkelt litet café som serverar uppvärmda mackor.
Efter Assisi har vi planerat att besöka Spello men efter att vi anlänt till Spello tar det inte många minuter innan värmen ändrar våra planer och vi ger upp det besöket i utbyte mot lite mer tid i poolen hemma på Pianciano gården.
Tanken var att vi skulle ha en pizzabakningskurs på kvällen hemma i huset med Aziz som jobbar på gården. Tyvärr får vi flytta denna till onsdagen så istället så åker vi in till Spoleto och äter en välsmakande tre-rätters middag på restaurangen La Torretta.
Vädret känns lite osäkert. Det ser ut att bli fint men det känns rätt svalt i luften.
Tanken är att vi skall besöka de grannliggande städerna Assisi (45 min bort) och Spello (15 min bort) under denna dag.
Vi packar ner vatten, kamera och frukt sedan beger vi oss av i hyrbilen mot Assisi.
Assisi ligger högt belägen strax bredvid motorvägen och är lätt att ta sig till. Vi kör av och börja klättra berget med hyrbilen. Vägarna är behagliga och det är inte mycket till trafik.
Vi kommer upp till första parkeringen men får för oss att försöka köra till en parkering så nära centrum som möjligt.
Vi chansar och kör upp längre uppför berget och kommer till nästa parkering. Nej, lite närmare går säkert, och vi fortsätter upp ytterligare ett skikt till nästa parkering.
Vi parkerar bilen och går ner i ett tunnelsystem som binder samman parkeringen med staden. Vi kommer fram till en hiss och inser att vi är lite högre än centrum. Vi tar dock trapporna ett par våningar ner och kliver ut på vägen som slingrar sig runt om staden. Vi har utmärkt utsikt ut över området runtom staden och det är svårt att inte stanna upp för att njuta av landskapet som sträcker sig under stadens byggnader.
Efter en kort stund inser vi att vädret kanske inte alls är särskilt svalt. Vi passerar förbi en termometer som beskriver det som 36 grader. Vi håller oss till skuggorna och tar oss fram mot ett av de större målen i staden Assisi. Sankt Franciskus basilika ligger i utkanten av staden. Här hittar man bl a Sankt Franciskus grav. Kyrkan är otroligt detaljerad och har i varje hörn ett eget besöksmål. Kyrkan består även av två våningar.
Efter besöket så vandrar vi genom gränderna i hopp om en pizzeria eller ett trevligt litet lunchcafé. Vi hittar dock inget utan får nöja oss med ett enkelt litet café som serverar uppvärmda mackor.
Efter Assisi har vi planerat att besöka Spello men efter att vi anlänt till Spello tar det inte många minuter innan värmen ändrar våra planer och vi ger upp det besöket i utbyte mot lite mer tid i poolen hemma på Pianciano gården.
Tanken var att vi skulle ha en pizzabakningskurs på kvällen hemma i huset med Aziz som jobbar på gården. Tyvärr får vi flytta denna till onsdagen så istället så åker vi in till Spoleto och äter en välsmakande tre-rätters middag på restaurangen La Torretta.
Måndag 4 Juli 2011 - Perugia
Vi inleder veckan med lite stadsbesök och en reseaktivitet - ett besök på en chokladfabrik.
Vi tar oss ut på motorvägen och passerar förbi Spello och Assisi mot Perugia. Perugio känns som en av de större kända städerna i Umbrien. Det tar ca 1 timme innan vi befinner oss i Perugia och det märks mest på trafiken att vi är nära stadskärnan.
Vi kör förbi avfarterna till centrum och passerar Perugia ner mot chokladfabriken Perugina som ligger strax utanför staden.
Det är inga större problem att hitta den stora fabriken som idag är Italiens största och även en av Europas största.
Vi parkerar utanför och går in i receptionen för att anmäla oss till den engelsktalande guidade turen. Vi bokade den tidigare efter frukost och hade turen att få delta vid en tur kl 15.
Vi är lite tidiga så vi passar på att besöka museet och titta på gamla reklamposters och produktionsbilder.
All information är på Italienska och väldigt få saker är beskrivna på engelska.
Efter ett tag har vi fått besök av några fler deltagare och turen inleds med att vi får besöka fabrikens "biograf". Här hälsar guiden oss välkomna och vi får lukta på några chokladbönor. Sedan presenteras en film där man går igenom chokladens uppkomst och hur tillverkningen går till.
Vi får besöka fabriken men tyvärr så har vi lyckas pricka in en av två veckor på hela året som fabriken står tom. Ingen produktion pågår men däremot så får vi ta del av en chokladbuffé där vi får provsmaka de vanligaste chokladprodukterna som fabriken framställer.
Man kan tycka att det skulle vara enkelt att ha lite ruljans på den lilla skaran med personer som skall provsmaka men dels så är det ett antal barn som springer hejdlöst fram och tillbaka och kastar i sig godis. Hela familjer står och tar upp stora delar av bordet så man fick ha lite tålamod om man ville smaka alla sorterna.
En del har känner ingen skam och häller bokstavligen godis från fatet ner i handväskan eller ryggsäcken.
Efter det är turen över och vi får passera genom fabrikens lilla affär där vi köper på oss några suvenirer och chokladprodukter.
Efteråt så beger vi oss in till Perguias centrum. Vägen dit är lite olustig då det är många vägfiler och man passerar lite konstiga vägstrukturer men håller man sig lugn så hittar man fram. En bit uppför kullen och det dyker upp några parkeringshus.
Vi stannar till och parkerar vid en av de större parkeringsplatserna. På parkeringen köper vi en karta och det går även att ta sig vidare upp till centrum via rulltrappor. Mycket smidigt!
Vi tar någon timme på oss och handlar lite samt promenerar i Perugia centrum. Staden har en fin stadskärna men på den tiden vi satt av hinner vi inte se mycket mer än de mest centrala torgen.
Vi har satt in målet på att äta på den mycket rekommenderade restaurangen La Taverna. Tyvärr verkar de ha stängt denna dag så vi väljer spontant en restaurang på andra sidan torget, La Pasteria.
Restaurangen har en uteservering i gränden och bortsett från att det tar evigheter innan vi blir serverade varken dricka eller mat så får den godkänt. Restaurangen har dock ett väldigt uselt betyg om man tittar på recensionerna på nätet.
Vi tar oss ut på motorvägen och passerar förbi Spello och Assisi mot Perugia. Perugio känns som en av de större kända städerna i Umbrien. Det tar ca 1 timme innan vi befinner oss i Perugia och det märks mest på trafiken att vi är nära stadskärnan.
Vi kör förbi avfarterna till centrum och passerar Perugia ner mot chokladfabriken Perugina som ligger strax utanför staden.
Det är inga större problem att hitta den stora fabriken som idag är Italiens största och även en av Europas största.
Vi parkerar utanför och går in i receptionen för att anmäla oss till den engelsktalande guidade turen. Vi bokade den tidigare efter frukost och hade turen att få delta vid en tur kl 15.
Vi är lite tidiga så vi passar på att besöka museet och titta på gamla reklamposters och produktionsbilder.
All information är på Italienska och väldigt få saker är beskrivna på engelska.
Efter ett tag har vi fått besök av några fler deltagare och turen inleds med att vi får besöka fabrikens "biograf". Här hälsar guiden oss välkomna och vi får lukta på några chokladbönor. Sedan presenteras en film där man går igenom chokladens uppkomst och hur tillverkningen går till.
Vi får besöka fabriken men tyvärr så har vi lyckas pricka in en av två veckor på hela året som fabriken står tom. Ingen produktion pågår men däremot så får vi ta del av en chokladbuffé där vi får provsmaka de vanligaste chokladprodukterna som fabriken framställer.
Man kan tycka att det skulle vara enkelt att ha lite ruljans på den lilla skaran med personer som skall provsmaka men dels så är det ett antal barn som springer hejdlöst fram och tillbaka och kastar i sig godis. Hela familjer står och tar upp stora delar av bordet så man fick ha lite tålamod om man ville smaka alla sorterna.
En del har känner ingen skam och häller bokstavligen godis från fatet ner i handväskan eller ryggsäcken.
Efter det är turen över och vi får passera genom fabrikens lilla affär där vi köper på oss några suvenirer och chokladprodukter.
Efteråt så beger vi oss in till Perguias centrum. Vägen dit är lite olustig då det är många vägfiler och man passerar lite konstiga vägstrukturer men håller man sig lugn så hittar man fram. En bit uppför kullen och det dyker upp några parkeringshus.
Vi stannar till och parkerar vid en av de större parkeringsplatserna. På parkeringen köper vi en karta och det går även att ta sig vidare upp till centrum via rulltrappor. Mycket smidigt!
Vi tar någon timme på oss och handlar lite samt promenerar i Perugia centrum. Staden har en fin stadskärna men på den tiden vi satt av hinner vi inte se mycket mer än de mest centrala torgen.
Vi har satt in målet på att äta på den mycket rekommenderade restaurangen La Taverna. Tyvärr verkar de ha stängt denna dag så vi väljer spontant en restaurang på andra sidan torget, La Pasteria.
Restaurangen har en uteservering i gränden och bortsett från att det tar evigheter innan vi blir serverade varken dricka eller mat så får den godkänt. Restaurangen har dock ett väldigt uselt betyg om man tittar på recensionerna på nätet.
Söndag 3 Juli 2011 - Spoleto
Det är sista dagen på vecka 26. Nyinflyttade i huset Dell Arco på gården Pianciano ca 10 km norr om Spoleto tar vi del av frukost i form av vad vi kunde hitta i en matbutik kvällen innan. En ost som vi köpte i San Gimignano kommer fram på bordet och ett dussin Yoghurtförpackningar står på menyn.
Det är märkbart svalare nu, jämför med vår vecka i Toscana. Vädret har skiftat något nu för ett par dagar men vi känner stor skillnad mot Toscana. Umbrien har mer skog och mindre odlingsfält.
Efter frukost utforskar vi poolen och springer på vår hyresvärd, Herr Francesco. Han är ordentligt uppklädd och berättar att de skall uppträda och dansa på torget i Spoleto. Det pågår en 2 veckor lång festival just nu i Spoleto och även delvis på andra ställen i Umbrien.
Lite nyfikna på staden, och även vår hyresvärd, bestämmer vi oss för att åka in till Spoleto på lunchen och ta del av uppträdandet.
Jag och min sambo gör oss i ordning men blir något försenade innan vi väl kommer iväg med hyrbilen. Det tar ca 10-15 minuter att köra den direkta vägen ner till Spoleto och väl framme vid stadsmuren så parkerar vi bilen på en närliggande parkeringsplats. Dåligt pålästa så inser vi i första hand inte att torget med katedralen ligger högst belägen i staden. Vi inser heller inte att den klassiska lösningen med rulltrappor även existerar i Spoleto.
Istället så vandrar vi in genom den norra porten, tar oss fram i vad som känns som en spökstad innan vi slutligen listar ut att vi måste ta oss uppåt till kyrkan och torget.
Vi hittar en väg på kartan som verkar leda rakt på torget, dock innebär det ett antal hundra meter uppför via gränder och trappor. Värmen har hittat oss på nytt och vi tar oss via intervaller fram genom små skuggade platser i Spoletos innerstad.
Efter en kämpig stund i hettan har vi hittat upp till torget och något besvikna över vår försening så verkar det som att något antingen precis pågått eller alldeles snart ska börja. Det är en stor scen byggd framför kyrkan. Folk står strategiskt längs med de skuggade husväggarna som omsluter torget.
Vi avvaktar en stund och alldeles snart så startar en pampig musik trycka ut ur de stora högtalarna.
Ovanför torget leder en lång ojämn trappa och här dyker det upp uppklädda herrar och damer som går hand i hand nerför mot scenen. De sprider ut sig i en stor cirkel och plötsligt så kliver vår hyresvärd, Herr Francesco fram och håller ett för oss oförståeligt tal på vacker Italienska. De fortsätter upp på scenen och sedan blir det dans i olika former.
När tålamodet möts av hunger så känner vi oss redo att gå vidare i staden. Vi hittar först en liten lokal som erbjuder smakprov på oliver, olivolja samt pesto. Oj vilka goda produkter. Ett samtal från Sverige avbryter smakprovet och efter ett kort samtal i den dånande musiken som spelas från torget går vi vidare för att leta upp en pizzeria. Efter 11 dagar i Italien har vi fortfarande inte smakat en sån där perfekt pizza, vilket i sig själv känns helt fel. Vi frågar oss fram tills vi till slut stöter på en pizzeria.
Vi beställer in en pizza att dela på. Efter en 10 minuter kommer pizzan och den smakar fantastiskt. Bottnen är knaprig och kanterna är ljuvligt hårda och goda, inte alls som den fuccacia-pizzan vi åt i Riomaggiore.
Efteråt fortsätter vi ner genom staden och letar oss fram till hyrbilen som väntar utanför muren.
Vi återvänder till Pianciano och inom kort svalkar vi i gårdens pool.
Mot kvällen åker vi väster ut från Pianciano till en mindre by vid namn Bruna. Strax utanför så hittar vi våran restaurang - Locanda Rovicciano - som ligger i mitten av ingenstans. Restaurangen håller dock hög klass.
Vi får ett bord på baksidan. Kocken kommer ut och hjälper servitören med att översätta måltiderna till engelska. Då vi har svårt att bestämma oss för förrätten så erbjuder kocken att göra lite grann av varje rätt och servera oss alla så vi får testa på de olika rätterna. Ostmousse, egenlagad korv och lite andra rätter låter inte direkt tilltalande för oss men smakar överraskande fantastiskt.
Huvudrätten är även den mycket god och efter efterrätten så får vi dela på en flaska med Limoncino som är en sorts citron- likör/sprit.
Det är märkbart svalare nu, jämför med vår vecka i Toscana. Vädret har skiftat något nu för ett par dagar men vi känner stor skillnad mot Toscana. Umbrien har mer skog och mindre odlingsfält.
Efter frukost utforskar vi poolen och springer på vår hyresvärd, Herr Francesco. Han är ordentligt uppklädd och berättar att de skall uppträda och dansa på torget i Spoleto. Det pågår en 2 veckor lång festival just nu i Spoleto och även delvis på andra ställen i Umbrien.
Lite nyfikna på staden, och även vår hyresvärd, bestämmer vi oss för att åka in till Spoleto på lunchen och ta del av uppträdandet.
Jag och min sambo gör oss i ordning men blir något försenade innan vi väl kommer iväg med hyrbilen. Det tar ca 10-15 minuter att köra den direkta vägen ner till Spoleto och väl framme vid stadsmuren så parkerar vi bilen på en närliggande parkeringsplats. Dåligt pålästa så inser vi i första hand inte att torget med katedralen ligger högst belägen i staden. Vi inser heller inte att den klassiska lösningen med rulltrappor även existerar i Spoleto.
Istället så vandrar vi in genom den norra porten, tar oss fram i vad som känns som en spökstad innan vi slutligen listar ut att vi måste ta oss uppåt till kyrkan och torget.
Vi hittar en väg på kartan som verkar leda rakt på torget, dock innebär det ett antal hundra meter uppför via gränder och trappor. Värmen har hittat oss på nytt och vi tar oss via intervaller fram genom små skuggade platser i Spoletos innerstad.
Efter en kämpig stund i hettan har vi hittat upp till torget och något besvikna över vår försening så verkar det som att något antingen precis pågått eller alldeles snart ska börja. Det är en stor scen byggd framför kyrkan. Folk står strategiskt längs med de skuggade husväggarna som omsluter torget.
Vi avvaktar en stund och alldeles snart så startar en pampig musik trycka ut ur de stora högtalarna.
Ovanför torget leder en lång ojämn trappa och här dyker det upp uppklädda herrar och damer som går hand i hand nerför mot scenen. De sprider ut sig i en stor cirkel och plötsligt så kliver vår hyresvärd, Herr Francesco fram och håller ett för oss oförståeligt tal på vacker Italienska. De fortsätter upp på scenen och sedan blir det dans i olika former.
När tålamodet möts av hunger så känner vi oss redo att gå vidare i staden. Vi hittar först en liten lokal som erbjuder smakprov på oliver, olivolja samt pesto. Oj vilka goda produkter. Ett samtal från Sverige avbryter smakprovet och efter ett kort samtal i den dånande musiken som spelas från torget går vi vidare för att leta upp en pizzeria. Efter 11 dagar i Italien har vi fortfarande inte smakat en sån där perfekt pizza, vilket i sig själv känns helt fel. Vi frågar oss fram tills vi till slut stöter på en pizzeria.
Vi beställer in en pizza att dela på. Efter en 10 minuter kommer pizzan och den smakar fantastiskt. Bottnen är knaprig och kanterna är ljuvligt hårda och goda, inte alls som den fuccacia-pizzan vi åt i Riomaggiore.
Efteråt fortsätter vi ner genom staden och letar oss fram till hyrbilen som väntar utanför muren.
Vi återvänder till Pianciano och inom kort svalkar vi i gårdens pool.
Mot kvällen åker vi väster ut från Pianciano till en mindre by vid namn Bruna. Strax utanför så hittar vi våran restaurang - Locanda Rovicciano - som ligger i mitten av ingenstans. Restaurangen håller dock hög klass.
Vi får ett bord på baksidan. Kocken kommer ut och hjälper servitören med att översätta måltiderna till engelska. Då vi har svårt att bestämma oss för förrätten så erbjuder kocken att göra lite grann av varje rätt och servera oss alla så vi får testa på de olika rätterna. Ostmousse, egenlagad korv och lite andra rätter låter inte direkt tilltalande för oss men smakar överraskande fantastiskt.
Huvudrätten är även den mycket god och efter efterrätten så får vi dela på en flaska med Limoncino som är en sorts citron- likör/sprit.
Lördag 2 Juli 2011 - Spoleto
Det är dags för den tredje etappen på resan - Umbrien.
Vädret ger föraningar om regn och molnighet när vi för sista gången sitter på uteplatsen utanför Aia Mattonata och dricker en espresso serverad i en liten glaskopp med Siena framför oss bakom en antal odlingsfält.
Vårt värdpar Mario och Elisabetta tar farväl av oss och även deras hund Runa får komma ut och hälsa innan vi går skilda vägar. Veckan i Toscana och boendet på Aia Mattonata har varit så gott som perfekt och hade det inte varit för att vi har en helt ny vecka med nya upptäckter att se fram emot så hade det varit riktigt sorgligt att lämna stället.
Vi får på nytt pussla in våra bagage i hyrbilen, denna gång lite tyngre av vin, pasta och olivolja. Gps:en ställs in på Orvieto och iväg åker vi.
Det tar ungefär 90 minuter innan vi plötsligt ser Orvieto vilande högt på en klippa. Den omslutande stadsmuren ger ett ogenomträngligt intryck men mer än så hinner vi inte ta del av. Vi kör av till en förort till staden och möter här våra två nya resenärer - mina systrar.
Efter ett snabbt välkomnande så beger vi oss iväg på dagens reseaktivitet - En lunch och vinprovning vid Degugnano dei Barbi i bergen strax utanför Orvieto.
Vi passerar under motorvägen över till östra sidan av staden och börjar klättra uppför de små bergsvägarna med våra två hyrbilar, helt ovetandes av hur fel och riskfylld vår planerade väg faktiskt är.
Vi närmar oss mer och mer vår destination och gps:en indikerar ca 5 minuter till målet.
Utmärkt, i mina ögon, då guiden på vingården insisterade om två saker. 1 - använd inte gps då den ger en missledande position för gården och 2 - kom i tid då tidsslotten man tilldelats inte tillåter förseningar.
När vi med några minuter kvar på gps:en kommer till vad som på alla sätt ser ut att vara en åkerväg så tvekar jag något men litar ändå på vår gps som överraskat oss många gånger tidigare men dock alltid tagit oss till målet.
Vi ger oss in på den ojämna grusvägen som snart upphör och övergår till en jordväg som i ärlighetens namn inte är lämpad för andra fordon än traktorer.
Med bara några hundra meter kvar till målet så trycker vi på och tar oss så försiktigt som möjligt fram i fältet tills vi passerar över en kulle och kommer ut på ett öppet fält med vinrankor framför oss.
Gps:en refererar till denna väg som "offroad".
Något stämmer inte här, tänker jag, men vi fortsätter fram en bit till. Vi kommer fram till en öppning där vi kan se vårat mål - på andra sidan av en dal.
Gps:en säger vänligt till oss - "kör fågelvägen till målet". Hmm... Jag inser mitt misstag. Jag la in en koordinat för målet på gps:en då den sista biten av vägen inte fanns med på enhetens karta. Hade jag satt målet så nära som möjligt på den väg som fanns så hade det gått bra men nu tog enheten inte hänsyn till att det var en dal mellan oss och målet.
Lite oroligt och förvirrande så kliver jag ur bilen och tar mig hastigt fram nerför fältet till fots för att se om vi ändå kan ta oss fram denna väg. Nere runt hörnet av fältet bakom ett stort buskage så slutar vägen rakt av.
Jag återvänder till hyrbilarna där vi snabbt tar ett beslut utifrån situationen. Vi kan testa att köra en väldigt dålig och ojämn åkerväg uppför vinodlingarna i hopp om att ta oss ut på en vanligt väg det hållet eller återvända samma väg vi kom, vilket även det är en rätt ostadig led.
Då vi är införstådda med risken att köra fast i den leriga marken så tar vi en hyrbil i taget och tar oss uppför odlingsfälten tills vi kommer till en ny vägdelning. Ena stigen leder till en låst grind men andra ser ut att fortsätta bortåt och borde ansluta till en väg.
Vi kallar upp den andra hyrbilen med mina systrar som modigt tar sig an den dåliga vägen. När de väl kommit upp så tar vi oss över åkern och känner otrolig lycka när vi äntligen kommer till en grusväg och slutligen tillbaka ut på en asfalterad väg. Gps:en kickar igång och nu föreslås en mer realistisk väg fram till vingården.
Vi är 20 minuter sena och jag ringer förtvivlat till guiden för att bekräfta att vi fortfarande hinner med aktiviteten. Lyckligtvis har de ingen bokning efter oss så de väntar tålmodigt på sina gäster.
Fem minuter senare är vi framme och parkerar bilen, kliver ur och välkomnas av vår guide.
Ifrån parkeringen kan man se vägen på andra sidan dalen där vi passerade genom vinodlingarna och regnet som nu har börjat falla ger insikt i vilken tur vi hade som hann passera innan den leriga marken hunnit bli ännu mindre körbar.
Decugnano dei Barbi är en vingård och producent som är högt belägen strax utanför Orvieto. Högst upp på en kulle finner man en lokal kyrka som restaurerats och numera används som vinprovningslokal. När vi kliver in så har de dukat upp en enorm lunchbuffé med lasagne och massa olika tillbehör i form av bruschetta, oliver, skinka, ost mm.
Till lunchen får vi testa tre olika viner från gården - ett vitt, ett rött och ett mousserande.
Utanför kyrkan regnar det lätt och långt bort slår åskan över de grannliggande bergstopparna. Utanför är allting grönt och så långt man kan se sträcker sig vinfälten runt de runda kullarna.
Tillverkningslokalen ligger i närheten av huvudvillan och här presenteras vi den hittills största fabriken på resan.
Produktionsprocessen förklaras för oss och vi får se hela ledet från pressning av druvorna till hur vinet pumpas i flaskor.
Vi vandrar nerför backen och kommer till de "gamla" grottorna som tunnlar sig under det närmaste vinfältet. I tunnlarna lagras tusentals med flaskor och i ena änden ligger trätunnorna samlade och lagrar vinet i lugn och sval miljö.
Efter turen så köper vi på oss några flaskor och sedan drar vi vidare nerför berget och vidare till vårat boende utanför Spoleto. Vägen dit är stabil och trygg och vi passerar utanför Spoleto innan vi avtar ut på en lång väg som leder oss upp mot bergen.
Lite osäkerhet kring den branta grusvägen som leder upp genom skogen men då ingen annan väg ligger i närheten så testar vi den och mycket väl så leder den oss till gården Pianciano. En grind möter oss först vilket ger intrycket att det går djur lösa på gården.
Vi fortsätter uppför vägen tills vi kommer fram till tre stora stenbyggnader och ett par hundar står mitt i vägen och skäller glatt på oss. Vi kliver ut och hälsar på hundarna som tydligen tillhör gården. Aziz, en allt-i-allo på gården, möter oss och förklarar hur vi skall köra. Vårt hus, Dell Arco, ligger överst på gården och vi fortsätter fram tills vi kan svänga av på nästa väg och slutligen parkera utanför huset.
Aziz leder oss genom huset och presenterar de olika delarna av byggnaden. När man kommer in så finns det tre sovrum och en trapp som leder ner en till undervåningen och ett vardagsrum med stor öppen spis och ett litet tvhörn. Jämte vardagsrummet finns ett matsalsrum i anslutning till köket. Utanför köket finns en uteplats med utsikt över hela gården och området runt om. Olivodlingar sträcker ut sig över hela dalen.
Bredvid huset ligger en liten tvättstuga och nedanför ca 300 meter ligger poolen med en liten byggnad innehållande ångbastu och dusch. Det råder ett lugn över hela gården och man känner verkligen att man befinner sig på landet.
I köket finns ett välkomstpaket i form av en lasagne samt en flaska vin och en flaska olivolja som producerats på gården. Efter lite felsökande får vi hjälp av Aziz att starta ugnen och efter någon timme har vi packat upp, installerat oss och kan avnjuta den goda lasagnen.
Solen går ner bakom berget och vi går till sängs, trötta efter en lång resedag.
Vädret ger föraningar om regn och molnighet när vi för sista gången sitter på uteplatsen utanför Aia Mattonata och dricker en espresso serverad i en liten glaskopp med Siena framför oss bakom en antal odlingsfält.
Vårt värdpar Mario och Elisabetta tar farväl av oss och även deras hund Runa får komma ut och hälsa innan vi går skilda vägar. Veckan i Toscana och boendet på Aia Mattonata har varit så gott som perfekt och hade det inte varit för att vi har en helt ny vecka med nya upptäckter att se fram emot så hade det varit riktigt sorgligt att lämna stället.
Vi får på nytt pussla in våra bagage i hyrbilen, denna gång lite tyngre av vin, pasta och olivolja. Gps:en ställs in på Orvieto och iväg åker vi.
Det tar ungefär 90 minuter innan vi plötsligt ser Orvieto vilande högt på en klippa. Den omslutande stadsmuren ger ett ogenomträngligt intryck men mer än så hinner vi inte ta del av. Vi kör av till en förort till staden och möter här våra två nya resenärer - mina systrar.
Efter ett snabbt välkomnande så beger vi oss iväg på dagens reseaktivitet - En lunch och vinprovning vid Degugnano dei Barbi i bergen strax utanför Orvieto.
Vi passerar under motorvägen över till östra sidan av staden och börjar klättra uppför de små bergsvägarna med våra två hyrbilar, helt ovetandes av hur fel och riskfylld vår planerade väg faktiskt är.
Vi närmar oss mer och mer vår destination och gps:en indikerar ca 5 minuter till målet.
Utmärkt, i mina ögon, då guiden på vingården insisterade om två saker. 1 - använd inte gps då den ger en missledande position för gården och 2 - kom i tid då tidsslotten man tilldelats inte tillåter förseningar.
När vi med några minuter kvar på gps:en kommer till vad som på alla sätt ser ut att vara en åkerväg så tvekar jag något men litar ändå på vår gps som överraskat oss många gånger tidigare men dock alltid tagit oss till målet.
Vi ger oss in på den ojämna grusvägen som snart upphör och övergår till en jordväg som i ärlighetens namn inte är lämpad för andra fordon än traktorer.
Med bara några hundra meter kvar till målet så trycker vi på och tar oss så försiktigt som möjligt fram i fältet tills vi passerar över en kulle och kommer ut på ett öppet fält med vinrankor framför oss.
Gps:en refererar till denna väg som "offroad".
Något stämmer inte här, tänker jag, men vi fortsätter fram en bit till. Vi kommer fram till en öppning där vi kan se vårat mål - på andra sidan av en dal.
Gps:en säger vänligt till oss - "kör fågelvägen till målet". Hmm... Jag inser mitt misstag. Jag la in en koordinat för målet på gps:en då den sista biten av vägen inte fanns med på enhetens karta. Hade jag satt målet så nära som möjligt på den väg som fanns så hade det gått bra men nu tog enheten inte hänsyn till att det var en dal mellan oss och målet.
Lite oroligt och förvirrande så kliver jag ur bilen och tar mig hastigt fram nerför fältet till fots för att se om vi ändå kan ta oss fram denna väg. Nere runt hörnet av fältet bakom ett stort buskage så slutar vägen rakt av.
Jag återvänder till hyrbilarna där vi snabbt tar ett beslut utifrån situationen. Vi kan testa att köra en väldigt dålig och ojämn åkerväg uppför vinodlingarna i hopp om att ta oss ut på en vanligt väg det hållet eller återvända samma väg vi kom, vilket även det är en rätt ostadig led.
Då vi är införstådda med risken att köra fast i den leriga marken så tar vi en hyrbil i taget och tar oss uppför odlingsfälten tills vi kommer till en ny vägdelning. Ena stigen leder till en låst grind men andra ser ut att fortsätta bortåt och borde ansluta till en väg.
Vi kallar upp den andra hyrbilen med mina systrar som modigt tar sig an den dåliga vägen. När de väl kommit upp så tar vi oss över åkern och känner otrolig lycka när vi äntligen kommer till en grusväg och slutligen tillbaka ut på en asfalterad väg. Gps:en kickar igång och nu föreslås en mer realistisk väg fram till vingården.
Vi är 20 minuter sena och jag ringer förtvivlat till guiden för att bekräfta att vi fortfarande hinner med aktiviteten. Lyckligtvis har de ingen bokning efter oss så de väntar tålmodigt på sina gäster.
Fem minuter senare är vi framme och parkerar bilen, kliver ur och välkomnas av vår guide.
Ifrån parkeringen kan man se vägen på andra sidan dalen där vi passerade genom vinodlingarna och regnet som nu har börjat falla ger insikt i vilken tur vi hade som hann passera innan den leriga marken hunnit bli ännu mindre körbar.
Decugnano dei Barbi är en vingård och producent som är högt belägen strax utanför Orvieto. Högst upp på en kulle finner man en lokal kyrka som restaurerats och numera används som vinprovningslokal. När vi kliver in så har de dukat upp en enorm lunchbuffé med lasagne och massa olika tillbehör i form av bruschetta, oliver, skinka, ost mm.
Till lunchen får vi testa tre olika viner från gården - ett vitt, ett rött och ett mousserande.
Utanför kyrkan regnar det lätt och långt bort slår åskan över de grannliggande bergstopparna. Utanför är allting grönt och så långt man kan se sträcker sig vinfälten runt de runda kullarna.
Tillverkningslokalen ligger i närheten av huvudvillan och här presenteras vi den hittills största fabriken på resan.
Produktionsprocessen förklaras för oss och vi får se hela ledet från pressning av druvorna till hur vinet pumpas i flaskor.
Vi vandrar nerför backen och kommer till de "gamla" grottorna som tunnlar sig under det närmaste vinfältet. I tunnlarna lagras tusentals med flaskor och i ena änden ligger trätunnorna samlade och lagrar vinet i lugn och sval miljö.
Efter turen så köper vi på oss några flaskor och sedan drar vi vidare nerför berget och vidare till vårat boende utanför Spoleto. Vägen dit är stabil och trygg och vi passerar utanför Spoleto innan vi avtar ut på en lång väg som leder oss upp mot bergen.
Lite osäkerhet kring den branta grusvägen som leder upp genom skogen men då ingen annan väg ligger i närheten så testar vi den och mycket väl så leder den oss till gården Pianciano. En grind möter oss först vilket ger intrycket att det går djur lösa på gården.
Vi fortsätter uppför vägen tills vi kommer fram till tre stora stenbyggnader och ett par hundar står mitt i vägen och skäller glatt på oss. Vi kliver ut och hälsar på hundarna som tydligen tillhör gården. Aziz, en allt-i-allo på gården, möter oss och förklarar hur vi skall köra. Vårt hus, Dell Arco, ligger överst på gården och vi fortsätter fram tills vi kan svänga av på nästa väg och slutligen parkera utanför huset.
Aziz leder oss genom huset och presenterar de olika delarna av byggnaden. När man kommer in så finns det tre sovrum och en trapp som leder ner en till undervåningen och ett vardagsrum med stor öppen spis och ett litet tvhörn. Jämte vardagsrummet finns ett matsalsrum i anslutning till köket. Utanför köket finns en uteplats med utsikt över hela gården och området runt om. Olivodlingar sträcker ut sig över hela dalen.
Bredvid huset ligger en liten tvättstuga och nedanför ca 300 meter ligger poolen med en liten byggnad innehållande ångbastu och dusch. Det råder ett lugn över hela gården och man känner verkligen att man befinner sig på landet.
I köket finns ett välkomstpaket i form av en lasagne samt en flaska vin och en flaska olivolja som producerats på gården. Efter lite felsökande får vi hjälp av Aziz att starta ugnen och efter någon timme har vi packat upp, installerat oss och kan avnjuta den goda lasagnen.
Solen går ner bakom berget och vi går till sängs, trötta efter en lång resedag.
Fredag 1 Juli 2011 - Montalcino
Efter nästan 10 dagar av solsken och klarblå himmel så vänder naturen sin mindre vackra sida till och tvingar oss inomhus efter en molnig förmiddag med åskmoln på horisonten.
Vi hade en planerad tur genom Montalcino och Montepulciano med avslutning och middag i Sinalunga planerad men tvingas skjuta upp planen då det blåser upp till storm utomhus. Regnet slår hårt mot vårt fönster och efter ett tag kan vi se hur olivträden kämpar för sina liv när vinden sliter och drar i de hängande grenpartierna. Det smattrar på vägen och vi beskådar väldigt förvånade hur stora hagelkorn slår mot asfalten utanför huset.
Vädret avtar dock senare mot kvällen och vi bestämmer oss för att ge oss ut på en bantad resa utifrån den ursprungliga planen. Vi börjar med att köra till Montalcino där vi rätt snabbt hittar en bra parkeringsplats utanför muren. Montalcino ligger rätt högt på berget och runt staden går en väg med grannliggande gågata som erbjuder utsikt ut över dalen runtom.
Efter att vi listat ut att p-automaten endast tar emot jämna pengar så får vi ut en biljett och vandrar uppför stadens gränder tills vi kommer till en sorts gågata som håller samman stadens torg och butiker. Vi passar på att besöka en av de många vinbutikerna och får där provsmaka ett antal olika typer av Brunello vin. Brunello är ett lokalt producerat vin som görs på en speciell klon av Sangiovese druvor som endast odlas i Montalcino området. Vinet består till 100% av dessa druvor som ger en mörk röd färg och en mycket varm och fyllig ton till vinet.
Vi köper några flaskor och vandrar vidare i den lilla staden innan vi återvänder till hyrbilen och fortsätter till Montepulciano.
Vår ursprungliga plan att äta i Sinalunga har ändrats då vi nu styr mot en restaurang i Montepulciano istället. Vi börjar med att besöka själva staden som har många likheter med Montalcino. Parkeringen ligger nedanför staden och så får man inleda besöket med att klättra uppför ett antal trappor innan man kommer inför murarna.
Staden känns större och det finns en flertal restauranger och butiker längs med den avlånga innerstaden.
Restaurangen La Grotta ligger dock strax utanför och nedanför staden vid San Biagio kyrkan.
Här hittar vi gott om plats för bilen och vandrar in genom den fina restaurangen för att sedan bli placerad på dess innergård. Stället ger intryck av lite högre klass och det märks både på personal och mat som serveras.
Vi passar även på att testa Montepulcianos kända vin Vino Nobile di Montepulciano som av många experter anses vara ett av Italiens bästa. Vinet är ett kraftigt rött vin som innehåller mestadels Sangiovese druvor.
Två nya resenärer har anlänt via Rom och ringer och stämmer av deras övernattning i Orvieto. Det är vår sista kväll i Toscana innan vi fortsätter resan ner till Umbrien och ansluter med mina två systrar som nu anlänt denna kväll.
Vi hade en planerad tur genom Montalcino och Montepulciano med avslutning och middag i Sinalunga planerad men tvingas skjuta upp planen då det blåser upp till storm utomhus. Regnet slår hårt mot vårt fönster och efter ett tag kan vi se hur olivträden kämpar för sina liv när vinden sliter och drar i de hängande grenpartierna. Det smattrar på vägen och vi beskådar väldigt förvånade hur stora hagelkorn slår mot asfalten utanför huset.
Vädret avtar dock senare mot kvällen och vi bestämmer oss för att ge oss ut på en bantad resa utifrån den ursprungliga planen. Vi börjar med att köra till Montalcino där vi rätt snabbt hittar en bra parkeringsplats utanför muren. Montalcino ligger rätt högt på berget och runt staden går en väg med grannliggande gågata som erbjuder utsikt ut över dalen runtom.
Efter att vi listat ut att p-automaten endast tar emot jämna pengar så får vi ut en biljett och vandrar uppför stadens gränder tills vi kommer till en sorts gågata som håller samman stadens torg och butiker. Vi passar på att besöka en av de många vinbutikerna och får där provsmaka ett antal olika typer av Brunello vin. Brunello är ett lokalt producerat vin som görs på en speciell klon av Sangiovese druvor som endast odlas i Montalcino området. Vinet består till 100% av dessa druvor som ger en mörk röd färg och en mycket varm och fyllig ton till vinet.
Vi köper några flaskor och vandrar vidare i den lilla staden innan vi återvänder till hyrbilen och fortsätter till Montepulciano.
Vår ursprungliga plan att äta i Sinalunga har ändrats då vi nu styr mot en restaurang i Montepulciano istället. Vi börjar med att besöka själva staden som har många likheter med Montalcino. Parkeringen ligger nedanför staden och så får man inleda besöket med att klättra uppför ett antal trappor innan man kommer inför murarna.
Staden känns större och det finns en flertal restauranger och butiker längs med den avlånga innerstaden.
Restaurangen La Grotta ligger dock strax utanför och nedanför staden vid San Biagio kyrkan.
Här hittar vi gott om plats för bilen och vandrar in genom den fina restaurangen för att sedan bli placerad på dess innergård. Stället ger intryck av lite högre klass och det märks både på personal och mat som serveras.
Vi passar även på att testa Montepulcianos kända vin Vino Nobile di Montepulciano som av många experter anses vara ett av Italiens bästa. Vinet är ett kraftigt rött vin som innehåller mestadels Sangiovese druvor.
Två nya resenärer har anlänt via Rom och ringer och stämmer av deras övernattning i Orvieto. Det är vår sista kväll i Toscana innan vi fortsätter resan ner till Umbrien och ansluter med mina två systrar som nu anlänt denna kväll.
Torsdag 30 Juni 2011 - Follonica
Jag och min sambo bryter ut från gruppen och bestämmer oss för att ta en tur ner till havet på den västra kusten. Vi tar en tidig frukost och sedan beger vi oss av.
Vägarna är inledningsvis mycket bra och tydliga. Efter en stunds körande så kommer vi till en ombyggd avfart vilket lurar gps:en något men en liten omväg och vi är snart tillbaka på rätt spår.
Vi passerar genom stora dalar av solrosodlingar och vinrankor. När vi kommer fram till kusten har vi efter ca 2 timmar i bilen byggt upp en aptit och lyckan är stor när vi hittar en fiskrestaurangen i den lilla byn Puntone. Stora kungskräftor och pasta med skaldjur som smakar underbart.
På parkeringen utanför stor en stor sjöbuse och säljer frukt ur sin lastbil. Vi köper på oss några enorma persikor och fortsätter sedan söderut tills vi kommer till Cala Violina.
Cala Violina är en strand som ligger i ett grannskap med andra stränder. Den är känd för att vara lite undangömd och folktom, samt att det finns en övervakad parkering en bit ifrån stranden.
Vi betalar €3 och ställer bilen på parkeringen som ligger tätt inklämd mellan skog och solrosfält. Ifrån parkeringen är det ca 15 minuter promenad uppför och nerför genom skogen tills man kommer till stranden.
Cala Violina är en långgrund sandstrand som ligger i en egen vik. Runt om är det skog och berg som skymmer det resterande landet.
Vattnet är rent och varmt och livfulla vågor gästar stranden under vårat besök. Vi lämnar våra handdukar och annat på stranden och vadar ut i det sköna havsvattnet.
Solen möter en värmande i ansiktet medan man travar ut i det sköna saltvattnet.
Stranden är obevakad vilket nämns på skyltar innan man kommer ner till vattnet. Det uppmärksammas att man inte bör befinna sig mer än 200 meter ner i vattnet men den långgrunda bottnen ger en känsla av säkerhet även när lite tyngre vågor slår sig över en i vattnet.
Vi badar i ett antal timmar innan vi köper varsin glass av en försäljare på stranden och vandrar tillbaka till parkeringen. På vägen tillbaka möts vi av en grupp på hästar som rider på strandstigen genom skogen. Här och där ser man skyltar till andra stränder och olika stigar som utgår från parkeringen.
Lustigt nog tar gps:en oss en annan väg hem - självklart en äventyrlig men långsam väg. Vi passerar tre efterliggande bergsbyar när vi passerar genom bland annat Massa Marittima. Vägar som inte har en hastighetsgräns, vilket är de flesta bergsvägar, räknar gps:en som 90-vägar vilket lurar enheten till att tro att det är den snabbasta vägen, trots slingervägarna. När vi ställer om gps:en till att köra bränslesnåla vägar så räknar den om rutten till bättre vägar.
När vi är tillbaka vid Aia Mattonata så väntar våra två vänner på oss och vi åker in till Siena och äter middag på restaurang Guidoriccio som vi letade efter under första kvällen i Siena. Restaurangen existerade inte när vi senast letade efter den men det visade sig att de hade stängt då. När restaurangen är stängd är det väldigt svårt att se skyltarna bakom det stora gallret som låser in entrén.
Restaurangen leder ner en i källaren som ligger bitvis under Piazza del Campo. Det är svalt och luktar lite som en vinkällare. Ägaren serverar oss medan hans fru jobbar i köket och de är mycket trevliga att ha och göra med. Maten smakar fantastiskt och återigen är vi mätta och nöjda.
Vi passerar Piazza del Campo en sista gång då vi inte kommer återvända till Siena under denna resa.
På torget har en orkester dukat upp sina instrument och vi hinner se dem starta en kvällskonsert innan vi lämnar staden.
Vägarna är inledningsvis mycket bra och tydliga. Efter en stunds körande så kommer vi till en ombyggd avfart vilket lurar gps:en något men en liten omväg och vi är snart tillbaka på rätt spår.
Vi passerar genom stora dalar av solrosodlingar och vinrankor. När vi kommer fram till kusten har vi efter ca 2 timmar i bilen byggt upp en aptit och lyckan är stor när vi hittar en fiskrestaurangen i den lilla byn Puntone. Stora kungskräftor och pasta med skaldjur som smakar underbart.
På parkeringen utanför stor en stor sjöbuse och säljer frukt ur sin lastbil. Vi köper på oss några enorma persikor och fortsätter sedan söderut tills vi kommer till Cala Violina.
Cala Violina är en strand som ligger i ett grannskap med andra stränder. Den är känd för att vara lite undangömd och folktom, samt att det finns en övervakad parkering en bit ifrån stranden.
Vi betalar €3 och ställer bilen på parkeringen som ligger tätt inklämd mellan skog och solrosfält. Ifrån parkeringen är det ca 15 minuter promenad uppför och nerför genom skogen tills man kommer till stranden.
Cala Violina är en långgrund sandstrand som ligger i en egen vik. Runt om är det skog och berg som skymmer det resterande landet.
Vattnet är rent och varmt och livfulla vågor gästar stranden under vårat besök. Vi lämnar våra handdukar och annat på stranden och vadar ut i det sköna havsvattnet.
Solen möter en värmande i ansiktet medan man travar ut i det sköna saltvattnet.
Stranden är obevakad vilket nämns på skyltar innan man kommer ner till vattnet. Det uppmärksammas att man inte bör befinna sig mer än 200 meter ner i vattnet men den långgrunda bottnen ger en känsla av säkerhet även när lite tyngre vågor slår sig över en i vattnet.
Vi badar i ett antal timmar innan vi köper varsin glass av en försäljare på stranden och vandrar tillbaka till parkeringen. På vägen tillbaka möts vi av en grupp på hästar som rider på strandstigen genom skogen. Här och där ser man skyltar till andra stränder och olika stigar som utgår från parkeringen.
Lustigt nog tar gps:en oss en annan väg hem - självklart en äventyrlig men långsam väg. Vi passerar tre efterliggande bergsbyar när vi passerar genom bland annat Massa Marittima. Vägar som inte har en hastighetsgräns, vilket är de flesta bergsvägar, räknar gps:en som 90-vägar vilket lurar enheten till att tro att det är den snabbasta vägen, trots slingervägarna. När vi ställer om gps:en till att köra bränslesnåla vägar så räknar den om rutten till bättre vägar.
När vi är tillbaka vid Aia Mattonata så väntar våra två vänner på oss och vi åker in till Siena och äter middag på restaurang Guidoriccio som vi letade efter under första kvällen i Siena. Restaurangen existerade inte när vi senast letade efter den men det visade sig att de hade stängt då. När restaurangen är stängd är det väldigt svårt att se skyltarna bakom det stora gallret som låser in entrén.
Restaurangen leder ner en i källaren som ligger bitvis under Piazza del Campo. Det är svalt och luktar lite som en vinkällare. Ägaren serverar oss medan hans fru jobbar i köket och de är mycket trevliga att ha och göra med. Maten smakar fantastiskt och återigen är vi mätta och nöjda.
Vi passerar Piazza del Campo en sista gång då vi inte kommer återvända till Siena under denna resa.
På torget har en orkester dukat upp sina instrument och vi hinner se dem starta en kvällskonsert innan vi lämnar staden.
Onsdag 29 Juni 2011 - Florens
Onsdag morgon och vi äter frukost på uteplatsen vid Aia Mattonata. De något disiga odlingsfälten vilar vid horisonten och man kan precis gestalta Siena med sina utstickande torn i fjärran.
Vi skall på ytterligare en reseaktivitet och denna gång i Florens.
Det är varmt idag. Våra värdar hjälper oss att planera vårt besök till Florens och ritar på en karta ut vart vi borde parkera hyrbilen. De är även noggranna med att berätta att det skall bli 34 grader idag.
Vi inleder med lite poolbad innan vi lämnar Aia Mattonata vid lunchtid och beger oss mot Florens. Mellan Siena och Florens går den en motorväg som leder en rakt in i Florens, mycket smidigt.
Vi har ställt in gps:en på den föreslagna parkeringen. När vi anländer till Florens tar vi oss ner till en rondell som leder oss in genom en stor port kallad Porto Romana - Den romerska porten.
Något förvirrad så ställer vi oss på en ruta mitt på torget innanför porten. Det råder trafik åt båda riktningarna här och utifrån skyltarna så verkar man inte få stå mer än 30 minuter. Vi sprider ut oss och letar efter en tydlig parkeringsskylt. Jag frågar ett cafébiträde och han förklarar att vi inte får parkera men pekar runt hörnet och säger att där finns parkering.
Tillbaka på torget går jag åt hörnet och kollar. Samtidigt kommer en av vår grupp och berättar att det finns ett parkeringshus längre ner på en enkelriktad gata.
Runt hörnet hittar vi en parkering som sträcker sig flera hundra meter längs en gammal mur. Vi hoppar in i bilen och kör in på parkeringen i jakt efter en ledig plats. Inledningsvis känns det dömt för att misslyckas då de enda platserna som är lediga är reserverade till boende. Efter några hundra meter ner så dyker det dock upp massor av lediga platser och lyckliga och avkopplade kan vi ställa oss här för dagen. Vi kliver ut och leder oss ner mot Florens centrum längs de få skuggfyllda trottoarerna.
En digital informationsskylt presenterar temperaturen som 36 grader, och det känns.
Det tar ca 5-10 minuter från parkeringen tills vi är i Florens kärna. Vi börjar med att leta upp en plats för att käka lunch, något som inte är helt enkelt. Till slut så hamnar vi på ett café med en uteservering på ett litet torg. Under parasoll, men helt vindstilla, äter vi vår lunch med svetten rinnande ner för kinder och rygg. Vatten har sällan smakat så gott. Jämte caféet skyltar en liten butik med vattenflaskor för €1. Vi köper på oss några och ger oss sedan ut några timmar på vandring för att utforska Florens.
Staden är skitig, rörig och full av turister. Värmen påverkar besöket negativt men ger gärna upphov till att kliva in en och annan luftkonditionerad butik. Vi besöker några av torget i jakt på den lokala marknaden. Så fort man kliver ut på Piazza del Duomo slås man av storheten från den enorma katedralen med sin gigantiska kupol i bakgrunden.
Efter lite promenerande och lättare handel så beger vi oss till vår mötesplats för att gå samman med en vintur till en vinproducent strax utanför Florens. För att ta oss dit har vi hyrt två små Fiat 500 med ca 50 år på nacken.
Vi besöker Fiat 500 Touring Club där guiden presenterar de olika bilarna för oss. Då vi är först på plats så får vi välja bil och det blir en beige och en röd liten skönhet. Strax efter kommer ett amerikanskt par som även skall delta på turen.
Vi börjar med en lektion i hur bilarna fungerar. Det är manuella växlingsmoment men växellådan kräver dubbelkoppling, något som vi chaufförer inte tidigare varit med om. Efter 10 minuters teori så är vi reda att ge oss ut och testa bilarna. Vi får starta dem i garaget och därefter puttrar vi iväg genom Florens folkfyllda gränder och gator.
Bilarna är roliga att köra och det går rätt snabbt att vänja sig vid kopplingstekniken. Vår guide är med oss i täten och dirigerar så gott hon kan över en kom-radio som är installerad i varje bil. Vi uppmanas att tuta så mycket vi kan under turen vilket verkar uppskattas av turisterna, men kanske inte de lokala boende i staden.
Vi lämnar Florens och åker upp i närliggande bergsmarker genom en liten by där Galileo Galilei spenderade sina sista år vid livet.
Vi slutet av byn kommer vi till en villa där vi parkerar och får gå en tur genom trädgården och vinkällaren. I källaren har det dukats upp för vinprovning och tilltugg.
Efter turen så köper vi några flaskor av det goda vinet och kör vidare med minibilarna. Vi passerar en utsiktsplats lagom vid solnedgången på vägen tillbaka till Florens och kör in för en kvarts paus och lite fotograferande.
Vi kör sista vägen tillbaka och får lämna bilarna utanför garaget, varav vår guide backar in dem en efter en i det trånga garaget. En lyckad aktivitet som medförde ett gott skratt och lite äventyr.
Full fart hem till Siena för att avsluta ytterligare en dag med en skön natts sömn.
Vi skall på ytterligare en reseaktivitet och denna gång i Florens.
Det är varmt idag. Våra värdar hjälper oss att planera vårt besök till Florens och ritar på en karta ut vart vi borde parkera hyrbilen. De är även noggranna med att berätta att det skall bli 34 grader idag.
Vi inleder med lite poolbad innan vi lämnar Aia Mattonata vid lunchtid och beger oss mot Florens. Mellan Siena och Florens går den en motorväg som leder en rakt in i Florens, mycket smidigt.
Vi har ställt in gps:en på den föreslagna parkeringen. När vi anländer till Florens tar vi oss ner till en rondell som leder oss in genom en stor port kallad Porto Romana - Den romerska porten.
Något förvirrad så ställer vi oss på en ruta mitt på torget innanför porten. Det råder trafik åt båda riktningarna här och utifrån skyltarna så verkar man inte få stå mer än 30 minuter. Vi sprider ut oss och letar efter en tydlig parkeringsskylt. Jag frågar ett cafébiträde och han förklarar att vi inte får parkera men pekar runt hörnet och säger att där finns parkering.
Tillbaka på torget går jag åt hörnet och kollar. Samtidigt kommer en av vår grupp och berättar att det finns ett parkeringshus längre ner på en enkelriktad gata.
Runt hörnet hittar vi en parkering som sträcker sig flera hundra meter längs en gammal mur. Vi hoppar in i bilen och kör in på parkeringen i jakt efter en ledig plats. Inledningsvis känns det dömt för att misslyckas då de enda platserna som är lediga är reserverade till boende. Efter några hundra meter ner så dyker det dock upp massor av lediga platser och lyckliga och avkopplade kan vi ställa oss här för dagen. Vi kliver ut och leder oss ner mot Florens centrum längs de få skuggfyllda trottoarerna.
En digital informationsskylt presenterar temperaturen som 36 grader, och det känns.
Det tar ca 5-10 minuter från parkeringen tills vi är i Florens kärna. Vi börjar med att leta upp en plats för att käka lunch, något som inte är helt enkelt. Till slut så hamnar vi på ett café med en uteservering på ett litet torg. Under parasoll, men helt vindstilla, äter vi vår lunch med svetten rinnande ner för kinder och rygg. Vatten har sällan smakat så gott. Jämte caféet skyltar en liten butik med vattenflaskor för €1. Vi köper på oss några och ger oss sedan ut några timmar på vandring för att utforska Florens.
Staden är skitig, rörig och full av turister. Värmen påverkar besöket negativt men ger gärna upphov till att kliva in en och annan luftkonditionerad butik. Vi besöker några av torget i jakt på den lokala marknaden. Så fort man kliver ut på Piazza del Duomo slås man av storheten från den enorma katedralen med sin gigantiska kupol i bakgrunden.
Efter lite promenerande och lättare handel så beger vi oss till vår mötesplats för att gå samman med en vintur till en vinproducent strax utanför Florens. För att ta oss dit har vi hyrt två små Fiat 500 med ca 50 år på nacken.
Vi besöker Fiat 500 Touring Club där guiden presenterar de olika bilarna för oss. Då vi är först på plats så får vi välja bil och det blir en beige och en röd liten skönhet. Strax efter kommer ett amerikanskt par som även skall delta på turen.
Vi börjar med en lektion i hur bilarna fungerar. Det är manuella växlingsmoment men växellådan kräver dubbelkoppling, något som vi chaufförer inte tidigare varit med om. Efter 10 minuters teori så är vi reda att ge oss ut och testa bilarna. Vi får starta dem i garaget och därefter puttrar vi iväg genom Florens folkfyllda gränder och gator.
Bilarna är roliga att köra och det går rätt snabbt att vänja sig vid kopplingstekniken. Vår guide är med oss i täten och dirigerar så gott hon kan över en kom-radio som är installerad i varje bil. Vi uppmanas att tuta så mycket vi kan under turen vilket verkar uppskattas av turisterna, men kanske inte de lokala boende i staden.
Vi lämnar Florens och åker upp i närliggande bergsmarker genom en liten by där Galileo Galilei spenderade sina sista år vid livet.
Vi slutet av byn kommer vi till en villa där vi parkerar och får gå en tur genom trädgården och vinkällaren. I källaren har det dukats upp för vinprovning och tilltugg.
Efter turen så köper vi några flaskor av det goda vinet och kör vidare med minibilarna. Vi passerar en utsiktsplats lagom vid solnedgången på vägen tillbaka till Florens och kör in för en kvarts paus och lite fotograferande.
Vi kör sista vägen tillbaka och får lämna bilarna utanför garaget, varav vår guide backar in dem en efter en i det trånga garaget. En lyckad aktivitet som medförde ett gott skratt och lite äventyr.
Full fart hem till Siena för att avsluta ytterligare en dag med en skön natts sömn.