Bussresan till Waitomo gick väldigt smidigt och bra. Vi hade en trevlig chaufför som berättade om Nya Zeeland, Auckland och Waitomo på vägen. Waitomo är en liten håla ute på landet som enbart blivit känt för att det där ligger ett enormt grottsystem som är upplyst av lysmaskar (mer exakt bioluminiserande spindeldjur) vilket tydligen skulle vara helt fantastiskt.

Vi kliver av vid Waitomo township vilket består av, helt seriöst, ingenting. Dom har inte ens en mataffär.
Vi har kollat upp och vet att vi har ca 20 minuter promenad med våra ryggsäckar tillbaka längs vägen för att komma till vårt hostel och även om solen skiner så duggar det lite. Då ropar en man från en av bilarna parkerade bredvid oss och frågar vart vi ska. Det visar sig att han är ägaren till vårt hostel som precis släppt av två personer som skulle med bussen därifrån och vi kan bara slänga in väskorna i bilen och hoppa in. Ännu bättre blir det när det visar sig att raftingturen vi bokat inte avgår från grottornas visistors center 25 min promenad bort utan från tvärs över vägen från hostelet.

Vi checkar in och får reda på att våra rum kommer bli klara om en stund så vi lämnar våra grejer i receptionen och går för att kolla på hostelet. Det ligger som en liten bondgård på landet och bredvid huset finns två hagar. I den ena går två kalvar, en get, ett får, en överviktig minigris (galt) och en hjort som tydligen bott där i 11 år sen den förlöstes med kejsatsnitt ur sin mamma som blivit skjuten under jakt. I den andra hagen gick tre hästar och mamma minigris med sina fem kultingar. Alltså mini minigrisar! Så otroligt söta, och man fick klappa dom = överlycklig Frida.
Hostelet har även en pool och en tennisbana.

När vi fått våra rum la vi oss ute i hängmattorna för att slappna av lite. Solen sken och det var helt undetbart. Tills vi insåg att solen var väldigt mycket starkare än vi trott och att vi på ca 30 min bränt oss ganska rejält. Men men, nu vet vi det.

Efter lite lunch så gick vi bort till raftingstället för att ge oss ut på vår fem timmar långa tur. Vi hade självklart valt den dyraste, längsta och mest extrema turen som fanns. Vad annars? Efter en kort presentation (vi var 8 deltagare och två guider) blev vi utrustade med våtdräkter, vätdräktsstrumpor, stövlar, balaklavor till oss med långt hår, hjälmar och klätterselar. Sen åkte vi i en minibuss upp bland kullarna och stannade på en liten grusväg. Ca 10 m upp längs vägen fanns fyra rep där vi skulle träna samt en liten metallplattform och ett hål. Inget stort staket, grindar eller någonting, bara ett 35m djupt hål där vi skulle fira ner oss själva.

Om jag ska beskriva hålet så är det nog lättast att kalla det ett timglas, och jag överdriver inte när jag säger att jag starkt tvivlade på om jag skulle komma igenom hålet som var på mitten. Det var högst 1m i diamater och det var kolsvart mörker du firade dig ned i, även om vi hade pannlamporKan redan nu säga att den här turen var ingenting för dig mamma, ibland undrade jag själv vad i hela fridens namn jag gjorde där.

Dum som jag var erbjöd jag mig att vara först med att fira ned mig genom timglaset, och jag kan säga att 35m är långt när du ska ner i ett svart hål. Sen fick jag då även sitta längst nere i mörkret och vänta på att alla de andra skulle komma ner. Som tur var hade vi taket fullt med blågröna lysmaskar att titta på, helt fantastiskt!

Jag ska inte gå igenom hela turen etapp för etapp för er men kan ge en sammanfattning av vad vi gjorde. Den innehöll linbaneåkning genom kolsvart mörker endast upplyst av lysmaskarna, hoppa med en uppblåsbar ring från ca 3m ner i 10 gradigt vatten, vada, krypa, klättra och simma genom detta kalla vatten i ca 3 timmar, krypa genom hål så små att jag trodde vi skulle fastna, klättra uppför vattenfall med ingen säkring förutom ledarna som hjälpte oss. Det var helt otroligt! Bland det häftigaste jag gjort i mitt liv.

Turen slutar med att vi klättrar upp ur ett litet hål mitt ute i skogen, inte heller här fanns det några dom helst avspärrningar även om jag aldrig någonsin skulle gett mig ner där själv. Det fanns inga som helst markeringar utan ledarna fick guida oss genom grottsystemets alla gångar. Sen gick vi på en liten smal stig genom skogen i ca 10 min tills vi kom tillbaka till där vi började och fick skjuts tillbaka i minibilen. Sen tog vi en varm dusch, fick gratis soppa ochkollade på bilderna ledarna tagit under turen. Vi köpte dessa bilderna för ett rimligt pris så ni kan få se när vi kommer hem.

Sen gick vi tillbaka till hostelet, kl var ca 20 och vi tänkte göra lite middag. Istället råkade vi lägga oss i sängarna och sen kom vi inte upp igen. Vi var uppe vid halv 11 och borstade tänderna och tog av oss kläderna men sen var det raka vägen ner i sängen igen, helt slut var vi.

Så det här inlägget ligger jag och skriver nu på morgonen efter, eftersom klockan är för lite för att jag ska kunna gå upp och David ändå sover.
Idag har vi ingenting planerat utan vi får se vad som händer, det är ju ändå Alla hjärtans dag!