Jag hade rest runt i Asien under flera månader under vinterhalvåret. I alla möjliga grannländer till Thailand och till vissa av dem vid flera olika tillfällen. Hela tiden med ett ihoptejpat pass utan att någon myndighet hade så mycket som höjt på ögonbrynen.

Men så då jag kom till Sverige igen och visad upp mitt pass för passkontrollanten påpekade han att jag måste byta ut passet då det var ”lagat”. Första sidan i passet hade nämligen lossnat, den sidan med personuppgifter. Det var det nya passet som höll en EU standard hette det. Det var tydligen ett fabrikationsfel på alla passen som tillverkats under en viss tid, och dit hörde så också mitt pass. Sidan lossnade på hotellet där jag bodde i Bangkok kort efter min ankomst till Thailand. Jag frågade om hotellpersonalen kunde hjälpa mig att laga passet på ett värdigt sätt. De kunde de. Det smetade in en stor bred gulaktig tejpbit längs med skarven till den lösa sidan och problemet var ur världen. Med detta sjaskigt lagade pass reste jag alltså runt i Asien under hela vintern det året. Inte förrän i Sverige påpekades det att passet var trasigt.

Väl i Sverige igen började insamlingen för nästa vinterförråd, nästa visstelse i Thailand, och passet föll i glömska. Då det var dags att åka igen blir jag påmind om mitt lagade pass och inser att tiden är för knapp för att göra ett nytt. Konstigt nog hade de inget sagt på Thailändska ambassaden då jag fick mitt visum precis som vanligt. Jag valde att strunta i det hela och ta mig runt på det lagade passet ännu en resa.

På Arlanda vid utresetillfället passerade vi, jag och min resekamrat, som vanligt alla möjliga kontroller innan vi till slut kom fram till gaten för vår flight till Bangkok. Då det var dag att gå ombord på kärran som skulle ta oss ner till värmen var det bara en sista kontroll precis innan rampen som leder till ingången på planet. Där står den nitiske lillla finnige ungdom med uniform och börjar påpeka mitt pass.

”Detta passet är ju tejpat” säger han till mig som att jag inte skulle ha vetat om de.

” Det är val klart, hur ska jag annars få det att hålla ihop?” svarar jag som att det var den mest naturliga sak i världen.

”Men det kan ju jämföras med en förfalskning” svarar den finnige.

”Men snälla du, inte tror du väl att jag förfalskat passet för att ta mig ut ur Sverige, det brukar väl vara tvärt om?” försökte jag medan jag kände paniken krypa på.

”Det här går inte, detta kan du inte resa ut på” säger den finnige så förmyndaraktigt han kan.

”Det är ju konstigt att jag kunnat resa överallt med detta pass och kommit igenom alla tidigare kontroller utan att någon sagt något” fortsätter jag och börjar känna mig inmålad i ett hörn.

”Nej, det går inte, jag kan inte släppa igenom dig med detta passet” krånglar den finnige vidare med.

”Jaha, och vad ska jag göra då?” undrar jag

”Du får göra ett nytt pass” säger den finnige som om det var den mest självklara sak i världen.

”Har du noterat att jag står vid gaten och ska boarda planet, vi lyfter om 15 minuter, hur ska jag kunna göra ett nytt pass på den tiden?” frågar jag med en viss ansträngning för att behålla lugnet.

”Ja, du får väl gå ner på passavdelningen på Arlanda” svarar den finnige och börjar nog märka vilka problem han ställer till med.

Jag väljer att behålla lugnet och försöka med en trevlig attityd då det trots allt öppnar fler dörrar än en misshandel gör som oftast leder till låsta dörrar under bestämda tidsperioder. Jag försöker med en mer vädjande blick.

”Finns det något vi kan göra? Jag ska ju med detta planet. Det måste finnas någon liten lösning, vad som helst” vädjar jag till den finnige.

”Jag ska höra med flygperonalen om deras åsikt” fortsätter han och går till personalen som väntar vid ingången till planet.

Snart var han tillbaka och förklarar att jag kan åka med om jag skriver under ett papper som fråntar flygbolaget allt ansvar om jag inte skulle bli insläppt i Thailand, pga mitt pass. Han gav mig ett färdigskrivet dokument som jag inte ägnade en sekund åt att läsa igenom utan skrev på med blixtens hastighet. Jag kom ombord.

Väl uppe i luften så grubblade jag mer och mer på detta med det trasiga passet och började oroa mig för att de skulle ha blivit hårdare av någon anledning med passkontroller i Thailand. Tänk om jag inte skulle bli insläppt? En Gin och Tonic, tack!

Några Gin och Tonic senare kom idéerna på löpande band och jag plockade fram den bästa av dem alla. Om jag försiktigt rev bort den gula tejpbiten, som nu var både skitigare och gulare än tidigare, från passet och låtsas som att passet gått sönder på flyget så kan de ju inte neka mig inträde i Thailand. En olyckhändelse kan ju ske, ett pass kan ju faktiskt gå sönder även på ett flyg. Sagt och gjort. En Gin och Tonic till tack!

Bakfull och vekare än någonsin stod jag i passkön med nerverna utanpå och målade fan på väggen. Det blev min tur och jag tog ett djupt andetag, sträckte fram mitt pass i två delar och log med en axelryckning som en signal om min ”olyckshändelse”. Passkontrollanten tog mina två passdelar och öppnade delen som innehöll visumet. Studerade det förstrött och tittade därefter på den biten med personuppgifterna. Han drog streckkoden i kodläsaren och studerade sin datorskärm. Öppnade åter visumsidan och plockade fram stora stämpeln och smetade på en stämpel med giltighetstiden för min visstelse i Thailand. Satt ihop de bägge delarna och sträckte över dem till mig med en bestämd rörelse varvid han sa:

Welcome to Thailand!

Läs mer på http://www.fokusthailand.com