Det är dags för den tredje etappen på resan - Umbrien.

Vädret ger föraningar om regn och molnighet när vi för sista gången sitter på uteplatsen utanför Aia Mattonata och dricker en espresso serverad i en liten glaskopp med Siena framför oss bakom en antal odlingsfält.
Vårt värdpar Mario och Elisabetta tar farväl av oss och även deras hund Runa får komma ut och hälsa innan vi går skilda vägar. Veckan i Toscana och boendet på Aia Mattonata har varit så gott som perfekt och hade det inte varit för att vi har en helt ny vecka med nya upptäckter att se fram emot så hade det varit riktigt sorgligt att lämna stället.
Vi får på nytt pussla in våra bagage i hyrbilen, denna gång lite tyngre av vin, pasta och olivolja. Gps:en ställs in på Orvieto och iväg åker vi.

Det tar ungefär 90 minuter innan vi plötsligt ser Orvieto vilande högt på en klippa. Den omslutande stadsmuren ger ett ogenomträngligt intryck men mer än så hinner vi inte ta del av. Vi kör av till en förort till staden och möter här våra två nya resenärer - mina systrar.
Efter ett snabbt välkomnande så beger vi oss iväg på dagens reseaktivitet - En lunch och vinprovning vid Degugnano dei Barbi i bergen strax utanför Orvieto.
Vi passerar under motorvägen över till östra sidan av staden och börjar klättra uppför de små bergsvägarna med våra två hyrbilar, helt ovetandes av hur fel och riskfylld vår planerade väg faktiskt är.
Vi närmar oss mer och mer vår destination och gps:en indikerar ca 5 minuter till målet.
Utmärkt, i mina ögon, då guiden på vingården insisterade om två saker. 1 - använd inte gps då den ger en missledande position för gården och 2 - kom i tid då tidsslotten man tilldelats inte tillåter förseningar.
När vi med några minuter kvar på gps:en kommer till vad som på alla sätt ser ut att vara en åkerväg så tvekar jag något men litar ändå på vår gps som överraskat oss många gånger tidigare men dock alltid tagit oss till målet.
Vi ger oss in på den ojämna grusvägen som snart upphör och övergår till en jordväg som i ärlighetens namn inte är lämpad för andra fordon än traktorer.
Med bara några hundra meter kvar till målet så trycker vi på och tar oss så försiktigt som möjligt fram i fältet tills vi passerar över en kulle och kommer ut på ett öppet fält med vinrankor framför oss.
Gps:en refererar till denna väg som "offroad".

Något stämmer inte här, tänker jag, men vi fortsätter fram en bit till. Vi kommer fram till en öppning där vi kan se vårat mål - på andra sidan av en dal.
Gps:en säger vänligt till oss - "kör fågelvägen till målet". Hmm... Jag inser mitt misstag. Jag la in en koordinat för målet på gps:en då den sista biten av vägen inte fanns med på enhetens karta. Hade jag satt målet så nära som möjligt på den väg som fanns så hade det gått bra men nu tog enheten inte hänsyn till att det var en dal mellan oss och målet.

Lite oroligt och förvirrande så kliver jag ur bilen och tar mig hastigt fram nerför fältet till fots för att se om vi ändå kan ta oss fram denna väg. Nere runt hörnet av fältet bakom ett stort buskage så slutar vägen rakt av.
Jag återvänder till hyrbilarna där vi snabbt tar ett beslut utifrån situationen. Vi kan testa att köra en väldigt dålig och ojämn åkerväg uppför vinodlingarna i hopp om att ta oss ut på en vanligt väg det hållet eller återvända samma väg vi kom, vilket även det är en rätt ostadig led.

Då vi är införstådda med risken att köra fast i den leriga marken så tar vi en hyrbil i taget och tar oss uppför odlingsfälten tills vi kommer till en ny vägdelning. Ena stigen leder till en låst grind men andra ser ut att fortsätta bortåt och borde ansluta till en väg.
Vi kallar upp den andra hyrbilen med mina systrar som modigt tar sig an den dåliga vägen. När de väl kommit upp så tar vi oss över åkern och känner otrolig lycka när vi äntligen kommer till en grusväg och slutligen tillbaka ut på en asfalterad väg. Gps:en kickar igång och nu föreslås en mer realistisk väg fram till vingården.
Vi är 20 minuter sena och jag ringer förtvivlat till guiden för att bekräfta att vi fortfarande hinner med aktiviteten. Lyckligtvis har de ingen bokning efter oss så de väntar tålmodigt på sina gäster.

Fem minuter senare är vi framme och parkerar bilen, kliver ur och välkomnas av vår guide.
Ifrån parkeringen kan man se vägen på andra sidan dalen där vi passerade genom vinodlingarna och regnet som nu har börjat falla ger insikt i vilken tur vi hade som hann passera innan den leriga marken hunnit bli ännu mindre körbar.

Decugnano dei Barbi är en vingård och producent som är högt belägen strax utanför Orvieto. Högst upp på en kulle finner man en lokal kyrka som restaurerats och numera används som vinprovningslokal. När vi kliver in så har de dukat upp en enorm lunchbuffé med lasagne och massa olika tillbehör i form av bruschetta, oliver, skinka, ost mm.
Till lunchen får vi testa tre olika viner från gården - ett vitt, ett rött och ett mousserande.

Utanför kyrkan regnar det lätt och långt bort slår åskan över de grannliggande bergstopparna. Utanför är allting grönt och så långt man kan se sträcker sig vinfälten runt de runda kullarna.
Tillverkningslokalen ligger i närheten av huvudvillan och här presenteras vi den hittills största fabriken på resan.
Produktionsprocessen förklaras för oss och vi får se hela ledet från pressning av druvorna till hur vinet pumpas i flaskor.
Vi vandrar nerför backen och kommer till de "gamla" grottorna som tunnlar sig under det närmaste vinfältet. I tunnlarna lagras tusentals med flaskor och i ena änden ligger trätunnorna samlade och lagrar vinet i lugn och sval miljö.

Efter turen så köper vi på oss några flaskor och sedan drar vi vidare nerför berget och vidare till vårat boende utanför Spoleto. Vägen dit är stabil och trygg och vi passerar utanför Spoleto innan vi avtar ut på en lång väg som leder oss upp mot bergen.

Lite osäkerhet kring den branta grusvägen som leder upp genom skogen men då ingen annan väg ligger i närheten så testar vi den och mycket väl så leder den oss till gården Pianciano. En grind möter oss först vilket ger intrycket att det går djur lösa på gården.
Vi fortsätter uppför vägen tills vi kommer fram till tre stora stenbyggnader och ett par hundar står mitt i vägen och skäller glatt på oss. Vi kliver ut och hälsar på hundarna som tydligen tillhör gården. Aziz, en allt-i-allo på gården, möter oss och förklarar hur vi skall köra. Vårt hus, Dell Arco, ligger överst på gården och vi fortsätter fram tills vi kan svänga av på nästa väg och slutligen parkera utanför huset.

Aziz leder oss genom huset och presenterar de olika delarna av byggnaden. När man kommer in så finns det tre sovrum och en trapp som leder ner en till undervåningen och ett vardagsrum med stor öppen spis och ett litet tvhörn. Jämte vardagsrummet finns ett matsalsrum i anslutning till köket. Utanför köket finns en uteplats med utsikt över hela gården och området runt om. Olivodlingar sträcker ut sig över hela dalen.
Bredvid huset ligger en liten tvättstuga och nedanför ca 300 meter ligger poolen med en liten byggnad innehållande ångbastu och dusch. Det råder ett lugn över hela gården och man känner verkligen att man befinner sig på landet.

I köket finns ett välkomstpaket i form av en lasagne samt en flaska vin och en flaska olivolja som producerats på gården. Efter lite felsökande får vi hjälp av Aziz att starta ugnen och efter någon timme har vi packat upp, installerat oss och kan avnjuta den goda lasagnen.

Solen går ner bakom berget och vi går till sängs, trötta efter en lång resedag.