I98friegs blogg

Hem ljuva hem

Så kul som det är att resa och se nya platser och möta nya människor, så är det ändå fantastiskt skönt att komma hem.

Avslutade Örebrovistelsen med ytterligare en tur till blåbärsskogen. Vilken skörd vi fick ihop. Tyvärr avslutades det lite tidigare än planerat då jag träffade på jordgetingar. Tack och lov var de bara två som träffade mig. Aj aj aj. Jag har nog inte fått getingstick på över 20 år, jag hade glömt bort hur ont det gör.

I övrigt var det hur skönt som helst.
Fem liter färdigrensat blev min andel. Tack mamma och pappa för rensningen.

Etapp 10: Örebro - Gävle, tåg ca 3 timmar

6 214 steg.

Slutet gott, allting gott.

Jag är otroligt nöjd med min resa och kan verkligen rekommendera andra att resa till Svalbard. Av bilder jag har sett är det definitivt inte nödvändigt att åka på sommaren. Andra årstider har annat att erbjuda, t.ex. snöscooter, hundsläde, norrsken, mörkertid, vår- och höstljus.

Naturligtvis finns det massor med praktiska saker att tänka på, t.ex. att ha viss marginal ifall det blir dimma så att inte flygen kan landa. Tveka inte att fråga om du undrar något.

Olika sorters kultur hör också semestern till

Läste en bok på dagen.

Såg en fotbollsmatch på kvällen.

Grattis Malmö

5 215 steg.

Konsten att koppla av

Lek med brorsöner tills de åkte norrut.

Slappa i solstolen resten av dagen.

Avsluta med grillning.

1 497 steg.

Livskvalitet

En tur till blåbärsskogen på förmiddagen...

... och hänga med två busiga brorsöner på eftermiddagen.

3 935 steg-

40 kg packning på tåget

Vaknade upp i Oslo så sent som möjligt i förhållande till hotellfrukostens öppettider. Kom ner ca 10 min innan stängning och fann ett inferno (lätt överdrivet). Det var så mycket folk, fanns knappt sittplatser och kö till allt. Det var inte att tänka på att sitta vid ett eget bord. Jag satte mig med en kvinna som visade att det var ledigt vid hennes bord. Lite senare kom det två personer till. Vi var alltså tre sällskap vid ett bord för fyra personer. Säger lite om trängseln. Möjligtvis hör det till vanligheterna i Norge? Det är iaf inte svenskt, men ibland har man helt enkelt inte något val.

Vi började prata och gåtan fick snabbt ett svar. Bruce Springsteen hade spelat i Oslo kvällen före. Inte konstigt att det var fullt och att många tog sovmorgon.

Jag hann strosa lite på stan innan det var dags att släpa med mig all packning till tågstationen.

Etapp 9: Oslo - Örebro, tåg ca 4 timmar

Även tåget var proppfullt. Folk och packning överallt. Med andra ord inte bara jag som reser med mycket bagage. Det var en salig blandning av människor. Jag satt bredvid en ung engelsman, 19åring som tågluffade ensam. På andra sidan gången satt tre belgare, ca 25 år som fick lära sig allt om Sverige av en norrman i 50-årsåldern.

Det är så mycket lättare att få kontakt med andra människor när man reser själv, än när man reser med andra. Å andra sidan är det såklart trevligt att dela upplevelser och minnen med nära och kära.

Anlände till Örebro och möttes upp av just nära och kära. Skönt att landa några dagar hemma hos föräldrarna. Nu ska här tas lugnt. Så lugnt det nu blir med två små brorsöner.

På Svalbard är allt taxfree. Detta innebär "billiga" friluftsgrejer. Dock är maten dyr, den måste ju transporteras långt. Frukt och grönt är rena lyxen.

Jag hade iaf tillfälle att ekipera mig för nya äventyr.

6 423 steg.

Sista rycket

Välbehövlig sovmorgon. Har sällan varit så mör i kroppen som efter onsdagens båttur. Öm överallt. Inälvorna känns som att de hänger löst. Tack vare mörkläggningsgardiner värda namnet kunde jag ändå sova rätt länge.

Frukosten på Radisson var en mer normal hotellfrukost jämfört med Coal Miner's Cabins, med mycket att välja på. Jag kom på mig själv med att sakna mysigheten på förra stället, det var mindre välsorterat, mindre folk, man fick duka av själv, men trots allt mycket mysigare. På Radisson var det mer folk och mer högljutt och nästan mer stressigt.
I vattenpumpen serverades "Purified Glacier Water".

Efter frukosten valde jag att satsa på packningen. Det gäller att packa smart och fördela vikten när man har mycket grejer och två väskor att checka in. Helst ska det inte vara för tungt för att bära/dra heller - jag har ju en tågresa att tänka på. Ärligt talat så har jag nog aldrig rest så tungt någonsin i hela mitt liv (bortsett från den gången när jag släpade hem en annan persons grejer också).

Jag hann iaf lagom tills det var dags att checka ut och hitta på ett sätt att spendera mina sista 90 min i Longyearbyen innan flygbussen skulle komma. Det blev lite promenerande och fotograferande. Tittade in på museet, men kände att jag hade lite för kort om tid för att betala för att se utställningen.

Dagens renar
Longyearbyens thaibutik - kan verka som en långsökt historia, men faktum är att det arbetar väldigt många personer med thailändskt ursprung på Svalbard.

Kyrkan i dagsljus

Campingen, alldeles vid flygplatsen

Anlände till flygplatsen ca 1,45 innan planet skulle gå. Väldigt gott om tid tänkte jag och checkade in bagaget. Väldigt lång kö till säkerhetskontrollen noterade jag och satte mig i ett hörn för att få i mig lite lunch istället för att stå och köra.

Melon- och passionsfruktyoghurten är riktigt god. Observera kön i bakgrunden.

Etapp 7: Longyearbyen - Tromsö, flyg ca 1,5 timmar

När jag väl ställde mig i kön gick den otroligt långsamt och jag insåg att det fanns verkligen bara en kö in, och ingen fast track. Alla skulle igenom samma ställe. Klockan tickade, boardingen startade, kön kröp fram. Å ena sidan stressigt, å andra sidan så ska ju alla med planet och jag var inte sist. Väl igenom var det bara att promenera direkt ombord på planet.

Vem hade kunnat ana att man kan få med Air Berlin och Hurtingruten på samma foto utan att manipulera?

Bye bye Svalbard

Det blev snabbt mulet och jag kände mig lite besviken över att inte kunna beundra utsikten från planet. Nåja, solen skiner ju ovan molnen, och molnen var nog ganska låga och inte riktigt heltäckande, så lite gick det faktiskt att se.

Jag skulle byta plan i Tromsö. Direktflyget var nog redan fullbokat när jag köpte min biljett. Direktflyg är dock en sanning med modifikation. De som skulle direkt fick ändå göra som jag. Gå av planet, igenom passkontrollen, hämta ut incheckat bagage, gå ut och in igen, checka in bagaget och sedan in genom säkerhetskontrollen. Tack och lov så var jag förvarnad, men det var krångligt ändå.

Tips till alla resesugna som vill åka till Svalbard. Om jag har fattat rätt så är det smartare att flyga från Sverige än inrikes inom Norge, dels slipper du hämta ut bagaget i Tromsö, dels får man handla i tax freen.

Etapp 8: Tromsö - Oslo, flyg ca 2 timmar

Satt av tiden i Tromsö innan jag kunde kliva på planet till Oslo. En så gott som händelselös resa. Det var iaf varmt när jag anlände till Oslo, och det mörknade på kvällen. Fortfarande hur mör som helst.

8 832 steg

Nya drömmar
Backar bandet lite.
På väg till frukosten fick jag en ledtråd till någonting som gjorde mig ganska uppspelt. Tillbaka på rummet startade en googling för att få svar. Kan det verkligen stämma att MS Fram ligger i Longyearbyen just när jag är där? Fartyget som åker mellan Grönland/Island/Svalbard/Antarktis.

Båten hör till Hurtigruten och normalt sett brukar man kunna få gå ombord på deras båtar när de ligger vid kaj. Det är möjligt att det gick även nu, men jag hann isf inte med. Båten var tvungen att lägga ut och göra plats för en annan båt så jag fick nöja mig med att beundra den på avstånd.

Det är nog dags för mig att spara pengar för att kunna förverkliga nästa dröm - att åka till Antarktis med MS Fram. Någon som vill följa med?

Sju personer i en likadan liten båt som igår

Upp och hoppa, snabb frukost och utcheckning från Coal Miner’s Cabins – som nästan bara har svensk personal i receptionen (fem av de sex personer jag träffade)

Planenlig upphämtning kl 08:30. Vi blev endast sex personer plus guide på den här turen. Två norskor, ett finskt par, en svensk och en tysk (som pratade svenska efter att ha bott i Sverige och kunde läsa de ryska skyltarna eftersom han kunde det ryska alfabetet efter att ha vuxit upp i östra Tyskland). Guiden för dagen, Marcus, var visst inte norsk utan engelsman som pratade norska.

Sista påklädningen och sedan full fart ut.

Rätt så snart insåg vi att det var blåsigare än beräknat. Önskar att jag hade en vattentålig kamera med mig, men tyvärr inte. Det var bara att stoppa in kameran innanför kläderna och hålla i sig. Inga åkbilder idag.

Första stoppet var vid en fågelklippa. Här trivdes grisslorna, ser ut som små flygande pingviner. Andra fåglar som jag vet att vi har sett är stormfågel och lunnefågel, däremot inte helt säkert att jag har fått till de svenska namnen korrekt.

Det var en ganska skumpig tur när vi skulle korsa Isfjorden med vindar från tre håll. Först när vi närmade oss öns andra ryska bosättning, Pyramiden, blev det möjligt att plocka fram kameran igen. Från allra första början var detta en svensk plats. Namnet på platsen kommer av den pyramidliknande bergstoppen.

Spår av gruvdrift även här. Byn är typ övergiven sedan 1998, men inte helt och hållet. För att kunna säga att man har verksamhet och därmed slippa lämna tillbaka området till Norge (och därmed riva allt) finns det en bar. Man har även börjat med guidade turer, men vår båt var för liten så vi fick nöja oss med medhavd guide. Totalt sett är det fyra personer som är bofasta här, dessutom är det två personer som är här åtta månader om året. Förr var det över 1000 personer.

Det finns åtminstone två offentliga toaletter i Pyramiden, en bajamaja i hamnen och en toalett i baren. Skrotet bakom är en del av den pågående rivningen. Jag är lite osäker exakt på vad som rivs, men varje år lämnar två-tre båtar Pyramiden med skrot.

Från nästan vilken plats som helst i Pyramiden har man utsikt över Nordenskiöldbreen.

När vi tagit av oss flytdräkter och annan båtklädsel kunde vi ge oss ut på upptäcktsfärd. Inte fria promenader i omgivningarna som det ibland brukar vara utan förhållningsreglerna var ”inom synhåll”. Isbjörnsfaran är en realitet och vår guide var beväpnad. Förra sommaren hade en isbjörn tagit sig in i baren och härjat lite. Ingen kom till skada. Ryssarna har fått veta att man inte skjuter en isbjörn om det inte är absolut nödvändigt och de väntade. Som tur var gav sig isbjörnen iväg igen och alla klarade sig. Nervöst skulle man kunna tro.

Det är inte så lätt att kommunicera med omgivningen, men det finns iaf en telefon.

Det är en öde och övergiven plats, men väldigt tacksam att fotografera. Här kommer en Pyramiden-parad.

Och så lite blommor

Det är lite spektakulärt med gräs. Anledningen till att marken är bördig är för att man tagit dit jord från Ukraina för att kunna odla. De enda platserna med riktigt gräs på Svalbard är Pyramiden och Barentsburg.

Flaskhuset är en plats dit inte alla turister kommer. De ryska guiderna går inte riktigt så långt upp.

Världens förmodligen nordligaste fotbollsplan

Världens nordligaste Leninstaty

Lunch på bryggan (friluftstorrfoder) och sedan avfärd mot Nordenskiöldbreen. Ingen lång färd, men likaväl vågigt så det var bara att dra på sig alla kläderna igen.

Det finns en del motiv som man helt enkelt inte kan få för många bilder av. Glaciärer hör dit. Inne i fjorden gick det faktiskt att njuta av det vackra vädret. Vi såg även en kajakgrupp.

Återigen en guide som frågade om vi ville se isbjörn. Jaaaa. Min siste planerade utflykt och därmed sista chans. Kan det vara så att det ligger en isbjörn och dåsar i solen eller är det bara en vit klippa?

Guiden sa isbjörn, men den låg helt stilla och jag visste inte ens om jag tittade på rätt vita sak. Kan den inte bara röra på sig så att vi vet säkert. Vi väntade och väntade och började sedan förbereda för att åka tillbaka.

Plötsligt händer det…

Isbjörnen reser sig upp, tittar ut mot oss och lägger sig sedan ner igen. Ja, jag har sett isbjörn.

Båtresan tillbaka är nog bland det värsta jag varit med om i båtväg. Det var motvind och skulle bli blött oavsett om vi åkte snabbt eller långsamt. Guiden gasade på efter bästa förmåga. Det skumpade, tvärstoppade och duschades saltvatten i en dryg timme. Tack och lov satt jag inte längst fram. Det blev tillräckligt blött ändå. Kände mig alldeles mörbultad när vi kom iland.

Tillbaka i mitt nya hotellrum kunde konstateras att solen tagit rätt bra, trots solskyddsfaktor 30.

Nytt hotell, samma skoregler.

Efter dusch och middag stod valet mellan blogg, sömn eller en sista midnattssolspromenad. Jag valde det sista. Klockan var iofs inte riktigt midnatt, men gott och väl efter kl 22.

Longyearbyen i midnattssolens sken

I Longyearbyen finns…

… en jättestor brevlåda
… en brandstation
… en bilaffär och (minst) en mack/pump
… ett energiverk, den viktigaste anläggningen i byn eftersom det är den som ger värme och varmvatten
… ett statligt norskt kolföretag som inte tjänar lika mycket pengar på kol längre och därför gett sig in på fastighetsmarknaden
… en mataffär
Utsikt över Longyearbyen
Kvällens ren

Klockan är ca 22:30

20 398 steg (vilket är ungefär 3-4 000 mer än det borde vara men det skumpade ordentligt på båtturen hem och medtanke på hur mycket benen fick jobba för att parera och hur mörbultad jag kände mig efteråt så tycker jag att jag förtjänar stegen)

Longyearbyen i dagsljus

Skönt med sovmorgon och en lugn frukost. Satt sedan i den mysiga lobbyn/baren på Coal Miner’s Cabins och skrev måndagens blogg utan stress. Klockan hann bli nästan tolv innan jag gav mig ut på en promenad för att kolla in byn. Strålande solsken och klarblå himmel.

Ett typiskt vykortsmotiv, men ljuset på min bild är fel. Jag tror nog att vykorten är tagna sent på kvällen.

Fotbollsplanen (grus) med Longyearbreen i bakgrunden

Gruva 2B, även kallad tomtens verkstad

Jag passade på att äta lunch på caféet Fruene. Av en bekant hade jag fått veta att det jobbar en tjej från Gävle där och hon jobbade den dagen så vi fick en trevlig pratstund.

På vägen tillbaka ringde telefonen oväntat. Det var arrangören för kvällens båttur som meddelande att en av båtmotorerna hade gått sönder, så det skulle bli öppen båt istället för stängd. Det var bara att gilla läget och tänka om klädvalet. Avbokning var inte ett alternativ för min del.

En svensk, en österrikare, två australiensare, tre kineser, fem danskar och en norsk guide på äventyr i en liten öppen båt

Klockan 18 kom arrangören och hämtade upp oss med minibuss. Turen jag hade bokat hette ”Catch of the day” och gav anspråk på att ta oss med till både glaciärer och platser där man brukar hitta djur. Jag hade valt turen för att få lite djurinriktning. Första anhalt var briefing och påklädning (flytdräkt m.m.).

En fantastiskt lugn och vacker kväll. Där Adventfjorden mynnar ut i Isfjorden stannade vi båten och kvällens guide Astrid berättade om planen för kvällen och vad vi såg runt omkring. Målet är Wahlenbergbreen, dels för att det är en väldigt aktiv glaciär, dels för att man hade sett isbjörn där dagen innan. Denna isbjörn hade ätit på en säl och då brukar de hålla sig i närheten i några dagar tills sälen är uppäten.

En bättre bild på Svalsat, fler ”golfbollar” syns.

Longyearbyen på avstånd

Under färden såg vi diverse olika fåglar i vattnet, men en större grupp fångade vår uppmärksamhet.

Det skulle kunna vara val i farten då de brukar jaga upp fågelmat till ytan. Fest alltså.

Och mycket riktigt, en val visade upp sig några gånger innan den simmade bort från oss och försvann i fjärran. Vår guide tror att det var en ”fin whale” (=sillval på svenska).

Båtturen fortsatte mot målet. Mer och mer is i vattnet ju närmare vi kom.

Om man har i åtanke att det endast är ca 10% av isen som syns ovanför vattnet förstår ni att guiden har ett viktigt jobb i att hitta en säker väg framåt.

Det var en riktigt stor/hög glaciär. Ser ni båten i första bilden?

Det blev rätt kallt när vi kom in i skuggan av berget, som ändå är värd att visas på bild pga av de fascinerande linjerna av olika material i berget.

Då Wahlenbergbreen rör sig ca 10m/dygn blir det ordentligt med kalvningar, vi hörde en hel del men oftast hinner man inte se något för raset sker innan ljudet når fram. Vi märkte att det hände grejer i det som ser ut som en grotta. Flera gånger skvätte genom öppningen.

Vi hade en uppmärksam kvinna med kikare med på turen och lyckades därför att få se en säl i vattnet.

Guiden frågade om vi ville leta efter isbjörn, såklart, men först middag. Fisksoppa med nybakat bröd och chokladkaka.

Mitt i middagen störs vi av ett ordentligt brak. Den här gången fick vi se kalvningen, både raset och skvättet och vågen som kom. Det såg inte så farligt ut, men guiden bestämde sig för att köra ut oss lite längre ut för att det inte skulle bli en tsunami som sköljer upp oss på stranden (vilket hade hänt en gång förut). Safety first! Allt gick bra.

Jämför bilderna före och efter nedan och se att hela grottan försvann.

Klockan var mycket, men vi var alla överens om att vi skulle försöka hitta en väg över till isbjörnssidan. Tyvärr lyckades det inte, men vi blev iaf inte helt lottlösa då vi såg en ”bearded seal” (=storsäl) som solbadade på ett isflak.

En fantastisk kvällstur som tog nästan en timme längre än beräknat.

Båten vi skulle ha åkt med.

Väl hemma strax före midnatt var det frestande att gå och lägga sig direkt, men då jag hade utflykt kl 08:30 och hotellbyte nästa dag var det mer prioriterat att packa ihop alla grejer. Hellre före sänggåendet än att kliva upp tidigare på morgonen.

13 702 steg

Båtutflykt med stor båt

När man bokar en utflykt här på Svalbard ingår det alltid att bli upphämtad där man bor. Väldigt praktiskt. Min första Svalbardutflykt skulle ta mig och mina medresenärer på en tiotimmarstur till glaciären Esmark och den ryska byn Barentsburg.

Innan avfärd hade dagens guide Margit information och säkerhetsgenomgång med hjälp av en av besättningsmedlemmarna.

Svalbard kan tacka amerikanska NASA för bra internet. De har lagt en fiberkabel till fastlandet för att enkelt kunna tanka ner data från satellitstationen på Svalbard (ca 20 golfbollsliknande grejer på berget).

Första stopp Esmarkbreen, det är alltså dit vi är på väg. Dagen före hade man sett isbjörn där, men vi hade inte sådan tur.

En fantastiskt vacker dag. Nära land är det ganska mycket fåglar i vattnet.

Det är otroligt svårt att bedöma hur stor/hög glaciären är. Försök hitta båten i bilden så ger det kanske ett hum i alla fall.

Normalt rör sig en glaciär ca 10 m/år, d.v.s. 2 cm/dygn. På Svalbard finns det väldigt många aktiva glaciärer. En aktiv glaciär är en sådan som rör sig snabbt. Esmarkbreen rör sig ca 0,5 m/dygn. Vi hörde några mindre kalvningar, men de var så små så man hann bara se att det skummade i vattnet där det föll ner.

Det är den äldsta delen av glaciären som är i framkant. Ålder är dock ganska besvärligt att räkna ut, men denna del är nog åtminstone ca 3 000 år gammal.

Glaciäris är inte som annan is. Den är otroligt kompakt och har en annan kristallstruktur. Bl.a. så smälter den väldigt långsamt.

Water on the rocks med glaciäris (andra drack annan dryck som börjar med W)
Samma glas 30 minuter senare
Lunchgrillning ombord: lax, ribs och val
Toaletthumor

Mössan KOM väl till pass i solskenet eftersom det var ganska kallt.

Nästa Barentsburg, en rysk kolgruveby

Vår ryske guide berättar om livet i Barentsburg, förr och nu, med en stor portion humor och självdistans.

Skolan
Huset är byggt 1952, men man hade ingen tvåa så det är märkt med 1958 istället.
Sjukhuset ligger strategiskt placerat mellan puben och bryggeriet. Ingen slump enl guiden. Apropå alkohol så är det två saker som är ransonerade i Barentsburg, vodka och socker. Sockret är ransonerat för att man kan göra vodka av det.
En blandning av gammalt och nytt
Det finns en pytteliten kyrka i byn
VA-systemet i närbild
På vägen tillbaka fick vi äntligen se vitval (belugas). Kan man säga stim om valar? Någon trodde iaf att det var 40-50 stycken. Båten saktade in och till slut fick vi se dem på ganska nära håll.

Vi passerade även en övergiven by, Grumant (f.d. rysk kolgruva med bara fyra hus kvar) och Fuglefjellet (en häckningsplats för fåglar). Fåglarna gillar stället och skitar ner det så pass att det blir bra näring och en god grund för växtlighet så berget känns igen på sin grönska.

Wahlenbergbreen, en av de som rör sig absolut snabbast. Denna ligger på ca 10 m/dygn. Det har varit en olycka och ett allvarligt tillbud förhållandevis nyligen, så nu har sysslomannen bestämt att man måste hålla sig minst 200 m från glaciären med båten.

Summa summarum en fantastisk dag med solsken, blå himmel, natur och historia.

Jag tog en promenad i Longyearbyen och tillbaka vid hotellet såg vi en Svalbardren som tog för sig av växtligheten.

Midnattssolens avtryck vid läggdags

14 088 steg.

Ankomst Svalbard

Efter en riktigt strulig morgon kom jag till slut iväg ordentligt.

Strulet bestod i olika besked från olika människor på Gardermoen. Svalbard förvaltas av Norge, men ingår inte i Schengen. Det ska alltså vara passkontroll trots att det är inrikes, eller? Inte helt lätt som ni förstår, så jag försökte fråga mig fram.

Ett exempel: Man får inte handla tax free när man flyger från Oslo till Longyearbyen. Alltså lyckades jag inte fylla på mitt obefintliga förråd av Kvikk lunsj (snåljåpen i mig ville inte betala 28 NOK för en kaka i kiosken när man kan köpa 8-pack för 65 NOK).

Fick en stunds avkoppling i loungen innan jag bestämde mig för att gå mot gaten. Min biljett fungerade dock inte och när jag till slut fick hjälp visade det sig att jag, efter guidning från en annan person på flygplatsen tidigare, var på fel ställe. Enda sättet att komma rätt var att gå ut och sedan in genom säkerhetskontrollen igen. Tack och lov för fast track. Passkontrollen lyste med sin frånvaro.

Etapp 6: Oslo - Tromsö - Longyearbyen, flyg ca 4 timmar

När man flyger med SAS är smoothien obligatorisk, den är ju förpackad i kartong från BillerudKorsnäs.
Det var en mulen dag med usel utsikt större delen av sträckan så jag ägnade tiden åt att läsa och sova. Ett litet fotoexperiment med Creative shot fick det också bli. Här ska ni få en hel svit av ett motiv:

I Tromsö fick alla kliva av planet och gå in på terminalen för att passera passkontrollen och sedan kliva på igen. Omständigt - ja. Största fördelen var att man fick röra på benen. Nackdelen var framförallt att man var tvungen att släpa med sig handbagaget. Nog finns det förmildrande omständigheter, men ändå.
Bilden kommer från inflygningen till Tromsö - helt enkelt en grå dag.

När vi närmade oss Svalbard klarnade det upp så vi fick ett magnifikt första intryck:
Longyearbyen ligger långt ifrån det mesta
Jag bor på ett ställe som heter Coal Miner's Cabin, i det gröna huset.
Tre nätter på samma ställe gör det värt att packa upp allting. Nu försöker jag att känna mig som hemma i mitt lilla krypin. Duschar och toaletter delas med övriga gäster i korridoren:

Utsikten från mitt rum. Två Svalbardspecifika fenomen kopplade till permafrosten framgår delvis av bilden.
1) Husen byggs ovanför marken. Pålarna syns egentligen inte, men syftet med det är iaf att hålla huset stabilt och då går det inte att t.ex. gjuta en grund.
2) Vatten- och avloppsrör ligger dragna ovanför marken, för att inte gå sönder. De är dessutom uppvärmda så att de även klarar av vintern. Nedgrävt hade det aldrig gått.

Efter installationen hade jag bokat in mig på en guidad tur runt Longyearbyen (och merparten av det totalt 4,5 mil långa vägnätet).

Svalbards mest fotograferade motiv:
Utsikten från berget nedanför gruva 7, den enda gruvan i Longyearbyen som är i drift just nu (producerar endast 70 000 ton kol/år).
Många hundar finns det. På vintern hundsläde och på sommaren hundfyrhjuling utan motor. De är sysselsatta året runt och bor alltid utomhus.
En av de coola grejerna här som man tyvärr inte får komma in och se med egna ögon är det globala fröförrådet. Här förvarar man fröer från hela världen för att kunna återfå utrotade arter senare. Förvaringen ligger atomsäkert långt ner i marken. Man har trott att det skulle dröja ett bra tag innan man behövde plocka ut någonting, men faktum är att man väldigt nyligen har plockat ut fröer och skickat till Syrien. Man behöver komma igång med matodlandet där.
Det gamla postkontoret:
Glaciärvattnet är betydligt brunare här än det tropiskt gröna i Mo i Rana
I december hade man den värsta stormen på 30 år på Svalbard. Elva hus förstördes och två människor omkom. Huset på bilden blev av med taket under stormen:
Där jag har varit hittills har jag sett att man inte har på sig skor inomhus. Som tur är finns det lånetofflor.
9 grader varmt och blåsigt. Kände mig orutinerad. Imorgon ska jag klä mig varmare än idag.

7 162 steg