Så tog vi oss till slut till ön Koh Tao. Båten visade sig vara en stor katamaran med "flygplanssäten" i rader med 2+4+4+2. När alla kommit på plats i båten, så gick personalen runt och delade ut kräkpåsar - började ana oråd... Efter max 5 min båtfärd började han som satt bakom Emil att kräkas med höga ljudeffekter till varje omgång och så höll han på i två timmar. Tyvärr började Malte också må dåligt ganska snart och även Emil fick en släng av sjösjukan. Runtomkring där vi satt var det minst en eller två på varje fyrsäte som mådde dåligt. Ser fram emot tillbakaresan...

Nu har vi bott fyra nätter på Seashell Resort ungefär i mitten av den längsta stranden Sairee Beach. Ett helt okej ställe med pooler, nära till stranden och nära till restauranger och affärer och så finns här ett dykcenter, som både jag och Magnus använt. Första hela dagen här så gjorde Magnus en scuba review och ett vanligt dyk. En scuba review är ett uppfräschningsdyk för dem som inte dykt på ett år eller så. Det är snart åtta år sedan vi dök senast, så det behövdes verkligen... Och dagen därpå var det min tur att göra samma dyk. Både vid Magnus och min dykdag så gick det rejäla vågor, vilket försvårade alla övningar som vi gjorde både på ytan och på några meters vattendjup. Men det var i alla fall roligt att prova på dykning igen!!

Igår tog vi en taxi över till stranden Aow Leuk på östra sidan av ön. Här gick det rejäla vågor, störst hittills på resan - omöjliga att stå upp i vid strandkanten och en liten bit ut blev man rejält översköljd om man inte var beredd när de kom. Malte utrustad med cyklop och en pappa och Emil utrustad med simglasögon och en mamma ville inte sluta bada i vågorna. Det var med skräckblandad förtjusning de mötte de enorma vågorna, men Emil sa flera gånger att det här var semesterns bästa dag! Stranden Aow Leuk var väldigt liten, med bara en resort och restaurang. Med noll täckning på telefonen så bestämde vi oss för att gå upp till huvudvägen i stället för att försöka jaga en taxi. Det var bara 1,5 km och trots en superbrant lång uppförsbacke, så var det inga klagomål från barnen, så vi fortsatte promenera in till huvudbyn Mae Haad. Där satte vi oss på ett café och åt bulle och chokladkakor - fick ny ork i benen och fortsatte strosa hemåt till hotellet. Klockan var egentligen middagstid, men eftersom vi alla var så mätta av kakorna, så blev vi aldrig sugna på att stanna till på någon restaurang. Som middag blev det hämtpizza på hotellrummet! Efter restaurangbesök tre gånger per dag i flera veckor var det faktiskt rätt skönt att äta "hemma". Jag kan hålla med barnen om att det var en mycket härlig dag, men det är svårt att urskilja den bästa dagen!!

Idag har vi bytt hotell till Sunshine Beach Resort på stranden Aow Chaloak längst i söder på ön. Vi har förvånats flera gången över att ön är mindre än vi trott innan. Stranden här är t ex mycket kortare (och smalare) än vi trodde. Vi stannar här i två nätter innan vi beger oss till fastlandet igen.

Det här med bilder har jag insett får bli något som jag kanske lägger till i efterhand när vi kommit hem och har en vanlig dator som man kan ladda över bilder till. Alla internetcaféer som fanns när vi reste för 5-15 år sedan är bortblåsta och ersatta med wifi på hotell och restauranger.

Hej så länge!!