Annans blogg

Nu ska jag skärpa till mej och börja skriva igen....
Belgien, mitt hemland sen mer än tre år, börjar så småningom förbereda sig på höst. Regnperioden är i begynnelsen och löven ska snart till att skifta färger.

I går var jag nödd och tvungen att besöka Antwerpen, vilket jag gör lika ofta som jag besäkte Stockholm förr. Det betyder så sällan som möjligt.

Tåget var för ovanlighetens skull ganska tomt, jag klev av och lyckades ragga upp en karta, för vidare promenad. Hade några viktiga ärenden som jag skulle till.
Bredvid centralstationen ligger ju Antwerpen zoo, faktiskt hade jag planerat in ett besök, men 22 euro entre, nej tack. Och Kao Mook har ju flyttat till annan elefantpark.

Antwerpen en torsdag är normalt rätt lugnt, men höstrean var i full gång så visst var det trängsel. För mej som lantortsbo tedde sig det hela rörigt.

De stressade Antwerpen borna förflyttar sig i regel med cykel, av alla former och modeller. Det finns hyrcyklar att låna på strategiska punkter. Synd att jag inte såg någon sådan punkt.
De stressade Antwerpborna slinker allt som oftast in på något snabbmatsställe eller butik för mackor. lunchen intas stående eller under väg. För den som har lite mer tid, är staden full av barer, eller cafe som det heter här. En öl, en kopp kaffe eller ett glas vin, alkohol mitt på dan är rätt normalt.

En lantis som mig slutar aldrig förvånas över människans beteende, en mycket stillfull dam med ny inredd barnvagn rullade förbi mitt cafebord, vagnen var helt ändamålsenlig för den tjusiga damens golvmopp till hund.

Antwerpsborna är riktiga citymänniskor, snabba som vesslor zickzackar de sig fram på Avenyerna, välklätt, dyrt och snofsigt.

Mitt eget ärende var att besöka instituet för tropiska sjukdomar. Här går det då rakt inte att gå till husdoktorn eller sjukhuset för ett vaccin, utan det är bara acceptera 1 timmes restid för att bli stucken i armen. Jag förbereder min tur till Rwanda med en gula febern spruta.

Min karta kom väl till användning och jag bara önskade att jag hade snappat åt mej en sån där hyrhoj, för det var både långt och blött.

Turistsäsongen är forfarande i gång, grupper av människor med en vandringsgps eller guide. De syns och hörs på kända platser. Antwerpen är onekligen en stad som lockar och förvånar.
Tro mej, jag vet.

Här vid husknuten så rinner en av Belgiens många kanaler, vilken lockar glada amatörer och slipade proffs för karpfiske. De kommer och slår upp sitt lilla tält eller ställer upp sitt mobila hem.
De som tror att de ska få större lycka med lyxigare hjälpmedel använder t.ex en liten radiostyrd båt, denna båt kör ut och matar fisken eller lägger i kroken. Glada amatörer metar.
Här fiskar man först och främst guldkarp, upp till 25 kilos, men efter förrättat varv åker de tillbaks i spat igen.
Jag hade precis kommit tillbaks efter en kort Sverigetripp, vår granne, en av de mera stadiga amatörfiskarna kom och ringde på dörrn och frågade om jag ville ha en ÅL, självklart ville jag det, men grejen var den att den var inte ett dugg död, och ingen av fiskarherrarna verkade direkt hugade av att slå i hjäl den. Så det var bara att själv skrida till verket, jag tog den slingrande ålen i stjärten, klämde till och beväpnad med en macheteliknande kniv klippte jag till, två gånger för att vara på säkra sidan.
Mina åskådare var nog lite impade, men å andra sidan har jag tagit rätt på fisk förr, dock inte ål.
Till saken hör att ålen har nerverna sitter under huden, detta gör att trots att den är både dö och huvudlös så fortsätter den att slingra sig, upp till en halvtimme efter. Detta gör att när man flår den så får man hålla fast den, försöka få skinnet av på samma gång. Nåja nu är den både urtagen och flådd och det verkar tyst i frysen...
Livet går sin gilla gång här i Belgien, jag har bott här drygt sex månader, och jag har lärt mig att nöden är uppfinningarnas moder. Plötsligt blir man lite mer svensk och får en längtan efter svenska specialiteter såsom sill, filmjölk och annat som man knappt åt när man levde i moderslandet. Kanske är det för att man inte får tag på sånt så lätt längre. På min favorit radiokanal i morgon är det SVENSKA DAGEN, ha ha, det blir nog mycket Abba och Roxette, de är oerhört poppis här.
Jag säger tack och lov för internet, där man kan läsa lokaltidningen och hålla kontakt med nära och kära.
Och tack och lov för dessa nära och kära som håller mej med korsordstidningar och SNUS.
Hösten är här med, ett par frostnätter och skrakar och lommar ser lite frusna ut.
Jag har bärgat mina skördar av björnbär, hallon och valnötter. Kastanjer har jag fått, så nu ska det bli goda efterrätter. Jag fortsätter i mina försök att lära mig nederländska, i min nya klass är tempot högt och vi har mycket läxor, allt går till på ett mycket pedagogiskt sätt med en mycket entusiastisk lärarinna, hon verkar inte ha allt för gråa hår.
Jag har fått ett fast jobb, ett gardencenter i en grannstad sökte någon för sin krukväxtavdelning, precis samma jobb som jag hade tidigare. Efter två månaders provanställning har jag tjänst...
Å det är det absolut bästa sättet att lära sig språket på, och kniper det tar jag till engelska, belgarna i denna del pratar övervägande bra engelska, upp till +60, sen är det kört.
Så ter sig livet som exilsvensk... man blir mer svensk utomlands, ränderna går nog aldrig ut.
Nu ska jag fundera på var jag ska hitta kardemumma...

Ingenting är heligt, inte ens belgarnas älskade färdmedel CYKELN, det har jag bittert fått erfara, flera gånger dessutom. Cykel nummer ett inköptes i april, har haft mycket trevligt med den, en bra och helt vanlig begagnad damcykel. Den placerades sedan i en grannstad för att kunna ta mig till arbetet efter busstur från min hemby. EN hel natt, om ens det, sen var den ett minne blott.
Cykel nummer två, en ännu mer begagnad sak, efterskänktes av min arbetsplats, den stod typ fyra dar parkerad, med två lås, sen var även den ett minne blott. Cykel 3 inköptes på loppis a 25 euro, lämnades in på cykelverkstad för att ses över. Hämtades dagen efter, lyckades övertala busschauffören att få ta den med på bussen, cyklade sen 2 km och PANG så exploderade däcket.
Nu har den i allafall hållt och fått stått kvar i flera veckor och jag är lika förvånad att se den varje morgon.
Å för att ha nåt att cykla på här hemma, så inköptes cykel nummer 4 i lördags, 15 euro, släpper tramp men funkar för kortare turer.
Cykel med kraftig motor har vi också, vi gjorde en utflykt 20 mil enkel resa till kusten. Belgiens kust är mycket kort runt 60 km och den är mer eller mindre nedlusad med folk, barer, och hotell. Det var en smärre chock att se och jag är helt övertygad om att jag aldrig skulle tillbringa en dag där av min semester, men det verkar många andra vilja göra. Sandskulpturfestivalen i Blankenberge var ett riktigt jippo, 11 euro i inträde, visst proffsiga skulpturer men sponsorernas namn fanns också utmejslade i konstverken. Dessutom kostade det 30 cent å gå på toa...
Musselsäsongen har pågått ett tag, det är som balsam för själen, jag håller på att prova mej igenom det enormt stora utbudet av öl och kriek, och jag blir väl färdig till pension. Det är en erfarenhet att bo i ett annat land, summan hittills är att det hjälper inte ett dugg att man är europeisk medborgare, byråkratins kvarnar mal extremt långsamt, jag är och behandlas som en utlänning. Belgarna är ett artigt folk, du tilltalas/tilltalar med fru/herr etc. Belgarna gillar att äta,dricka och att umgås och det gör man ofta och länge. Och det är totalt meningslöst att försöka hålla en någorlunda diet.. det är för GOTT!!!

I på morgonnyheterna här på belgisk tv fick jag veta att belgarna har minskat sina inköp av plastkassar till förmån för MILJÖN, bra tänkte jag. Här köper man så gott som aldrig en plastkasse, man medför sin egen shoppingväska, cykelväska eller den lilla hopknycklade nylonbagen. Och har man glömt dylik tingest så tillhandahåller affären kartonger eller fruktlådor att packa varorna i.Eller som jag själv i dag, hade naturligtvis glömt ovanstående alternativ och fick en bra shoppingkasse (förvisso med reklamtryck på ett vattenmärke jag dricker) av kassörskan.
Men vid närmare eftertanke så funderar jag litegrann på hurvida det hjälper att minska kass-inköpet när man här är barnsligt förtjust i alla sorters kemiska medel för huhållet. Under en period har jag varit hemhjälp, det är vanligt att man köper hushållsnära tjänster via ett bemanningsföretag. Så i brist på annat städade jag ett tag och vet nu precis vad folk har i sina städskåp, och det är en uppsjö av definitivt icke miljöklassade städtillbehör. Och det ska SPREJAS för att lukta gott... hu vale.
Så jag måste säga att det är lite dubbelmoral...
Sophanteringen (se tidigare blogg) har jag nu fått lite kläm på, däremot blev jag mycket förvånad då jag fick BETALA 35 euro för att kasta en gammal soffa på återbruksstationen, det kostade mer än den andra soffan jag köpt på loppis....
Och på återbruksstationen fanns till och med speciella behållare för att tömma ur sin gamla frittyrolja.
Vad det gäller fritterat så är det ett heligt ämne för belgarna och jag vidhåller att en gång i veckan räcker mer än nog trots stora protester från inhemsk sambo, fast å andra sidan så här i musselsäsong så var det inte så tokigt med en moulle frittes (musslor och strips)
Det gäller att välja mellan pest eller kolera.

har jag inte kunnat sjunga en enda gång i år., men det är med lite sorg i hjärtat jag lämnar mina klasskamrater jag har lärt känna under min första kurs i nederländska.
Så många olika sorters människor, så många olika sorts nationaliteter och så många livsöden.
Människor som flytt via tunnlar från det ockuperade Västbanken, människor som slipper i från nöden i Sudan,tältlägren i Västra Sahara människor som träffat kärleken från annat land eller människor som av en eller annan anledning hamnat här i Belgien.
Vår kurs avslutade vi med fest då vi medförde olika sorters godsaker, såsom tira mi su från Italien, turkiska piroger, belgiska våfflor, indisk lins efterrätt med kardemumma och pajer från Algeriet.
Nu har vi kämpat två dagar med vår examen, och eftersom vi alla har haft samma mål, att lära oss lite nederländska så är slutresultatet gott!!
Vietnamn, Thailand, Madeira, Polen,Ecuador, Italien, Turkiet,Palestina, Sudan, Belgien (vår fröken),Indien, Ungern, Sverige,Venezuela, Algeriet och Portugal. Se vilken brokig samling vi är !!!

Här runt husknuten står lavendeln i full blom, det luktar ljuvligt och kanske jag plockar sju sorters blommor i morgon, tyvärr finns det inga gärdsgårdar att hoppa över.
Önskar alla en trevlig midsommar !!!

Ett riktigt lördagsnöje här i Geel, Belgien, är att gå på loppmarknad, eller Rommelmarkt som det kallas för.Vill man göra riktiga fynd ska man vara på plats tidigt på morgonen, runt 11 blecket är det full commerce och vid 12 börjar man packa ihop. Och visst kan man fynda, för här finns precis allt vad man kan behöva, och inte behöva... Mitt hittills bästa fynd var tolv stycken handgjorda kasperdockor med snidade trähuvuden, jag betalade 10 euro för hela klabbet och jag iddes inte ens pruta. För pruta det gör man. Men man ska inte pruta för mycket, då kan det gå illa. I dag var det nära en fight, en yngre man med afrikanskt ursprung anklagade den belgiska försäljaren att skörta upp priset pga hans hudfärg, det hela urartade i stor folksamling och den cyklande polisen kom med sina handbojor och batong. Dock behövde inte dessa attiraljer inte användas. Och i min språkkurs i nederländska har vi lärt oss att fråga hur mycket saker och ting kostar, vilket också innebär att jag KAN pruta...
På en loppis här hittar man allt utom trasmattor, det verkar helt klart vara ett nordiskt påfund, men vill man handla religiösa symboler, klädesplagg för en femma är det lätt som en plätt.
En del av marknaden består av frukt, grönt och blommor och den här tiden på året är kommersen i full gång. Sparris, jordgubbar och endiver är typiskt för den här tiden på året.
Och när man utmattad av att ha rotat i lådor med allsköns skit för 50 cent så kan man sätta sig på ett café, ta en pintje (glas öl) eller köpa frittjes eller wurst för att stilla hungern. En stund på marknaden kan visa upp en flora av människor från alla delar av världen, ty det lockar folk av alla olika slag, bara det är roligt att se.
Och det är då ingen konst att spendera några euro heller.

I dag satt jag som vanligt i skolbänken för att göra ännu en dag på min språkkurs för invandrare i nederländska. Dagens ämne kretsade kring belgarna och deras matvanor.
Vi fick lära oss att belgarna äter frittjes MINST en gång i veckan och det är då dagens sanning.
Frittjes, frities är lika älskat som sill och köttbullar av svensken.Och frittjes är alltså helt enkelt pommes frittes.

I varje litet gathörn ligger en frituur, alltså belgiska motsvarigheten till korvmojen i Sverige. På fredagskvällarna lägger sig en dimma av os från frittöserna som arbetar för högtryck: Likaledes på söndagseftermiddagarna är köerna långa av matlagningsstrejkande fruar.
Frittjes äter man direkt ur pappret som det hela lindas in, till det hela är en stor klick majonäs tillsatt.
Tillbehören är många att välja på, fiskspett, korv, fläskkrokett, satéspett, spelar ingen roll vad man väljer, allt slängs ner i samma frittyrolja och smakar likadant.
Så inte vet jag, kultur är det helt klart för det har sina rötter från 1700 talet och ligger på belgarnas hit lista tillsammans med choklad och öl. Choklad och öl får bli en helt annan blogg.

är den delen av Belgien där jag bor och därför passar det utmärkt att se sig om kring på cykel.
Det första jag införskaffade här var just en helt vanlig tre växlad damcykel, inhandlad under omöjlig prutning på loppis.
Att cykla utmed kanalerna är rofyllt och grönskan är lummig och lugnande. Cykelvägnätet är väl utbyggt och man känner sig säker både på landsbygd och i stad. Fågellivet är intressant, just nu har andfåglarna ungar, jag ser lommar och hägrar varje dag. På helgerna kantas kanalen av hugade fiskare,, de slår upp sina små tält och sitter och väntar på att storkarpen ska nappa.
På kanalen är båttrafiken i full gång, nöjesåkare likväl som pråmar glider fram och hjälps igenom via ett stort sluss-system.
Landsbygden inbjuder till långa turer, på ängarna betar en mängd nötkreatur, arbetshästar och på många gårdar finns åsnor. Olika fjäderfän finns att beskåda, påfåglar, strutsar och tussiga hönor som jag inte ens vet namnet på. Hjort hägn är ganska vanligt, och på en granngård håller man lamadjur för ullens skull.
Blir man sen hungrig eller törstig finns det gästgiverier titt som tätt, och vad kan vara bättre än en kall belgisk öl en varm sommardag...

Jag trodde aldrig att jag skulle vanta sa pa ett besok fran polisen, som jag har vantat nu...
For att fa sitt hett eftertraktade registernummer har Belgien,kravs att
den lokala polisen gor ett besok for att kolla att man bor dar man bor, och lever med den man lever med. Och efter att ha vantat 12 dagar (utlovat 8 dagars vantetid) sa ringde det pa dorren i gar kvall och dar stod HAN, polisen alltsa.
Och sen hande det inte sa mycket mer, a jag som trodde att han skulle kolla i badrumskapet om min tandborste stod dar, eller kolla om mina underklader lag i smutstvatten, men icke sa nicke.
Det var inte mer spannande an att min belgiska sambo fick signera ett dokument, det var det hela.
A andra sidan var det har en kvarterspolis sa jag misstanker att han har fullstandig kontroll pa vad som sker har pa gatan. Pa ont och pa gott.

Nu ska pappret sandas vidare till stadshuset, det tar ytterligare tre veckor,sen far jag kallelse att infinna mig tillsammans med fem fotografier vilka ska skickas till fem olika instanser. Jag far sedan mitt registernummer och kan sedan ga vidare med registrering for sjukvard, fack och arbetsformedling.
Sen har jag tre manader pa mig att bevisa att jag endera jobbar ,eller dokumentation att jag soker jobb;;;

Sa ter sig livet i byrakratins Belgien.

Har i Belgien ar man duktig pa att kallsortera sina sopor, det ar lite nytt for mej, som tidigare bodde pa bonnlandet i Enkoping. Dar stoppa man sina pasar i en stor gron soptunna, ingen sortering nodvandig dar inte....
Har sker det enligt strikta regler. Man erhaller en almanacka for att kunna veta vilken dag respektive avfall avhamtas, varje typ av avfall har sin egen farg.
Soporna indelas i 6 farger. Pa den grona dagen hamtas komposterbart avfall, pa den bla dagen plastflaskor och aluminiumburkar. Gul farg innebar kartong, gra farg ar diverse hushallsavfall, pa den orange dagen kan man bli av med grovavfall sasom elapparatur och annat. Den ljusgrona dagen innebar plastavfall och till slut den roda dagen da man kan avyttra farligt gods som gasflaskor och batterier.
Sa det galler atthalla reda pa vilken dag for vilken typ av sopa som ska ut.
Vad det galler glas sa ar det precis som i Sverige, att man samlar pa sig for mycket glas for att sedan ta sig till en nerbelagen glasigloo.
Vad det galler petflaskor och aluminiumburkar far man inte pant... I stallet betalar man, man koper en rulle med BLA pasar for 7 euro, det samma galler da man ska kasta plastforpackningar.
Min egen asikt om det hela ar att det tyder pa stort samhallsansvar att sortera soporna pa det har viset, och enkelt att bara stalla ut pa gatan....
Fast jag maste ju saga att jag aldrig hade klarat det utan min sop-almanacka.