Måndag 30 April 2007
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
Gränspasseringen från Bolivia till Peru gick väldigt smärtfritt jämfört med tidigare erfarenheter. Lite ifyllande av papper och stämplar hit och dit så var det klart. De ville ha 10 dollar per buss men chauffören sa att de är studenter och har inga pengar du får 10 dollar för alla tre bussarna och det gick de med på.
Sedan kom vi fram till Puno som ligger vackert vid Titicacasjön men visade sig vara en ganska sliten och smutsig stad. Dagen därpå besökte vi vassöarna och såg hur de levde där. Om man jämför med de fattiga som bor på landsbygden levde de här nog ett ganska behaglit liv, det är väl vi turister som är den största inkomstkällan nu.
Resdag till Cusco och uppladdning för Inkaleden. Cusco är den finaste staden hittills vi besökt, här trivdes jag. Fina gränder, fontäner, hus och torg. Gjorde en vandring till San Cristobal och fick en vy över staden.
Blev upphämtade kl 8 utanför hotellet för färd mot startplatsen för Inkaleden. Vi började med en stadig lunch som bärarna hade dukat upp åt oss. 3-rätters med bl a fyllda avocadohalvor till förrätt. De lagade en fantastisk mat åt oss på hela vandringen med tanke på de enkla förhållande de hade. Vi var 33 st som gick och de hade alltid maten färdig till oss samtidigt och den var varm. Upplägget och smaken var i restaurangklass till och med bättre.
Första dagen var det ganska behaglig vandring och guiderna var imponerade av oss fast de tyckte vi gick lite för fort. Vi fick vänta in bärarna i 45 minuter vid lägerplatsen. Men det var första dagen det.
Andra dagen är ju den tuffaste med en stigning från 3000 m till 4200 m. Det var vackra vyer och mycket flåsande men vi klarade det. För egen del var flåset det värsta, var orolig att benen skulle ta stryk men det kände jag inget av. Trodde jag skulle få ont i knäna nedför men kände ingenting. Kanske tack vare bra på fötterna.
När det gick uppför höll bärarna med sina gigantiska packningar jämna steg med oss men när det sen gick utför försvann de. Efter en härlig middag och en uppfriskande tvätt i en iskall bäck gick vi och la oss.
Tredje dagen började bra tufft den med, blev lite som en chock trodde att är bara dag två klar är det värsta gjort, men det var mycket uppför igen. Men efter lunchen blev det mer utför än uppför. Och bärarna ja de drog förbi oss efer en timme sen såg vi dem inte mer. Väl framme på övernattningsstället fanns det restaurang med förfriskningar så vi firade med en öl. Sedan dukades det upp en riktig festbuffé i vårt mattält, och vi fick en svängom med bärarna till gitarr och panflöjt.
Fjärde dagen väcktes vi 03.45 för att hinna äta och sen stå i kö en halv timme innan de släppte in oss mot Machu Picchu det var avprickning igen. Nu var det många som hade bråttom det var rena F1-loppet för att inte solen skulle hinna att gå upp. Men när vi som tog det lite lugnare kom fram hade ingen sol visat sig. Så den klassiska soluppgången uteblev men efter en stund sprack himlen upp och det blev sol i Machu Picchu. Vilket ställe vi gick runt där i flera timmar först en guidad visning sen på egen hand. Ville nästan inte gå därifrån. Men till slut var vi tvungna för att hinna med tåget tillbaka till Cusco.
Tyvärr hade vi bara en hotellnatt kvar i Cusco så vi lämnade stan följande morgon för att åka vidare till Nasca. Det blev en bushcamp på vägen. Under tiden matlaget fixade till kvällsmat promenerade några av oss in till närmsta by där vi blev inbjudna av några småkillar att kicka boll med dem. Lite uppståndelse väckte vi nog eftersom det är nog inte så vanlit att morsor ställer sig på gatan och spelar boll där.
I Nasca bodde vi på en camping med pool så det blev ju rena lyxsemestern. Det blev en flygtur över de gigantiska Nascalinjerna. 2 nätter tillbringades här och 2 nätter på en liknande camping i Ica. Där var det jeep safari i öknen med sanboarding men det stod jag över. På väg mor Lima stannade vi till och åkte ut till Ballestas-öarna och såg pelikaner, pingviner, sjölejon och massa olika fåglar. Det luktade inte blommor precis där ute.
Några dar kvar i Lima innan hemfärd. Vi gick mest och drog benen efter oss och handlade slut på de pengar vi hade kvar. Sedvanlig avskedsfest hade vi givetvis.
Detta är bara en liten del av vad jag har varit med om på de här 5,5 veckorna och det kommer nog att ta lång tid att smälta. Men det var en underbar resa inget jag ångrar en sekund.
Sedan kom vi fram till Puno som ligger vackert vid Titicacasjön men visade sig vara en ganska sliten och smutsig stad. Dagen därpå besökte vi vassöarna och såg hur de levde där. Om man jämför med de fattiga som bor på landsbygden levde de här nog ett ganska behaglit liv, det är väl vi turister som är den största inkomstkällan nu.
Resdag till Cusco och uppladdning för Inkaleden. Cusco är den finaste staden hittills vi besökt, här trivdes jag. Fina gränder, fontäner, hus och torg. Gjorde en vandring till San Cristobal och fick en vy över staden.
Blev upphämtade kl 8 utanför hotellet för färd mot startplatsen för Inkaleden. Vi började med en stadig lunch som bärarna hade dukat upp åt oss. 3-rätters med bl a fyllda avocadohalvor till förrätt. De lagade en fantastisk mat åt oss på hela vandringen med tanke på de enkla förhållande de hade. Vi var 33 st som gick och de hade alltid maten färdig till oss samtidigt och den var varm. Upplägget och smaken var i restaurangklass till och med bättre.
Första dagen var det ganska behaglig vandring och guiderna var imponerade av oss fast de tyckte vi gick lite för fort. Vi fick vänta in bärarna i 45 minuter vid lägerplatsen. Men det var första dagen det.
Andra dagen är ju den tuffaste med en stigning från 3000 m till 4200 m. Det var vackra vyer och mycket flåsande men vi klarade det. För egen del var flåset det värsta, var orolig att benen skulle ta stryk men det kände jag inget av. Trodde jag skulle få ont i knäna nedför men kände ingenting. Kanske tack vare bra på fötterna.
När det gick uppför höll bärarna med sina gigantiska packningar jämna steg med oss men när det sen gick utför försvann de. Efter en härlig middag och en uppfriskande tvätt i en iskall bäck gick vi och la oss.
Tredje dagen började bra tufft den med, blev lite som en chock trodde att är bara dag två klar är det värsta gjort, men det var mycket uppför igen. Men efter lunchen blev det mer utför än uppför. Och bärarna ja de drog förbi oss efer en timme sen såg vi dem inte mer. Väl framme på övernattningsstället fanns det restaurang med förfriskningar så vi firade med en öl. Sedan dukades det upp en riktig festbuffé i vårt mattält, och vi fick en svängom med bärarna till gitarr och panflöjt.
Fjärde dagen väcktes vi 03.45 för att hinna äta och sen stå i kö en halv timme innan de släppte in oss mot Machu Picchu det var avprickning igen. Nu var det många som hade bråttom det var rena F1-loppet för att inte solen skulle hinna att gå upp. Men när vi som tog det lite lugnare kom fram hade ingen sol visat sig. Så den klassiska soluppgången uteblev men efter en stund sprack himlen upp och det blev sol i Machu Picchu. Vilket ställe vi gick runt där i flera timmar först en guidad visning sen på egen hand. Ville nästan inte gå därifrån. Men till slut var vi tvungna för att hinna med tåget tillbaka till Cusco.
Tyvärr hade vi bara en hotellnatt kvar i Cusco så vi lämnade stan följande morgon för att åka vidare till Nasca. Det blev en bushcamp på vägen. Under tiden matlaget fixade till kvällsmat promenerade några av oss in till närmsta by där vi blev inbjudna av några småkillar att kicka boll med dem. Lite uppståndelse väckte vi nog eftersom det är nog inte så vanlit att morsor ställer sig på gatan och spelar boll där.
I Nasca bodde vi på en camping med pool så det blev ju rena lyxsemestern. Det blev en flygtur över de gigantiska Nascalinjerna. 2 nätter tillbringades här och 2 nätter på en liknande camping i Ica. Där var det jeep safari i öknen med sanboarding men det stod jag över. På väg mor Lima stannade vi till och åkte ut till Ballestas-öarna och såg pelikaner, pingviner, sjölejon och massa olika fåglar. Det luktade inte blommor precis där ute.
Några dar kvar i Lima innan hemfärd. Vi gick mest och drog benen efter oss och handlade slut på de pengar vi hade kvar. Sedvanlig avskedsfest hade vi givetvis.
Detta är bara en liten del av vad jag har varit med om på de här 5,5 veckorna och det kommer nog att ta lång tid att smälta. Men det var en underbar resa inget jag ångrar en sekund.
Fredag 13 April 2007
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
Nu har jag tillbringat 2 dagar i Cobacabana vid Titikakasjon i Bolivia.
Det ar Madonnan i denna by som gett namnet at den kanda stranden i Brasilien.
Igar gjorde vi ett genrep infor Inkaleden. Tog en battur ut till Solon och vandrade i 4,5 timme pa 3800-4000m hojd. Det kandes helt ok faktiskt sa jag har nog aklimatiserat mig far man hoppas. Efterat badade vi i Titikakasjon det var nog bara en 16-17 grader men uppfriskande.
Senare idag aker vi vidare till Puno i Peru och kommer att besoka vassoarna.
sedan blir det Cuzco och Inkaleden.
Det ar Madonnan i denna by som gett namnet at den kanda stranden i Brasilien.
Igar gjorde vi ett genrep infor Inkaleden. Tog en battur ut till Solon och vandrade i 4,5 timme pa 3800-4000m hojd. Det kandes helt ok faktiskt sa jag har nog aklimatiserat mig far man hoppas. Efterat badade vi i Titikakasjon det var nog bara en 16-17 grader men uppfriskande.
Senare idag aker vi vidare till Puno i Peru och kommer att besoka vassoarna.
sedan blir det Cuzco och Inkaleden.
Tisdag 10 April 2007
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
Resan genom Argentina var mest en transportstracka. Det var for backigt att kora direkt till Bolivia den vagen. Vi overnattade en natt i buschen. Sen kom vi till den Bolivianska gransen och da borjade cirkusen. De Argentinska och Bolivianska lastbilschaufforerna hade slagit sig ihop och blokerat gransen sa vi kunde inte kora igenom. Efter ca 4 timmars vantan slappte de och vi kunde kora igenom, val over pa andra sidan gransen tog vi ut pengar for att sedan fortsatta. Vi kommer ca 500 meter da ar det stopp igen vara killar gar fram och kollar vad som hant. Joda da ar det strejk igen nu ar det bolivianska chaufforer som stallt nagra lastbilar pa tvaren sa vi far snallt sitta kvar i bussarna och vanta. Tre timmar senare har de fatt igenom sina krav och vi kan aka vidare.
Vagen till Tupiza ar en av de samre sa vi tejpar runt bakdorren och oppnar takluckorna for det dammar sa fruktansvart. Det ar halv strorm i bussen sa vi far sitta och trangas i den framre halvan av bussen.
Val framme i Tupiza kan vi ta en skon dusch och sova i sangar.
Tupiza ar en liten och inte sa turistexploaterad stad det kanns som det ar det akta livet vi far se och inga forsaljare som springer och jagar oss. Det ar marknader overallt och man kan kopa allt.
Nasta resa blir till Potosi och det ar en annu varre vag. Samma damm och skumpiga fard. 10 mil tar 10 timmar. Men val framme i Potosi blir vi inkvarterade pa hotell med skona sangar och dusch. Dagen darpa aker vi en tur till silvergruvorna dar de arbetar under oerhort daliga forhallande. Som synd ar ar det pask sa de ar lediga och vi far inte se nar de arbetar men nagra har foljt med och visar oss hur det kan ga till.
Nu ar jag i La Paz och har mest relaxat och smahandlat lite. Forts foljer...
Vagen till Tupiza ar en av de samre sa vi tejpar runt bakdorren och oppnar takluckorna for det dammar sa fruktansvart. Det ar halv strorm i bussen sa vi far sitta och trangas i den framre halvan av bussen.
Val framme i Tupiza kan vi ta en skon dusch och sova i sangar.
Tupiza ar en liten och inte sa turistexploaterad stad det kanns som det ar det akta livet vi far se och inga forsaljare som springer och jagar oss. Det ar marknader overallt och man kan kopa allt.
Nasta resa blir till Potosi och det ar en annu varre vag. Samma damm och skumpiga fard. 10 mil tar 10 timmar. Men val framme i Potosi blir vi inkvarterade pa hotell med skona sangar och dusch. Dagen darpa aker vi en tur till silvergruvorna dar de arbetar under oerhort daliga forhallande. Som synd ar ar det pask sa de ar lediga och vi far inte se nar de arbetar men nagra har foljt med och visar oss hur det kan ga till.
Nu ar jag i La Paz och har mest relaxat och smahandlat lite. Forts foljer...
Måndag 2 April 2007
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
Nu har jag varit pa resande fot ett tag utan att skriva en enda bokstav har. Men det ar sa fullt upp hela tiden sa man hinner inte med.
Jag landade i Santiago den 24/3 och bodde pa ett hotell vid Plaza de Armas mitt i stan. Fick lara kanna en del av de andra resenarerna. Tva dagar senare hamtades vi upp av de rosa bussarna som tog oss till Reñaca en lite ort vid Viña del Mar. Besokte Valparaiso och fick en bussfard ingen glommer ju mer vi skrattade ju varre korde han men nar en av oss borjade appladera da ville nagra kliva av. Vi hamnade vid slutstationen vid ett bussgarage men de ordnade sa att vi kom tillbaka igen. Vagarna ar ganska slingriga och pa stupkanter sa det var nastan varre an Liseberg.
Sen har vi bushcampat och haft nagra resdagar. Varit i Calama och nu ar jag i San Pedro i Atacamaoknen. Besokt saltoken och badat i varma kallor. Blev hamtade kl 4.00 och blev korda upp till 4 300 m hojd, solen hade annu inte gatt upp se det var minus 5 i luften men plus 35 i kallorna, men sa fort solen gick upp blev det varmt igen.
Ikvall blir det en tur till manlandskap for att se solnedgangen. Och imorgon aker vi till Aregntina.
Ha de
Jag landade i Santiago den 24/3 och bodde pa ett hotell vid Plaza de Armas mitt i stan. Fick lara kanna en del av de andra resenarerna. Tva dagar senare hamtades vi upp av de rosa bussarna som tog oss till Reñaca en lite ort vid Viña del Mar. Besokte Valparaiso och fick en bussfard ingen glommer ju mer vi skrattade ju varre korde han men nar en av oss borjade appladera da ville nagra kliva av. Vi hamnade vid slutstationen vid ett bussgarage men de ordnade sa att vi kom tillbaka igen. Vagarna ar ganska slingriga och pa stupkanter sa det var nastan varre an Liseberg.
Sen har vi bushcampat och haft nagra resdagar. Varit i Calama och nu ar jag i San Pedro i Atacamaoknen. Besokt saltoken och badat i varma kallor. Blev hamtade kl 4.00 och blev korda upp till 4 300 m hojd, solen hade annu inte gatt upp se det var minus 5 i luften men plus 35 i kallorna, men sa fort solen gick upp blev det varmt igen.
Ikvall blir det en tur till manlandskap for att se solnedgangen. Och imorgon aker vi till Aregntina.
Ha de
Fredag 16 Mars 2007
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
Om en vecka nu sitter jag förhoppningsvis i planet på väg mot Chile.
Har varit inne i något slags koma läge de senaste veckorna har inte fått något ur händerna, hjärna har jobbat för högtryck får inte glömma packa med det eller köpa det. Men vad har hänt......ingenting.
Vaknade med ett ryck halv tre i morse och kom på att nu MÅSTE jag ta tag i det här. Sagt och gjort i eftermiddag tog jag vägen ner till köpcentrat för att inhandla diverse prylar.
Det blev en resefön, strömadapter, elladdare till Ipoden, en cd-skiva slank ner och så kom jag till klädinköpen. Har kommit fram till att ett par zip-off byxor kan vara praktiskt att ha för Inkaleden bl a. De enda som jag hittade hade även en annan funktion förutom att användas som shorts,3/4 och hellånga byxor de gick också att tälta i. Hade det varit dragsko längst ner kunde jag haft de som sovsäck också.
Efter detta nederlag vet jag inte vad jag tänkte på när jag började att prova badkläder. Att se denna flammiga lättmjölksblå kropp i lysrörsljus kan ju få vem som helst att lämna in. Det blev inget inköp där heller även om det inte var något större fel på kläderna.
Ska en sväng till Göteborg i morgon så nu ska jag mentalt förbereda mig för denna strapats och hoppas komma hem med de grejor jag inte lyckades med idag.
Nu är det helg och sen jobbar jag bara tre dagar till, är ledig på torsdag och på fredag morgon bär det av till Stockholm. Har inte berättat för så många att jag skall åka men det har spridit sig ändå. Föräldrar till barnens kompisar, lärare och olika bekanta kommer fram och säger "har hört att du ska ut och resa". Sen får jag berätta och alla tycker att det är en kanongrej. Att jag är modig som vågar och att jag åker utan att känna någon i ressällskapet.
Det är kul att höra för det är med lite blandade känslor som jag lämnar barnen hemma, men jag vet att de har det bra när jag är borta.
Ha det så bra allihop, hör av mig nästa gång när jag kommit fram. :-)
Har varit inne i något slags koma läge de senaste veckorna har inte fått något ur händerna, hjärna har jobbat för högtryck får inte glömma packa med det eller köpa det. Men vad har hänt......ingenting.
Vaknade med ett ryck halv tre i morse och kom på att nu MÅSTE jag ta tag i det här. Sagt och gjort i eftermiddag tog jag vägen ner till köpcentrat för att inhandla diverse prylar.
Det blev en resefön, strömadapter, elladdare till Ipoden, en cd-skiva slank ner och så kom jag till klädinköpen. Har kommit fram till att ett par zip-off byxor kan vara praktiskt att ha för Inkaleden bl a. De enda som jag hittade hade även en annan funktion förutom att användas som shorts,3/4 och hellånga byxor de gick också att tälta i. Hade det varit dragsko längst ner kunde jag haft de som sovsäck också.
Efter detta nederlag vet jag inte vad jag tänkte på när jag började att prova badkläder. Att se denna flammiga lättmjölksblå kropp i lysrörsljus kan ju få vem som helst att lämna in. Det blev inget inköp där heller även om det inte var något större fel på kläderna.
Ska en sväng till Göteborg i morgon så nu ska jag mentalt förbereda mig för denna strapats och hoppas komma hem med de grejor jag inte lyckades med idag.
Nu är det helg och sen jobbar jag bara tre dagar till, är ledig på torsdag och på fredag morgon bär det av till Stockholm. Har inte berättat för så många att jag skall åka men det har spridit sig ändå. Föräldrar till barnens kompisar, lärare och olika bekanta kommer fram och säger "har hört att du ska ut och resa". Sen får jag berätta och alla tycker att det är en kanongrej. Att jag är modig som vågar och att jag åker utan att känna någon i ressällskapet.
Det är kul att höra för det är med lite blandade känslor som jag lämnar barnen hemma, men jag vet att de har det bra när jag är borta.
Ha det så bra allihop, hör av mig nästa gång när jag kommit fram. :-)
Söndag 28 Januari 2007
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
Nu är det knappt två månader kvar tills jag åker. Resan är betald, försäkring ordnad och 4-dagarsvandringen av Inkaleden är bokad. Det är väl vaccinationen som står på tur härnäst.
Vi flyger från Arlanda den 23/3 och är framme i Santiago de Chile den 24/3. Kommer att hålla oss där i några dagar för att se oss om och komma iordning med bussen bl a. Sen drar vi norrut igenom vindalar och öknar. Upp i Anderna mot Bolivia och Potosi, Titicacasjön och La Paz. Det är här som man kan börja att känna av höjden (ca 4200 m), har aldrig varit på sådana höjder så det ska bli spännande. Dricka cocate ska tydligen vara bra. Hoppas bara man inte blir dålig, av höjdsjuka alltså.
Därefter blir det höjdpunkternas höjdpunkt Machu Picchu och vandringen dit. Det är också en grej som man känner sig lite sådär inför "tänk om jag inte fixar det". Men är man som jag en seg liten jävel så ska jag nog kunna bita ihop.
Vi kommer att ligga i tält på vägen dit och på den höjden sjunker tempen till nollstrecket på nätterna, då blir det kallt om lilla nosen. Överlever jag de strapatserna väntar en efter vad jag hört ganska avslappnande avslutning på resan i och runt Lima innan hemfärd den 29/4.
Detta är lite av vad jag kommer att vara med om, hela programmet finns på http://www.rosabussarna.com under Sydamerika, Chile-Peru.
Vi flyger från Arlanda den 23/3 och är framme i Santiago de Chile den 24/3. Kommer att hålla oss där i några dagar för att se oss om och komma iordning med bussen bl a. Sen drar vi norrut igenom vindalar och öknar. Upp i Anderna mot Bolivia och Potosi, Titicacasjön och La Paz. Det är här som man kan börja att känna av höjden (ca 4200 m), har aldrig varit på sådana höjder så det ska bli spännande. Dricka cocate ska tydligen vara bra. Hoppas bara man inte blir dålig, av höjdsjuka alltså.
Därefter blir det höjdpunkternas höjdpunkt Machu Picchu och vandringen dit. Det är också en grej som man känner sig lite sådär inför "tänk om jag inte fixar det". Men är man som jag en seg liten jävel så ska jag nog kunna bita ihop.
Vi kommer att ligga i tält på vägen dit och på den höjden sjunker tempen till nollstrecket på nätterna, då blir det kallt om lilla nosen. Överlever jag de strapatserna väntar en efter vad jag hört ganska avslappnande avslutning på resan i och runt Lima innan hemfärd den 29/4.
Detta är lite av vad jag kommer att vara med om, hela programmet finns på http://www.rosabussarna.com under Sydamerika, Chile-Peru.
Söndag 29 Oktober 2006
Resealbum: Sydamerika med Rosa Buss
En dröm jag har haft sedan länge är att besöka Macchu Pichu och nu i veckan har jag betalat in handpenningen för resan. Det är faktiskt först sedan jag blev medlem här på sidan som jag har vågat ta det slutgiltiga steget. Här har jag sett, läst och frågat olika personer och blivit övertygad om att göra slag i saken. Tackar alla ingen nämnd ingen glömd för tips och råd.
Resan ska bli av i mars-apr och är med Rosa bussarna, vi startar i Santiago Chile fortsätter till Argentina, Bolivia och slutar i Peru. Denna turen tar 5,5 veckor.
Just nu snurrar tusen tankar i huvudet men det sjunker nog in efter ett tag. Nu har det som så länge varit en dröm blivit så verkligt och nära. Har ni ännu mer tips och råd mottages det tacksamt.
Vi hörs // Crista
Resan ska bli av i mars-apr och är med Rosa bussarna, vi startar i Santiago Chile fortsätter till Argentina, Bolivia och slutar i Peru. Denna turen tar 5,5 veckor.
Just nu snurrar tusen tankar i huvudet men det sjunker nog in efter ett tag. Nu har det som så länge varit en dröm blivit så verkligt och nära. Har ni ännu mer tips och råd mottages det tacksamt.
Vi hörs // Crista