Ibland är man själv sin bäste dräng. Jag visste att det sprang en musrackare och dansade på borden på natten. Jag har hört den, jag har sett skymtar av den. Jag har funnit spår av den i form av avföring. Konstaterat att dessa kreatur inte är rumsrena.

Jag har också lagt ut en fälla, en mycket effektiv och snillrik fälla. Men den har överlistat mej. Den har hånat mej då den ljudlöst svept förbi i ögonvrån. Åtminstone har det känts som att den hånat mej. Jag har även hittat ingången den använt sej av, den in till huset. Via en returvattenledning för luftkonditioneringsanläggningen. Även den har jag tätat med allt och lite till. Ändå, har den fortsatt att håna mej. Ända fram tills i förrgår...

Jag satt och pillade med datorn på kvällen. Frugan och lillan hade redan lagt sej. Svisch sa det i ögonvrån. Där nere vid väggen svepte den förbi, nästan så jag kunde höra ett hånskratt. In under AC aggregatet. Jag nonchalerade det då jag tidigare försökt komma åt den där bakom. Det var lönlöst. Samtidigt började jag fundera på nackdelarna med detta muselände i huset. Möss drar till sej ormar, och ormar drar till sej obehag. Precis då hörde jag hur det krasade till i diskhon då en tallrik kommit lite på glid. Garanterat musskrället tänkte jag och störtade upp och in i köket.

Snabbt fick jag fatt på ett badmintonracket. Gick fram till diskhon och petade till i disken med racketet. Ingen mus. Skit, tänkte jag. Kylen, den måste vara under kylen! Ett perfekt ställe att gömma sej på för Mickey Mouse. In med racketet under kylen och vispade runt. Ha! En musskalle stack fram bakom kylen men försvann då den fick syn mej. Jag vevade på än ivrigare under kylen och vips så hoppade den fram framför kylen. Jag ryggade tillbaka samtidigt som jag piskade till efter musen, mest i panik över att faktiskt vara öga mot öga med den. Det blev en miss, musen sprang in igen under kylen. Jag var där på två röda och rörde om mer än någonsin. Måste ha varit otroligt obehagligt för musen för den sprang ut som om det brann i röva. Nu, nu djä.. smack sa det! Musse drog rakt in i väggen på den smashen, dimper i golvet och hamnar på rygg. Dammet lägger sej. Det råder total tystnad. Musse ligger blixtstill med tassarna rakt upp. Jag bara stirrar på Musse, Musse stirrar på mej...
Detta är en krigslist, tänkte jag, han spelar nog bara död. Jag petar lite försiktigt på Musse med racketet. Tjoff så vänder sej Musse och hamnar på benen. Snabbt klämmer jag åt den rackarn mot golvet. Trycker hårt nog för att den rackarn inte ska kunna knö sej ut.

Vad skulle jag ta mej till nu? Där står jag med ett badmintonracket pressat mot golvet med Musse emellan. Jag måste ju få ut eländet. Jag gjorde ett försök att hasa ut odjuret pressad mot golvet men det gick inget vidare. Han fastnade liksom i skarvarna mellan kakelplattorna. Det blev också en liten strimma blod på golvet, Musse var sårad i strid. Inte ville jag bära ut honom i svansen. Han kanske kunde sno sej och nå min hand och få in ett sjudundrande bett i ett finger med Rabies, sprutor, sjukhus och gud vet allt som följd. Mattan framför diskbänken, den blir bra! Jag sträckte mej efter mattan samtidigt som jag pressade Musse i golvet lagom hårt för att inte krossa honom. Lyckades peta in mattan mellan Musse och golvet fortfarande med ett perfekt tryck med racketet. Hasade matta, mus och racket med fortsatt tryck till ytterdörren. Öppnar dörren och, ja! Där är kissen, en av dom i alla fall. Jag lyckas humpa ut Musse som landar på alla fyra samtidigt som kissen rusade in under bilen. Musse står blickstill, jag likaså. Vart tog kisse vägen? Där! Kissen kikar fram på Musse... inget händer. Musse andas inte ens, så still är han. Kisse har liksom stannat precis i ett kliv, står som en staty ca 40 cm från Musse. Bara står där och stirrar. Situationen är olidlig. Jag stirrar, Kisse stirrar och Musse vägrar blinka...
Skit, tänk om Musse kommer undan hann jag precis tänka då Kisse hugger till som en kobra. Smack bara så hänger Musse i Kisses käftar och jag andas ut. Ibland får man hjälpa naturen lite på traven tröstar jag mej själv med, en aning illa till mods... Åter igen. Den enes död den andres bröd.

Hej alla Musälskare!

Läs mer på http://www.fokusthailand.com