Nu ska jag skärpa till mej och börja skriva igen....
Belgien, mitt hemland sen mer än tre år, börjar så småningom förbereda sig på höst. Regnperioden är i begynnelsen och löven ska snart till att skifta färger.

I går var jag nödd och tvungen att besöka Antwerpen, vilket jag gör lika ofta som jag besäkte Stockholm förr. Det betyder så sällan som möjligt.

Tåget var för ovanlighetens skull ganska tomt, jag klev av och lyckades ragga upp en karta, för vidare promenad. Hade några viktiga ärenden som jag skulle till.
Bredvid centralstationen ligger ju Antwerpen zoo, faktiskt hade jag planerat in ett besök, men 22 euro entre, nej tack. Och Kao Mook har ju flyttat till annan elefantpark.

Antwerpen en torsdag är normalt rätt lugnt, men höstrean var i full gång så visst var det trängsel. För mej som lantortsbo tedde sig det hela rörigt.

De stressade Antwerpen borna förflyttar sig i regel med cykel, av alla former och modeller. Det finns hyrcyklar att låna på strategiska punkter. Synd att jag inte såg någon sådan punkt.
De stressade Antwerpborna slinker allt som oftast in på något snabbmatsställe eller butik för mackor. lunchen intas stående eller under väg. För den som har lite mer tid, är staden full av barer, eller cafe som det heter här. En öl, en kopp kaffe eller ett glas vin, alkohol mitt på dan är rätt normalt.

En lantis som mig slutar aldrig förvånas över människans beteende, en mycket stillfull dam med ny inredd barnvagn rullade förbi mitt cafebord, vagnen var helt ändamålsenlig för den tjusiga damens golvmopp till hund.

Antwerpsborna är riktiga citymänniskor, snabba som vesslor zickzackar de sig fram på Avenyerna, välklätt, dyrt och snofsigt.

Mitt eget ärende var att besöka instituet för tropiska sjukdomar. Här går det då rakt inte att gå till husdoktorn eller sjukhuset för ett vaccin, utan det är bara acceptera 1 timmes restid för att bli stucken i armen. Jag förbereder min tur till Rwanda med en gula febern spruta.

Min karta kom väl till användning och jag bara önskade att jag hade snappat åt mej en sån där hyrhoj, för det var både långt och blött.

Turistsäsongen är forfarande i gång, grupper av människor med en vandringsgps eller guide. De syns och hörs på kända platser. Antwerpen är onekligen en stad som lockar och förvånar.
Tro mej, jag vet.