Jag och min sambo bryter ut från gruppen och bestämmer oss för att ta en tur ner till havet på den västra kusten. Vi tar en tidig frukost och sedan beger vi oss av.
Vägarna är inledningsvis mycket bra och tydliga. Efter en stunds körande så kommer vi till en ombyggd avfart vilket lurar gps:en något men en liten omväg och vi är snart tillbaka på rätt spår.
Vi passerar genom stora dalar av solrosodlingar och vinrankor. När vi kommer fram till kusten har vi efter ca 2 timmar i bilen byggt upp en aptit och lyckan är stor när vi hittar en fiskrestaurangen i den lilla byn Puntone. Stora kungskräftor och pasta med skaldjur som smakar underbart.
På parkeringen utanför stor en stor sjöbuse och säljer frukt ur sin lastbil. Vi köper på oss några enorma persikor och fortsätter sedan söderut tills vi kommer till Cala Violina.

Cala Violina är en strand som ligger i ett grannskap med andra stränder. Den är känd för att vara lite undangömd och folktom, samt att det finns en övervakad parkering en bit ifrån stranden.
Vi betalar €3 och ställer bilen på parkeringen som ligger tätt inklämd mellan skog och solrosfält. Ifrån parkeringen är det ca 15 minuter promenad uppför och nerför genom skogen tills man kommer till stranden.

Cala Violina är en långgrund sandstrand som ligger i en egen vik. Runt om är det skog och berg som skymmer det resterande landet.
Vattnet är rent och varmt och livfulla vågor gästar stranden under vårat besök. Vi lämnar våra handdukar och annat på stranden och vadar ut i det sköna havsvattnet.
Solen möter en värmande i ansiktet medan man travar ut i det sköna saltvattnet.
Stranden är obevakad vilket nämns på skyltar innan man kommer ner till vattnet. Det uppmärksammas att man inte bör befinna sig mer än 200 meter ner i vattnet men den långgrunda bottnen ger en känsla av säkerhet även när lite tyngre vågor slår sig över en i vattnet.

Vi badar i ett antal timmar innan vi köper varsin glass av en försäljare på stranden och vandrar tillbaka till parkeringen. På vägen tillbaka möts vi av en grupp på hästar som rider på strandstigen genom skogen. Här och där ser man skyltar till andra stränder och olika stigar som utgår från parkeringen.

Lustigt nog tar gps:en oss en annan väg hem - självklart en äventyrlig men långsam väg. Vi passerar tre efterliggande bergsbyar när vi passerar genom bland annat Massa Marittima. Vägar som inte har en hastighetsgräns, vilket är de flesta bergsvägar, räknar gps:en som 90-vägar vilket lurar enheten till att tro att det är den snabbasta vägen, trots slingervägarna. När vi ställer om gps:en till att köra bränslesnåla vägar så räknar den om rutten till bättre vägar.

När vi är tillbaka vid Aia Mattonata så väntar våra två vänner på oss och vi åker in till Siena och äter middag på restaurang Guidoriccio som vi letade efter under första kvällen i Siena. Restaurangen existerade inte när vi senast letade efter den men det visade sig att de hade stängt då. När restaurangen är stängd är det väldigt svårt att se skyltarna bakom det stora gallret som låser in entrén.
Restaurangen leder ner en i källaren som ligger bitvis under Piazza del Campo. Det är svalt och luktar lite som en vinkällare. Ägaren serverar oss medan hans fru jobbar i köket och de är mycket trevliga att ha och göra med. Maten smakar fantastiskt och återigen är vi mätta och nöjda.

Vi passerar Piazza del Campo en sista gång då vi inte kommer återvända till Siena under denna resa.
På torget har en orkester dukat upp sina instrument och vi hinner se dem starta en kvällskonsert innan vi lämnar staden.