Dachwits blogg

Fallskärm, isklättring/vandring, bungyjump, hästridning/klättring
En väldigt händelserik vecka kan man lugnt säga.. men men får väl starta från början.

Fallskärmshoppning;
Detta gjorde vi i Franz Josef, samma kväll som vi kom dit. Det började med att vi skulle gå till fallskärmsstället för att kolla vädet och möjlighet att hoppa dagem efter, slutade med att vi satt på ett plan 15000 fot uppe i luften där Frida blev utkastad, jag fortsatte sedan upp till 18000 när det var mim tur att falla.
Över en minut av fritt fall och sen ca 7 minuter av kontrollerat fall, som vi fick vara med och styra.
1000 gånger bättre än Liseberg!

Isklättring;
Upp tidigt på morgonen för att ta mig ner till helikopterplattorna. Eftersom att glaciären har dragit sig tillbaka väldigt mycket under de senaste åren så kan man nu inte längre gå upp till den utan måste åka helikopter, inget att klaga på direkt.
Väl uppe på gaciären fick vi full utrustning med isbroddar och isyxa.
Klättringen bestod av flera olika glaciärväggar, med olika svårighetsgrader, som vi fick lära oss att klättra och träna in den rätta tekniken. Mot slutet fick vi som ville testa en vägg med överhäng, det slutade med att jag och två kanadensiska klättrare tävlade om vem som kunde komma högst. Jag vann.
Vandring;
Under tiden jag var uppe på glaciären och lekte passade frida på att gå en av vandringsturerna som gick längs med glaciären. Hon fick dock aldrig gå på själva glaciären vilket var synd. Men jag tror nog att hon Var nöjd ändå med spektakulära vyer och fantastisk natur.

Bungyjump;
Högsta bungyjump plattformen i NZ med sina 134 meter över marken. Ca 40 minuter utanför centrala Queenstown finns det en stor kabinbana uppspänd mellan två berg, detta är då Nevis Bungy. Man får åka ut i en liten korgaktig sak ut till den stora platfomen som hänger i mitten, väl där blir man fastspänd och sedan tvingad till att hoppa rakt ut 134 meter över stenarna på botten av dalen.
Bland det häftigaste och läskigaste jag gjort, fallskärm var ingenting emot det här.

Hästridning; Jag, Frida, tog en fulldag ridning i Queenstowns fantastiska omgivning medans David var och klättrade. I turen ingick 2,5h ridning på förmiddagen, en stor hamburgare med pommes och sen 3h ridning på eftermiddagen. Det var små grupper och mycket frihet så jag var otroligt nöjd. Fick för första gången galoppera själv utan någon ledare som red före, väldigt häftig känsla. Landskapet var som sagt helt otroligt. Större delen av turen red vi i en delvis uttorkad flodbädd och hästarna vadade vant genom floden där det behövdes. Hästarna var underbara, solen strålade och jag hade en toppendag.

Medans Frida red så passade jag på att klättra lite i bergen, jag var ensam med en intruktör så jag fick mycket gjort och det kändes bra att vara tillbaka på väggen igen.

Efter två nättet i Dunedin och en natt i fängelset i Christchurch sitter vi nu på flygplatsen och väntar på att få gå ombord vårat flyg till Fiji.

Nu är vi i Nelson, vår andra stad på den södra ön. Igår tog vi färjan över till Picton, en liten turiststad. Resan tog tre timmar och var väldigt smidig, man checkade in allt stort bagage och fick hämta ut det på bagageband som på flygplatser när man kom fram. Vi ville egentligen ta en buss vidare direkt men eftersom bussbolaget var så otydligt så förstod vi inte att bussen väntade tills färjan kom så vi stannade en natt i Picton. Det var en ganska tråkig stad så blev en dag med solande. Vi bodde på ett väldigt litet hostel med en ganska excentrisk (lite läskig) ägare.

Idag blev det Subway till lunch innan vi hoppade på bussen vidare till Nelson. Här är det trevligt, solen skiner och jag har fått shoppa lite till. Är så svårt att låta bli när det är rea överallt!

Imorgon blir det 10h bussresa till Franz Josef. Där blir det massor med aktiviteter. Fallskärmshoppning, träffa kiwifåglar, isklättring för David och gå på glaciär för mig.
Jag är så nervös, men ska bli otroligt häftigt!

Wellington
Igår tog vi bussen till Wellington där vi är nu.
Lite småfrälst av denna stad måste jag säga, storstadskänsla men samtidigt väldigt avslappnad och härlig.
Om jag inte hade gillat Göteborg så mycket så hade jag nog flyttat hit asså.
Vi bor på en parralellgata till den stora mat/bar gatan, hur mycket mat som helst, förstår inte hur allt kan gå runt riktigt. Sen typ 5 minuter flipflop/ ont efter vandring promenad (inte så snabbt) ligger havet och en lång hamnpromenad full av konstiga och coola skulpturer och streetart.
Började dagen med att gå en guidad tur(gratis) runt staden, guiderna var två unga tjejer som bor på samma hostel så de visade oss det som vi tycker är intressant, typ barer, shopping och mat bland annat.
Vid slutet av turen träffade vi på två killar som delade ut gratis skraplotter, jag, frida och en av guidera vann 7 dollar var så vi var väldigt glada. Men gladast var nog en av tjejerna i gruppen som vann 125 dollar! Sjuk tur!
Nu till en till andledning att jag vill flytta till Wellington, idag till lunch åt jag den godaste hamburgaren jag har ätit i hela mitt liv.. Så perfekt på alla sett och vis, perfekt stark, perfekt söt, perfekt såsig, perfekt bacon. Så krispig, så mjuk, så saftig.. skulle kunna hålla på i evigheter.
För er som tittar på How I Met Your Mother så förstår jag nu hur Marshall kände.
Efter en magisk lunch som delvis betalades med lottovinsterna var det dags för att gå ner shoppinggatan. Hittills så var det ju mest jag som hadeköpt saker så nu var det fridas tur.
Efter några timmar och många affärer blev resultatet i alla fall bra. Frida hittade sin "dröm" bikini för halva priset av det hon hade räknat med, det blev även två par jeansshorts för en billig peng.
Efter shoppingen gick vi till ett av de stora kända museerna här i stan, med gratis inträde. Sjukt stort med allt mellan blåvalar i taket till jättebläckfiskar till dinosaurier till urinvånare till konst.
För att bidra lite till att hålla museet gratis så köpte jag en bok i souvenirshopen, The Hobbit såklart.
Nu efter en god indiskt måltid hemkörd till hostelet ligger vi på rummet och samlat energi för att gå ut igen, är nämligen 2 drinkar för 1 ikväll på en av barerna i närheten.

Helt. Super. Mega. Ultra. Slut. Det är vad vi är nu. Kan citera en annan av kämparna som efter många timmar och mycket tvivel kom fram till slutet på vandringen, "Innan vi började gå trodde jag det här skulle bli det häftigaste jag gjort, nu tror jag snarare det är det värsta jag gjort."
Jag vet verkligen inte om jag skulle rekomendera den här vandringen vi gjort idag. Visst var det otroliga vyer, vackra sjöar och aktiva vulkaner men man orkade knappt kolla på dom eftersom det enda man kunde fokusera på var att andas och sätta ena foten framför den andra. Iaf jag. Kanske var det tre veckors förkylning som satt sina spår på kroppen, men jag har nog aldrig känt mig så svag i hela mitt liv. Redan efter 1,5h trodde jag att mina ben skulle svika mig då vi kämpade oss upp för Devil's staircase.
För att ge er en bild av hur det var kan jag säga att vi gick vandringen på 6,5h, och den var 19km lång. Min bror springer för fasen 21km på 1,5h.
Jag vet inte vad som var värst, alla branta uppförsbackar i början och mitten eller de tre timmarna i slutet med oupphörliga nedförsbackar. Låren bara darrade och jag var helt säker på att om jag stannade skulle jag falla ihop.

Nog med gnäll för nu. Vädret kunde inte ha varit bättre. Vi (jag) hade byltat på oss rejält då prognosen hade sagt ca -1 på morgonen, men solen strålade hela dagen och vi gick vandringen i t-shirt. En sak som var lite kul var att man blev lite bekant med alla de andra som gick vandringen, vilket var väldigt många. Då alla tog pauser var 10-30m gick man förbi varandra otaliga gånger under vandringen. Tillslut kändes det som om man kände varandra. Annars var det ganska många sammanbitna miner och jag är otroligt imponerad över alla äldre som gick turen.

Landskapet runt oss bestod av flera aktiva vulkaner, varav den senaste hade utbrott 2012. Då och då dök de upp skyltar om att man befann sig på farligt område och skulle ta så korta raster som möjligt. På ett ställe kom det massvis med rök ur marken (bilder finns) vilket kändes både obehagligt och häftigt.

Under alla dessa timmar vi kämpade kom jag fram till en rad punkter över saker jag var väldigt glad över, de kommer här:

●Jag tog mina vandringskängor och inte mina joggingskor (de hade blivit helt förstörda av stenarna och sanden)
●Jag tog mjukisbyxor och inte jeans
●Vi gick inte upp de 3h tur och retur på Mount Doom (otroligt brant och nästan i början på hela vandringen)
●Solen sken
●Vi hade med choklad (nog viktigaste punkten)
●Vi gick inte i flipflop (hur dum kan man vara?)

Nu ligger vi på rummet och funderar på om det är värt att stanna här resten av resan för att slippa gå med ryggsäckarna till bussen imorgon. Träningsvärken kommer vara brutal. Får se om någon (jag, min tur) orkar laga middag ikväll, tveksamt.

En sista rekomendation till er som funderar på att gå Tongariro Alpine Crossing, fundera lite till innan ni bestämmer er.

Fredag gick vi upp tidigt och tog bussen till Rotorua. Resan tog totalt 8 timmar med ett smidigt stopp mitt i för lunch i Auckland. Tredje gången vi var där nu.
Rotorua är känt för sina varma källor, och för att hela staden stinker ruttna ägg. Väldigt obehagligt och vi hann inte riktigt vänja oss under de två dagarna vi var där så när jag vaknade efter första natten trodde jag först att det var någon som spytt i korridoren, trevligt.

Precis bredvid vårt hostel fanns en park där man GRATIS kunde få kolla på små vattenpölar som det steg ångor ifrån, istället för att betala massor och åka en buss för att kolla på stora vattenpölar med ånga. Iofs fick vi då inte bada i ruttna ägg-vatten men vi var inte överdrivet ledsna över detta.

Det var väldigt varmt när vi var där så trots lite liquid sunshine (etablerat uttryck här) så var det behagligt att promenera runt i stan utan jacka. Vi gick och köpte lite mat, kollade på de stängda affärerna och såg fram emot morgondagen. Då var det nämligen dags för.... FYLKE!

Vi började lördagen med lite shopping, eller ja iaf David. Två linnen, en keps och ett par solglasögon fick han ihop, och jag hittade inget! Deprimerande.

Sen efter en god lunch på en tom thairestaurang gick vi och satte oss och väntade på bussen till Hobbiton movie set. Förutom att jag hade panik över att vi inte fått någon typ av bekräftelse på bokningen, och alltså absolut behövde gå in till turist informationen och ringa Hobbiton så gick allt smidigt. Och just det, vi hade prickat in enda dagen under veckan med prognosen regn, jippie. Men iklädda flipflop, shorts och regnjackor satte vi oss på bussen med de andra LOTR-nördarna för den en timme långa färden. (LOTR är en förkortning för Lord of the Rings om någon inte vet detta. Ni hade inte fått komma in på Hobbiton-området.)

När vi kom fram strålade solen genom en spricka i de mörka molnen, och hade vi inte sån tur att vi bara träffades av några ynka droppar under hela turen.
Turen gick mest ut på att alla skulle fotas framför alla 44 hobbithålorna, även om vi fick veta lite rolig fakta om inspelningarna och framför allt hur excentrisk Peter Jackson verkar vara. Två exempel som båda omfattar löv var att han lät plantera massor med äppelträd i Fylke även om böckerna beskriver plommonträd. Sen anställde han en person från området till att plocka av alla blad och äpplen och limma på plommonblad och plommon istället. Det andra exemplet var att till den stora konstgjorda eken på Bilbos hus råkade någon beställa 200'000 gula nylonblad istället för 200'000 gröna. Det är lugnt sa Jackson och anställde några personer att hänga från kranar och efter de limmat på löven måla dem gröna med sprejfärg. Roligt jobb.

Efter att ha tagit massor med bilder avslutaded turen på the Green dragon, puben i byn. Där fick alla en gratis öl eller äppelcider. Ingen av dem var goda. Cidern här smakar öl!

Utan att ha hittat något i souvenirshopen förutom varsin glass hoppade vi sen på bussen tillbaka till Rotorua, åt middag, kollade på Harry Potter 2 och somnade.

Upp tidigt för att ta bussen vidare, ingen rast och ingen vila. Här ska det upplevas!

När vi klev av bussen 7 timmar senare var vi i National Park Village som ligger i anslutning till Tongariro National Park. Och det är här jag nu ligger i min säng och skriver. Byn är så liten att vår guidebok inte hade en karta över den och busschauffören fick förklara hur vi skulle komma till vårt hostel. De har inte någon mataffär vilket vi som tur var kollat upp så vi hade laddat upp med konserver och pasta.

Att vi har åkt hit beror på att vandringsleden Tongariro Alpine crossing ska vara den bästa i Nya Zeeland, och en av de bästa i världen, dagslånga vandringsleden. Så imorgon ska vi dra på oss alla kläder vi har med oss, tydligen är det ca -1 grad där uppe på morgonen, och sen promenera i 8 timmar. Tornandes över oss kommer vi ha den aktiva vulkanen som i LOTR-filmerna är Mount Doom. Finns tydligen ett slags trafikljus när man närmar sig vulkanen. Är det grönt kan man gå, är det gult ska man vara försiktig och är det rött vänder man och springer. Inget att oroa sig för.

Hostelet här är det minst fräscha vi bott på, men då alla dorms var fulla så fick vi ta ett eget rum för första gången på resan vilket är skönt som omväxling. Det har annars inte varit några problem att dela rum med andra resande. Vi har lämnat våra värdesaker på rummen och aldrig oroat oss.

Nu börjar klockan bli mycket, iaf om man ska upp vid 6 imorgon och vandra, så vi har dragit oss tillbaka på vårt lilla rum. Ser fram emot dagen imorgon, lovar att ta massor med bilder. Godnatt!

Så här kommer lite om hur mina dagar var. Måndag solade och läste jag hela dagen, tisdag var det molnigt så då gick jag promenaden bort till den stora affären och handlade mat inför resan på fredagen.

På onsdag var jag som sagt med och dök ute på båten. Första dyket var sådär, det var lite kul att simma bakom David och hans kurskamrater och se hur mycket problem med flytkraften vissa hade, men annars var det inte så mycket att se. Andra dyket var bättre. Efter att ha varit med på två av övningarna gruppen skulle göra (fylla masken och sen tömma den samt släppa regulatorn, hitta den och sen fortsätta andas) fick jag simma iväg själv med en av instruktörerna och kolla runt. Det gick väldigt bra och det kändes som om allt satt i sen jag dök senast.

På torsdagen var det dock väldigt mycket bättre dyk.
Som David nämnt så blev jag erbjuden att göra ett djupdyk till vraket. Open water dykare, som David och jag är, får egentligen bara dyka till 18m, men för att bli Advanced Open water dykare måste du göra ett djupdyk med en instruktör vilket var vad jag fick chansen att göra på vraket. Det var det bästa dyket jag gjort! Vraket var ett 113m långt krigsskepp som 2007 sänktes kontrollerat för att folk skulle dyka på det. Alla möbler, kanoner och annat togs bort för att göra det ofarligt att dyka på och det sänktes till 30m djup.
Vi fick simma runt längs sidorna på skeppet, in i styrhytten genom ett hål i taket, ned för en trappa och genom korridorerna inne i skeppet. Vi fick kolla in på toaletterna och det kändes verkligen som om man var på Titanic. Överallt var det fullt med fiskar och häftiga växter. Som mest var jag nere på 29,9m djup, så nära 30!

Andra dyket gjorde jag på samma ställe som David gjorde sitt första på den dagen, men jag dök med de andra dykarna som var med på båten. Det var ett häftigt dyk med många fiskar. Jag såg också tre muränor, en scorpion fish och flera rockor.

På kvällen firade vi med Davids kurskamrater på en bar i närheten av vårt hostel. På happy hour kostade en öl eller ett stort glas vin 30kr styck och sen dök vår dykledare upp (inte helt nykter) och bjöd på drinkar. En väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Detta sammanfattar denna veckan ganska bra tycker jag. Började min dykkurs i måndags med teori, 7 timmar med att kolla på fantastiskt fängslande dvder och svara på frågor. Vi var sex stycken i min grupp, 3 svenskar( med mig), en dansk, en engelsman och en kiwi. Kan ju säga att alla låg på bordet och halvsov vid dagens slut.

Dag 2 av dykkursen.
Idag fick vi äntligen hoppa i vattnet, eller ja.. 2,5 m djupa bassängen. Men var sjukt taggad på att få börja "dyka" ändå. Vi fick göra allt från att bara andas under vattnet och kontrollera djup till att tömma cyklop(under vatten).
Som straff om man gjorde fel på något blev man skyldig instruktörerna varsin öl. Allt gick ganska felfritt med bara en eller två ölböter och alla av oss blev godkända på att dyka i bassäng.
Idag fick vi också göra det fruktade teoriprovet, 49/50 rätt så det var ju inte direkt det svåraste provet jag har gjort i mitt liv.
När jag kom hem var det fortarande liquid sunshine så något mer äventyr blev det inte.

Onsdag.
Idag var dagen med stort D (dykning), idag skulle vi egentligen ha gått i från stranden ner på djupare vatten men pga dåligt väder med mycket vågor och regn som förstörde sikten under vatten åkte vi ut med deras dykbåt istället. Inget negativt för mig som har längtat efter att åka båt. Som bonus fick vi se en flock lekande delfiner, så vi blev nöjda med att det inte blev stranddyk.

Dyk 1; med båten på svaj var det dags att hoppa i vattnet. Nu var det mest fokusering på att komma ner till 8 meter (botten) och lyckas hålla sig där samtdigt som vi simmade runt, det var faktist svårare än vad det låter, fick höra från Frida som simmade längst bak att det var mycket upp och ner och hit och dit, men fick till slut ganska bra koll på det.
Vi simmade runt i en dryg halvtimme och fick se några fiskar och väldigt mycket tång.

Dyk 2; ett misslyckat dyk, för min del i alla fall.
Efter 5 minuter med konstant försök att tryckutjämna i mitt vänstra öra, 2 meter i från botten, fick jag ge upp och klättra upp på båten igen utan att ha fått göra några av övningarna som skulle ha gjorts. Så det sög ju ganska mycket. Ska eventuellt få dyka tre dyk imorgon i stället för att kompensera så hoppas att det kommer gå bättre imorgon.
Med ganska dålig sikt var inte Frida heller så överlycklig över sitt dyk.

Torsdag.
Idag blev det också båtdyk, lite bättre väder så inte lika mycket vågor och regn.
Efter ca 45 minuter båttur stannade vi vid ett av de stora vraken som ligger här i Paihia. Vraket ligger på 30 meters djup så vi i dykkursen fick inte dyka där. Det fick däremot Frida! Mer om detta äventyr i "Fridas perspektiv".
När frida och de andra djupdykarna hade kommit upp var det dags för oss nybörjare att hoppa i vattnet.

Dyk 3; moment of truth för mig. Allt gick jättebra, med det förbättrade vädret blev också sikten under vattnet väldigt mycket bättre. Det var fiskar överallt som simmade så nära att man kunde ta på dem. Bland det häftigaste jag har varit med om tror jag.
Efter 40 minuter på botten fick resten av gruppen klättra upp på båten medans jag och instruktören dök ner till bottnen igen för att ta igen för mitt misslyckade dyk igår.
Han lyckades leta upp en muräna som han matade med krossad sjöborre. Efter det dyket var jag ikapp med resten i min grupp så det kändes väldigt skönt.

Dyk 4; sista och det som skulle vara det enklaste dyket blev nästan lika misslyckat som dyk 2. Nu var det dock höger öra som krånglade sig. Intruktören, skjysst som han är, sa att jag skulle få göra den sista övningen på lite grundare djup och ändå få mitt cert. Mitt i övningen släpper som tur var trycket på mitt öra och jag kan fullfölja resten av dyket och kolla på alla balla fiskar!

När vi kom upp var vi äntligen certifierade dykare och nu redo för en ny värld under vatten.

Ingen av oss har varit så överdrivet sugen på att skriva plus att det har varit några ganska händelselösa dagar nu men ni där hemma kanske ändå vill veta att vi lever och vad vi gör så här kommer en sammanfattning av dagarna som gått.
I fredags så gjorde vi inte särskilt mycket, vädret var lite lurigt så ena stunden var det strålande sol och nästa kom det regn. Vi ägnade dagen åt kortspel, schack (vilket vi båda var pinsamt dåliga på) och kollade på film. På kvällen så skulle vi äta buffé (potatis, ris och köttgryta) på en restaurang någonstans i närheten. De skulle komma ich plocka upp oss vid 19 och sen hade vi planer på att kanske gå hem efteråt. De planerna fick vi dock lägga ner när det visade sig att restaurangen låg ca 15 min bilväg bort. När vi kom dit insåg vi varför de åkte runt för att hämta upp kunder, vi var nämligen de enda där. De hade en enorm matsal högt upp på en kulle mef fantastisk utsikt över dalen genom stora panoramafönster. Och där vid hörnbordet, närmast fönsterna, satt vi helt själva och åt vår köttgryta. Kanske inte det mest romantiska men i alla fall bättre än nudlar. Sen blev det även en öl för David och en cider för mig, Lion Red är nu Davids favorit öl från NZ. Efter att fått skjuts tillbaka till hostelet slappade vi lite innan vi gick och la oss.

Nästa dag skulle vi vidare till Paihia. Bussen gick vid kvart i 12 så vi hade inte så bråttom upp på morgonen. Vi gick ned en sväng till raftingstället och använde deras gratis wifi, åt nudlar till lunch och spelade ett till parti schack (fortfarande lika dåliga). Vid ca 11 fick vi skjuts bort till busstationen vid grottorna. Där hann vi med en glass innan vi skulle på bussen. Alla är så otroligt trevliga här, när vi kommer till bussen säger chauffören "Och ni måste vara Frida och David, er har jag inte sett förut!"

Bussresan tog ca 8 h totalt, men då var vi 1,5 timme i Auckland där vi åt lunch på en restaurang vid busstationen. Enorma portioner med fish and chips och kyckling med ris. Gott!

När vi kom upp till Paihia var det ca 10 min promenad till vårt hostel som ligger vara några minuter från stranden. Det gör iofs hela Paihia som nästan bara består av en väg längs med stranden och några tvärgator.

Hostelet är väl det minst fina vi bott på hittills, rummen är ganska trånga, det är dåligt med duschar och toaletter, men det funkar. Köket är fräscht, ägaren kommer ihåg ens namn när man kommer till receptionen och wifi är gratis.

Vi ägnade kvällen åt att slappa och äta våra nudlar. Sen var det dags att sova. Första natten sov jag i ett female only rum eftersom mixrummet var fullt. Det var hemskt! Två personer i rummet snarkade, den ena högre än någon jag hört någonsin! Det var helt sjukt! Så när jag fick byta rum dagen efter var jag väldigt nöjd.

Igår (söndag) var det varmt! Ca 25 grader. Vi började dagen med att promenera runt lite i Paihia, gick till dykstället där David nu är och gör sin Open water kurs och sen gick vi till närmsta stora mataffär som låg 30 min promenad bort. Det var riktigt varmt så vi gick i shorts och bar överkropp/bikini. Vi hade smörjt in oss så gott vi kunde, vi hade bara solskyddsfaktor 15 så hela vägen gick vi och nojade oss över att vi skullebränna oss. Vi insåg att vi inte skulle vikja göra den promenaden så ofta så vi tänkte att vi skulle handla ganska mycket. Det innebar dock tunga kassar på vägen hem. Vi (jag) funderade på att lifta men då skulle såklart David citera mig med att man får bättre bränna när man rör på sig. Så det blev en rejäl promenad med vikter i solen. Sen gick vi oss la oss på stranden, nu insmorda i spf 30 som vi köpt. Det blåste ganska mycket vilket var väldigt skönt men det gjorde att vågorna var stora så det var inte jättelockande att bada. Tråkigt för David som ville snorkla. (När han väl gjorde det var det tydligen 30cm sikt och inga fiskar)
När vi tröttnat på att sola insåg vi att vi glömt köpa chips (panik) så vi gick till den mellandyra affären ca 15 min bort. Sen såg David på Expendables och jag läste töntiga skvallertidningar.

Vi hann även med att boka lite mer grejer på vår resa, på fredag åker vi till Rotorua där det finns varma källor och sen på lördag blir det..... Fylke!
Efter filmen märkte vi att vi var i stort behov av choklad så då gick vi till den dyra affären 3 min bort och köpte det.

Till middag blev det pasta och köttfärssås, skönt med omväxling. Det blev även två lunchlådor så David kan ta med till dykkursen. Vi är dåliga på att vara uppe sent så vid ca 22 gick vi och la oss. Iofs så skulle David upp tidigt så det var väl lika bra.

Nu sitter jag på stranden i full storm och skriver. Jag är helt ensam och det är inte särskilt varmt men då och då tittar solen fram så det är skönt. Det ska eventuellt regna de kommande dagarna så känner att jag får passa på att sola lite när det är uppehåll. David är som sagt på sin dykkurs nu. Det är han och tre andra killar och när vi såg dem lite snabbt gissade vi att de kunde vara svenskar. På onsdag och torsdag ska jag med och dyka då jag ska göra en refresher course. Ska bli väldigt kul:) Efter flera timmar i det kalla vattnet i Waitomo grottorna kommer vilken vattentemperatur som helst att kännas skön.
David slutar runt 16 så fram tills dess kommer väl jag ligga på stranden om det är uppehåll. Annars ska det tydligen finnas några fina promenader här runt så kanske går på upptäcktsfärd. Svåra beslut att ta.

Nu ska jag bara slappa, hålla tummarna för sol och kanske börja läsa i boken jag har med mig. En helt vanlig backpackerdag helt enkelt. Cheers!

Bussresan till Waitomo gick väldigt smidigt och bra. Vi hade en trevlig chaufför som berättade om Nya Zeeland, Auckland och Waitomo på vägen. Waitomo är en liten håla ute på landet som enbart blivit känt för att det där ligger ett enormt grottsystem som är upplyst av lysmaskar (mer exakt bioluminiserande spindeldjur) vilket tydligen skulle vara helt fantastiskt.

Vi kliver av vid Waitomo township vilket består av, helt seriöst, ingenting. Dom har inte ens en mataffär.
Vi har kollat upp och vet att vi har ca 20 minuter promenad med våra ryggsäckar tillbaka längs vägen för att komma till vårt hostel och även om solen skiner så duggar det lite. Då ropar en man från en av bilarna parkerade bredvid oss och frågar vart vi ska. Det visar sig att han är ägaren till vårt hostel som precis släppt av två personer som skulle med bussen därifrån och vi kan bara slänga in väskorna i bilen och hoppa in. Ännu bättre blir det när det visar sig att raftingturen vi bokat inte avgår från grottornas visistors center 25 min promenad bort utan från tvärs över vägen från hostelet.

Vi checkar in och får reda på att våra rum kommer bli klara om en stund så vi lämnar våra grejer i receptionen och går för att kolla på hostelet. Det ligger som en liten bondgård på landet och bredvid huset finns två hagar. I den ena går två kalvar, en get, ett får, en överviktig minigris (galt) och en hjort som tydligen bott där i 11 år sen den förlöstes med kejsatsnitt ur sin mamma som blivit skjuten under jakt. I den andra hagen gick tre hästar och mamma minigris med sina fem kultingar. Alltså mini minigrisar! Så otroligt söta, och man fick klappa dom = överlycklig Frida.
Hostelet har även en pool och en tennisbana.

När vi fått våra rum la vi oss ute i hängmattorna för att slappna av lite. Solen sken och det var helt undetbart. Tills vi insåg att solen var väldigt mycket starkare än vi trott och att vi på ca 30 min bränt oss ganska rejält. Men men, nu vet vi det.

Efter lite lunch så gick vi bort till raftingstället för att ge oss ut på vår fem timmar långa tur. Vi hade självklart valt den dyraste, längsta och mest extrema turen som fanns. Vad annars? Efter en kort presentation (vi var 8 deltagare och två guider) blev vi utrustade med våtdräkter, vätdräktsstrumpor, stövlar, balaklavor till oss med långt hår, hjälmar och klätterselar. Sen åkte vi i en minibuss upp bland kullarna och stannade på en liten grusväg. Ca 10 m upp längs vägen fanns fyra rep där vi skulle träna samt en liten metallplattform och ett hål. Inget stort staket, grindar eller någonting, bara ett 35m djupt hål där vi skulle fira ner oss själva.

Om jag ska beskriva hålet så är det nog lättast att kalla det ett timglas, och jag överdriver inte när jag säger att jag starkt tvivlade på om jag skulle komma igenom hålet som var på mitten. Det var högst 1m i diamater och det var kolsvart mörker du firade dig ned i, även om vi hade pannlamporKan redan nu säga att den här turen var ingenting för dig mamma, ibland undrade jag själv vad i hela fridens namn jag gjorde där.

Dum som jag var erbjöd jag mig att vara först med att fira ned mig genom timglaset, och jag kan säga att 35m är långt när du ska ner i ett svart hål. Sen fick jag då även sitta längst nere i mörkret och vänta på att alla de andra skulle komma ner. Som tur var hade vi taket fullt med blågröna lysmaskar att titta på, helt fantastiskt!

Jag ska inte gå igenom hela turen etapp för etapp för er men kan ge en sammanfattning av vad vi gjorde. Den innehöll linbaneåkning genom kolsvart mörker endast upplyst av lysmaskarna, hoppa med en uppblåsbar ring från ca 3m ner i 10 gradigt vatten, vada, krypa, klättra och simma genom detta kalla vatten i ca 3 timmar, krypa genom hål så små att jag trodde vi skulle fastna, klättra uppför vattenfall med ingen säkring förutom ledarna som hjälpte oss. Det var helt otroligt! Bland det häftigaste jag gjort i mitt liv.

Turen slutar med att vi klättrar upp ur ett litet hål mitt ute i skogen, inte heller här fanns det några dom helst avspärrningar även om jag aldrig någonsin skulle gett mig ner där själv. Det fanns inga som helst markeringar utan ledarna fick guida oss genom grottsystemets alla gångar. Sen gick vi på en liten smal stig genom skogen i ca 10 min tills vi kom tillbaka till där vi började och fick skjuts tillbaka i minibilen. Sen tog vi en varm dusch, fick gratis soppa ochkollade på bilderna ledarna tagit under turen. Vi köpte dessa bilderna för ett rimligt pris så ni kan få se när vi kommer hem.

Sen gick vi tillbaka till hostelet, kl var ca 20 och vi tänkte göra lite middag. Istället råkade vi lägga oss i sängarna och sen kom vi inte upp igen. Vi var uppe vid halv 11 och borstade tänderna och tog av oss kläderna men sen var det raka vägen ner i sängen igen, helt slut var vi.

Så det här inlägget ligger jag och skriver nu på morgonen efter, eftersom klockan är för lite för att jag ska kunna gå upp och David ändå sover.
Idag har vi ingenting planerat utan vi får se vad som händer, det är ju ändå Alla hjärtans dag!

Även fast Auckland inte kändes som en jätterolig stad så kände vi ändå att vi var tvugna att ge det en chans. Så efter vår fantastiska frukost bestående av nudlar för David och en konservburk frukt för mig så gjorde vi oss i ordning och gick ut. Vi ägnade dagen åt att bara gå runt och kolla i affärer. Nya Zeeland är till stor del befolkat av asiater så det var fullt av asiatiska restauranger överallt. Annars kan man nog lättast beskriva staden som backig! Huvudgatan Queen street var någorlunda platt men på var sin sidan tornade sig tvärgatorna upp och det var ett rejält träningspass att gå runt i staden. Tydligen var alla dessa kullar aktiva vulkaner vilket kändes sådär att veta.
Vi förstod aldrig riktigt vad man skulle göra i Auckland som backpacker. Det enda vi hittade att göra var att shoppa lite vilket kanske inte är den optimala backpacker-aktiviteten. Annars var sängarna på hostelet väldigt lockande, de har vi i alla fall varit bra på att använda. Trots att det är 12 timmars tidsskillnad så har vi lyckats programmera oss till att tycka att det är perfekt att somna vid 20... Vilket betyder att jag vaknar klarvaken vid 5 och David sover som en stock till kl 10. Kul för honom...
Kvällen spenderades med film (Thor 2), chips och cola vilket var ett bra avslut på Auckland. Sen var det bara att packa ihop allting för att kunna gå upp vid 6 och ta bussen vidare mot nya äventyr!