Söndag 3 Juli 2011 - Spoleto
Besök i Spoleto och Middag utanför Bruna
Det är sista dagen på vecka 26. Nyinflyttade i huset Dell Arco på gården Pianciano ca 10 km norr om Spoleto tar vi del av frukost i form av vad vi kunde hitta i en matbutik kvällen innan. En ost som vi köpte i San Gimignano kommer fram på bordet och ett dussin Yoghurtförpackningar står på menyn.
Det är märkbart svalare nu, jämför med vår vecka i Toscana. Vädret har skiftat något nu för ett par dagar men vi känner stor skillnad mot Toscana. Umbrien har mer skog och mindre odlingsfält.
Efter frukost utforskar vi poolen och springer på vår hyresvärd, Herr Francesco. Han är ordentligt uppklädd och berättar att de skall uppträda och dansa på torget i Spoleto. Det pågår en 2 veckor lång festival just nu i Spoleto och även delvis på andra ställen i Umbrien.
Lite nyfikna på staden, och även vår hyresvärd, bestämmer vi oss för att åka in till Spoleto på lunchen och ta del av uppträdandet.
Jag och min sambo gör oss i ordning men blir något försenade innan vi väl kommer iväg med hyrbilen. Det tar ca 10-15 minuter att köra den direkta vägen ner till Spoleto och väl framme vid stadsmuren så parkerar vi bilen på en närliggande parkeringsplats. Dåligt pålästa så inser vi i första hand inte att torget med katedralen ligger högst belägen i staden. Vi inser heller inte att den klassiska lösningen med rulltrappor även existerar i Spoleto.
Istället så vandrar vi in genom den norra porten, tar oss fram i vad som känns som en spökstad innan vi slutligen listar ut att vi måste ta oss uppåt till kyrkan och torget.
Vi hittar en väg på kartan som verkar leda rakt på torget, dock innebär det ett antal hundra meter uppför via gränder och trappor. Värmen har hittat oss på nytt och vi tar oss via intervaller fram genom små skuggade platser i Spoletos innerstad.
Efter en kämpig stund i hettan har vi hittat upp till torget och något besvikna över vår försening så verkar det som att något antingen precis pågått eller alldeles snart ska börja. Det är en stor scen byggd framför kyrkan. Folk står strategiskt längs med de skuggade husväggarna som omsluter torget.
Vi avvaktar en stund och alldeles snart så startar en pampig musik trycka ut ur de stora högtalarna.
Ovanför torget leder en lång ojämn trappa och här dyker det upp uppklädda herrar och damer som går hand i hand nerför mot scenen. De sprider ut sig i en stor cirkel och plötsligt så kliver vår hyresvärd, Herr Francesco fram och håller ett för oss oförståeligt tal på vacker Italienska. De fortsätter upp på scenen och sedan blir det dans i olika former.
När tålamodet möts av hunger så känner vi oss redo att gå vidare i staden. Vi hittar först en liten lokal som erbjuder smakprov på oliver, olivolja samt pesto. Oj vilka goda produkter. Ett samtal från Sverige avbryter smakprovet och efter ett kort samtal i den dånande musiken som spelas från torget går vi vidare för att leta upp en pizzeria. Efter 11 dagar i Italien har vi fortfarande inte smakat en sån där perfekt pizza, vilket i sig själv känns helt fel. Vi frågar oss fram tills vi till slut stöter på en pizzeria.
Vi beställer in en pizza att dela på. Efter en 10 minuter kommer pizzan och den smakar fantastiskt. Bottnen är knaprig och kanterna är ljuvligt hårda och goda, inte alls som den fuccacia-pizzan vi åt i Riomaggiore.
Efteråt fortsätter vi ner genom staden och letar oss fram till hyrbilen som väntar utanför muren.
Vi återvänder till Pianciano och inom kort svalkar vi i gårdens pool.
Mot kvällen åker vi väster ut från Pianciano till en mindre by vid namn Bruna. Strax utanför så hittar vi våran restaurang - Locanda Rovicciano - som ligger i mitten av ingenstans. Restaurangen håller dock hög klass.
Vi får ett bord på baksidan. Kocken kommer ut och hjälper servitören med att översätta måltiderna till engelska. Då vi har svårt att bestämma oss för förrätten så erbjuder kocken att göra lite grann av varje rätt och servera oss alla så vi får testa på de olika rätterna. Ostmousse, egenlagad korv och lite andra rätter låter inte direkt tilltalande för oss men smakar överraskande fantastiskt.
Huvudrätten är även den mycket god och efter efterrätten så får vi dela på en flaska med Limoncino som är en sorts citron- likör/sprit.
Det är märkbart svalare nu, jämför med vår vecka i Toscana. Vädret har skiftat något nu för ett par dagar men vi känner stor skillnad mot Toscana. Umbrien har mer skog och mindre odlingsfält.
Efter frukost utforskar vi poolen och springer på vår hyresvärd, Herr Francesco. Han är ordentligt uppklädd och berättar att de skall uppträda och dansa på torget i Spoleto. Det pågår en 2 veckor lång festival just nu i Spoleto och även delvis på andra ställen i Umbrien.
Lite nyfikna på staden, och även vår hyresvärd, bestämmer vi oss för att åka in till Spoleto på lunchen och ta del av uppträdandet.
Jag och min sambo gör oss i ordning men blir något försenade innan vi väl kommer iväg med hyrbilen. Det tar ca 10-15 minuter att köra den direkta vägen ner till Spoleto och väl framme vid stadsmuren så parkerar vi bilen på en närliggande parkeringsplats. Dåligt pålästa så inser vi i första hand inte att torget med katedralen ligger högst belägen i staden. Vi inser heller inte att den klassiska lösningen med rulltrappor även existerar i Spoleto.
Istället så vandrar vi in genom den norra porten, tar oss fram i vad som känns som en spökstad innan vi slutligen listar ut att vi måste ta oss uppåt till kyrkan och torget.
Vi hittar en väg på kartan som verkar leda rakt på torget, dock innebär det ett antal hundra meter uppför via gränder och trappor. Värmen har hittat oss på nytt och vi tar oss via intervaller fram genom små skuggade platser i Spoletos innerstad.
Efter en kämpig stund i hettan har vi hittat upp till torget och något besvikna över vår försening så verkar det som att något antingen precis pågått eller alldeles snart ska börja. Det är en stor scen byggd framför kyrkan. Folk står strategiskt längs med de skuggade husväggarna som omsluter torget.
Vi avvaktar en stund och alldeles snart så startar en pampig musik trycka ut ur de stora högtalarna.
Ovanför torget leder en lång ojämn trappa och här dyker det upp uppklädda herrar och damer som går hand i hand nerför mot scenen. De sprider ut sig i en stor cirkel och plötsligt så kliver vår hyresvärd, Herr Francesco fram och håller ett för oss oförståeligt tal på vacker Italienska. De fortsätter upp på scenen och sedan blir det dans i olika former.
När tålamodet möts av hunger så känner vi oss redo att gå vidare i staden. Vi hittar först en liten lokal som erbjuder smakprov på oliver, olivolja samt pesto. Oj vilka goda produkter. Ett samtal från Sverige avbryter smakprovet och efter ett kort samtal i den dånande musiken som spelas från torget går vi vidare för att leta upp en pizzeria. Efter 11 dagar i Italien har vi fortfarande inte smakat en sån där perfekt pizza, vilket i sig själv känns helt fel. Vi frågar oss fram tills vi till slut stöter på en pizzeria.
Vi beställer in en pizza att dela på. Efter en 10 minuter kommer pizzan och den smakar fantastiskt. Bottnen är knaprig och kanterna är ljuvligt hårda och goda, inte alls som den fuccacia-pizzan vi åt i Riomaggiore.
Efteråt fortsätter vi ner genom staden och letar oss fram till hyrbilen som väntar utanför muren.
Vi återvänder till Pianciano och inom kort svalkar vi i gårdens pool.
Mot kvällen åker vi väster ut från Pianciano till en mindre by vid namn Bruna. Strax utanför så hittar vi våran restaurang - Locanda Rovicciano - som ligger i mitten av ingenstans. Restaurangen håller dock hög klass.
Vi får ett bord på baksidan. Kocken kommer ut och hjälper servitören med att översätta måltiderna till engelska. Då vi har svårt att bestämma oss för förrätten så erbjuder kocken att göra lite grann av varje rätt och servera oss alla så vi får testa på de olika rätterna. Ostmousse, egenlagad korv och lite andra rätter låter inte direkt tilltalande för oss men smakar överraskande fantastiskt.
Huvudrätten är även den mycket god och efter efterrätten så får vi dela på en flaska med Limoncino som är en sorts citron- likör/sprit.
Skriv kommentar
Visa alla