Evelinanilssons blogg

Vi avslutade Koh Tao med bad, promenad/klättring upp till en utsiktspunkt och en omgång minigolf. På ön hade de skruvat upp det där med uthyrning av vespor/moppar till turister ytterligare några snäpp. Här körde väldigt många omkring med crossmotorcyklar och fyrhjulingar med vett och hjälm långt från deras huvuden. Usch, känner mig som en gnällig surkärring, men jag har så svårt att förstå varför man släpper på allt bara för att man är utomlands. Har nog heller aldrig sett så stor andel turister som var omplåstrade med tejp, förband, bandage eller försedda med kryckor....

Nu har vi tagit oss norrut till Bang Saphan - här finns en ca 4 mil lång fin strand och ett tiotal små enkla bugalowanläggningar. Vi stannar totalt tre nätter på Sunrise Resort. Längs med stranden går en väg, men Emil kommenterade idag att "det inte körde förbi någon bil så ofta och inte heller någon moppe". Och det är helt sant, knappt någon turism och inte heller så många thailändare här. Kryckor och käppar är dock vanliga bland turisterna som finns - vi sänkte medelåldern på vårt hotell rejält... Det var riktigt blåsigt här när vi kom och lite småkyligt, temperaturen sjönk till och med under +20 på senkvällen... Nu har vinden lugnat ner sig och vi har haft en härlig stranddag idag, som blir den sista på en lång skön semester. Imorgon tar vi nog ett sista dopp i havet på fömiddagen innan vi sätter oss på tåget mot Bangkok. Där får vi se om demonstrationerna gör att vi hänger vid hotellpoolen i tre dagar eller vilka utflykter vi kan bege oss ut på!

Så tog vi oss till slut till ön Koh Tao. Båten visade sig vara en stor katamaran med "flygplanssäten" i rader med 2+4+4+2. När alla kommit på plats i båten, så gick personalen runt och delade ut kräkpåsar - började ana oråd... Efter max 5 min båtfärd började han som satt bakom Emil att kräkas med höga ljudeffekter till varje omgång och så höll han på i två timmar. Tyvärr började Malte också må dåligt ganska snart och även Emil fick en släng av sjösjukan. Runtomkring där vi satt var det minst en eller två på varje fyrsäte som mådde dåligt. Ser fram emot tillbakaresan...

Nu har vi bott fyra nätter på Seashell Resort ungefär i mitten av den längsta stranden Sairee Beach. Ett helt okej ställe med pooler, nära till stranden och nära till restauranger och affärer och så finns här ett dykcenter, som både jag och Magnus använt. Första hela dagen här så gjorde Magnus en scuba review och ett vanligt dyk. En scuba review är ett uppfräschningsdyk för dem som inte dykt på ett år eller så. Det är snart åtta år sedan vi dök senast, så det behövdes verkligen... Och dagen därpå var det min tur att göra samma dyk. Både vid Magnus och min dykdag så gick det rejäla vågor, vilket försvårade alla övningar som vi gjorde både på ytan och på några meters vattendjup. Men det var i alla fall roligt att prova på dykning igen!!

Igår tog vi en taxi över till stranden Aow Leuk på östra sidan av ön. Här gick det rejäla vågor, störst hittills på resan - omöjliga att stå upp i vid strandkanten och en liten bit ut blev man rejält översköljd om man inte var beredd när de kom. Malte utrustad med cyklop och en pappa och Emil utrustad med simglasögon och en mamma ville inte sluta bada i vågorna. Det var med skräckblandad förtjusning de mötte de enorma vågorna, men Emil sa flera gånger att det här var semesterns bästa dag! Stranden Aow Leuk var väldigt liten, med bara en resort och restaurang. Med noll täckning på telefonen så bestämde vi oss för att gå upp till huvudvägen i stället för att försöka jaga en taxi. Det var bara 1,5 km och trots en superbrant lång uppförsbacke, så var det inga klagomål från barnen, så vi fortsatte promenera in till huvudbyn Mae Haad. Där satte vi oss på ett café och åt bulle och chokladkakor - fick ny ork i benen och fortsatte strosa hemåt till hotellet. Klockan var egentligen middagstid, men eftersom vi alla var så mätta av kakorna, så blev vi aldrig sugna på att stanna till på någon restaurang. Som middag blev det hämtpizza på hotellrummet! Efter restaurangbesök tre gånger per dag i flera veckor var det faktiskt rätt skönt att äta "hemma". Jag kan hålla med barnen om att det var en mycket härlig dag, men det är svårt att urskilja den bästa dagen!!

Idag har vi bytt hotell till Sunshine Beach Resort på stranden Aow Chaloak längst i söder på ön. Vi har förvånats flera gången över att ön är mindre än vi trott innan. Stranden här är t ex mycket kortare (och smalare) än vi trodde. Vi stannar här i två nätter innan vi beger oss till fastlandet igen.

Det här med bilder har jag insett får bli något som jag kanske lägger till i efterhand när vi kommit hem och har en vanlig dator som man kan ladda över bilder till. Alla internetcaféer som fanns när vi reste för 5-15 år sedan är bortblåsta och ersatta med wifi på hotell och restauranger.

Hej så länge!!

Igår kväll skrev jag ett långt inlägg offline som skulle lägga in vid frukosten. På något sätt fipplade jag bort all text och fick inte fram den igen. Klantigt, och dessutom inte första gången det händer på den här resan. Nu sitter jag och skriver på en minibuss mellan Ranong och Chumpon. Vi är allmänt stressade över om vi kommer att hinna med sista båten ut till Koh Tao eller inte. Morgonens båt från Koh Phayam tog längre tid än beräknat och busschauffören hade ingen brådska iväg från Ranong. Vi trodde att vi skulle få 60 min i Chumpon för att ta oss till piren och köpa båtbiljetter, men nu har redan 45 min av dem ätits upp...

Sedan sist jag skrev så har vi varit några dagar i nationalparken Khao Sok och nu senast fem dagar på ön Koh Phayam. I Khao Sok gjorde vi lite egna promenader i djungelskogen där vi bland annat badade i floden och så stötte på ett gäng vilda apor. Aporna vi sett tidigare (på nära håll) har varit apor som levt gott på att tigga mat från turister. En dag gjorde vi en utflykt till en stor sjö som egentligen var en kraftverksdamm. Annorlunda att bygga en gigantisk damm i en nationalpark.... men så gjorde de här på 80-talet. Dammen var ofta runt 50 m djup och som djupast var den över 100 m. Jag vet inte hur stor den var, men det tog oss en timme att åka med båt från östra sidan till en vik i sydväst där vi stannade för lunch vid en flytande bungalow-by. Sedan åkte vi ytterligare en bit med båten innan vi gick iland och följde en stig i någon kilometer tills vi kom till en grotta. Grottan var 700 m lång, bitvis med 1,5 m vattendjup - inte så barnvänlig med andra ord. Medan övriga gruppen gick/kröp/simmade genom grottan så höll vi till vid grottmynningen och hade en skön stund då vi tog oss in en liten bit i grottan och badade i bäcken som rann ut ur berget.

Koh Phayam var en trevlig ö med en lång fin strand med potatismjölssand. Vi fick flera härliga stranddagar där barnen (och vi) lekte i de stora vågorna med surfbräda och body board. En dag lånade vi kajaker och paddlade på en tur. Och så hittade vi ett bageri där vi köpte brownies och cashewnötskakor ett par gånger - gott! Ön var mycket större än vad vi trodde och när vi kom dit visade det sig att det inte fanns någon annan taxi än vanlig moppe, vilket jag inte är helt förtjust i... Att ön var bilfri visste vi sedan innan, men jag trodde att det skulle finnas tuk-tuk (moppe med sidovagn där hela familjen med packning rymms) som det funnits på alla andra öar. Nåja, finns inget annat så är det bara att gilla läget. Det blev en moppe till packningen, en till Emil och mig och en till Magnus och Malte. Efter en kvarts moppetur med häftiga inbromsningar för gupp i den smala betongvägen och diverse lösdrivande hundar och turister, duckande för grenar från träd och ett krampaktigt tag i moppen när tjejen som körde verkade vilja visa att hon kunde köra lika snabbt som han som skjutsade vår packning så var vi så framme vid Frog Beach Resort där vi hade bokat två nätter. Det stället låg längst i norr vid den knappt 3 km långa stranden och efter de två första nätterna bytte vi till King Paradise Resort för att ha närmare till andra restauranger. Igår tog jag och Magnus var sin timmes massage på stranden. Härligt att ligga med utsikt över en fin lång strand och höra vågornas brus när man blir masserad. Det enda negativa med ön är att jag blev halvt uppäten av sandloppor som lämnar efter sig bett som kliar fruktansvärt. Ok, barnen och Magnus har också fått en del bett, men deras verkar inte klia lika mycket. Eller så är det bara jag som klagar mer... Tigerbalsam är min nya vän!

Skit också - missade båten till Koh Tao med max 5 min. Såg den glida ut från piren när vi kom fram... Hade bara busschauffören kört i tid från Ranong, så hade vi hunnit 😠
Så nu sitter vi på ett enkelt bungalow-hotell i väntan på morgondagens båt...

Ha det gott!!

Är nu på ön Kho Koh Khao strax norr om Kao Lak. En ö som vi läst och hört ska vara jättelugn och trevlig. Det är i och för sig rätt lugnt här, men det var ändå inte riktigt vad vi förväntade oss. Det är rätt så mycket charterturister (och hotell därefter) och minst hälften av dem är ryssar. Jag vill verkligen inte tycka illa om någon folkgrupp, men ryssar på resande fot har jag mycket svårt för - så buffliga och osympatiska. Vi hade bokat en natt i förväg på Kho Koh Khao Resort, där barnen fick bada av sig i hotellets tre pooler. Bytte sedan till RooPoo Guesthouse, som ligger i den lilla byn vid piren där det finns en del restauranger. Igår hyrde vi en egen tuk-tuk (typ moppe med sidvagn) som Magnus körde. Vi åkte ända upp till norra spetsen på ön (tog ca 50 minuter), där det var en lång fin strand. Tyvärr väldigt grumligt vatten här jämfört med öarna vi besökt hittills. Idag har vi gjort en heldagsutflykt med snorkling till Similian Islands - en fantastiskt fin liten ögrupp långt ute till havs, med klart vatten och mycket fisk. Kul att även Malte vågade sig på att titta på fisklivet under vattenytan!

Om vi backar till det senaste inlägget som jag skrev, så åkte vi alltså till Koh Jum efter Koh Lanta. Vi hade ringt och bokat två nätter på Woodland Lodge, men vi trivdes så bra så att det slutade med fem nätter. Så skönt att resa runt utan att ha spikat resschemat och hotellvalen i förväg, utan ha möjligheten att stanna längre/kortare utifrån hur man trivs. Woodland drevs av ett trevligt par - lugnt, avslappnat, fin lång strand, okej snorkling vid stranden, god mat, promenadavstånd till andra restauranger, trevlig liten by några kilometer bort och framförallt; grovt bröd och havregrynsgröt med kanel till frukost! Gott som omväxling till allt ljust rostbröd... Sista kvällen på Koh Jum firade vi nyårsafton - buffé på stranden, nyårsbrasa, rislyktor och fyrverkerier.

Därefter tog vi oss upp till Krabi och vidare ut till Railey - en halvö som består av fyra stränder och höga branta berg som skiljer dem åt. Bergen och klipporna ger en väldigt fin inramning till stränderna, men både jag och Magnus drabbades av något slags chocktillstånd när vi kom fram. Sååå mycket folk och båtar överallt - från lugnet på Koh Jum till Kanarieöarna på några timmar. Men vad hade vi trott egentligen? Med en strand som kallas en av världens vackraste, så är det ju inte underligt att många turister vill dit, inklusive oss?!? När chocken lagt sig efter första eftermiddagen, så hade vi en härlig dag med sol och bad på förmiddagen och klättring för Magnus och Emil på eftermiddagen. Avslutade tyvärr Railey med en mardrömsnatt när jag och Magnus åkte på matförgiftning/magsjuka. Efter att barnen ätit frukost åkte Malte också dit. Vid lunchtid skulle vi ta en long-tail-båt tillbaka till Krabi (45 min), lite halvnervöst hur vi skulle klara av det, men som tur var så gick det bra utan några missöden. Det blev en mycket händelselös eftermiddag/kväll på hotellrummet med tre slitna sjuklingar. Stackars Emil, tur att han är så snäll och foglig.

Morgonen därpå kände vi oss relativt återställda och gav oss iväg till Wat Tham Sua / Tigertemplet, där det finns en gigantisk Buddhastaty på en bergstopp. För att ta sig dit gäller det att fixa 1273 branta trappsteg uppför berget. Inte helt övertygade om att våra kroppar var redo för den utmaningen, började vi i alla fall trampa på uppför och efter en hel del svettande stod vi till slut på toppen. Emil helt för egen maskin och Malte med lite bärhjälp från en snäll pappa. Efter en del pustande på toppen var det bara nervägen kvar och den är ju nog så jobbig på sitt sätt. Magnus skrattar fortfarande åt Elvisbenen som jag fick när vi gick nerför en ungefär hälften så lång trappa i Ecuador. Men med många korta stopp gick det bra och Malte fixade hela vägen ner på egen hand - delvis gick trappstegen halvvägs upp på hans lår...

Dagen därefter tog vi en minibuss till västkusten norr om Phuket/Khao Lak och då blev det tre kräkstopp för Emil. Osäkert dock om han fick en lightversion av vår sjuka eller om det var åksjuka. Nu äntligen, 5 dygn efter sjukan bröt ut, så har aptiten kommit tillbaka för oss alla!

Imorgon lämnar vi Koh Kho Khao och åker till nationalparken Kao Sok för några dagars djungeläventyr!

God fortsättning på det nya året!

Efter en natt i staden Trang, så tog vi oss ner till den lilla ön Koh Bulon Leh. Vi hade bokat två nätter på Marina resort och fick en egen hydda en liten bit från stranden. Hyddorna var väldigt enkla, de stod på pålar ett par meter upp i luften och saknade helt fönsterglas, fönsterna bestod bara av öppna hål i väggen. Och golvet var gjort av träribbor med stora springor. Som tur var, så fanns ett rejält myggnät över den stora sängen. Efter den första promenaden längs stranden (där det låg massa döda träd och byggrester från bungalows som en storm/högvatten tagit) så var känslan att vi skulle nöja oss med de två nätterna vi bokat. Men efter en promenad upp till toppen av ön, där det låg en charmig by och till viken på andra sidan ön, där det lång några restauranger, så bestämde vi oss för att stanna en tredje natt. Under hyddan såg vi flera gånger ett gäng varaner - den längsta var ca 2,5 m lång. Sista kvällen kom Emil gråtande ut från toaletten, där det satt en stor spindel. Och jag förstår honom, den var en decimeter stor! Magnus flip-flop fick göra jobbet, så att vi alla kunde sova gott.

Lördag den 21/12 tog vi en speed boat till Koh Lanta. Resan skulle ta 2 timmar, men tog 4 timmar. Dels på grund av att speed-båten var ca 1 timme försenad och dels pga att det blåste kraftig motvind. Behöver jag säga att vi blev översköljda mer än en gång. Den första timmen när vi väntade på speed-båten, så satt vi 13 personer med packning i en long-tail-båt och väntade. Våra barn i underhöll med (hyfsat falska) julsånger!

Nu har vi firat jul på ett Koh Lanta, där det troligtvis har firats jul av fler svenskar än vad som bor i Sölvesborg...
Vi har bott på två olika ställen - 4 nätter på Lanta Palace Resort och så blev det 2 nätter på Blue Andaman Resort eftersom det blev fullt på det första. Ön Koh Lanta är ca 3 mil lång och har ungefär lika lång sandstrand längs västkusten. Den delas dock upp av stenpartier till 8-10 olika stränder. Vi har badat vid 5 av dem och känner oss inte så imponerade av stränderna och vattnet här. Tyvärr gör den steniga botten det i princip omöjligt att bada på en del ställen när det är lågvatten på morgonen och eftermiddagen och sanden är rätt så grovkornig och full med korallstenar och snäckskal som gör ont att gå på. Tyvärr rätt så mycket glasbitar också... Men det finns många små mysiga barer och restauranger längs med stränderna, där man kan ta en drink eller äta gott och se den fina solnedgången. Själva julafton firade vi med elefant ridning, skogs-/djungel-tur till vattenfall och grotta och god mat.

Emil har äntligen (ja, jag vet att det tog mig ca 25 år..) insett att det inte är så farligt att vara under vatten med huvudet och har blivit ett litet vattendjur som övar på att dyka, simma under vatten, flyta, hitta på nya simsätt m.m. Allt naturligtvis som tävlingar mot sig själv, där vi ska räkna sekunder, armtag etc. Malte däremot vägrar vara i vatten som han inte bottnar i utan sina armpuffar. Känns sådär att han litar mer på ett par Blixtenpuffar som håller på att gå sönder än vad han litar på sina föräldrar...

Imorgon bitti tar vi en båt till den, jämfört med Lanta, relativt oexploaterade ön Koh Jum.
Tyvärr blir det inte många bilder jag lyckas lägga upp här. Jag får jobba på det...

Ha det gott!

...står det i menyn på stället som vi bor på nu. Och det kanske är sant?!? Det är i alla fall en mycket fin lång strand med turkost vatten och utsikt mot flera andra små bergiga öar som stupar rakt ner i havet.

Inte helt oväntat så kom vi till flygplatsen i Bangkok alldeles för tidigt i onsdags. Men efter lite kall och trött väntan, så blev det glada miner när barnen fick se planet vi skulle åka med - coolt målat med en näbb på nosen.

I Trang möttes vi av en fuktig värme där 30 grader kändes mycket varmare än Bangkoks 33 grader. Hittade en minibuss som tog oss till havet (ca 1 tim) och en long tail båt som tog oss ut till Koh Muk, vilket kanske skulle tagit en halvtimme, men eftersom båtföraren inte vågade köra in till stranden på grund av vågorna, så fick vi runda ön igen och gå iland vid en pir. Därefter blev det mopptaxi över till rätt strand. Barnen tycker att det är lite konstigt att åka bil utan bilstol och moppe utan hjälm och det är ju sunda reflektioner!

Vi hade tre hela härliga dagar på Ko Muk, där det mesta handlade om solskyddsfaktor och lek med vågorna i havet. En dag tog vi moppetaxi till "pirsidan" av ön och gick hela vägen tillbaka. Stannade längs vägen för mellanmål och handlade lite i några små mataffärer. En annan dag hyrde vi en kajak och paddlade till Emerald cave där vi simmade 80 m genom en tunnel i berget och kom fram till en lagun omringad av stupande bergväggar. Häftigt ställe som man mycket väl kan förstå att piraterna använde för att gömma sina skatter i. Synd bara att vi var där med drygt hundra japaner...!

Söndag morgon tog vi en båt över till Koh Kradan, en liten ö utan någon inhemsk by - bara 7 mindre reporter längs den långa stranden. Vi bor på Reef Resort som har 16 rum runt en pool en hydda i mitten som är kombinerad reception och frukostmatsal. Längs stranden hänger flera hängmattor och ute i vattnet kan man snorkla och se massa fina fiskar. Även fast vi bor med pool här, vilket vi inte hade på Koh Muk, så konstaterade Emil att Koh Muk var bättre eftersom man kunde leka i vågorna där!

Emil har haft en släng feber och jag är förkyld, men vi har inget att klaga på - njuter av lugnet! Idag åker vi in till Trang på fastlandet. Sedan får vi se var vi styr kosan!

Nu har vi varit i Bangkok i drygt ett dygn och har packat väskorna för att flyga söderut till Trang imorgon. Vi har inte märkt av några demonstrationer (men har bara rört oss i kvarteren runt hotellet), förutom att hotellkillen vi pratade med om taxi till flygplatsen tyckte att vi skulle åka kl 06.30. Det skulle ta 40 min att köra och planet går kl 10, men han var rädd för att trafiken kunde påverkas av demonstrationerna, så därför behövde vi åka redan halv sju. Vi bestämde till slut kl 7, så att vi hinner äta frukost och slipper gå upp så tidigt...
Vi har tagit det rätt så lugnt här i Bangkok, har som sagt mest strosat i kvarteren runt hotellet. Det är nog många intryck som snurrar runt för barnen - trafiken, tåg som går på banor i luften, tiggare, annorlunda mat och massor med främmande människor som kommer fram och vill göra high give, klappa på huvudet/kinden eller pussa på pannan. Malte frågade idag hur långt det är till stranden, så det blir nog bra att flyga ner till övärlden imorgon. Då byter vi 32:a våningen på ett fint hotell med pool på 11:e våningen (vilken barnen gillat) mot en hydda på stranden! Hoppas på att killarna gillar att bada i havet också!!