Sju personer i en likadan liten båt som igår

Upp och hoppa, snabb frukost och utcheckning från Coal Miner’s Cabins – som nästan bara har svensk personal i receptionen (fem av de sex personer jag träffade)

Planenlig upphämtning kl 08:30. Vi blev endast sex personer plus guide på den här turen. Två norskor, ett finskt par, en svensk och en tysk (som pratade svenska efter att ha bott i Sverige och kunde läsa de ryska skyltarna eftersom han kunde det ryska alfabetet efter att ha vuxit upp i östra Tyskland). Guiden för dagen, Marcus, var visst inte norsk utan engelsman som pratade norska.

Sista påklädningen och sedan full fart ut.

Rätt så snart insåg vi att det var blåsigare än beräknat. Önskar att jag hade en vattentålig kamera med mig, men tyvärr inte. Det var bara att stoppa in kameran innanför kläderna och hålla i sig. Inga åkbilder idag.

Första stoppet var vid en fågelklippa. Här trivdes grisslorna, ser ut som små flygande pingviner. Andra fåglar som jag vet att vi har sett är stormfågel och lunnefågel, däremot inte helt säkert att jag har fått till de svenska namnen korrekt.

Det var en ganska skumpig tur när vi skulle korsa Isfjorden med vindar från tre håll. Först när vi närmade oss öns andra ryska bosättning, Pyramiden, blev det möjligt att plocka fram kameran igen. Från allra första början var detta en svensk plats. Namnet på platsen kommer av den pyramidliknande bergstoppen.

Spår av gruvdrift även här. Byn är typ övergiven sedan 1998, men inte helt och hållet. För att kunna säga att man har verksamhet och därmed slippa lämna tillbaka området till Norge (och därmed riva allt) finns det en bar. Man har även börjat med guidade turer, men vår båt var för liten så vi fick nöja oss med medhavd guide. Totalt sett är det fyra personer som är bofasta här, dessutom är det två personer som är här åtta månader om året. Förr var det över 1000 personer.

Det finns åtminstone två offentliga toaletter i Pyramiden, en bajamaja i hamnen och en toalett i baren. Skrotet bakom är en del av den pågående rivningen. Jag är lite osäker exakt på vad som rivs, men varje år lämnar två-tre båtar Pyramiden med skrot.

Från nästan vilken plats som helst i Pyramiden har man utsikt över Nordenskiöldbreen.

När vi tagit av oss flytdräkter och annan båtklädsel kunde vi ge oss ut på upptäcktsfärd. Inte fria promenader i omgivningarna som det ibland brukar vara utan förhållningsreglerna var ”inom synhåll”. Isbjörnsfaran är en realitet och vår guide var beväpnad. Förra sommaren hade en isbjörn tagit sig in i baren och härjat lite. Ingen kom till skada. Ryssarna har fått veta att man inte skjuter en isbjörn om det inte är absolut nödvändigt och de väntade. Som tur var gav sig isbjörnen iväg igen och alla klarade sig. Nervöst skulle man kunna tro.

Det är inte så lätt att kommunicera med omgivningen, men det finns iaf en telefon.

Det är en öde och övergiven plats, men väldigt tacksam att fotografera. Här kommer en Pyramiden-parad.

Och så lite blommor

Det är lite spektakulärt med gräs. Anledningen till att marken är bördig är för att man tagit dit jord från Ukraina för att kunna odla. De enda platserna med riktigt gräs på Svalbard är Pyramiden och Barentsburg.

Flaskhuset är en plats dit inte alla turister kommer. De ryska guiderna går inte riktigt så långt upp.

Världens förmodligen nordligaste fotbollsplan

Världens nordligaste Leninstaty

Lunch på bryggan (friluftstorrfoder) och sedan avfärd mot Nordenskiöldbreen. Ingen lång färd, men likaväl vågigt så det var bara att dra på sig alla kläderna igen.

Det finns en del motiv som man helt enkelt inte kan få för många bilder av. Glaciärer hör dit. Inne i fjorden gick det faktiskt att njuta av det vackra vädret. Vi såg även en kajakgrupp.

Återigen en guide som frågade om vi ville se isbjörn. Jaaaa. Min siste planerade utflykt och därmed sista chans. Kan det vara så att det ligger en isbjörn och dåsar i solen eller är det bara en vit klippa?

Guiden sa isbjörn, men den låg helt stilla och jag visste inte ens om jag tittade på rätt vita sak. Kan den inte bara röra på sig så att vi vet säkert. Vi väntade och väntade och började sedan förbereda för att åka tillbaka.

Plötsligt händer det…

Isbjörnen reser sig upp, tittar ut mot oss och lägger sig sedan ner igen. Ja, jag har sett isbjörn.

Båtresan tillbaka är nog bland det värsta jag varit med om i båtväg. Det var motvind och skulle bli blött oavsett om vi åkte snabbt eller långsamt. Guiden gasade på efter bästa förmåga. Det skumpade, tvärstoppade och duschades saltvatten i en dryg timme. Tack och lov satt jag inte längst fram. Det blev tillräckligt blött ändå. Kände mig alldeles mörbultad när vi kom iland.

Tillbaka i mitt nya hotellrum kunde konstateras att solen tagit rätt bra, trots solskyddsfaktor 30.

Nytt hotell, samma skoregler.

Efter dusch och middag stod valet mellan blogg, sömn eller en sista midnattssolspromenad. Jag valde det sista. Klockan var iofs inte riktigt midnatt, men gott och väl efter kl 22.

Longyearbyen i midnattssolens sken

I Longyearbyen finns…

… en jättestor brevlåda
… en brandstation
… en bilaffär och (minst) en mack/pump
… ett energiverk, den viktigaste anläggningen i byn eftersom det är den som ger värme och varmvatten
… ett statligt norskt kolföretag som inte tjänar lika mycket pengar på kol längre och därför gett sig in på fastighetsmarknaden
… en mataffär
Utsikt över Longyearbyen
Kvällens ren

Klockan är ca 22:30

20 398 steg (vilket är ungefär 3-4 000 mer än det borde vara men det skumpade ordentligt på båtturen hem och medtanke på hur mycket benen fick jobba för att parera och hur mörbultad jag kände mig efteråt så tycker jag att jag förtjänar stegen)