Gränspasseringen från Bolivia till Peru gick väldigt smärtfritt jämfört med tidigare erfarenheter. Lite ifyllande av papper och stämplar hit och dit så var det klart. De ville ha 10 dollar per buss men chauffören sa att de är studenter och har inga pengar du får 10 dollar för alla tre bussarna och det gick de med på.

Sedan kom vi fram till Puno som ligger vackert vid Titicacasjön men visade sig vara en ganska sliten och smutsig stad. Dagen därpå besökte vi vassöarna och såg hur de levde där. Om man jämför med de fattiga som bor på landsbygden levde de här nog ett ganska behaglit liv, det är väl vi turister som är den största inkomstkällan nu.

Resdag till Cusco och uppladdning för Inkaleden. Cusco är den finaste staden hittills vi besökt, här trivdes jag. Fina gränder, fontäner, hus och torg. Gjorde en vandring till San Cristobal och fick en vy över staden.

Blev upphämtade kl 8 utanför hotellet för färd mot startplatsen för Inkaleden. Vi började med en stadig lunch som bärarna hade dukat upp åt oss. 3-rätters med bl a fyllda avocadohalvor till förrätt. De lagade en fantastisk mat åt oss på hela vandringen med tanke på de enkla förhållande de hade. Vi var 33 st som gick och de hade alltid maten färdig till oss samtidigt och den var varm. Upplägget och smaken var i restaurangklass till och med bättre.

Första dagen var det ganska behaglig vandring och guiderna var imponerade av oss fast de tyckte vi gick lite för fort. Vi fick vänta in bärarna i 45 minuter vid lägerplatsen. Men det var första dagen det.

Andra dagen är ju den tuffaste med en stigning från 3000 m till 4200 m. Det var vackra vyer och mycket flåsande men vi klarade det. För egen del var flåset det värsta, var orolig att benen skulle ta stryk men det kände jag inget av. Trodde jag skulle få ont i knäna nedför men kände ingenting. Kanske tack vare bra på fötterna.
När det gick uppför höll bärarna med sina gigantiska packningar jämna steg med oss men när det sen gick utför försvann de. Efter en härlig middag och en uppfriskande tvätt i en iskall bäck gick vi och la oss.

Tredje dagen började bra tufft den med, blev lite som en chock trodde att är bara dag två klar är det värsta gjort, men det var mycket uppför igen. Men efter lunchen blev det mer utför än uppför. Och bärarna ja de drog förbi oss efer en timme sen såg vi dem inte mer. Väl framme på övernattningsstället fanns det restaurang med förfriskningar så vi firade med en öl. Sedan dukades det upp en riktig festbuffé i vårt mattält, och vi fick en svängom med bärarna till gitarr och panflöjt.

Fjärde dagen väcktes vi 03.45 för att hinna äta och sen stå i kö en halv timme innan de släppte in oss mot Machu Picchu det var avprickning igen. Nu var det många som hade bråttom det var rena F1-loppet för att inte solen skulle hinna att gå upp. Men när vi som tog det lite lugnare kom fram hade ingen sol visat sig. Så den klassiska soluppgången uteblev men efter en stund sprack himlen upp och det blev sol i Machu Picchu. Vilket ställe vi gick runt där i flera timmar först en guidad visning sen på egen hand. Ville nästan inte gå därifrån. Men till slut var vi tvungna för att hinna med tåget tillbaka till Cusco.

Tyvärr hade vi bara en hotellnatt kvar i Cusco så vi lämnade stan följande morgon för att åka vidare till Nasca. Det blev en bushcamp på vägen. Under tiden matlaget fixade till kvällsmat promenerade några av oss in till närmsta by där vi blev inbjudna av några småkillar att kicka boll med dem. Lite uppståndelse väckte vi nog eftersom det är nog inte så vanlit att morsor ställer sig på gatan och spelar boll där.

I Nasca bodde vi på en camping med pool så det blev ju rena lyxsemestern. Det blev en flygtur över de gigantiska Nascalinjerna. 2 nätter tillbringades här och 2 nätter på en liknande camping i Ica. Där var det jeep safari i öknen med sanboarding men det stod jag över. På väg mor Lima stannade vi till och åkte ut till Ballestas-öarna och såg pelikaner, pingviner, sjölejon och massa olika fåglar. Det luktade inte blommor precis där ute.

Några dar kvar i Lima innan hemfärd. Vi gick mest och drog benen efter oss och handlade slut på de pengar vi hade kvar. Sedvanlig avskedsfest hade vi givetvis.

Detta är bara en liten del av vad jag har varit med om på de här 5,5 veckorna och det kommer nog att ta lång tid att smälta. Men det var en underbar resa inget jag ångrar en sekund.